Snabba Kenyaner!
Idag hittade jag en förklaring till det Kenyanska Löparundret. I nummer 2/2009 av Aktiv Träning fanns ett litet citat:
Vad ska vi hitta för alternativ i Sverige? Varning för vildsvin??
;-)
Vad ska vi hitta för alternativ i Sverige? Varning för vildsvin??
;-)
Tangerat personbästatempo på 5 km!
Helt underbart morgonpass idag! Efter gårdagens långa pass så tänkte jag spara benen lite och köra lite kortare idag. Beslöt mig för att köra 5--6 km i skapligt tempo.
Dock insåg jag när jag kom fram till löpbandet att om jag någon gång skulle kunna plåga mig ytterligare lite så var det sannolikt idag. Efter en uppvärmningskilometer i långdistanstempo så kändes benen fortfarande riktigt pigga och studsiga. När dessutom min löparfantom till kusin sprang intervaller på bandet invid så var det bara att ta tillfället i akt och försöka köra 5:an en aning snabbare än ursprungligen tänkt. Det gäller ju att ta till alla mentala knep som går för att kunna pressa sig lite extra, och jag passade på att intala mig att vi sprang jämsides (vilket aldrig någonsin skulle vara möjligt utomhus då han är ruskigt snabb!) och det gick faktiskt riktigt bra. Låg på 4:16--4:17-tempo i 4.5 kilometer och drog sedan upp en långspurt som slutade i 4:00-tempo sista 100 metrarna.
Underbar känsla efteråt. Första gången som jag testar att köra i närheten av det tempo jag klarade förra säsongen.
Dock insåg jag när jag kom fram till löpbandet att om jag någon gång skulle kunna plåga mig ytterligare lite så var det sannolikt idag. Efter en uppvärmningskilometer i långdistanstempo så kändes benen fortfarande riktigt pigga och studsiga. När dessutom min löparfantom till kusin sprang intervaller på bandet invid så var det bara att ta tillfället i akt och försöka köra 5:an en aning snabbare än ursprungligen tänkt. Det gäller ju att ta till alla mentala knep som går för att kunna pressa sig lite extra, och jag passade på att intala mig att vi sprang jämsides (vilket aldrig någonsin skulle vara möjligt utomhus då han är ruskigt snabb!) och det gick faktiskt riktigt bra. Låg på 4:16--4:17-tempo i 4.5 kilometer och drog sedan upp en långspurt som slutade i 4:00-tempo sista 100 metrarna.
Underbar känsla efteråt. Första gången som jag testar att köra i närheten av det tempo jag klarade förra säsongen.
Aj, aj, aj!
MÅSTE komma ihåg att tejpa, för det var inte svett som kom ur t-shirten när jag vred ur den efter morgonens pass...
Det allra mesta hann dock rinna undan innan jag duschat, så det ser faktiskt inte SÅ illa ut på bilden.
Ett av veckans riktiga myspass!
Torsdagspasset är något jag verkligen ser fram emot. Det är ett halvlångt och lugnt pass, mest för att röra på benen. Med andra ord inte plågsamt, varken fysiskt eller psykiskt.
Idag blev det 50 minuter i cirka 5:26-tempo, men på slutet fanns lite extra energi, så jag lade in två 2-minuters intervaller i 4:00-tempo med 1 minut aktiv vila (5:26) under de sista 5 minuterna.
En sak är ju dock säker, fastän det är ett riktigt myspass så svettas det en del ändå. Jag tvivlar på att min halvliters vattenflaska räcker för att hålla vätskebalansen...
Och nej, jag har inte problem med kontroll över blåsan, det är svett alltihop!
Helt klart så synar en T-shirt ganska väl. Jag har ett antal "funktionströjor" också. Lyckligtvis är de svarta, så de blir bara lite blankare i nyansen, men riktigt så här illa ser de i alla fall inte ut.
Idag blev det 50 minuter i cirka 5:26-tempo, men på slutet fanns lite extra energi, så jag lade in två 2-minuters intervaller i 4:00-tempo med 1 minut aktiv vila (5:26) under de sista 5 minuterna.
En sak är ju dock säker, fastän det är ett riktigt myspass så svettas det en del ändå. Jag tvivlar på att min halvliters vattenflaska räcker för att hålla vätskebalansen...
Och nej, jag har inte problem med kontroll över blåsan, det är svett alltihop!
Helt klart så synar en T-shirt ganska väl. Jag har ett antal "funktionströjor" också. Lyckligtvis är de svarta, så de blir bara lite blankare i nyansen, men riktigt så här illa ser de i alla fall inte ut.
Tufft morgonpass
Efter att ha kommit ihåg att mala bönorna, koka vattnet, brygga kaffet, hälla över det i termosmuggen och ta med muggen ut till bilen så kändes det lite surt att väl på träningscykeln (under uppvärmningen för sjukgymnastiken innan löpningen) komma på att man glömt bort att dricka kaffet...
Jag satt och funderade på varför jag kände mig så seg till skillnad från hur det vanligtvis brukar kännas på morgonen. Svaret gav sig ganska snabbt.
Blev lite spännande att försöka genomföra veckans tuffaste pass när det kändes segt redan på förhand. Hade planerat ett 50 minuters pass, med 5 minuter uppvärmning i cirka 11 km/h och sedan börja på ungefär 5:00-tempo för att succesivt stegra tempot något under tiden. Sista halvtimmen gick i ungefär 4:47-tempo, vilket med 7--8 minuter kvar började kännas en aning för kaxigt. Bet dock ihop och genomförde passet, men det var rejält skönt när jag kom till de liggande stretchövningarna. Benen kändes inte helt stabila initialt. Vaderna kändes, liksom baksidan på låren, ovanligt trötta. Emellanåt funderar jag på om det kan bero på att jag ändrar löpsteg när farten ökar, och då springer mer på mellan-/framfoten än den mer normala hälisättning som jag använder vid tex 5:26-tempo.
Skönt att morgondagens pass är planerat att genomföras i lugnt tempo istället. Det brukar kunna bli ett riktigt myspass, varken riktigt långt eller riktigt snabbt, bara skönt...
Jag satt och funderade på varför jag kände mig så seg till skillnad från hur det vanligtvis brukar kännas på morgonen. Svaret gav sig ganska snabbt.
