En "sån där" morgon...
...när det liksom hopas småbekymmer. Bara att åka med, det lönar sig knappast att klaga.
Började bra, kom mig upp och iväg till träningen i dräglig tid. Lånebilen visade sig har MYCKET dålig koppling, så det blev till att köra rejält försiktigt.
Första problemet var ju förstås att det då inte gick köra den vanliga vägen UPP ur byn, utan jag var då tvungen att ta den kvarvarande utfarten som är mer plan. Dock var den rejält blockerad av drevsnö. Spännande innan jag tagit mig ut, det kan jag säga.
Väl ute på stora vägen rullade bilen på riktigt bra, men framme vid E4 så gick handbromslampan plötsligt igång utan anledning (just handbromsen används ju inte så mycket vid normalt framförande av en bil...).
Tog mig i alla fall till sist till 360TC och kunde träna.
På hemvägen började bilen gå lite konstigt över älven, så jag stannade till så snart jag kunde. Punktering på vänster bak! Lyckligtvis låg däckverkstaden inom synhåll, så det var raskt åtgärdat. Tur i oturen att själva däcken höll, så det räckte med en invändlig plugg för att täppa igen hålet efter den spik som tydligen legat någonstans efter vägen. Dock slocknade handbromsvarningen när jag backade ner från billyften.
Tyvärr gick den igång ytterligare en gång efter drygt 2 mil och denna gång helt på egen hand, jag hade varken händer eller fötter i närheten av någon broms, vara sig fot- eller hand-dito.
Väl hemma igen hade det ju drevat mer så det var bara att bryta igång traktorn och röja vägen för att kunna ta sig vidre till jobbet.
En lite, liten aaaaaaning sen till jobbet...
;-)
Började bra, kom mig upp och iväg till träningen i dräglig tid. Lånebilen visade sig har MYCKET dålig koppling, så det blev till att köra rejält försiktigt.
Första problemet var ju förstås att det då inte gick köra den vanliga vägen UPP ur byn, utan jag var då tvungen att ta den kvarvarande utfarten som är mer plan. Dock var den rejält blockerad av drevsnö. Spännande innan jag tagit mig ut, det kan jag säga.
Väl ute på stora vägen rullade bilen på riktigt bra, men framme vid E4 så gick handbromslampan plötsligt igång utan anledning (just handbromsen används ju inte så mycket vid normalt framförande av en bil...).
Tog mig i alla fall till sist till 360TC och kunde träna.
På hemvägen började bilen gå lite konstigt över älven, så jag stannade till så snart jag kunde. Punktering på vänster bak! Lyckligtvis låg däckverkstaden inom synhåll, så det var raskt åtgärdat. Tur i oturen att själva däcken höll, så det räckte med en invändlig plugg för att täppa igen hålet efter den spik som tydligen legat någonstans efter vägen. Dock slocknade handbromsvarningen när jag backade ner från billyften.
Tyvärr gick den igång ytterligare en gång efter drygt 2 mil och denna gång helt på egen hand, jag hade varken händer eller fötter i närheten av någon broms, vara sig fot- eller hand-dito.
Väl hemma igen hade det ju drevat mer så det var bara att bryta igång traktorn och röja vägen för att kunna ta sig vidre till jobbet.
En lite, liten aaaaaaning sen till jobbet...
;-)
Lånebil
Jag missade ju ombesiktningen och stod utan fordon. Lyckades dock igår få låna mig en tillfällig bil av en granne. Blev en liten snabb operation att dra ut den från där den stod parkerad och trycka in den i mitt varma garage. Där kopplades batteriet in, motorvärmaren slogs igång, och det byttes raskt från sommarhjul till vinter-dito.
Sedan spann bilen igång utan problem. Skönt!
Sedan spann bilen igång utan problem. Skönt!
Mer reservdelsstrul
Reparationen av handbromsen till bilen börjar bli en utdragen historia nu.
Först svårt att få tag på verkstadstid kring jul/mellandagar/nyår (inte helt oväntat). Väl inne på "undersökning" så konstaterades att det var handbromswiren som var kass. En ny beställdes och levererades efter någon vecka, men fortfarande i tid för att hinna med ombesiktningen.
När wiren väl skulle monteras så konstaterades dock att axelpackningen läckte, så bromstrumman var alldeles kletig, och beläggen med andra ord förstörda.
En ny packning beställdes, och jakten på nya belägg började. Fanns inte att få tag på hos reservdelsfirmorna, utan endast som orginal, men där begärda man närmare 3000:- + moms för dem, vilket känns tämligen hutlöst eftersom motsvarande på en Volvo eller Ford kostar några hundralappar bara.
