Hairfoot - En bloggande Burträskare

En fördel med allt pyssel med parningskassetter var ju förstås att biodlarkompisen, som också är hobbykonservator, kunde hjälpa mig att flytta över alla uppstoppade fåglar (varav han gjort ett flertal) till motsatta väggen och se till att de hänger visuellt bra.

Senare under kvällen (efter skinnskrapningen) passade jag på att leta fram en lämplig expanderskruv (hur ju gipsväggar numera!) och montera upp det nya hornet.



Blev riktigt hyggligt, men det är klart att stundvis önskar jag nästan att fönstret inte funnits där, för då hade jag kunnat montera båda hornen intill varandra så man riktigt kunnat se skillnaderna.

Gissa vilken kväll under veckan som i princip "alla" kom på att de skulle ringa och småsurra och ditt och datt? Givetvis precis den kväll då jag höll på att gå igenom bilen och göra lite småservice. Stod bland annat ute på smörjbryggan och bytte olja/filter då några ringde. Inte RIKTIGT läge för långa samtal då man är nersmetad med olja och står i regnet. Kul att prata visst, men...

Till sist var allt gjort, och bara bränslefiltret återstod att byta. Tvärstopp! Jag påpekade redan när jag hämtade ut det hos handlaren att jag tyckte det såg fel ut, men fick bestämt veta att "jodå, det SKA vara detta filter!".

Skulle INTE tro det!



Idag på morgonen har jag i alla fall fått tag på vad som hellre ser ut som rätt filter. Ska ta och byta under helgen.

Morgonens vittjning av rävfällorna blev en aning försmädlig, för att uttrycka det milt.

Svepte med strålkastaren mot fällan nerom byn för att se om reflexen syntes (vilket innebär att luckan fallit ner). Såg då ögonen på en räv ute på åkern strax intill. De finns i närheten i alla fall...

Efter sjukgymnastiken vittjade jag en av fällorna i en grannby. Den hade slagit igen (bara andra gången i höst, förra gången för en katt!). Då det är en bra bit dit och jag bara hade lågskor (orutinerat, men nu ligger ett par stövlar i bilen!) beslöt jag mig för att köra runt och sedan över några gammellägdor. Gick bra ända tills jag kom sista 15 metrarna mot fällan. Där var det surt minsann!

Fällan var dessutom tom, men något hade dragit iväg med betet och utlöst fällan. Dock insåg jag att gillertråden är alltför lång, så vad det än var så lyckades det komma undan. Jag misstänker även här en räv, för betet låg kvar inne i fällan, men luckan ligger an mot golvet mindre än en "rävlängd" från betet, så en räv torde ha kunnat ta sig ut innan luckan slog igen. En katt är alltför liten för att klara av samma konststycke. Det blir till att montera några skruvar så att det stora betet går att skruva fast i trampplattan och sedan byta till ett mindre bete i gillertråden. Dessutom tror jag att jag ska passa på att sänka höjden på den ögla som giller tråden löper igenom, då blir det ännu svårare att upprepa konststycket.

Efter att ha bökat på med bilen i mellan 30 och 40 minuter så kom jag i alla fall mig bort från fällan, så nu vet jag vad jag gör någon gång under helgen - tar en prommenad dit ner med en spade och snyggar upp lite så att inte åkern behöver vara spårig till våren! Nu är som sagt stövlarna packade i bilen, för det blir ingen mer bilkörning till den rävfällan i år i alla fall.



EN lite tröstbonus blev det i alla fall till sist - hade fått ytterligare en nötskrika i kråkfällan som jag har ställt på åkern invid rävfällan nedom byn. Lite, men dock!

Jag börjar vara brutalt less på mina knän, speciellt det högra. Trots ett år med sjukgymnastik och styrketräning, och nu senast drygt en månads belastningsförbud och kylbehandling så vägrar det ge med sig. Fortfarande känns det ganska OK om jag inte tränat, men om jag tex testar att köra roddmaskin en stund, alternativt någon benträning (dock inte löpning ännu) så blir jag småhalt efter träningen. Under själva övningen känns inget alls.

Tror snart jag struntar i sjukgymnasten och börjar om och löpträna. Måste ju hinna bygga upp lite mängd under vintern.

Minst sagt. Sedan senast har jag varit en intensiv sväng nere på kontoret i Kista under en stor del av förra veckan, och sedan har arbetstiden fyllts av akuta supportärenden och möten, så pass att även fritiden inskränkts en del.