Blev lite spännande att försöka genomföra veckans tuffaste pass när det kändes segt redan på förhand. Hade planerat ett 50 minuters pass, med 5 minuter uppvärmning i cirka 11 km/h och sedan börja på ungefär 5:00-tempo för att succesivt stegra tempot något under tiden. Sista halvtimmen gick i ungefär 4:47-tempo, vilket med 7--8 minuter kvar började kännas en aning för kaxigt. Bet dock ihop och genomförde passet, men det var rejält skönt när jag kom till de liggande stretchövningarna. Benen kändes inte helt stabila initialt. Vaderna kändes, liksom baksidan på låren, ovanligt trötta. Emellanåt funderar jag på om det kan bero på att jag ändrar löpsteg när farten ökar, och då springer mer på mellan-/framfoten än den mer normala hälisättning som jag använder vid tex 5:26-tempo.
Skönt att morgondagens pass är planerat att genomföras i lugnt tempo istället. Det brukar kunna bli ett riktigt myspass, varken riktigt långt eller riktigt snabbt, bara skönt...
Vallabänken har kommit!
I säsongens sista sekund så kom min vallabänk. Hämtade och monterade ihop den igår.
Testade med en av "skabbskidorna", och helt klart så sitter skidorna som om de vore fastgjutna.
Testade med en av "skabbskidorna", och helt klart så sitter skidorna som om de vore fastgjutna.
Skönt distanspass, men lite nya småproblem
Planen för dagen var att öka på distanspasset med ungefär 10% denna vecka också, men att bibehålla samma tempo som förra veckan.
Det gick faktiskt över förväntan att genomföra. 14.5 kilometer i ett riktigt behagligt 5:26-tempo. Riktigt glädjande var att få se pulsnivån, som faktiskt höll sig riktigt kontrollerat. Istället för att skena upp mot 155-165 i slutet av passet så låg den istället konstant kvar kring behagliga 145. Inte dumt, träningen kanske så smått börjar ge lite resultat ändå. Dock är det ju en bra bit kvar bara till förra sommarens nivåer där ett 5:10-tempo på lätt kuperad grusväg inte gjorde mer än 130--135 i puls i 10 kilometer. Men vi är på G jag och kondisen!
Efter att ha löst problemet med tillgången på rena tights samt låset till skåpet i omklädningsrummet så uppstod idag ett par mer mekaniska problem som nog får skyllas på att passet nu börjar bli skapligt i längd.
Under själva passet kändes det som att socken på höger fot knölat sig lite vid lilltån. Möjligen var det också sant, men framförallt så hade jag en skaplig blodblåsa där, så att det kändes lite konstigt var nog inte att undra på. Dessutom så var svetten som jag vred ur t-shirten efter passet ljust rosa, vilket fick sin förklaring när jag klev in i duschen. Gissa om det sved till på bröstvårtorna. Blir nog till att försöka tejpa både dem och högertån. Har i alla fall passat på att skaffa lite lämpligt material för detta, gäller bara att komma ihåg det inför nästa pass...
Det gick faktiskt över förväntan att genomföra. 14.5 kilometer i ett riktigt behagligt 5:26-tempo. Riktigt glädjande var att få se pulsnivån, som faktiskt höll sig riktigt kontrollerat. Istället för att skena upp mot 155-165 i slutet av passet så låg den istället konstant kvar kring behagliga 145. Inte dumt, träningen kanske så smått börjar ge lite resultat ändå. Dock är det ju en bra bit kvar bara till förra sommarens nivåer där ett 5:10-tempo på lätt kuperad grusväg inte gjorde mer än 130--135 i puls i 10 kilometer. Men vi är på G jag och kondisen!
Efter att ha löst problemet med tillgången på rena tights samt låset till skåpet i omklädningsrummet så uppstod idag ett par mer mekaniska problem som nog får skyllas på att passet nu börjar bli skapligt i längd.
Under själva passet kändes det som att socken på höger fot knölat sig lite vid lilltån. Möjligen var det också sant, men framförallt så hade jag en skaplig blodblåsa där, så att det kändes lite konstigt var nog inte att undra på. Dessutom så var svetten som jag vred ur t-shirten efter passet ljust rosa, vilket fick sin förklaring när jag klev in i duschen. Gissa om det sved till på bröstvårtorna. Blir nog till att försöka tejpa både dem och högertån. Har i alla fall passat på att skaffa lite lämpligt material för detta, gäller bara att komma ihåg det inför nästa pass...
Morgonens viltobservationer
Normalt så brukar det inte synas till speciellt mycket vilt, men det verkar ändå som att det börjat tina fram en del individer nu. Sannolikt ligger det varma vädret, som bland annat lett till en tunn skare, bakom detta.
I morse såg jag som sagt en räv traskande på skaren i åkerkanten nedanför byn. Under prommenaden med hundarna så fick jag så för första gången sedan i december se ett rådjur (i grannbyn). Mot slutet av prommenade så hörde jag så för andra gången i år en kråka kraxa. Dock fick jag denna gång också se den nu. Antingen en tidig flyttkråka, eller så har den kanske övervintrat någonstans varmt i närheten och bara tagit sig en liten sväng ut i markerna för att försöka hitta ett revir.
Det kanske börjar bli dags att leta fram kråkfällorna???
I morse såg jag som sagt en räv traskande på skaren i åkerkanten nedanför byn. Under prommenaden med hundarna så fick jag så för första gången sedan i december se ett rådjur (i grannbyn). Mot slutet av prommenade så hörde jag så för andra gången i år en kråka kraxa. Dock fick jag denna gång också se den nu. Antingen en tidig flyttkråka, eller så har den kanske övervintrat någonstans varmt i närheten och bara tagit sig en liten sväng ut i markerna för att försöka hitta ett revir.
Det kanske börjar bli dags att leta fram kråkfällorna???
Har täningen börjat ge resultat?!
I förmiddags, efter att under 30 minuter ha svurit över bristande skare och isiga/spåriga skoterspår under en skidtur, vilket sedan följdes av en 8 kilometers promenad med hundarna, noterade jag dock att min puls i alla fall börjat bete sig ungefär som jag vill. Tidigare så sjänk den ju inte i någon större utsträckning ner under 60--65 när jag satte mig ner.
Efter förmiddagsprommenade så fick jag i alla fall se följande på pulsklockan (som jag inte tagit av mig efter skidturen) när jag satte mig ner i fåtöljen:
Inget extremt precis, men dock äntligen ett litet ljus i det övriga mörkret. Förhoppningsvis kan det lyfta humöret lite.
