Hairfoot - En bloggande Burträskare

Igår tillbringades kvällen (efter Kyrkhelgsmarknaden) som funktionär ute på banan i Bureå. En otroligt varm och skön kväll. Det var skönt med skuggan när den kom, men dock blev dte förstås svårare att då se duvorna istället.

En trevlig kväll med några få tappra skyttar som trotsade värmen.

Tror knappt det kunde vara varmare än det var under Kyrkhelgsmarknaden. Att stå en dag med ryggen mot solen och sälja honung var tämligen trevligt, men väldigt varmt. Det kom betydligt färre besökare på marknaden än vid tidigare tillfällen, men sannolikt så passade man väl på att bada och sola.

Under hemfärden i lördags kväll/natt blev jag varse följande ekipage invid vägen. De små rödsoddarna är knappast speciellt gamla.

Efter en lång varm dag upp på ett dammigt stugtak så var det klart läge att tvaga sig rejält inför hemresan på kvällen. Jag bytte till badattiraljer, tog hundarna, ett par tennisbollar att busa med samt en handduk och begav mig över till den närbelägna badstranden.

Det var så pass varmt i vattnet även ute i havet att vi tillbringade en god stund där. Mycket bus med bollarna blev det, och mest glädjande var att Milito till sist trodde sig om att släppa kontakten med botten och simma en liten bit vid några tillfällen. Det första försöket såg tämligen panikslaget ut, men med mycket beröm och en boll att busa med som belöning så verkade det snart gå bättre. Efterhand så simmade han vid 4 tillfällen. Kanske inte så värst djupt, men dock helt utan bottenkontakt, och betydligt mer kontrollerat och snyggt de sista gångerna.

Då såg husse till att snabbt nöja sig med framstegen och låta hundarna busa fritt med bollarna medan jag själv tvagad mig.

I lördags tillbringades dagen uppe på ett stugtak ute vid havet. Dagen innan hade tegeltaket lyfts av, och ena sidan i stort sett reglats klart. Efter 12 timmar på lördagen så var stugan ånyo säkrad mot regn.



Framsidan

Tack vare idogt vattnande i värmen så har nu rabatten invid bron tagit rejäl fart till sist.

Det är en ganska hektisk och tung period just nu av olika anledningar. Det blir emellanåt lite långt mellan inläggen.

Även om jag blev lite senare än tänkt i morse, och därför fick ta en lite kortare löptur än annars planerat, så körde jag mitt sedvanliga styrke-/rehabpass efteråt.

Löpningen hade gått lite sisådär, ungefär samma erbarmeliga MAF-tempo som tidigare, ingen direkt förbättring (skönt att göra det dyngtidigt på morgnen dock, för då KÄNNS det ju i alla fall som att man anstränger sig lite, och dessutom känns det bra för egot att göra det (dessutom kanske det impar på någon...)). Jag hade därför inga speciella förhoppningar på själva styrketräningen, men gissa om jag blev förvånad.

Fick höja belastningen på samtliga övningar (utan den stackars biceps som fick en höjning igår, och en av bröstpressarna som ligger sist). I ALLA andra fick jag höja MINST ett steg.

Rejält kul för egot!

Nu börjar det dessutom inte finnas så där fasligt mycket mer vikt kvar att lägga på i benpressmaskinen, så snart blir det nog till att försöka köra benen ett i taget. Spännande att se hur koordinerade de enskilda benen är, och hur mycket det skiljer i styrka. Alternativt ber jag om lite instruktion i hur hacklyften funkar, för där går det lägga på REJÄLT, och dessutom ska man ju först lyfta sin egen kroppsvikt också...

Till sist, efter hur mycket om och men som helst, så fick jag igår, helt utan förvarning, hem en elektriker. Han har varit tingad sedan LÄNGE tillbaka efter att en annan elektriker under ungefär 1 års tid lovat och lovat att det skulle bli gjort, men aldrig dykt upp.

Den elektriker som till sist kom igår hade varit förbi för några veckor sedan och besiktigat omfattningen av jobbet (dragning av el till hundkojan!, uttag/brytare för två arbetsbänkar i källaren, samt återinstallation av 4 brytare i badrummet).

Han ringde dock aldrig och förvarnade om att han skulle komma igår, utan ringde först när han redan hunnit göra en stor del av installationen i hundkojan och behövde komma åt elcentralen i garaget för att koppla in tåtarna. Jag skyndade mig hem och släppte in honom. Tur att man har nära hem och flexibla arbetstider.

Han passade på att göra så mycket som möjligt inomhus när han ändå kommit in, men han inte riktigt klart innan lunch, då jag behövde åka tillbaka.

Dock var han på plats strax efter 7 i morse, och vid 8-tiden var han klar inomhus och kunde därefter slutföra jobbet i hundkojan!