När det till sist blev helg tänkte jag försöka mig på lite rådjurjakt igen (den enklaste typen av jakt nu när knäet inte får belastas så mycket), men icke! En biodlarkompis ville att vi skulle snickra lite på de parningskassetter som ska användas framåt maj/juni... Sagt och gjort, lördagen veks åt att förbereda samt borra en mängd med hål i alla rackarns små brädbitar som skulle användas. Lördagskvällen samt söndagsförmiddagen till att förbereda spärrgaller mellan yngelrum och foderkammare samt ett insektsnät för ventilationshålet. Slutet av spärrgallerpysslet fick kompisen ta hand om medan jag spikade ihop alla kassetterna. Väl han var klar med spärrgallren fick han dra i den tråd som ska hålla vaxremsorna.

Fick till sist en liten stund över, men för på söndagskvällen, och då var det för mörkt för jakt, så jag passade på att skrapa några av de (förhoppningsvis) sista rävskinnen i frysen. Finns ju åtminstone tre "kompletta" rävar till där, men de är ju tänkta som apportvilt. Tror dock att jag ska ta och försöka hacka fram dem, låta dem tina något så att de lättare går rulla ihop, och sedan stoppa ner dem i märka plastsäckar. Då torde de dels bli lättare att hitta och dels lättare att få ut ur frysen.

Nästa steg med kassetterna blir att försöka såga/skära fram ungefär 300 bitar till de isolerande fodral som också behövs. Dessutom ska vi ordna fram en massa plexiglas i 2--3 mm tjocklek och såga till rutorna på sidorna. Det räcker till...

Just nu är källaren full med torkande, nytanade, rävskinn, men så snart de verkar OK ska jag börja titta på grävlingsskinnen...

Glömde ju sånär att jag faktiskt fick vittja rävfällan nere vid sjön igen i går morse. Denna gång var det dock "bara" två nötskrikor i den. Första doublén över huvud taget dock.

Det har skrapats något skinn ytterligare, men nu tänker jag inte göra fler tanor, så det blir till att avvakta ett tag tills dessa skinn torkat helt.

Varje gång jag rotat runt i frysen efter det sista skinnet så har det dykt upp fler och fler. När jag tog fram det 5:e skinnet så tror jag att det i alla fall låg två till i den boxen. Då finns det två boxar till där det kan gömma sig ytterligare skinn, förutom de tre hela apporträvarna som jag sparat.

Har hittills också redan stött på 6 grävlingsskinn och ett antal hela apportgrävlingar. Väl jag är klar med rävskinnen så torde detta bli nästa insats för att skapa utrymme i boxarna...

Det börjar gå allt bättre att få rävskinnen renskrapade på rygg/mage i alla fall. Just nu använder jag enbart en gammal matsked och lite sågspån, men resultatet blir riktigt bra och dessutom går det skapligt raskt. Även klyvningen av öronbrosket tar sig. Det svåraste momentet just nu är att lyckas med skrapningen av själva skallen. Där har jag hittills inte fått till snitsen.

Lite pyssligt är det förstås med bukskinnet. Från frambenen och bakåt så liknar det mest tidningspapper i tjockleken, så det gäller att vara lite försiktig så man inte gör onödiga hål i det. Dock gäller det ju att få bort alla kött-/fettrester. På ryggsidan kan man tack och lov ligga på lite hårdare, så jag börjar numera med den. Har man tur så resulterar det i att man får tag i någon lämplig slamsa att dra i, och då kan det släppa större sjok på en gång. Förhoppningsvis så stora att de även får med en bit av buksidan (= mindre behov av hårdhänt skrapning där).



Under gårdagen så fick sig skogsskidorna slutligen ett par omgångar med trätjära på belagen. Dock blev det till att först skrapa och putsa lite på belagen då det runnit lite lack. Några omgångar till med brännaren och tjärpenseln så återstår bara att montera tillbaka bindningarna innan jakten.

Eller i alla fall en väg och EN plan. Lördagen tillbringades i det närmaste till fullo i traktorhytten körandes lass efter lass från avlägget ovanför byn ner till sjövägen och parkeringsplanen nere vid sjön.

Gissa om broddkättingarna var bra att finna när man kom utför med fullt lass och behövde sakta in (och likaledes när man skulle uppför senare).

Många lass och en hel del planerande med Stefans baklastare senare så var vägen otroligt mycket bättre än innan. Det tämligen bullriga materialet hade packats ihop till en rejäl väg och parkeringsplan.