Jag ska försöka bita ihop ytterligare några veckor och inte försöka öka farten utan bara distansen/tiden. I måndags blev det 13.1 km på 1:10 ungefär. Målet i morgon blir nog därför att försöka jogga 14--15 kilometer i samma tempo (ungefär 5:26/km). Sedan ett något snabbare pass på onsdag (cirka 45--50 minuter @ 5:00, men inte snabbare än så), följt av ett riktigt myspass på torsdag (45--50 minuter @ ~5:26). Trist, men sannolikt det bästa för knäet.
Efter förmiddagsprommenade så fick jag i alla fall se följande på pulsklockan (som jag inte tagit av mig efter skidturen) när jag satte mig ner i fåtöljen:
Inget extremt precis, men dock äntligen ett litet ljus i det övriga mörkret. Förhoppningsvis kan det lyfta humöret lite.
Jag ska försöka bita ihop ytterligare några veckor och inte försöka öka farten utan bara distansen/tiden. I måndags blev det 13.1 km på 1:10 ungefär. Målet i morgon blir nog därför att försöka jogga 14--15 kilometer i samma tempo (ungefär 5:26/km). Sedan ett något snabbare pass på onsdag (cirka 45--50 minuter @ 5:00, men inte snabbare än så), följt av ett riktigt myspass på torsdag (45--50 minuter @ ~5:26). Trist, men sannolikt det bästa för knäet.
Mer mat till rådjuren
Igår passade jag på att köra ut mer mat till rådjuren. De verkar ha hittat igen foderplatsen nu. Mycket glädjande. Jag hade dock glömt ta med kameran, men passade på att åka förbi under dagen skidtur.
Foderbordet fylldes alltså igår, men se så upptrampat det är framför bordet!
Det verkar också som att foderhäcken börjat uppskattas (liksom foderbordet som sitter på den).
Foderbordet fylldes alltså igår, men se så upptrampat det är framför bordet!
Det verkar också som att foderhäcken börjat uppskattas (liksom foderbordet som sitter på den).
Inskjuten för rävjakt
I morse, efter en sen frukost, så blev jag varse en räv långt nere på åkern. Den var lite fundersam och stod och spanade bakåt sitt eget spår emellanåt, men traskade på bortöver mot skogskanten. Misstänker att den var ute för att försöka hitta sig en hare, för när jag senare tog skidorna ner och kolla lite på spåret så var det väldigt mycket harspår i området också.
Först hade jag tänkt slita ut bössan ur vapenskåpet och fresta ett skott, men räven traskade bort i så god fart att det inte var lönt. Dessutom var ju bössan inskjuten för liggande skytte och helmantel.
Nu under eftermiddagen så har jag därför passat på att åka till skjutbanan och (efter att ha justerat kikarsiktet efter mina minnesbilder från i höstas) avlossat ett skott med varmint-kulan som ska användas till rävjakten. Jag kom tydligen i alla fall ihåg hur mycket det var som skiljde i höjd mellan helmantelladdningen och den med varmintkulan för varmintladdningen tog nu knappa 10 mm högre än jag siktade på 100 meter, och det är ungefär som jag vill ha det i och med att det medger en viss underskattning av skjutavståndet.
Tack och lov att bössan skjuter lika i sidled med både blyspets, helmantel och varmint. Livet blir lite lättare då. Blyspetsen och varminkulan slår i princip på samma ställe, och helmantelkulan en 3--4 centimeter lägre. Detta då helmantelkulan är en liten aning tyngre än de andra (inte mycket, men dock) men framförallt så har den laddats till "abra" 900 meter/sekund i utgångshastighet. De andra två har laddats hårdare. Jag vill minnas att blyspetsen gör cirka 935 meter/sekund ut ur pipan, och varmintkulan ska teoretiskt ligga tämligen nära 1000 meter/sekund.
Först hade jag tänkt slita ut bössan ur vapenskåpet och fresta ett skott, men räven traskade bort i så god fart att det inte var lönt. Dessutom var ju bössan inskjuten för liggande skytte och helmantel.
Nu under eftermiddagen så har jag därför passat på att åka till skjutbanan och (efter att ha justerat kikarsiktet efter mina minnesbilder från i höstas) avlossat ett skott med varmint-kulan som ska användas till rävjakten. Jag kom tydligen i alla fall ihåg hur mycket det var som skiljde i höjd mellan helmantelladdningen och den med varmintkulan för varmintladdningen tog nu knappa 10 mm högre än jag siktade på 100 meter, och det är ungefär som jag vill ha det i och med att det medger en viss underskattning av skjutavståndet.
Tack och lov att bössan skjuter lika i sidled med både blyspets, helmantel och varmint. Livet blir lite lättare då. Blyspetsen och varminkulan slår i princip på samma ställe, och helmantelkulan en 3--4 centimeter lägre. Detta då helmantelkulan är en liten aning tyngre än de andra (inte mycket, men dock) men framförallt så har den laddats till "abra" 900 meter/sekund i utgångshastighet. De andra två har laddats hårdare. Jag vill minnas att blyspetsen gör cirka 935 meter/sekund ut ur pipan, och varmintkulan ska teoretiskt ligga tämligen nära 1000 meter/sekund.
Miserabelt skidföre
Gissa om jag hade ställt in mig på att kunna åka skate på skare nu i helgen?! En AAAAANING besviken när det inte går. Jag blir så förbaskat besviken, för vädret har varit grymt bra, och det hade verkligen varit underbart att kunna dra rakt fram i ett par timmar utan bekymmer.
Istället har det blivit ett par turer med Milito lös efter diverse skoterspår. Dock är det en utmaning att försöka åka efter dem, för det är ojämnt och isigt något rent otroligt.
Igår åkte vi i alla fall ner till sjön, och sedan motsols runt till Kyrkholmens spets, men där vände vi, för det fanns inga mer lämpliga skoterspår att försöka följa. Istället för ett rejält träningspass så blev det till sist i alla fall en knapp timmes lätt (även om tämligen besvärligt) glidande. Under eftermiddagen så tog jag själv istället en lättare löptur runt Risnäs by.
I morse hade jag verkligen trott att skaren skulle hålla, för det var 10 grader kallt, och hade varit rejält kallt sedan igår kväll, men icke det. Kände verkligen inte för att svära över de isiga skoterspåren idag också, så det blev en mycket kort tur ner i skogskanten (följde ett rävspår en bit), förbi foderborden, och sedan ner på sjön bort till skoterleden, upp efterdensamma och sedan plogkanten hem igen.
Grabbarna fick sedan följa med på en 8 km prommenad istället. Jag ville inte att de skulle skava sig på skaren.