Istället började jag söka på nätet och hittade en handlare söderut som var villig att sälja backar till BÅDA sidorna för 1100:- + frakt. Beställde på stört, bara för att dagen efter få höra att hans leverantör ändrat artikelnummer och att de nu kostade 2600:- istället. Avböjde och fortsatte jaga.
Efter diverse negativa besked från så olika håll som Tyskland och England fick jag faktiskt äntligen ett positivt besked - från KINA! Visade sig att det var den firman som tillverkade beläggen i fråga. Enda haken var att man var tvungen att köpa minst 200 stycken - och riktigt så mycket sliter bilen inte handbromsbeläggen.
Vi beslöt oss då för att försöka rengöra de befintliga beläggen och se hur bra effekt de skulle ge. På eftermiddagen ringde man från verkstaden och meddelade att man fått fel packning levererad.
Så nu har jag bromsbackarna i en liten låda och har missat ombesiktningen.
Har dock hittat två firmor som renoverar bromsbackar för någon hundring styck, och dessutom fått erbjudande av en gammal bekant att få hjälp att renovera dem. Fick en snabbkurs i omlimning av belägg och sedan blev det därför fokus på att rengöra de oljiga bitarna. Efteråt började de se drägliga ut:
Själva beläggen måste ju förstås bort också, och då måste man värma upp baksidan/insidan till ungefär 150--200 grader ungefär med gasol. Då släpper limmet som håller beläggen så de går pillra bort i bitar.
Nu återstår mer noggrann rengöring, noggrann tvätt i thinner för att få bort ALLA oljerester, och sedan, så snart min "bekanting" fått tag på materialet, ditlimning av de nya beläggen. Tydligen är det ett brutalt vasst epoxilim som man INTE ska få på händerna. Härdar efter drygt 12 timmar...
Först svårt att få tag på verkstadstid kring jul/mellandagar/nyår (inte helt oväntat). Väl inne på "undersökning" så konstaterades att det var handbromswiren som var kass. En ny beställdes och levererades efter någon vecka, men fortfarande i tid för att hinna med ombesiktningen.
När wiren väl skulle monteras så konstaterades dock att axelpackningen läckte, så bromstrumman var alldeles kletig, och beläggen med andra ord förstörda.
En ny packning beställdes, och jakten på nya belägg började. Fanns inte att få tag på hos reservdelsfirmorna, utan endast som orginal, men där begärda man närmare 3000:- + moms för dem, vilket känns tämligen hutlöst eftersom motsvarande på en Volvo eller Ford kostar några hundralappar bara.
Istället började jag söka på nätet och hittade en handlare söderut som var villig att sälja backar till BÅDA sidorna för 1100:- + frakt. Beställde på stört, bara för att dagen efter få höra att hans leverantör ändrat artikelnummer och att de nu kostade 2600:- istället. Avböjde och fortsatte jaga.
Efter diverse negativa besked från så olika håll som Tyskland och England fick jag faktiskt äntligen ett positivt besked - från KINA! Visade sig att det var den firman som tillverkade beläggen i fråga. Enda haken var att man var tvungen att köpa minst 200 stycken - och riktigt så mycket sliter bilen inte handbromsbeläggen.
Vi beslöt oss då för att försöka rengöra de befintliga beläggen och se hur bra effekt de skulle ge. På eftermiddagen ringde man från verkstaden och meddelade att man fått fel packning levererad.
Så nu har jag bromsbackarna i en liten låda och har missat ombesiktningen.
Har dock hittat två firmor som renoverar bromsbackar för någon hundring styck, och dessutom fått erbjudande av en gammal bekant att få hjälp att renovera dem. Fick en snabbkurs i omlimning av belägg och sedan blev det därför fokus på att rengöra de oljiga bitarna. Efteråt började de se drägliga ut:
Själva beläggen måste ju förstås bort också, och då måste man värma upp baksidan/insidan till ungefär 150--200 grader ungefär med gasol. Då släpper limmet som håller beläggen så de går pillra bort i bitar.
Nu återstår mer noggrann rengöring, noggrann tvätt i thinner för att få bort ALLA oljerester, och sedan, så snart min "bekanting" fått tag på materialet, ditlimning av de nya beläggen. Tydligen är det ett brutalt vasst epoxilim som man INTE ska få på händerna. Härdar efter drygt 12 timmar...
Trångt!
