Hairfoot - En bloggande Burträskare

Gick lite segt med en krånglande mage och lite feber i kroppen, men jag var så förbaskat sugen på att se hur det sklle bli med de målade fodren och socklarna monterade i TV-rummet, så till sist släpade jag in sågen och började göra iordning för att kunna börja monteringen.

Kapade till sockelbitarna på TV-rummets sida och monterade dem samt fodren på den sidan av portalen lite tillfälligt. Blev mycket bra. Vid tillfällen (förhoppningsvis redan ikväll, men allra senast under helgen) så ska jag montera socklar och foder på andra sidan av portalen, samt fodren runt ytterdörren. Därefter kommer jag att kapa till fodren (nyinköpta i veckan) runt badrumsdörrens insida och förhoppningsvis kunna ta mig samma och ge mig på inkapningen av taklisterna i badrummet (vilket tack vara takets och vindstrappens form kan bli riktigt spännande). Efter målning och montering av dessa blir det en stor insats på fodermålning, men därefter känns det som att hela nedervåningen skulle kunna anses klar, så det skulle vara riktigt skönt att kunna bocka av det på listan till sist.

Magen och febern gjorde att jag trots allt fick vika ner mig inför kvällens träning. Ingen cykling alltså. Fick dock i det närmaste en julklapp med posten. Det låg ett paketavi från Lundhags i Järpen. För några veckor sedan skickade jag nämligen in mina Lundhagskängor från -91/-92 för att få ett par nya sulor monterade och sömmarna lagade.

Vad som kom tillbaka var ett par kängor som känns oerhört sköna. Det är ett par rejäla sulor som monterats kan jag meddela. De gamla hade någon slags svagt mönster kvar (skulle nog inte ha kört bilen om vinterdäcken haft lika lite mönster) som dock var ganska halkigt. Dessutom läckte det i sömmarna (alternativt mellan sulan och cellgummit.

De nya har alltså kvar de gamla smidiga skaften samt det gamla cellgummit. Själva sulan (Vibram) är ny, liksom förstärkningen över cellgummit vid tårna. Samtliga sömmar mellan cellgummit och lädret har sytts om. Lästen blev några millimeter bredare, vilket faktiskt är ännu skönare än den gamla. De nya sulorna har redan från början en avag rundning, vilket gör att man liksom rullar fram i steget. Oerhört skönt. De gamla sulorna tog ett tag innan de intog den formen.

Kunde inte hålla mig utan tog en liten prommenad med hundarna för att känna på sulorna. Oerhört sköna!

Priset? 600:- + frakt för en omsulning och reparation av sömmarna. Jämfört med 3000 -- 4000:- för ett par nya kängor (som dessutom troligen måste gås in för att bli riktigt sköna) så är det ju rena rama reapriset!

Visst är det väl ändå som det är när man inte kan sluta fundera på vad som eventuellt skulle kunna fylla ut den sista platsen i den ordinarie vapengarderoben?

Jag har redan i princip alla vapen (och mer därtill) som jag behöver för den jakt jag normalt bedriver till vardags. Dock finns ju alltid planer och funderingar på att det skulle vara ganska ballt med en något grövre studsare i klass 1 utifall det börjar dyka upp mer möjligheter till jakt på björn och gris.

Det skulle även vara intressant att ha något i bakfickan utifall det någon dag dyker upp en idé om att åka utomlands och jaga något rejält vilt.

Funderingarna, bläddrandet i böcker, sökandet på internet och pratandet med olika bekanta går just nu i riktning mot någon pjäs som gör grövre hål än .30", gärna .358", .375" eller till och med .458". Dock ser jag gärna att rekylen är något sånär hanterlig.

Några intressanta kalibrar som dykt upp hittills är .358 WInchester (en vanlig hylsa för .308 Winchester som nackats upp till .358" istället för .308"), .375 Holland & Holland Magnum (vilket ju är den internationella jaktens 6.5x55SE som P-O uttryckte det) samt .458x2" American (Barnes) som är en .458 WInchester Magnum vars hylsa kapats ner till jämnt 2" i längd.