Istället har det blivit ett par turer med Milito lös efter diverse skoterspår. Dock är det en utmaning att försöka åka efter dem, för det är ojämnt och isigt något rent otroligt.
Igår åkte vi i alla fall ner till sjön, och sedan motsols runt till Kyrkholmens spets, men där vände vi, för det fanns inga mer lämpliga skoterspår att försöka följa. Istället för ett rejält träningspass så blev det till sist i alla fall en knapp timmes lätt (även om tämligen besvärligt) glidande. Under eftermiddagen så tog jag själv istället en lättare löptur runt Risnäs by.
I morse hade jag verkligen trott att skaren skulle hålla, för det var 10 grader kallt, och hade varit rejält kallt sedan igår kväll, men icke det. Kände verkligen inte för att svära över de isiga skoterspåren idag också, så det blev en mycket kort tur ner i skogskanten (följde ett rävspår en bit), förbi foderborden, och sedan ner på sjön bort till skoterleden, upp efterdensamma och sedan plogkanten hem igen.
Grabbarna fick sedan följa med på en 8 km prommenad istället. Jag ville inte att de skulle skava sig på skaren.
Att bo själv för första gången(?)
Grannen till min arbetslägenhet är efter min gissning en gymnasieflicka och hennes pojkvän(?). Idag när jag strosade in på jobbet så hade de tydligen valt att ställa sin soppåse utanför min dörr istället för i sopkärlet nere på gården. Må så vara, den försvinner väl förhoppningsvis inom några dagar.
Enligt min gissning så är det första gången hon/de bor själv, utan någon förälder som håller i kosten. Var ju ändå tvungen att flytta undan påsen för att komma mig in på kontoret, och överst i påsen ligger i alla fall resterna av en påse Ahlgrens Bilar, några Marabou-förpackningar, vad som för mitt (dock ganska tränade!) öga verkar vara en förpackning "dammsugare" alternativt chokladbollar från Delicato, samt ett paket Gyllenhammers Havregryn.
Kostcirkel?! Tja det skulle väl i så fall vara formen på tallriken där havregrynsgröten (förhoppningsvis sådan, och inte hemgjorda chokladbollar, som visserligen också är runda, som jag skulle ha gjort) ätits.
I och med att jag själv hållit sådan kost under långa perioder och vet vad det kan ställa till med så kan jag bara säga - stackars dom, hoppas de kommer på bättre tankar någon gång i framtiden!
Nya träningskläder
Under de senaste veckorna har det börjat uppstå ett litet logistisk problem rörande träningskläderna. Tidigare när jag bara körde rehab och inte blev svettig, utan bara på sin höjd lite varm, så var det ju inga problem att använda tightsen två gånger samma vecka och sedan köra med det andra paret under det tredje passet (dagen efter det andra).
Nu när jag fått börja springa mer "på riktigt" så känns det inte längre lika fräscht att göra så. Då det dels känns lite tveksamt att köra en hel maskin med bara en omgång träningskläder två gånger i veckan (istället för allt på en och samma gång), och dels är det lite svårt att hinna med torktiden.
Jag beslöt mig därför för att utnyttja den medlemsrabatt på Intersport som jag har när jag tränar på 360. 15% på ordinarie pris, och (visade det sig) 10% på röda priser.
Lyckades hitta ett par långa Craft-tights (som dessutom matchar två av mina tränings-T-shirts exakt, vilket aldrig hänt tidigare) för utebruk, och dessutom ett par korta av fjolårsmodellen.
Kommer att bli bra misstänker jag! Dessutom såg framförallt de långa tightsen enormt snabba ut... Kan behövas.
T-shirts för träning är ett speciellt kapitel, men där finns det tack och lov ganska goda resurser just nu, för efter varje pass (speciellt de längre, eller hårdare) så är T-shirten helt tveklöst redo för tvätten. Jag brukar vrida ut det värsta i tvättstället innan jag slänger ner den i väskan...
Vilket skönt träningspass!
Idag hade jag avtalat med min Team Leader att jag skulle dröja mig kvar i Skellefteå efter träningen, tills affärerna öppnade, för att kunna beställa ett vallaställ.
Detta innebar att jag, i och med att jag drog in i vanlig tid, hade grymt gott om tid på mig. Körde i lugn och ro igenom mitt rehabprogram på en knapp timme, och nu kom jag ihåg att köra samtliga övningar för båda benen dessutom.
Därefter flyttade jag över till löpbanden för ett tämligen avkopplande pass på 45 minuter som var planerat att hållas i ett tämligen lugnt tempo eftersom gårdagens pass kördes så pass hårt.
Till sist en rejäl omgång stretching (medan bastun boostade temperaturen lite) och sedan en god stund i bastun innan tvagningen. UNDERBART! Vilken känsla att träna utan tidspress.
Fick dessutom ÄNDÅ tillbringa en timme strosande runt på staan i väntan på att affärerna skulle öppna.
Detta innebar att jag, i och med att jag drog in i vanlig tid, hade grymt gott om tid på mig. Körde i lugn och ro igenom mitt rehabprogram på en knapp timme, och nu kom jag ihåg att köra samtliga övningar för båda benen dessutom.
Därefter flyttade jag över till löpbanden för ett tämligen avkopplande pass på 45 minuter som var planerat att hållas i ett tämligen lugnt tempo eftersom gårdagens pass kördes så pass hårt.
Till sist en rejäl omgång stretching (medan bastun boostade temperaturen lite) och sedan en god stund i bastun innan tvagningen. UNDERBART! Vilken känsla att träna utan tidspress.
Fick dessutom ÄNDÅ tillbringa en timme strosande runt på staan i väntan på att affärerna skulle öppna.
Blixtföre
Hugligen vilket blixtföre det var nu på morgonen!
Egentligen så skulle ju jag ha sprungit igår morse, och sedan tagit en kort och lugn vända nu på morgonen, men då schemat försköts så att löpturen istället hamnade på kvällen igår så ville jag skona benen lite. Jag tog istället med skidorna till jobbet och efter att ha kollat läget på e-mail/supportfronten så bytte jag om och drog iväg till spåret.
Det var en enorm känsla att åka i så lätt före. Trots att jag tog det så lugnt som bara möjligt så var det min snabbaste runda någonsin!
Varför ta det lugnt? Tja, dels för att skona benen, men framförallt så var det otroligt spårigt ute på banan. Det verkar råda en enorm förvirring angående åkriktningen här i Burträsk, för det åks skate både upp och ner för samtliga backar, något som gör att det i princip är förenat med en rejäl skaderisk att släppa på utför idag (innan det mjuknat i spåren). Det var så pass hårt i spåren att det faktiskt var riktigt svårt att få skidorna att fästa i skären.