Det ska onekligen bli riktigt skönt att till sist ha ljus och värme i kojan, det blir bra att finna till hösten/vintern!

Har ju faktiskt inte kommit ihåg att nämna att i lördags så hade jag och Milito ett riktigt trevligt besök av en skytte-/hundkompis med sin tik, som bara är 4--5 månader äldre än Milito.

Vi har träffats på diverse skjutbanor under de senaste åren, och även på en hundkurs förra året. Nu i våras började vi till sist prata om att faktiskt träffas någon gång då och då för att låta hundarna träna tillsammans, vilket ju bland annat ger helt andra möjligheter att träna passivitet/aktivitet. Dessutom trevligt med lite nya miljöer!

Det blev en rejäl långpromenad runt på diverse åkrar och ner till sjön. Under tiden lade vi in lite oväxlande löst spring med en hund och en vid sidan, en del stadgeträning, och även lite apporteringsövningar. Därefter en kaffepaus och ytterligare en kort promenad för att besiktiga lite mer ägor.

Kul som tusan, och det blir definitivt av fler gånger!

Idag så var det nog bara en enda som tyckte att träningspasset var kul, och det var "lille" Milito. Han började bli uppspelt och pipig redan när jag drog på mig träningskläderna och sedan var han på G hela rundan. Studsade och for, men hela tiden glatt på G. Jag tyckte själv att det blev fruktansvärt långtråkigt ganska omgående, för jag försöker numera köra all min träning med låg puls, så kallad MAF-träning, och hoppas att vad än kroppen busar på med ska ge med sig med tiden.

Gammel-Milos brukar sällan tycka att det är kul att springa i koppel med mig, men idag tyckte jag faktiskt att han började släpa klorna i marken lite. Han är ju trots allt dryga 13 år nu gammelfarbrorn.

Det slutade med att jag avbröt rundan ungefär på mitten och tog en genväg tillbaka till jobbet, i promenadtakt kan tilläggas. Väl där så parkerades grabbarna i bilen och husse tog rundan från början, men själv denna gång.

Något som jag börjat pyssla allt mer med är smaksättning av honung. Det finns ett flertal kombinationer som faktiskt smakar riktigt bra, till exempel citron, choklad/mint, saffran och whisky.

Nu i helgen så har jag smaksatt 12 kilo åt en biodlarkompis inför kyrkhelgsmarknaden i Bonnstaden vid Landskyrkan i Skellefteå under helgen efter midsommar.



Det mesta har smaksatts med ekologisk kakao samt mint, men till burkarna på höger sida har istället äkta Valhrona-kakao används (samt pepparmint förstås). Den ekologiska kakaon från Kung Markatta är betydligt ljusare i färgen än den från Valhrona och det är en mer kraftig (och lite mer "besk") smak på Valhrona-kakaon också.

I mitten står några små burkar som smaksatts med saffran. Det blir lite lussekatt över smaken, och färgen blir betydligt gulare (och lite prickig, trots att jag mortlat saffranet rejält). En julhonung kanske???

Jag tänkte puttra in till Skellefteå i hygglig tid i morse för att försöka hinna jogga en lite sväng innan 360 öppnade vid 6:30. Börjar få panikkänsla i kroppen nu när jag inte kan springa, men en liten kort sväng i makligt tempo utomhus tänkte jag i alla fall testa för att mjuka upp benen lite. Det gick dock ganska trögt att komma ur sängen, och jag passade på att ligga och dra mig en lite stund.

Glädjande nog så lyckades jag verkligen dra mig bara en lite stund, och efter frukost och ombyte så kom jag i alla fall in till stan vid 5:45-tiden. Lite senare än tänkt, men lika gott det, för döm av min förvåning när Kicki kom traskande och glatt, som vanligt, undrade varför jag var så tidig till träningen (hon skulle med någon buss). Hade jag åkt i den tid jag tänkt, eller dragit mig mer i sängen så hade jag aldrig stött ihop med henne. Det lyfte helt klart min morgon!

Tur var det på mer än ett sätt, för morgonjoggen var verkligen ingen positiv upplevelse. För 1.5 månad sedan så körde jag ett så kallat MAF-test, dvs joggning i låg snittpuls under en bestämd tid. Lyckades då hålla 5:12-tempo i 45 minuter med snitt ~140. I morse så lyckades jag aldrig jogga tillräckligt sakta för att snitta under 140 (som jag tänkt) utan landade istället på 142 i den makliga takten av 5:46 ungefär (och då i bara 31 minuter). Det verkar som att vad än som kroppen busar på med så håller det i alla fall på fortfarande. Morgonens test pekar på ungefär 10% sämte kondis nu än innan kroppen började busa. Jädrigt deppigt!