Den sistnämnda ger prestanda under en .458 Winchester Magnum, men något över en 45-70 (som den annars är mycket lik i prestanda) då mekanismen med slutstycke tål lite högre tryck än bygelrepeterns mekanism. Prestanda är i princip densamma som för .450 Marlin, men fördelen jämfört med denna är att hylsorna kan tillverkas av vilken standard magnum-hylsa som helst. .450 Marlin har ett något bredare band på hylsan just för att inte passa i ett patronläge för .458x2".

Nåväl. Det är ju bara planer och funderingar (i alla fall just nu), men det är ju faktiskt det som är en stor del av nöjet med vapen och handladdning. Lite kul skulle det ju också vara att använda en patron som inte är helt vanlig (ex 416 Taylor) och som kanske till och med måste tillverkas egenhändigt (.458x2" American). Nackdelen med ett sådant alternativ är ju dock som P-O uttryckte det att man inte kan gå in i en butik i tex Canada, Harare eller St Petersburg och köpa färdig ammo, vilket man ju kan med tex 375 H&H Magnum.

Kanske vore läge med flera pipor, då ex .375 H&H Magnum och .458x2" American har exakt samma hylsbotten.

Jag tror (under förutsättning att man inte kör med den allra kortaste pipan) att just .458x2" skulle vara en helt underbar patron för svenska älgar, grisar och björnar. Tung kula (300 -- 405 grains ungefär, dvs 19.44 -- 26.244 gram) men ganska låg fart (cirak 650 m/s). Ingen lång-/flackskjutare, men ett rejält hål i viltet och ganska mycket energi att leverera (något mindre än ex .375 H&H). Tung, men sannolikt inte helt obehaglig rekyl. 375 H&H upplever jag som något mer obehaglig då den snärtar till mer. Ungefär samma snärt i rekylden som en vanlig 30-06 Springfield (jämför med ex 308 WInchester), fast ganska mycket kraftigare.

Lite spännande tid på dygnet att skriva inlägg i bloggen...

Har hittills tillbringat ett antal timmar av natten med att "ratta porslinsbussen". Började känna mig alltmer svag allt eftersom timmarna gick, så till sist beslutade jag mig för att åka in till jobbet (och sova på hundarnas madrass) istället. Då går det kanske att bidra med några timmar även om krafterna inte riktigt finns där inledningsvis (tills magen förhoppningsvis accepterat någon slags näringstillförsel).

Blir dock spännande att se om det kommer att leda till att jag får vika ner mig inför kvällens planerade cykelträning eller inte.

Äntligen har jag gjort slag i saken. Nu är kaminen slutligen beställd (har inte fått någon bekräftning ännu då det bara var några minuter sedan jag skickade beställningen).

Det blev till sist en Contura 550, med gjutjärnstopp och vedfack. Tillkommer gör en skiva härdat glas, som ska skydda golvet, samt en monteringssats.



Hade trott att det skulle gå få tag på den till vettigt pris i Skellefteå, men ack så jag bedrog mig. Samtliga återförsäljare i västerbottens kustland erbjöd samma pris för kaminen, men endast två (i Umeå och i Nordmaling) erbjöd sig att pruta lite när jag dessutom ville ha en skiva och en monteringssats. I slutänden så blir kaminen 800:- billigare att köpa i Umeå med skiva, monteringssats och hemkörning till Burträsk än om jag skulle ha köpt bara själva kaminen i Skellefteå (och dessutom då hämtat den i butik). Vanvettigt?! Med en mindre glasskiva och monteringssats, men fortfarande med hämtning i Skellefteå, så skiljer det 3100:- mellan Skellefteå och Umeå.

Ibland lönar det sig att vara lite trött på morgonen! I morse (efter ett trevligt besök av en kompis, hans son och dennes flickvän) gick det lite extra segt, men tack vara vintertidsomställningen så kom jag i alla fall till jobbet i vanlig tid. Dock var det nu ljust på morgonen istället för det normala höstmörkret.