Ibland är dom för gulliga de här 30-kilosklimparna! Burarna är väl tilltagna för EN vuxen Vorsteh, men...
Verkar som att båda grabbarna trivs i buren numera, samtidigt! De senaste månaderna har de turats om att självmant ligga där en stund (den står ute i hallen med luckan öppen), men de senaste dagarna så har de flera gånger pressat sig in där samtidigt!
Det är ju lite si och så med liggutrymmet där inne under de förutsättningarna förståss. Helt klart lite skillnad från ett par år tillbaka när Milito bara var några månader gammal. Då kunde Milos bre ut sig lite och ändå lämna plats åt Milito...
Mårdfällorna ute
Med tämligen stela ben efter lördagens löprunda så beslöt jag mig för att INTE bedriva någon toppfågeljakt på söndagen! Första jaktfria lediga dagen sedan en vecka före jul (med undantag för ett par dagar som tillbringades i traktorn röjandes snö!)...
Tja, helt jaktfritt blev det förstås inte, och inte helt utan skidor heller. Jag passade på att nyttja dagsljuset till att i lugn och ro sätta ut de sista av de mårdfällor jag färdigställt, så nu är min lilla "trap-line" klar.
Totalt är den på ungefär 2.5K, så det blir en trevlig liten skidtur att göra lite då och då. Jag har för enkelhets skull satt upp fällorna i träd med en liten slana lutad upp mot fällan. Fällorna har dessutom monterats med bagageremmar för att inte behöva spika i träden.
Lite granris fastbundet ovanpå och en kvist hängande ner framför ingångshålet så att småfåglarna förhoppningsvis drar sig för att besöka den. Vi får se hur det går...
Fällorna har satts upp invid diverse mårdspår som jag hittat under toppfågeljakten, och jag har försökt hitta lite lämpliga tätningar, helst med gran, som ju skyddar fällorna mot nederbörd. Jag har även försökt sprida ut fällorna lite eftersom mården verkar ha sökt av ett tämligen stort område. Istället för att sätta alla fem fällorna nere vid en bäck där den passerat 5--6 gånger så har jag bara satt två fällor i det området och istället kompletterat med tre som sitter på andra sidor av såten. Mården har ju passerat även där, så den borde ju kunna passera igen. Troligen torde väl inget speciellt hända i vinter, men det är i alla fall spännande att pröva lite.
De väger en 3--4 kilo per styck de där fällorna med både trälåda och metallgiller, och med en påse bete och några verktyg så blev det ett tämligen rejält lass med tre fällor fast hängda på ryggsäcken. Tur att skidföret är så pass bra just nu!
Det skulle helt klart vara ett vinnande koncept om man hade en ryggsäcksmes liknande den som jag såg användas i början av 80-talet när jag planterade skog under sommarloven. Det var i princip bara två långa metallstänger där en kortare sektion böljts i 90 grader längst ner. Förmannen hängde upp en hop plantkassetter på diverse krokar i denna ställning och traskade sedan ut på hygget gång på gång för att hålla oss med plantor. Det kanske går hitta något liknande forfarande, men annars för man väl försöka få till någon egen konstruktion.
Tja, helt jaktfritt blev det förstås inte, och inte helt utan skidor heller. Jag passade på att nyttja dagsljuset till att i lugn och ro sätta ut de sista av de mårdfällor jag färdigställt, så nu är min lilla "trap-line" klar.
Totalt är den på ungefär 2.5K, så det blir en trevlig liten skidtur att göra lite då och då. Jag har för enkelhets skull satt upp fällorna i träd med en liten slana lutad upp mot fällan. Fällorna har dessutom monterats med bagageremmar för att inte behöva spika i träden.
Lite granris fastbundet ovanpå och en kvist hängande ner framför ingångshålet så att småfåglarna förhoppningsvis drar sig för att besöka den. Vi får se hur det går...
Fällorna har satts upp invid diverse mårdspår som jag hittat under toppfågeljakten, och jag har försökt hitta lite lämpliga tätningar, helst med gran, som ju skyddar fällorna mot nederbörd. Jag har även försökt sprida ut fällorna lite eftersom mården verkar ha sökt av ett tämligen stort område. Istället för att sätta alla fem fällorna nere vid en bäck där den passerat 5--6 gånger så har jag bara satt två fällor i det området och istället kompletterat med tre som sitter på andra sidor av såten. Mården har ju passerat även där, så den borde ju kunna passera igen. Troligen torde väl inget speciellt hända i vinter, men det är i alla fall spännande att pröva lite.