Tänk om någon hade kommit på tanken att åka ut och preparera spåren sent igår kväll innan det frös till, då hade det nog varit ett drömföre idag.
Egentligen så skulle ju jag ha sprungit igår morse, och sedan tagit en kort och lugn vända nu på morgonen, men då schemat försköts så att löpturen istället hamnade på kvällen igår så ville jag skona benen lite. Jag tog istället med skidorna till jobbet och efter att ha kollat läget på e-mail/supportfronten så bytte jag om och drog iväg till spåret.
Det var en enorm känsla att åka i så lätt före. Trots att jag tog det så lugnt som bara möjligt så var det min snabbaste runda någonsin!
Varför ta det lugnt? Tja, dels för att skona benen, men framförallt så var det otroligt spårigt ute på banan. Det verkar råda en enorm förvirring angående åkriktningen här i Burträsk, för det åks skate både upp och ner för samtliga backar, något som gör att det i princip är förenat med en rejäl skaderisk att släppa på utför idag (innan det mjuknat i spåren). Det var så pass hårt i spåren att det faktiskt var riktigt svårt att få skidorna att fästa i skären.
Tänk om någon hade kommit på tanken att åka ut och preparera spåren sent igår kväll innan det frös till, då hade det nog varit ett drömföre idag.
Långpass
Igår var det så dags för ytterligare ett längre pass. Jag hade beslutat mig för att öka distans/tid med cirka 10%, vilket brukar rekommenderas i diverse träningsråd. Då jag hade puttrat på i 11 kilometer och en timme förra veckan så beslutade jag mig för att denna gång köra strax över 12 kilometer och ungefär 66 minuter.
Det gick riktigt bra. Kroppen och benen kändes faktiskt riktigt bra fram till cirka 45--50 minuter. Då började det stelna till lite på lårens insidor, vid muskelfästet längst ner mot knäet. Dock lyckades jag puttra på i 71 minuter och styvt 13 kilometer (var ju tvungen att se klart 1:a perioden i kvartsfinalen mellan Skellefteå och Linköping).
Det gick riktigt bra. Kroppen och benen kändes faktiskt riktigt bra fram till cirka 45--50 minuter. Då började det stelna till lite på lårens insidor, vid muskelfästet längst ner mot knäet. Dock lyckades jag puttra på i 71 minuter och styvt 13 kilometer (var ju tvungen att se klart 1:a perioden i kvartsfinalen mellan Skellefteå och Linköping).
En lugn löptur
Jag satt och hade långtråkigt igår eftermiddag. Alltför kletig snö för att kunna åka skidor, och ingen större lust att dra igång med städningen inomhus. Jag hade dessutom redan varit ute på morgonen/förmiddagen och rekat lite angående möjligheten att dra ett kort skatespår i skogen helt nära byn, men tyvärr så var det lite för ojämn mark och tät skog för att låta sig göra utan en större arbetsinsats.
Istället för att sega ihop framför TV:n så beslutade jag mig för att ta en lite löptur med Milito. Vi puttrade iväg i lugnt tempo (och för hans del en massa studsande) bort runt Risnäsbyn. Det var en klart njutbar tur, om än ganska slaskig. Jag hade lyckligtvis valt att springa utan underställ, och i den temperatur som rådde igår så var det helt rätt. Vi polymasade oss runt med för min del riktigt behaglig puls. Jämfört med löpbandet vid samma fart så låg igår pulsen ute 10--15 slag lägre. Känns bara som en lätt stelhet i benen idag, så det var klart trevligt.
Milito börjar bli bättre på att följa med i kopplet utan att dra, men det behövs mer träning helt klart. Dock fick han springa sista biten med fritt följ, och det gick otroligt bra. Så bra att jag förlängde turen lite förbi två av grannhusen där det finns störningar i form av andra hundar. Även detta gick riktigt bra! Så skönt om han börjar komma på det, för han ska ju följa med en och annan gång under sommaren...
Snöskottning i rävfällorna
Inte oväntat så hade all lössnö som kom tidigare lagt sig i en av fällorna som jag sköter i en grannby. Den har en något olycklig placering, precis på en åkerkant, och snön har en tendens att virvla runt fällan. Ibland bildas en driva inne i fällan, och det hade hänt nu. När det så töade bort snö undre trampplattan så räckte det för att utlösa snubbeltråden. Lika så väl, för det låg en snödriva runt utlösningsmekanismen också, och om den hade fått frysa till så hade fällan knappast kunnat lösa ut ändå.
Nu blev det till att skotta rent och rigga upp fällan igen, utifall...
Nu blev det till att skotta rent och rigga upp fällan igen, utifall...
Skidtur i sugande före
I ördags, strax efter lunch, tog jag och Janne oss en skidtur uppe på Vitberget, på nyvallade skidor. Det blev lite enklare för mig som inte skulle försöka hitta fästa i och med att jag körde med skateskidor. Stackars Janne fick slita en del.
Dock var det en mycket trevlig skidtur, vi körde en liten rekognoseringsvända ut på snötippsslingan, och sedan på en av de alternativa förbindelserna mellan eljjusspåren på Morön och Vitberget.
Väl ute på Vitbergets eljjusspår, som numera är ganska hyggligt preparerade för skate, så passade jag på att nöta på några varv. Det är ett mycket trevligt spår, men i det sugande före som var i lördags så fanns egentligen ingenstans där man riktigt kunde passa på att vila. Till och med utför så sög det så pass mycket att det oftast blev en fråga om att köra på med 4:an eller 5:an även utför. Lyckades i alla fall hålla ganska god fart även mot slutet. Det kanske är läge att försöka ta sig ut lite tidigare på dagen framöver, då torde nattkylan ha sett till att det blir ett rejält snabbföre.
Dock var det en mycket trevlig skidtur, vi körde en liten rekognoseringsvända ut på snötippsslingan, och sedan på en av de alternativa förbindelserna mellan eljjusspåren på Morön och Vitberget.
Väl ute på Vitbergets eljjusspår, som numera är ganska hyggligt preparerade för skate, så passade jag på att nöta på några varv. Det är ett mycket trevligt spår, men i det sugande före som var i lördags så fanns egentligen ingenstans där man riktigt kunde passa på att vila. Till och med utför så sög det så pass mycket att det oftast blev en fråga om att köra på med 4:an eller 5:an även utför. Lyckades i alla fall hålla ganska god fart även mot slutet. Det kanske är läge att försöka ta sig ut lite tidigare på dagen framöver, då torde nattkylan ha sett till att det blir ett rejält snabbföre.