Skönt att ha det gjort nu och inte behöva tänka på det till sommaren när vägen knappt bär.

När jag som vanligt stod och vinglade på gummikudden under sjukgymnastikdelen av min morgonträning så kom jag att tänka på att vad den övningen går ut på är ju att aktivera stabiliseringsmusklerna kring knäet. Som ett fortsatt tankespår började jag fundera på om inte styrketräningsmaskinerna, tack vare att de ju styr rörelsen, begränsar aktiveringen av dessa muskler.

Passade på att ställa frågan till Kicki, som kunde bekräfta att jag hade helt rätt. Precis så är det alltså. Vi började därför prata lite kring att komplettera mitt program alternativt att byta ut några övningar i det, och då gå från maskin till fria vikter.

I och med att dagens pass fokuserade på axlar/armar (förutom bröst mina klena muskelgrupper) så fick jag förevisat ett par övningar med hantlar för att träna baksida/utsida av axlarna. Den första aktiverar något som tydligen kallas rotatorcuff, och gissa om det var en otränad muskel. Tur att det finns LÄTTA hantlar också!

Ska blir spännande att se eventuella framsteg. Möjligt att jag kanske får ta och dela upp övningen i två så att jag kan träna utsidan med något tyngre vikt än den som används för baksidan.

Spännande!

...och traktorn den slinter. Men inte nu längre. Med hjälp av Stefan så monterades broddkättingarna under kvällen. En riktigt snabb operation visade det sig. Tog bara 45 minuter att få paret på plats, och då väger de trots allt 145 kg tillsammans.



Nu är traktorn (jag ska bara naja fast de lösa kättingändarna ikväll) redo för eventuell gruskörning under helgen. Det blir tämligen rejält grepp när man får trycka fast dessa broddar i backen.

Man puttrar på så smått, och sakta men säkert tar man sig ner över skinnet. Detta var från en rejält stor hanräv.



Samma storlek på båda tanorna, men detta skinn nådde som synes ända ner. Jag har också snott det första skinnet med pälssidan utåt nu så att det får torka klart.

Ytterligare två skinn tog dessutom ut ur frysen inför fredagskvällen. Blir nog till att såga till ytterligare en tana...

Nu har jag i alla fall inlett jobbet med att försöka ordna fram mer plats i frysboxarna. Första rävskinnet (den senast fångade) har under gårdagskvällen skrapats och fästs upp på tanan för att få köttsidan torkad.



Nu ska det få torka ungefär ett dygn, tills köttsidan blivit i det närmaste torr. Sedan ska skinnen krängas rätt igen och återigen monteras på tanan, men då alltså med pälssidan utåt. Sedan får det torka klart.

Nästa skinn togs fram under kvällen, och ska förhoppningsvis vara nog tinat nu till kvällen. Ska se om det kanske går klara av mer än ett skinn per kväll när man fått upp snitsen lite. Gäller ju förstås att ha tanor nog då...

Blev ytterligare något försenad till jobbet idag. Först prata med grävmaskinsföraren som kom efter 7 på morgonen. Detta innebar förstås att jag inte kom igång med sjukgymnastiken/styrketräningen förrän vid 8. Normalt brukar jag ju hänga på låset direkt på morgonen vid 6:30. Väl klar med detta skulle jag bara runda förbi hemma och hämta upp grabbarna (samt slänga in de slabbiga träningskläderna i tvättmaskinen).

När jag körde in mot stan på morgonen var det alltför dimmigt för att kunna urskilja rävfällan nere vid sjön, så rundade förbi åt det hållet när jag for till jobbet. Fick då se att det gått in något i fällan under natten.



Visade sig vara en riktigt fin rävhane på cirka 4.5 kg.

Milito (och Milos) fick under helgen en rejäl present av Rickard. Hundarna i hans bekantskapskrets hade dittills varit helt ointresserade av denna torkade matbit. Milito hade nog gärna satt i sig hela själv, på en gång, men jag hackade upp den i några mindre bitar så att den kunde fördelas mellan hundarna vid några tillfällen.

Nu är livet verkligen innen i en trist period. Bara jobb och slit. Iväg tidigt på morgonen till sjukgymnasten några gånger i veckan (för närvarande med belastningsförbud på knäet dessutom, så det blir ingen konditionsträning alls), sedan jobb hela dagen, hem för lite käk och bus med hundarna, och sedan isäng för att göra om det dagen efter igen och igen...