Styrke- och rehabträningen gick väl ungefär som förväntat, men den klena joggingturen sätter sina spår, det känns verkligen inte roligt att träna längre.

Unnade mig en stund i bastun, och ett kopp espresso efteråt som avkoppling.

Det blev lite blandat pyssel igår kväll. Först rensades lite maskrosor bort ur gräsmattan, och sedan var det dags för slåtter. Utan tvekan så skulle gräsmattan ha klippts ett par gånger redan, men tiden har helt enkelt inte räckt till. Istället blev det igår till att hålla upp klippardäcket lite extra och bara kapa topparna. Att försöka samla upp klippet var inte att tänka på, det får bli nästa gång, när det torkat upp lite, och man dessutom inte behöver kapa så mycket gräs.

Dessutom så sjösatte vi min farbrors båt. Det är en rejäl konstruktion, som man inte hanterar för hand. Dock har vi numera fått till snitsen en del, och dessutom kommit fram till att det verkligen går sjösätta den med hjälp av båttrailern nere vid vår egen båtplats. Tidigare så körde vi hela vägen in till Burträsk för att nyttja båtrampen där.

Efter helgens apportträning så lyckades jag komma över lite överblivet vilt. En del fåglar har jag ju redan sedan tidigare, men nu kom vi även över en mås, en kanin och lite annat smått och (mindre) gott.

Milito tyckte helt klart att det var en intressant omväxling till våra vanliga dummies. Han pporterade snällt såväl kanin, som stora illaluktande soptippsfåglar och måsar.



Och måsen (lite ofokuserad på var kameran är...)

Igår var det dags för vår lilla "tävling", Åbynloppet. Vi hade nog trott att det skulle komma ungefär 10 pers och försöka ta sig runt banan i någon form, men det kom över 20. Vi var tre som skulle springa hela banan individuellt, 2 stafettlag samt ett antal gångare.

För oss som motionerade så var vädret helt perfekt, mulet och lite regn i luften, men för de som väntade vid föreningshuset och höll på med aktiviteter så var det kanske i kallaste laget.

I alla fall så blev det en riktigt trevlig tillställning! Någon hade till och med ordnat graverade plaketter i svart sten


Fick också med mig ett par skålar från prisbordet. Tänkte att de kunde passa i rabatten (med lite dekorationsstenar).

Lördagen (samt fredagens kväll och natt) tillbringades ute hos goda vänner i Söderbodan. Först med middag och övernattning och sedan, från 9-tiden på lördag förmiddag, så var det apportträning. Inbjudan/arrangemang hade kommit via uppfödaren där jag köpt Milito, så inte oväntat dök det upp fler kullsyskon, samt en del andra hundar från samma kennel.

Vi inledde med en del teori/prat kring apportering, och en hel massa delmoment i denna; markering, närsök, dirigering, linjetagning, targeting och så vidare. Därefter var det dags för praktiska övningar.

Inledningsvis lite övningar för att börja pröva på markering (att hunden ska komma ihåg var en apport landar och springa rakt dit). Milito var tämligt ofokuserad under denna övning, så det gick inte speciellt bra. Senare testades ett terrängbyte (från åker till åker/skog). Gick väl möjligen något bättre, men inte speciellt lysande.

När vi sedan fick chansen att testa närsök så började det gå något bättre. I alla fall bringades det in ett antal apporter.

Efter en god och efterlängtad lunch, med mer hundprat, så bytte vi område och började titta på linjetagning, både med dummy och vilt. Vi fick många tips om hur man riktar hunden och får den mer fokuserad. Milito visade på en klar vilja att ta själva linjen i 40--60 meter, men hade dock inte riktigt uppfattat att man också skulle skopa upp dummyn. Övning, övning...



Nästa moment som vi fick chansen att testa var targeting, vilket innebar att vi från ett tämligen nära håll skulle rikta in hunden mot ett föremål, dit en dummy kastades. Hunden skulle skickas med kommandot UT! och när hunden återvände med apporten så kastades ytterligare en på samma plats (vilket hunden inte uppfattade). Därigenom ska hunden kunna lära sig att det alltid är värt att återvända till platsen, och även att det är värt att gå dit föraren dirigerar. VI hade utmärkta instruktörer, bland annat en som är certifierad på retriever. Mycket kunnig, och det gäller även hundarna!




Lilian och Evita demonstrerade också hur "klockan" fungerar.


Slutligen fick vi också testa en Walk-up-jakt, där vi med hundarna löst vid sidan skulle gå mycket sakta på linje, och när "skytten" sköt iväg en dummy med apportkastaren, eller kastade en tennisbolls-beckasin så skulle en hund apportera dummyn/tennisbollen. Med andra ord en övning som hade många moment inbakade, både stadga, markering och apportering.

Kanontrevlig dag!