Intensiv träningsperiod till ända...
...för stunden i alla fall.
Då jag nu får börja köra lite mer distanslöpning, men ändå inte vill/vågar köra riktigt hårt på ett tag, så beslutade jag mig istället för att köra ett längre pass de dagar jag kör sjukgymnastiken och sedan köra de båda andra passen (tränar ju sjukgymnastik tre gånger/vecka) på ungefär samma distans som tidigare, men i en följd istället för uppdelat i tre delar. Därefter tänkte jag vila från löpningen under fredag -- söndag och då hellre fokusera på att åka lite skidor och ha det kul istället.
Inledde veckan med 1 timme på måndag i lugnt tempo, på tisdag 30 minuter i något bättre tempo (egentligen tänkte jag inte springa då, men behövde åka in för att handla lite hundartiklar till Milito). Igår blev det 6 km i måndagstempot, och idag 45 minuter i samma tempo.
Det känns otroligt skönt i benen just nu. Ingen smärta eller träningsvärk alls, bara en sån där skön känsla av att ha tränat sig trött!
Utan tveka ska det dock blir skönt med en mer vilsam period nu. Blir ingen träning alls i morgon (jour på jobbet hela dagen), och sedan förhoppningsvis i alla fall ett pass med skidorna på lördag om allt går som planerat.
Planen för kommande vecka är just nu att bibehålla det långsamma tempot, men istället öka på distans/tid ytterst lite, kanske 5--10% bara. Får se hur det känns på måndag...
Då jag nu får börja köra lite mer distanslöpning, men ändå inte vill/vågar köra riktigt hårt på ett tag, så beslutade jag mig istället för att köra ett längre pass de dagar jag kör sjukgymnastiken och sedan köra de båda andra passen (tränar ju sjukgymnastik tre gånger/vecka) på ungefär samma distans som tidigare, men i en följd istället för uppdelat i tre delar. Därefter tänkte jag vila från löpningen under fredag -- söndag och då hellre fokusera på att åka lite skidor och ha det kul istället.
Inledde veckan med 1 timme på måndag i lugnt tempo, på tisdag 30 minuter i något bättre tempo (egentligen tänkte jag inte springa då, men behövde åka in för att handla lite hundartiklar till Milito). Igår blev det 6 km i måndagstempot, och idag 45 minuter i samma tempo.
Det känns otroligt skönt i benen just nu. Ingen smärta eller träningsvärk alls, bara en sån där skön känsla av att ha tränat sig trött!
Utan tveka ska det dock blir skönt med en mer vilsam period nu. Blir ingen träning alls i morgon (jour på jobbet hela dagen), och sedan förhoppningsvis i alla fall ett pass med skidorna på lördag om allt går som planerat.
Planen för kommande vecka är just nu att bibehålla det långsamma tempot, men istället öka på distans/tid ytterst lite, kanske 5--10% bara. Får se hur det känns på måndag...
Utsiktsplats
Milito verkar gilla att stå och titta ut genom fönstren. Idag så klev han upp på den breda fönsterbänken helt och hållet. Jag blev lite kluven, tillåta eller inte. Han får ju inte hoppa upp i möbler, men har fått ligga i sängen i fjällstugor. Beslutade mig för att fönsterbänken inte är en möbel...
;-)
Istället lade jag upp underlaget från buren, och nu verkar han stortrivas.
;-)
Istället lade jag upp underlaget från buren, och nu verkar han stortrivas.
Nära ett tillbud
I morse när jag var på G till 360 och skulle korsa Skeppargatan (till fots) på norra sidan av Kanalgatan så ar det som det heter "bara ogjort" att det skulle ha blivit ett sjukhusbesök.
En farbror i en röd bil hade stannat i korsningen ut från Skeppargatan eftersom det kom en del bilar på Kanalgatan, in från E4:an. Han tittade mot mig (på väg ut på övergångsstället) och sedan på trafiken. Därefter var det som att han helt glömde bort att jag var ute på övergångsstället och istället upptäckt någon lucka i trafiken (som i alla fall inte jag såg). Helt plötsligt började han köra, med mig framför kofångaren.
Tack och lov så kom han tydligen på att jag trots allt fanns där, för han bromsade ganska direkt. Jag fick bara en lättare knuff dessutom på "bätterknäet", så allt gick trots allt ganska bra.
En farbror i en röd bil hade stannat i korsningen ut från Skeppargatan eftersom det kom en del bilar på Kanalgatan, in från E4:an. Han tittade mot mig (på väg ut på övergångsstället) och sedan på trafiken. Därefter var det som att han helt glömde bort att jag var ute på övergångsstället och istället upptäckt någon lucka i trafiken (som i alla fall inte jag såg). Helt plötsligt började han köra, med mig framför kofångaren.
Tack och lov så kom han tydligen på att jag trots allt fanns där, för han bromsade ganska direkt. Jag fick bara en lättare knuff dessutom på "bätterknäet", så allt gick trots allt ganska bra.
Otroligt fint träningscenter
Jag har ju börjat träna på 360 TC så smått nu sedan jag fick OK att börja öka löpdistanserna. Det är en otroligt fräsch och fin lokal (fattas bara då den ju bara varit öppen i en dryg vecka).
Detta inkluderar givetvis också omklädningsrummen (i alla fall herrarnas, jag får anta att det är lika fint på damernas). Önskar bara att jag haft lika fina tvättställ hemma i badrummet.
Detta inkluderar givetvis också omklädningsrummen (i alla fall herrarnas, jag får anta att det är lika fint på damernas). Önskar bara att jag haft lika fina tvättställ hemma i badrummet.
Ett riktigt långpass
Efter morgonens sjukgymnastik så hade jag planerat ett längre löppass, på cirka en timme. Så blev också gjort. Jag bytte lokal till 360 och snurrade igång ett av löpbanden i ett lämpligt tempo. Jag hade beslutat mig för att inte driva på farten, utan fokusera på att försöka springa en längre tid/sträcka istället. Lyckades faktiskt riktigt bra med mina förutsatser. Jag lyckades hålla ett tämligen beskedligt tempo (5:25 ungefär) i just över 11 km, men sedan insåg jag att parkeringstiden nog skulle hinna gå ut om jag inte slutade springa snart, så då blev det istället en rask dusch (och ett kort besök i bastun).
Mycket skönt pass. Hade tänkt försöka hålla pulsen rejält under 160, och lyckades faktiskt riktigt bra med detta. Låg mest kring 145--150!