De väger en 3--4 kilo per styck de där fällorna med både trälåda och metallgiller, och med en påse bete och några verktyg så blev det ett tämligen rejält lass med tre fällor fast hängda på ryggsäcken. Tur att skidföret är så pass bra just nu!
Det skulle helt klart vara ett vinnande koncept om man hade en ryggsäcksmes liknande den som jag såg användas i början av 80-talet när jag planterade skog under sommarloven. Det var i princip bara två långa metallstänger där en kortare sektion böljts i 90 grader längst ner. Förmannen hängde upp en hop plantkassetter på diverse krokar i denna ställning och traskade sedan ut på hygget gång på gång för att hålla oss med plantor. Det kanske går hitta något liknande forfarande, men annars för man väl försöka få till någon egen konstruktion.
Trevlig löprunda
Efter att ha stått på skogsskidorna under större delen av lördagen (förutom avbrott för lunch och lite inköp till mårdfällorna) så tänkte jag ändå passa på att försöka hinna med en lite löprunda.
På grund av den något utdragna orrjakten under dagen så hade det dock hunnit bli mörkt innan jag fick på mig skorna, så det var bara att dra på sig pannlampan också. Tyvärr har jag bara en liten Petzel som går på vanliga AA-batterier. Räcker utmärkt för småpyssel kring huset och någon kortare sväng för att kolla någon fälla. Jag insåg dock att det fort kunde bli lite besvärligt att springa på vår gropiga grusväg i kolmörkret, så jag letade fram några extra batterier och tog med dem i fickan.
Tanken var att försöka hålla ett ganska lugnt tempo i en dryg timme, så jag tog för den sakens skull med Milito, då brukar det bli lite mer fokus på att få honom att springa lugnt vid sidan, och tempot brukar lösa sig självt.
Efter en liten incident med en Shetland Sheepdog som krånglade sig ur sitt halsband och gjorde utfall mot Milito tvärs över hela vägen så kom vi oss i alla fall in till Burträsk, men då var det inte mycket kvar av lyset i pannlampan. Perfekt timing faktiskt, för då var det bara att dyka in i entrén på jobbet och byta batterier för att sedan bege sig hemöver, via återvinningsstationens batterilåda!
Något bättre tempo på hemvägen, men höftböjarna (eller vad det nu är som sitter "i hörnet" på höftens framsida) började säga ifrån lite när det var ungefär 4K hem. Snabb stretching och sedan vidare. Sista biten blev det att bita ihop lite, men överlag var det en riktigt trevlig tur!
På grund av den något utdragna orrjakten under dagen så hade det dock hunnit bli mörkt innan jag fick på mig skorna, så det var bara att dra på sig pannlampan också. Tyvärr har jag bara en liten Petzel som går på vanliga AA-batterier. Räcker utmärkt för småpyssel kring huset och någon kortare sväng för att kolla någon fälla. Jag insåg dock att det fort kunde bli lite besvärligt att springa på vår gropiga grusväg i kolmörkret, så jag letade fram några extra batterier och tog med dem i fickan.
Tanken var att försöka hålla ett ganska lugnt tempo i en dryg timme, så jag tog för den sakens skull med Milito, då brukar det bli lite mer fokus på att få honom att springa lugnt vid sidan, och tempot brukar lösa sig självt.
Efter en liten incident med en Shetland Sheepdog som krånglade sig ur sitt halsband och gjorde utfall mot Milito tvärs över hela vägen så kom vi oss i alla fall in till Burträsk, men då var det inte mycket kvar av lyset i pannlampan. Perfekt timing faktiskt, för då var det bara att dyka in i entrén på jobbet och byta batterier för att sedan bege sig hemöver, via återvinningsstationens batterilåda!
Något bättre tempo på hemvägen, men höftböjarna (eller vad det nu är som sitter "i hörnet" på höftens framsida) började säga ifrån lite när det var ungefär 4K hem. Snabb stretching och sedan vidare. Sista biten blev det att bita ihop lite, men överlag var det en riktigt trevlig tur!
Snopen toppfågeljakt
Lördagen hade inte helt oväntat prioriterats till jakt (bara en vecka kvar av toppfågeljakten nu). Tanken var att ta en runda i fågelskogarna direkt i gryningen, och sedan göra klart mårdfällorna och få ut dem i skogen innan skymningen. Vad tid som sedan skulle vara kvar till middag/läggdags tänkte jag nyttja till en liten löprunda (som om det egentligen skulle behövas efter en dag på skogsskidorna...).