Bonusen blev då att jag efter att ha åkt och kollat en rävfälla nere vid sjön blev varse en älg rakt nedanför mitt eget hus, på min egen åker. Jag dömde det som en kviga/ko på grund av de otroligt vita bakbenen (som var vad jag först upptäckte på håll). Kunde dock inte ens med kikare se några kalvar, eller hur pass stor hon var (stod med baken rakt emot mig i skogskanten). Trevlig observation!

Jag fortsätter att chansa på att det förr eller senare ska komma fram något rådjur på en lämplig plats. Testade igår afton en inäga ute i skogen, där jag vid flera tillfällen sett rådjur under älgjakten.

Under gårdagens pass var det dock helt lugnt. I alla fall fram till strax efter 16, då det klev ut en älgko med två kalvar. Drygt skotthåll och ingen älgjakt just då, men en trevlig stund med kikaren. Satt och tittade på dem tills det sista skjutljuset försvunnit. Lyckades då smyga därifrån utan att störa dem.

Då den långsamma färgtorkningen ju förhindrade fortsatt arbete med kvarvarande lister beslöt jag mig istället för att inleda arbetet med det eventuella duvslaget uppe på ladugårdsvinden.

Städade undan diverse bråte och skräp, samt isolerade bakväggen (mot garaget) och klädde den med skivor för att förhindra eventuella fåglar och råttor att komma åt isoleringen för garaget. Därefter testade jag att lägga ut lite masonite på golvet (så att inte så mycket skräp ska ramla genom golvet ner i förrådet på våningen under. Ska under veckan ta och skaffa hem lite lämpliga reglar samt hönsnät, så att jag kan börja bygga på själva nätet. Blir nog ett ganska trevligt duvslag. Duvorna kommer att kunna flyga ut genom några hål som ska tas upp i väggsektionen (den trärena triangelformade väggsektionen till vänster på bilden) under taket mellan garaget och ladugården. Helt skyddat för väder och vind mao!

Hade tänkt göra portalen/muren helt klart under helgen, dvs spackla/grunda portalen klart, grunda/färdigstryka samtliga foder, montera fodren och slutstryka dem på plats och även få de sista sockellisterna på plats.

Kom så långt som till grundning/färdigstrykning. Det första varvet täckfärg ströks på lördag eftermiddag, och skulle enligt tillverkarens instruktioner på burken ha cirka 8 timmars torktid i 23 grader. De var fortfarande kladdiga på söndag eftermiddag...

Blev med andra ord ingen montering, men däremot strök jag på inledningen av det sista varvet (kanten som hamnar ut mot tapeten, och som är tämligen svår att måla på plats) igår kväll. Nu återstår bara att vänta några dagar tills färgen är genomtorr innan montering. Enligt hittilsvarande erfarenhet torde det bli mot mitten/slutet av veckan...

Jag har tydligen länge (osäker på exakt HUR länge) dragits med en glappkontakt i cigarettändaruttaget i bilen. Då jag ju inte röker upptäckte jag inte problemet förrän jag nu under veckan köpte en laddadapter till min mobiltelefon. Hade hoppats att det skulle vara fråga om något så enkelt som en söndrig säkring, men tyvärr visade det sig till sist handla om en lsosnad kontakt på baksidan av instrumentpanelen. Resultatet blev en hel del nermontering innan det gick komma åt själva kontakten, som sedan kunde åtgärdas på ett par sekunder.

Kunde sedan lyckligt konstatera att tändaruttaget fungerade när det på kort tid blev möjligt att få tändaren så varm att det faktiskt gick bränna sig på tummen med den.



Klar framgång, för nu funkar även laddaren (och den lilla lampa som tydligen också fanns på sladden). Förhoppningsvis ska det medföra större chans att mobilen verkligen håller sig laddad över helgerna!

Nu är skorstensmuren nere i TV-rummet färdigmålad, och portalens foder inpassade. Foderbiten gick ju slutföra nu när jag kunnat ta bort den kassun som skyddat TV-rummet från allt skorstensdamm.



Jodå, det är en nyansskillnad mellan portalen och muren, och skarven är inte snygg, men den ska täckas av en liten list som ännu inte införskaffats. Även skarven mellan muren och tapeten ska täckas av en list så småningom.