Mycket skönt pass. Hade tänkt försöka hålla pulsen rejält under 160, och lyckades faktiskt riktigt bra med detta. Låg mest kring 145--150!
Rådjuren har hittat till foderborden!
Under söndagen tog jag en tur med skotern förbi mina foderbord till rådjuren. Tidigare syntes inga spår i närheten, och fodret fanns fortfarande kvar. Nu, med det rejäla snödjupet, så hade borden glädjande nog fått besök, och fodret var i det närmaste slut. Jag passade på att fylla på rejält med mat. Det finns nu bara en säck kvar hemma, så det blir till att handla på sig mer så snart tillfälle ges, för nu gäller det att inte sluta fodra dem förrän det säkert finns tillräckligt med mat i naturen.
Snarorna uppe
Tja, lördagens töväder (+5) satte, då det efterföljdes av kallväder under söndagen, i alla fall tills vidare stopp för rävsnarningen. I söndags morse var det såpass bra "bär" i snön att skogsskidorna emellanåt gick helt ovanpå snön. Då det dessutom inte synts till några färska rävspår på hela veckan bedömde jag det som tämligen dödfött att fortsätta att nöta på med snarorna, och lyfta upp samtliga ur snön.
Jag kommer att fortsätta patrullera slingan även framöver, men det blir dock inte dagligen, och definitivt inte vid 5-tiden på morgnarna.
Under söndagseftermiddagen passade jag också på att besiktiga en av mina rävfällor, och tur var väl det, för den sista tidens myckna snöande hade blivit lite för mycket för fällan. Vikten av snön på fällans tak hade lett till att fällan satt sig något, och blivit så pass skev att luckorna knappast skulle kunna slå igen. Jag gjorde en räd och skottade bort snön, samt strävade om fällan så att den numera står i det närmaste i lod. Jag har dessutom testat att utlösa fällan ett par gånger, och luckorna slår garanterat igen ända ner i botten!
Av någon anledning så hade snubbeltråden (en 1.5 mm stålwire) blivit väldigt tilltrasslad och skavd, så jag passade på att byta denna när jag ändå trampade på vid fällan.
Nu är fäll-skrället i alla fall i skick som ny, och redo för eventuella besök.
Jag kommer att fortsätta patrullera slingan även framöver, men det blir dock inte dagligen, och definitivt inte vid 5-tiden på morgnarna.
Under söndagseftermiddagen passade jag också på att besiktiga en av mina rävfällor, och tur var väl det, för den sista tidens myckna snöande hade blivit lite för mycket för fällan. Vikten av snön på fällans tak hade lett till att fällan satt sig något, och blivit så pass skev att luckorna knappast skulle kunna slå igen. Jag gjorde en räd och skottade bort snön, samt strävade om fällan så att den numera står i det närmaste i lod. Jag har dessutom testat att utlösa fällan ett par gånger, och luckorna slår garanterat igen ända ner i botten!
Av någon anledning så hade snubbeltråden (en 1.5 mm stålwire) blivit väldigt tilltrasslad och skavd, så jag passade på att byta denna när jag ändå trampade på vid fällan.
Nu är fäll-skrället i alla fall i skick som ny, och redo för eventuella besök.
Första långdistanspasset!
Igår fick jag ju klartecken att börja springa lite mer långdistans. Hittills har jag kört min löpträning som kortare övningar. Jag har sprungit 2 km i samband med varje varv av rehab-övningar. Totalt 6 km per gång alltså.
Idag beslutade jag mig istället för att köra all löpning i ett sträck, men med lägre tempo. Sagt och gjort, jag körde mina rehab-övningar på RE-KO, och prommenerade sedan över till 360 TC (för att testa deras löpband istället). Körde mina 6 km i ungefär 5:00-tempo, vilket kändes ganska lagom faktiskt.
Blir förhoppningsvis lite skidåkning under helgen, men på måndag bär det av till 360 igen för mer löpning! Jag kommer under inledningsfasen att försöka köra distansträningen uteslutande på löpband, detta för att kunna hålla kontroll på farten, och dessutom få ett så jämnt underlag som möjligt. Går allt väl under någon/några veckor så blir det äntligen dags att testa motsvarande utomhus, på "riktigt"!
Idag beslutade jag mig istället för att köra all löpning i ett sträck, men med lägre tempo. Sagt och gjort, jag körde mina rehab-övningar på RE-KO, och prommenerade sedan över till 360 TC (för att testa deras löpband istället). Körde mina 6 km i ungefär 5:00-tempo, vilket kändes ganska lagom faktiskt.
Blir förhoppningsvis lite skidåkning under helgen, men på måndag bär det av till 360 igen för mer löpning! Jag kommer under inledningsfasen att försöka köra distansträningen uteslutande på löpband, detta för att kunna hålla kontroll på farten, och dessutom få ett så jämnt underlag som möjligt. Går allt väl under någon/några veckor så blir det äntligen dags att testa motsvarande utomhus, på "riktigt"!
Lugnt i skogen
Inte ett färskt spår i morse heller, men ett ruskigt bra före!
Såg väderleksprognosen, och nu stundar eventuellt mildväder. I såfall kanske denna omgång av rävsnarning går mot sitt slut, vi får se.
Såg väderleksprognosen, och nu stundar eventuellt mildväder. I såfall kanske denna omgång av rävsnarning går mot sitt slut, vi får se.
Goda nyheter från sjukgymnastiken!
Nu har det ju gått ett antal veckor (drygt en månad i alla fall) sedan jag fick börja med mina inledande löpövningar. De går allt bättre, och i nuläget springer jag 3x2 km varje gång jag tränar.
Dock så saknar jag långdistanspassen som ju bygger uthållighet och mental styrka. I dag så passade jag på att fråga sjukgymnasten hur han såg på eventuellt distansträning. Bara att köra på menade han, så nu blir det till att lägga upp någon slags plan över hur det ska lösas. Inledningsvis så siktar jag nog på att köra även dessa pass på löpband, men det finns bara ett enda på RE-KO, så eventuellt delar jag upp morgonträningen i två pass, byter lokal i mitten, och kör konditionsträningen på 360 TC efter sjukgymnastiken. Pust!