Första delen av schemat gick som väntat. Efter några timmar på skidorna så hade de tänkta såtarna sökts av utan annat resultat än att jag blivit svettig.
Tänkte då fortsätta enligt planen, så jag begav mig hemöver för att färdigställa fällorna. Precis när jag kommer hem så ringer dock en bekant från grannbyn och meddelar att det sitter en flock orrar - ute på sjön!
Av alla möjliga och omöjliga ställen att hitta fågel på så tar nog detta priset. Det är ju inte precis lättsmuget ute på sjöisen, vilket säkerligen var precis hur orrarna tänkt det. Jag lyckade i allafall till sist skida in bakom en sommarstuga rakt innan för där fåglarna satt. Svårt att bedöma avståndet rätt ut på isen, men det känndes dock ruskigt långt, så det var bara att försöka krypa ner mot sjöstranden i skydd av några stora björkar.
När jag kom dit och försiktigt stack fram huvudet så hade dock fåglarna redan dragit vidare, så sannolikt hade de god koll på vad jag höll på med. Dock passade jag på att skida ut till platsen de suttit på bara för att räkna groparna och mäta avståndet in till land. Det visade sig vara 18 gropar i snön och ungefär 240 meter in till sommarstugan där jag befunnit mig.
Trots ytterligare någon timmes skidande runt i såten återfann jag aldrig fåglarna.
Lördagsschemat? Tja en aning kantstött vid detta laget. Jag hann dock i alla fall färdigställa taken på de nya fällorna och få ut ett par i skogen, men det började då bli så pass märkt att det aldrig var möjligt att få ut de sista, så det fick anstå till senare.
Första delen av schemat gick som väntat. Efter några timmar på skidorna så hade de tänkta såtarna sökts av utan annat resultat än att jag blivit svettig.
Tänkte då fortsätta enligt planen, så jag begav mig hemöver för att färdigställa fällorna. Precis när jag kommer hem så ringer dock en bekant från grannbyn och meddelar att det sitter en flock orrar - ute på sjön!
Av alla möjliga och omöjliga ställen att hitta fågel på så tar nog detta priset. Det är ju inte precis lättsmuget ute på sjöisen, vilket säkerligen var precis hur orrarna tänkt det. Jag lyckade i allafall till sist skida in bakom en sommarstuga rakt innan för där fåglarna satt. Svårt att bedöma avståndet rätt ut på isen, men det känndes dock ruskigt långt, så det var bara att försöka krypa ner mot sjöstranden i skydd av några stora björkar.
När jag kom dit och försiktigt stack fram huvudet så hade dock fåglarna redan dragit vidare, så sannolikt hade de god koll på vad jag höll på med. Dock passade jag på att skida ut till platsen de suttit på bara för att räkna groparna och mäta avståndet in till land. Det visade sig vara 18 gropar i snön och ungefär 240 meter in till sommarstugan där jag befunnit mig.
Trots ytterligare någon timmes skidande runt i såten återfann jag aldrig fåglarna.
Lördagsschemat? Tja en aning kantstött vid detta laget. Jag hann dock i alla fall färdigställa taken på de nya fällorna och få ut ett par i skogen, men det började då bli så pass märkt att det aldrig var möjligt att få ut de sista, så det fick anstå till senare.
Tight passform!
Det är ganska trångt i lådan när man ställt ner gillret. Det får vara max 5 millimeter mellan trampplattans kant och väggen (i bildens högra kant). Tror jag fick till det ganska bra, det är cirka 3 millimeters mellanrum kvar...
Tre lådor nästan klara
Förutom taken så är de tre lådorna för mård till Trapper-gillren klara. Ska leta fram lite plywood i morgon.
Gillren på rad
Här står alla fällor och giller. 6 stycken Trapper-giller (går använda både till mård och mink), en styck IHJÄL Mård och styck MangsTrap Mård. Just nu ska hälften av Trapper-gillren få lådor för mård. Resten där avvakta. Eventuellt blir det minkfällor på sikt. Fördelen med dessa giller är ju att man kan lämna lådorna i naturen och ta hem eller flytta gillren efter behov, så man är inte låst till ett vilt.
Mårdfällor på G!
Mårdfällorna är på G! Virket är hyvlat, kapat och klart för borrning och montering.
Lite renovering av bilen
Bilen har senaste tiden haft en tendens att inte kunna behålla kylarvätskan riktigt. Igår kom den nya kylaren, som monterades under kvällen.
Den gamla lämnade lite övrigt att önska (även om den nu står upp och ner på bilden), den var tämligen sönderfrätt och hackig.