Nästa steg blir (under kvällen/helgen) att slipa/spackla lite på portalen samt ytterdörrens och badrumdörens salningar och att (i mån av sovande hundar vad gäller dörrsalningarna) börja ytbehandlingen av desamma samt tillhörande forder.

Hoppas bara att jag har rätt färg hemma, annars blir det till att pipa in till schtaan i morgon och försöka ordna fram en skvätt. Finns nämligen ett och annat forder som ännu inte målats, och jag är bra sugen på att ta så många som möjligt på en och samma gång.

I morse, före frukost, så passade jag på att stryka murstocken ett andra varv (första varvet igår kväll). Kan meddela att det första varvet sög i sig färg så snabbt att det knappt gick vare sig penselmåla eller rolla. Morgonens skikt var dock mer hanterligt. Ska till kvällen idag se om det eventuellt behövs ett tredje och sista varv innan jag rycker bort all maskeringstape.

Nästa steg blir då att passa in det sista fodret runt portalen och den bit golvsockel som saknas. Så snart detta är på plats (och målat) är det dags att montera kaminen.

Mailade runt lite igår för att få lite prisuppgifter på den kamin som jag valt. Visade sig att trots att "prisuppgifterna kan variera mellan de olika återförsäljarna" så hade samtliga återförsäljare i västerbottens kustland samma pris. Dock var det två som erbjöd lite bättre priser när det dessutom skulle handlas ett gnistskydd för golvet samt en anslutningssats till befintlig mur. Blev då billigare (även med hemkörning) än det ursprungliga priset för själva kaminen. Har på mig till kommande onsdag att bestämma mig...

Tja nu har jag i alla fall börjat komma igång så smått med cykelträningen som alltså skall vara standin för min egentliga löpträning under tiden som slemsäcken och hälsenefästet kurerar sig.

Ofattbart så mycket kondition man kan tappa på kort tid! Lade vid de första passen märke till att min sittande vilopuls ökat från dryga 40 slag/minut till en bit över 50 på bara 6 -- 8 veckor (trots en del begränsad löpträning). Nu har jag dock kört cykeltrainern i det närmast dagligen sedan före helgen, och det börjar visa sig på just vilopoulsen. De två senaste kvällarna har den i alla fall kommit ner under 45 slag/minut när jag suttit och tagit på mig skorna innan passen.

Jag kör ingen speciellt inriktad träning utan endast ett enkelt trampande i 30 -- 50 minuter varje gång. Tämligen lätt belastning (då jag inte vill slita i onödan på hälsenan och slemsäcken). Pulsen (som vid de inledande passen drog iväg ganska snabbt) håller sig numera på ganska beskedliga nivåer, vilket känns dels behagligt/skönt och dels lite ovant. Normalt brukar ju konditionsträning medföra en något högre pulsnivå, men då pratar vi ju löpning och inte cykling.

Dock försöker jag koncentrera mig mest på att hålla en hygglig kadens som förhoppningsvis ska motsvara mitt normala löpsteg när farten är skaplig. Cirka 80 -- 90 varv/minut konstant, och helst i trakterna över 85 om jag kan.

Det största problemet är dock sadeln och de kroppsdelar som är i direktkontakt med denna. Under de första passen så domnade tämligen stora arealer, och andra delar blev rejält ömma, men under det sista passet tror jag att jag alltmer börjat komma på hur jag ska sitta för att i alla fall kunna begränsa besvären. Hoppas det blir bättre med tiden!

Kom igår hem efter ett par dagar nere på kontoret i Kista. Mycket trevlig tillställning faktiskt. Vi fick möjlighet att sitta tillsammans hela gruppen och gå igenom läget inför framtiden. På kvällen blev det bowling och en matbit. Igår blev det sedan mer möten hela dagen för mig, men då inte med övriga gruppmedlemmar, utan istället med andra utvecklare.

I måndags hade jag så äntligen tid hos en läkare för att få det krånglande knäet besiktat. Det blev bedömt att vara fråga om en inflammerad slemsäck på utsidan av knäsenans fäste mot skenbenet. Dessutom antagligen en bristning i samma område. Fick rådet att tillfälligt minska lite på löpträningen och istället försöka cykla. Ipren med måtta.