Dock så saknar jag långdistanspassen som ju bygger uthållighet och mental styrka. I dag så passade jag på att fråga sjukgymnasten hur han såg på eventuellt distansträning. Bara att köra på menade han, så nu blir det till att lägga upp någon slags plan över hur det ska lösas. Inledningsvis så siktar jag nog på att köra även dessa pass på löpband, men det finns bara ett enda på RE-KO, så eventuellt delar jag upp morgonträningen i två pass, byter lokal i mitten, och kör konditionsträningen på 360 TC efter sjukgymnastiken. Pust!
Inga nyheter från rävslingan
I morse var det lugnt och stilla ute i skogen. Inga färska spår alls, vare sig från räv eller från andra djur.
Tack och lov så var det någon grad kallare än i går morse, så i morse fanns det återigen ett litet glid under skidorna, vilket gjorde skidturen klart mycket mer njutbar.
Tack och lov så var det någon grad kallare än i går morse, så i morse fanns det återigen ett litet glid under skidorna, vilket gjorde skidturen klart mycket mer njutbar.
Vilket dyngföre
Morgonens patrullering av slingan blev en enda plåga. Det frös/klabbade under skidorna redan från första sekunden. Det var som att gå med snöskor. Det fanns inte en millimeter glid att tillgå.
Inga färska rävspår dock, och de snaror som ligger ut är tämligen väl översnöad, så nu blir det i princip en nystart ännu en gång. I alla fall så är själva skidspåret uppkört, så bara det slutar snöa snart så kanske Mickel vågar sig ut igen.
Inga färska rävspår dock, och de snaror som ligger ut är tämligen väl översnöad, så nu blir det i princip en nystart ännu en gång. I alla fall så är själva skidspåret uppkört, så bara det slutar snöa snart så kanske Mickel vågar sig ut igen.
Fler rävspår
Tja, inte var rävtiken den enda räven i markerna. Redan i morse (dagen efter) så hade jag en färsk passage över skidspåret igen.
Dessutom så hade en räv (möjligen samma) varit fram och vänt på motsatta sidan mot där tiken gick fast i snaran. Hade det legat en snara dryg en meter ut från spåret på andra sidan så hade det kanske varit summa summarum två rävar snarade nu. I och med att jag inte har någon åtel igång, utan försöker nyttja spontana passager så känns det dock som en bättre strategi att lägga en snara per spår istället för två på vissa spår och lämna andra helt "obevakade".
Vi får se om det biter mig därbak eller om även denna räv återanvänder något gammalt spår.
Dessutom så hade en räv (möjligen samma) varit fram och vänt på motsatta sidan mot där tiken gick fast i snaran. Hade det legat en snara dryg en meter ut från spåret på andra sidan så hade det kanske varit summa summarum två rävar snarade nu. I och med att jag inte har någon åtel igång, utan försöker nyttja spontana passager så känns det dock som en bättre strategi att lägga en snara per spår istället för två på vissa spår och lämna andra helt "obevakade".
Vi får se om det biter mig därbak eller om även denna räv återanvänder något gammalt spår.
En del skidåkning i helgen
Förutom allt skidande i samband med rävsnarningen, så har jag också varit ute tre gånger med skateskidorna. Jag har kört två gånger uppe på Vitberget (milslingan från Campingen) och en gång med Janne uppe på Morön (mycket trevlig tur).
Nu i helgen så kunde jag för första gången notera att pulsen faktiskt SJUNKIT när jag åkt ner efter slingerspåret från toppen av Vitberget. Tidigare så har pulsen istället ÖKAT från cirka 170 (efter uppförsbacken) till 175 -- 177 nedanför backen, där skjutsen ner mot slalombacken/SOK-stugan börjar. I helgen blev det istället så att den sjönk från 170 till drygt 160 utför backen.
Det kanske är så att jag börjar vänja mig så smått vid att åka utför, även om det fortfarande känns ganska obehagligt.
Nu i helgen så kunde jag för första gången notera att pulsen faktiskt SJUNKIT när jag åkt ner efter slingerspåret från toppen av Vitberget. Tidigare så har pulsen istället ÖKAT från cirka 170 (efter uppförsbacken) till 175 -- 177 nedanför backen, där skjutsen ner mot slalombacken/SOK-stugan börjar. I helgen blev det istället så att den sjönk från 170 till drygt 160 utför backen.
Det kanske är så att jag börjar vänja mig så smått vid att åka utför, även om det fortfarande känns ganska obehagligt.
Tursam rävjägare!
Jaha, i går morse var det inte räven som hade turen på sin sida, utan rävjägaren!
I en av de två snaror som jag först lade ut efter det sista snöovädret, när rävarna väl vant sig vid det omdragna skidspåret, så hade det gått fast en räv.
Det hade varit klart häftigt att ha pulsmätaren inkopplad när jag kom skidande. Tempot är ju klart lugnt, men när jag såg
följande där det tidigare legat en snara, så torde pulsen ha hoppat till.
Det hade burit ivägen en bit mellan träden och över en kraftledning, men till sist så hade ankaret fastnat bland några björkstammar. Räven låg och tryckte under en angränsande gran.
Jag tog av mig skidorna, gick runt granen lite för att få rent skottfält, och avfångade den med ett skott från min .22 Hornet. Det visade sig vara en rävtik, inte alltför lastgammal, som vid hemkomsten visade sig väga 5.5 kilo.
I en av de två snaror som jag först lade ut efter det sista snöovädret, när rävarna väl vant sig vid det omdragna skidspåret, så hade det gått fast en räv.
Det hade varit klart häftigt att ha pulsmätaren inkopplad när jag kom skidande. Tempot är ju klart lugnt, men när jag såg
följande där det tidigare legat en snara, så torde pulsen ha hoppat till.
Det hade burit ivägen en bit mellan träden och över en kraftledning, men till sist så hade ankaret fastnat bland några björkstammar. Räven låg och tryckte under en angränsande gran.
Jag tog av mig skidorna, gick runt granen lite för att få rent skottfält, och avfångade den med ett skott från min .22 Hornet. Det visade sig vara en rävtik, inte alltför lastgammal, som vid hemkomsten visade sig väga 5.5 kilo.
Tursam räv!
Jag hade ju lämnat kvar ett par översnöade snaror bara för att behålla lite spänning vid patrullerandet. Nåväl, i morse så hade jag två färska passager över skidspåret. En av dessa gick RÄTT över en av de översnöade snarorna, och mitt på trampplattan (så gott som). Dock så visade sig att den drevsnö som hamnat i spårstämpeln bar för räven, så den märkte aldrig av snaran!
Jag lade i alla fall om snaran i samma spår, och hoppas nu på uppehåll några dagar!
Jag lade i alla fall om snaran i samma spår, och hoppas nu på uppehåll några dagar!