Det syns faktiskt inte riktigt på bilden HUR dålig den verkligen var, men stora delar av kylflänsarna saknas i den övre halvan (på bilden), och stora sektioner är alldeles gröna av kylarvätska som läckt ut. Hoppas det blir bättre nu!
Den gamla lämnade lite övrigt att önska (även om den nu står upp och ner på bilden), den var tämligen sönderfrätt och hackig.
Det syns faktiskt inte riktigt på bilden HUR dålig den verkligen var, men stora delar av kylflänsarna saknas i den övre halvan (på bilden), och stora sektioner är alldeles gröna av kylarvätska som läckt ut. Hoppas det blir bättre nu!
Dragpremiär!
Under gårdagskvällen skrapade jag till sist bort skyddsparaffinet från mina gammelskidor och borstade upp belagen en smula.
Sedan ut på byavägen för att testa lite. Milito fick vara med och verkade klart taggad, så jag hämtade selen och dragbältet. Selen hade dock tydligen krymt något under sommarförvaringen, men lyckligtvis så verkar Milos sele passa riktigt bra istället. Efter att ha krånglat in en ganska uppspelt Milito i den så häktade jag på draglinan och drog iväg inöver byn.
Det blev bara två vändor åt och fram, vilket nog inte ens blir en kilometer, men ändå brände vader/vrister av mjölksyra efteråt. Går efter mina mått mätt ruskigt fort, men så är jag rätt så skidfeg.
Sedan ut på byavägen för att testa lite. Milito fick vara med och verkade klart taggad, så jag hämtade selen och dragbältet. Selen hade dock tydligen krymt något under sommarförvaringen, men lyckligtvis så verkar Milos sele passa riktigt bra istället. Efter att ha krånglat in en ganska uppspelt Milito i den så häktade jag på draglinan och drog iväg inöver byn.
Det blev bara två vändor åt och fram, vilket nog inte ens blir en kilometer, men ändå brände vader/vrister av mjölksyra efteråt. Går efter mina mått mätt ruskigt fort, men så är jag rätt så skidfeg.
Köpt mårdfälla
Har jag gjort, och den kom igår. Jag tänkte testa en S49:a, dvs MangsTrap från minken.se. Fällan verkar imponerande liten och kompakt, så den torde vara lätt att få ut i skogen. Behövs bara en liten spik för att hänga upp den, nästan som en tavla, sedan finns ett snabbfäste på själva fällan för att stabilisera den på stammen.
Ska bli spännande att se om det ger resultat.
Ska bli spännande att se om det ger resultat.
Tung och svettig jakt
Helgen har i huvudsak tillbringats uppe i trakterna av Åsträsk. Då det inte blivit några fågelobservationer att tala om hemmavid så beslöt jag mig för att vika ett par dagar till att kika lite på en kortmark där jag och Milito varit någon vecka under hösten.
Vi hade då vid ett par tillfällen kontakt med tjäder, och det ska också finnas ripa i området. Ett par orrar observerades också under premiärveckan.
På lördagen skidade jag runt (efter att ha löst jaktkort för några dagar) till någon timme efter lunch, men det kändes precis som hemma, helt fågeltomt. Då oddsen torde vara bättre att hitta igen några orrar så försökte jag komma ihåg var jag sett områden med björk, och sökte mig till dessa. Ute på ett gigantiskt myrområde med diken fullkomligt igenvuxna med björk så hittade jag till sist några gropar efter fågel, men dock markbetande, vilket sammantaget med storleken på gropar/spår onekligen leder tankarna till de där riporna.
I övrigt var dagen helt resultatlös, och mycket svettig. Sista dryga timmen var jag tvungen att åka utan mössa för att slippa torka av glasögonen var 20:e meter, vilket blir rätt irriterande efterhand.
Väl tillbaka vid bilen på eftermiddagen så var det lilla hår som finns kvar en enda stor isklump, och frosten hade spritt sig ända ner på axlarna! Vitare än vanligt på tinningarna!
Söndagen blev mer av samma, med skillnaden att jag började åka skidor ännu tidigare eftersom jag ju redan löst jaktkortet. Testade först en helt ny såte invid en sjö, där det fanns ganska bra med ris och även en del ensamma träd på hyggen/myrar. Inga observationer.