Känner dock fortfarande att jag skulle vilja komma någonstans för att försöka komma till rätt med de spänningar/domningar och dragningar som jag känner av i musklerna, framförallt i vänster höft/ljumske. Misstänker att det är något som inte alls är bra där, speciellt som jag tycker att vänsterfoten börjat peka allt mer inåt när jag springer. Känns som att det skulle kunna vara en krampande/hopdragen rotationsmuskel eller något liknande som spökar.

Vad kan jag göra annat än att rikta ett enormt stort tack till Roland, som gjort ett jättejobb med min älgkrona på kort tid. Den är givetvis inte helt torr ännu, men dock klar att hängas på vägg!



Roland bifogade även en krok att skruva in i väggen. Snacka om "nyckelklart"!

Helgen 10--12/10 fortsatte vi årets älgjakt. Dock markant svårare att hitta älgarna efter brunstuppehållet än före. Ett upptag direkt första morgonen, men ingen som såg vad det var. Därefter inget mer den dagen.

Riktigt i slutet av andra dagen så jagade vi i brist på bättre alternativ om den såte där vi hade upptaget morgonen innan. Blev ett upptag igen. Efter en snabb förflyttning så lyckades jag komma i närheten av gångståndet. Det visade sig vara en ko och kalv. Kom så pass till att jag stod på knä med osäkrad bössa och letade efter en lucka i riset för att få skottchans på kalven när de blev störda av något och avlägsnade sig inåt såten. Efter ytterligare en omförflyttning in på en gammal nedlagd kraftledningsgata tillsammans med ytterligare en passkytt så kom gångståndet återigen emot mig. Denna gången vek det av på långt håll, men kom rätt mot den andra passkytten, som efter en del äventyrligheter fick omkull både kalven och kon. Han sköt kalven först, och hade tänkt nöja sig med det, men när han vände tillbaka blicken efter att ha konstaterat att kalven gått i backen så stod kon på bakbenen två meter framför honom och sparkade efter honom. Blev till att skjuta ett skott på mycket kort håll i självförsvar.

Lite bökigt innan vi fått ut båda djuren ur skogen, men till sist kom vi oss iväg.




Tredje dagen började precis lika svagt som andra dagen, och även här beslöt vi oss i slutet av dagen för att ta en sista liten såte bara för att fylla ut dagen lite. Visade sig mot alla odds finnas en älgko kvar här, och hon fick till sist bita i gräset även hon.

Idag, på lunchen, testade jag att tillverka lite Ghee, vilket är ett Indiskt, klarat, smör. Vad man egentligen gör är en massa skirat smör som får stå och sjuda mycket försiktigt en längre stund så att en massa fasta partiklar fälls ut och vattnet kokas bort. Därefter silas oljan (smörfettet) så att inga partiklar följer med i den färdiga produkten. Till sist får det hela stå och svalna, varefter det återigen intar en smörliknande konsistens/färg.



Testade precis lite på en sked. Det smakar givetvis fortfarande smör, men med en liten bismak av kola/nöt som inte är helt oangenäm. Konsistensen påminner just nu om kokosfett, lite kornig liksom, och smälter direkt på i munnen (snabbare än vanligt smör).

Fördelarna med Ghee över vanligt smör är att det tål högre temperatur vid stekning, det sprätter mindre (vattnet har ju kokats bort), det härsknar inte lika fort (ska tydligen kunna klara av flera månader, uppemot ett år, i rumstemperatur). Dessutom ska tydligen den som är känslig för laktos kunna äta Ghee, vilket ju skulle kunna innebära att man då slipper äta mjölkfritt margarin (= gul skokräm) istället.

Under gårdagskvällen åkte jag på en föreläsning angående kosthållning enligt modellen LCHF (Low Carbohydrate, High Fat, dvs lite kolhydrater, men mer fett) i Sikeå. Föreläsningen hölls av Dr. Annika Dahlqvist som är en av sveriges mest kända bloggare (sök tex på "Dr Dahlqvists Blogg" på internet).