Igår kväll/natt så tog jag en sväng och skyltade upp hela banan för det kommande Åbynloppet (start söndag 11:00 vid föreningshuset i nedre Åbyn/Burträsk). 9.5 kilometer (cirka), antingen individuellt (gång eller löpning) eller som stafett (3 personer/lag).

Har idag på förmiddagen sprungit förbi VC i Burträsk för en liten minikoll av hälsan pga den förhöjda vilopulsen och tempen.

Enligt vad de kunde se så var blodtrycket OK (116/86), speciellt övertrycket, även om jag själv tyckte att undertrycket var väl högt. Tempen tyckte de var låg (36.4), men enligt vad jag mätt mig till tidigare så ligger den 0.5--1 grad högre än normalt. Vilopulsen tyckte de var låg (55), men jämfört med mina vanliga 40--44 så är det lite högt. Snabbsänkan var < 8, så ingen infektion i kroppen i alla fall, vilket var det jag var orolig för.

Med andra ord så har jag nu fått klartecken att i alla fall kunna vara ute och jogga lite, men jag tänker undvika att pressa mig alltför hårt, så det får väl bli någon slags MAF-liknande träning inledningsvis, så ser jag hur kroppen/pulsen/tempen börjar bete sig.

Bara för att förströ mig lite så drog jag till skjutbanan i Bureå i går (onsdag) kväll. Blev ett par serier trap och även ett par serier skeet. Det var första försöken med trap för säsongen, och resultatet var väl inte speciellt imponerande, men tämligen godkänt ändå, speciellt som kastaren krånglade en del. Det blev klart mer jägarmässigt när man inte riktigt visste om/när lerduvan skulle gå iväg.

Den första skeetserien är dock det bästa jag hittills presterat på banan. 22 träff av 25 möjliga! Klart nöjd, speciellt som jag bara nöjessköt, men det kanske var därför det gick så pass bra som det gjorde. Stod ju inte och ansträngde mig att träffa. Bommarna? Låd-duvan i doublén på platta 2, dito på platta #7 (ganska skämmigt, för om det är EN doubléduva som brukar sitta så är det just den), samt tornduvan från platta #8.

Det var ju hundträning under två dagar i stekande värme. När den andra dagen var slut passade jag på att åka förbi och snabbt hälsa på ett par mycket goda vänner i Drängsmark. Då jag tänkte avrunda helgen med lite skeetskytte så var ju tyvärr tiden lite begränsad, men vi hann i allafall sitta en lite stund och prata om bland annat skytte, hundar och gräsklippning. Mycket, mycket trevligt, som alltid! Och inte oväntat väldigt mycket gott fika!

Som en bonus så hittades en låda med skeetammunition som bara låg och "skräpade". Jag skjuter ju lite skeet då och då (till skillnad från karln i huset, som numera bara använder trapammunition), så jag tog tillfället i akt och köpte upp lådan, när jag ju ändå i princip dessutom var på väg direkt till banan.

Blev bara att åka hem, ge hundarna mat, hämta bössan, stoppa in hundarna i hundgårde, och sedan fortsätta till banan i Bureå.

Dock märktes det att man var lite tagen av helgens värme. Det kändes ganska tungt att skjuta. Dock roligt som vanligt. Lite blandade resultat. Hade lite problem med högergående duvor, speciellt på platta #2 och #3. Resterande plattor gick tämligen hyggligt, även om duvorna på #8 kändes ruskigt snabba igår kväll. Antagligen för att man själv var så seg.

Skotten kom i alla fall till god användning, och räcker nog ett par kvällar till i alla fall!

I helgen har jag haft förmånen (då jag ju ställde in mina planer att springa Stockholm Marathon) att få följa med på en tvådagars hundkurs i Drängsmark som åskådare. Det var otroligt kul och givande att "bara" sitta på sidan och lyssna och studera. Dessutom fick vi vara med i några av övningarna (bland annat en sökruta samt en stadgestafett).

När det är 12 ekipage förutom instruktörernas egna så blir det ju förstås en hel del olika övningar, många moment, och många olika lösningar på de olika momenten. Att höra resonemangen efter varje utförande, och utvärderingarna kring var som var bra/dåligt, vad som gjordes/borde ha gjorts och så vidare är mycket lärorikt. Roligt också att få höra tips på hur man med en unghund kan börja inlärningen av olika moment, tex linjetagningar och vattenarbeten. Också kul att se dirigering visas, både i vatten och på land.

Men något är det med kombinationen av denna träningshelg och Drängsmark. Förra året när vi var med som deltagare så var det otroligt varmt. Likaså i år. Tydligen hade det varit 29.1 grader i skuggan på söndagen. Gissa om hundarna (och förarna) tog slut i värmen!



Tack och lov att det stod vattenapportering på schemat!