Bytte då tillbaka till samma såte som jag kört dagen innan, men beslutade mig för att köra lite mer i östra/norra delen. Inledde med att skida runt på några inägor invid en ödegård, men helt tomt där. Följde sedan en sjökant i nordvästlig riktning och fick då se en gigantiskt, brunaktig, rovfågel segla runt vid sjöns andra ände. Den gjorde några försiktiga dykningar ner mot isen innan den tycktes bestämma sig och gjorde en brant dykning ner bakom en udde. Jag smög ut i strandkanten för att försöka se vad fågeln hittat, och trodde först att den slagit något och satt på isen. När jag sedan fick upp kikaren så visade det sig istället vara - en räv.
Fågeln var på grund av storleken gissningsvis en örn (vilket tydligen inte är helt ovanligt i trakterna enligt jaktkompisar). Hållet var dock brutalt långt. Räven satt och titta lite bort mot mig, och så snart jag försökte skida närmare i strandriset så begav den sig iväg, bara för att sedan stanna till så snart jag stannade.
Hittade till sist igen spåren efter där räven suttit och spanat, var ungefär 450--480 glidande skidsteg från den "udde" där jag stått.
Räven hade suttit i bildens hitre kant, ungefär i den ögla som jag gjort med skidorna. Själv befann jag mig två uddar längre bort, vid pilen.
Spännande att dels få se stor rovfågel, och dels räv mitt på dagen!
Vi hade då vid ett par tillfällen kontakt med tjäder, och det ska också finnas ripa i området. Ett par orrar observerades också under premiärveckan.
På lördagen skidade jag runt (efter att ha löst jaktkort för några dagar) till någon timme efter lunch, men det kändes precis som hemma, helt fågeltomt. Då oddsen torde vara bättre att hitta igen några orrar så försökte jag komma ihåg var jag sett områden med björk, och sökte mig till dessa. Ute på ett gigantiskt myrområde med diken fullkomligt igenvuxna med björk så hittade jag till sist några gropar efter fågel, men dock markbetande, vilket sammantaget med storleken på gropar/spår onekligen leder tankarna till de där riporna.
I övrigt var dagen helt resultatlös, och mycket svettig. Sista dryga timmen var jag tvungen att åka utan mössa för att slippa torka av glasögonen var 20:e meter, vilket blir rätt irriterande efterhand.
Väl tillbaka vid bilen på eftermiddagen så var det lilla hår som finns kvar en enda stor isklump, och frosten hade spritt sig ända ner på axlarna! Vitare än vanligt på tinningarna!
Söndagen blev mer av samma, med skillnaden att jag började åka skidor ännu tidigare eftersom jag ju redan löst jaktkortet. Testade först en helt ny såte invid en sjö, där det fanns ganska bra med ris och även en del ensamma träd på hyggen/myrar. Inga observationer.
Bytte då tillbaka till samma såte som jag kört dagen innan, men beslutade mig för att köra lite mer i östra/norra delen. Inledde med att skida runt på några inägor invid en ödegård, men helt tomt där. Följde sedan en sjökant i nordvästlig riktning och fick då se en gigantiskt, brunaktig, rovfågel segla runt vid sjöns andra ände. Den gjorde några försiktiga dykningar ner mot isen innan den tycktes bestämma sig och gjorde en brant dykning ner bakom en udde. Jag smög ut i strandkanten för att försöka se vad fågeln hittat, och trodde först att den slagit något och satt på isen. När jag sedan fick upp kikaren så visade det sig istället vara - en räv.
Fågeln var på grund av storleken gissningsvis en örn (vilket tydligen inte är helt ovanligt i trakterna enligt jaktkompisar). Hållet var dock brutalt långt. Räven satt och titta lite bort mot mig, och så snart jag försökte skida närmare i strandriset så begav den sig iväg, bara för att sedan stanna till så snart jag stannade.
Hittade till sist igen spåren efter där räven suttit och spanat, var ungefär 450--480 glidande skidsteg från den "udde" där jag stått.
Räven hade suttit i bildens hitre kant, ungefär i den ögla som jag gjort med skidorna. Själv befann jag mig två uddar längre bort, vid pilen.
Spännande att dels få se stor rovfågel, och dels räv mitt på dagen!
Bilservice
Det är ungefär som att gå till tandläkaren, bra att få gjort, oftast väldigt dyrt, och inget som man direkt längtar efter.
Har problem med handbromsen, som inte tar på höger bak. Hade inne bilen i slutet av förra veckan för att få kontrollerat vad som var problemet. Visade sig att handbromswiren var helt slut. Backarna såg däremot tydligen bra ut.
Igår kom den beställda wiresatsen och i morse lämnades bilen in för att få denna monterad. Dock upptäcktes då ytterligare ett problem, som inte synts utifrån. Det visade sig att oljepackningen på bakaxeln inte höll tätt, så bromstrumman var ganska kletig på insidan, och bromsbackarna därmed förbrukade.