Jag var klart spänd på vad hon skulle ha att säga. Visserligen kände jag redan innan till själva principen (att minska på andelen kolhydrater (inte ta bort dem helt som i tex Atkins) och istället öka på andelen fett, främst animaliskt) men det är ju alltid extra spännande att få höra något direkt från en person istället för att läsa om det.

Måste säga att jag efteråt kände mig lite kluven. Själva teorin med LCHF intresserar mig mycket, och jag tror det kan ligga en hel del i vilka bekymmer en kolhydratrik kost kan ställa till med för vissa. Dock kändes det efteråt lite tråkigt att den största delen av föreläsningen ägnades åt klagan på "etablisemanget" som gaddat ihop sig och lett till felaktiga kostråd och dåliga livsmedel. Det är ju i och för sig intressant, men kanske inte i den omfattning som det nu blev. Av en 2.5 timmar lång föreläsning (med en kortare rast i mitten) så kändes det som att största delen av tiden ägnades åt dylikt, samt att motivera hur dålig en kolhydratrikt/fettsnål kost är och hur mycket bättre en LCHF-kost är. Endast en kortare del (i slutet, samt en del av frågorna under den mycket korta frågestunden) ägnades åt mer "handfast" information, dvs hur man skulle kunna äta enligt LCHF-modellen.

Sammanfattningsvis ett intressant ämne (försöker själv dra ner på kolhydraterna då jag märkt att jag har svårt att stå emot suget efter fler då jag väl börjat äta dem) men en något trist föreläsning av som det kändes en bitter kvinna (som förstås fått utstå en hel del kritik för sina åsikter).

Det mest sammanfattande kan man nog nästan säga är att minska på kolhydraterna så mycket som är praktiskt möjligt (får att hålla insulin och blodsocker på vettiga nivåer och därigenom möjliggöra fettförbränning), undvika konstgjorda livsmedel (framförallt margarin och alla härdade/omestrade fetter och i synnerhet BECEL!), laga vardagsmaten av naturliga, ekologiska och framförallt animliska produkter. Vidare så bör man i möjligaste mån låta kroppen själv sköta nivån av kolesterol, och inte aktivt (genom medicinering) söka efter att sänka den. Kroppen tar upp det kolesterol den behöver från kosten, och resten producerar den själv. Undvik att hetta upp oljor (spelar ingen roll vilken det är, de oxiderar alltid vid upphettning). Stek istället i smör eller kokosfett. Möjligen kan GHEE användas.

Igår passade jag på att riva formen för skorstenskronan. Dessutom har jag bredspacklat ett första tunt varv på muren nere i TV-rummet.

I fredags följde jag en kompis upp till fjälls för att flytta en husvagn. Hotet om snö, samt risken att vagnen stod stadigt på sin mångåriga uppställningsplats gjorde att vi valde att ta min furhjulsdrivna kärra. Passade dessutom på att skifta till vinterhjul tidigt på fredagsmorgonen.

Sent på eftermiddagen begav vi oss sedan iväg. Vi passade på att stanna till i Malå och köpa några mackor, lite dricka och en påse blandade nötter. Skulle senare visa sig vara ett stort misstag! Kom fram till Grönfjäll (vagnen stod i Kittelfjäll) och kunde checka in i stugan i ganska hygglig tid på kvällen.

Vaknade dock till vid 01:30-tiden och kände mig illamående. Magsjuka eller matförgiftning? Vid 04:30-tiden var det i alla fall kört. Skönt med varm stuga och toalett när man känner sig dålig. Kan meddela att det som kom upp smakade nötter...

Sent om sider var det i alla fall dags för uppstigning (inte så att jag lyckats sova precis, men ändå). Kände mig fortfarande ganska illamående och vågade inte riskera att käka frukost. Satt och sörplade på en liten och svag kopp snabbkaffe bara för att få i mig något varmt. Drog sedan ut på fjället, där det visade sig blåsa kraftigt och snöa försiktigt. Kan meddela att det, trots att jag hade på mig mer kläder än jag brukar, var rejält kallt. Hittade dock inga fåglar, men väl mängder med ren. Vi beslutade att vika av för att undvika dem, och delade upp oss på två täter efter lunchfikat (pressade i mig en kopp varm choklad och en hårdmacka och hoppades att det skulle stanna kvar, vilket det gjorde). Tack och lov (!) kunde vi ju inte hålla på och jaga hela dagen då vi ju faktiskt framförallt var uppe för att flytta husvagnen.

Till sist fick jag i alla fall upp värmen i framförallt händerna. Upptäckte dock snart därefter skylten som meddelar "Grönfjäll - Kiosk" och pekar ner efter leden till stugbyn. Var bara ett litet stycke från stugan då, men skönt att i alla fall till sist återfå känseln i händerna.

Efter ytterligare fika samt en gemensam power nap började kroppen kännas bättre. Vi packade ihop, städade ur stugan och checkade ut för att sedan bege oss till husvagnen.

När husvagnen väl var tömt på sådant som skulle lämnas kvar i ett förråd (den som tidigare ägt en andel i husvagnen ska tydligen bygga en stuga i Kittelfjäll) körde vi upp hela lasset till det förråd som skulle få lånas för ändamålet. Innehavaren av förrådet (och den snart färdigbyggda stugan invid) bjöd in oss på kaffe och hembakat fika. Underbart att sitta och vara social en stund i godan ro (och godan värme från braskassetten). I och med att jaktlyckan varit helt obefintlig så kände vi ju ingen som helst press att jaga något dagen efter (då vi ju ändå skulle ställa upp husvagnen och köra hemöver).

Efter någon timme återvände vi ner till husvagnen för att koppla den och försöka få den från sin plats. Efter att till sist ha lokaliserat nyckeln till elstolpen så att vi kunde koppla lös vagnens elkabel så flöt allt på och vi kunde till sist dra ut vagnen (som dock kändes något framtung) på en grusplan för inspektion.

De som hade vagnen intill kom förbi och hälsade på. Visade sig att de skulle dra ner sin vagn till skroten då de misslyckats med att sälja den och nu skulle flytta ner till Stockholm. Vi insåg snart att de skulle ha problem att få lös sin vagn med den lilla framhjulsdrivna bil de kommit med då vagnen hade punktering på ett hjul och stödbenen knappt gick veva upp och den dessutom stod tämligen nersjunken i marken. Jag erbjöd mig att försöka med opeln medan Jonas ändå justerade viktfördelningen i den andra vagnen.

Det var en kamp, men till sist fick jag upp även denna vagn, som stod REJÄLT på plats. Fick till sist gunga igång den med låg-fyrhjulsdriften och diffspärren inkopplad innan jag ryckte till lite. Då small det till lite i bromsarna och den kom upp ur sitt hål. Till sist (efter en kort färd med mycket skrap i marken) stod även denna vagn ute på grusplanen.

När vi sedermera kopplat om till den andra vagnen begav vi oss mot destinationen utanför Klimpfjäll, dit vi kom strax före 22 på kvällen i ett uruselt väder (snöstorm och regn om vartannat). Till sist hade vi dessutom pressat ner vagnen på sin tänkta plats och kunde krypa till kojs.

Morgonen efter stormade det vidare, men i alla fall utan snö. Vindskivan på stugan hade under natten blåst lös, och vi ägnade en god stund åt att försöka få en ny på plats.



Därefter pysslade vi någon timme med att få husvagnen att stå bra innan vi packade ur stugan och begav oss hemöver.



Hemfärden blev i alla fall helt utan överraskningar, vilket ju kändes skönt. Dessutom skönt att komma hem i hygglig tid på afton/kväll istället för sent på natten.

Aldrig tidigare har jag på egen hand lyckats hitta några svampar, men under helgen noterade jag i samband med en jakttur ett bestånd av vad jag nu verkligen hoppas är trattkantareller.



Passade på att ta mig dit igen i går kväll och lyckades hitta några svampar. Enligt bedömning efter studie i svampguide så rör det sig om trattkantareller. En svampkunnig kompis ska under dagen fälla ett slutgiltigt utlåtande. Har i alla fall grovrensat dem så länge.