Har nu hämtat bilen för att kunna transportera mig under helgen, men avvaktar alltså nu medan ytterligare delar (bromsbackar och packningar till BÅDE höger och vänster sida) beställs hem. Servicen fortsätter så snart delarna anlänt...
Har problem med handbromsen, som inte tar på höger bak. Hade inne bilen i slutet av förra veckan för att få kontrollerat vad som var problemet. Visade sig att handbromswiren var helt slut. Backarna såg däremot tydligen bra ut.
Igår kom den beställda wiresatsen och i morse lämnades bilen in för att få denna monterad. Dock upptäcktes då ytterligare ett problem, som inte synts utifrån. Det visade sig att oljepackningen på bakaxeln inte höll tätt, så bromstrumman var ganska kletig på insidan, och bromsbackarna därmed förbrukade.
Har nu hämtat bilen för att kunna transportera mig under helgen, men avvaktar alltså nu medan ytterligare delar (bromsbackar och packningar till BÅDE höger och vänster sida) beställs hem. Servicen fortsätter så snart delarna anlänt...
Skönt (?) löppass
Har varit inne på 360TC en sväng nu på morgonen (måste ju ta itu med julfläsket). Körde ett kort styrkepass och därefter ett lite längre pass på löpbandet. Blev till sist (som planerat!) 9 kilometer.
Inledde i ett mycket lugnt 5:40-tempo, men efter 7K ökades farten till 5:20 för att efter 8K skruvas upp till 4:16 i 500 meter. Sista 500 kördes i 4:00-tempo (fjolårets tävlingstempo på 5K).
Gissa om det var jobbigt i slutet, men tempobytet från 5:20 till 4:16 var ruskigt skönt. Benen började liksom kännas "studsiga". Kul känsla, det kanske är så det ska kännas när man försöker springa mer på framfoten? Jag försöker dessutom undvika att landa med utsträckt ben.
Korsade "mållinjen" med en puls på 190 ungefär, så ännu en gång har det bevisats att den enkla formeln 220- ålder är helt förkastlig. Enligt den skulle min maxpuls ligga på 220 - 43 (tusan så gammal man börjar bli!), dvs 177 slag. Vet dessutom inte riktigt hur lätt det är att pressa sig själv ända upp till max, så det är inte omöjligt att den faktiska maxpulsen faktiskt ligger ytterligare något slag högre. Jobbigt som tusan var det i alla fall.
Inledde i ett mycket lugnt 5:40-tempo, men efter 7K ökades farten till 5:20 för att efter 8K skruvas upp till 4:16 i 500 meter. Sista 500 kördes i 4:00-tempo (fjolårets tävlingstempo på 5K).
Gissa om det var jobbigt i slutet, men tempobytet från 5:20 till 4:16 var ruskigt skönt. Benen började liksom kännas "studsiga". Kul känsla, det kanske är så det ska kännas när man försöker springa mer på framfoten? Jag försöker dessutom undvika att landa med utsträckt ben.
Korsade "mållinjen" med en puls på 190 ungefär, så ännu en gång har det bevisats att den enkla formeln 220- ålder är helt förkastlig. Enligt den skulle min maxpuls ligga på 220 - 43 (tusan så gammal man börjar bli!), dvs 177 slag. Vet dessutom inte riktigt hur lätt det är att pressa sig själv ända upp till max, så det är inte omöjligt att den faktiska maxpulsen faktiskt ligger ytterligare något slag högre. Jobbigt som tusan var det i alla fall.
Trevlig liten jaktrunda med sällskap
Igår morse hade jag förmånen att ha blivit ombedd att följa med på en lite jaktrunda tillsammans med en älgjaktskompis.
Det blev en riktigt trevlig liten morgontur på ungefär 1.5 timme, sakta smygandes med skidor runt i "hans" marker. Bara för att se hur ansträngande det skulle vara så hade jag tagit med min lilla tränings-GPS, utan något större hopp om att den skulle klara av den stundvis täta skog där vi smög fram. Gick dock över förväntan att hålla koll på vart vi smugit omkring.
En tämligen kort runda eftersom vi båda skulle hinna jobba under dagen också. Terrängen är inte riktigt lika skogsklädd som kartan antyder, tex är den stora myren längst i söder mycket öppen.
Typiskt nog så såg vi förstås inte till några fåglar, vilket jaktkompisen sade var första gången någonsin, men så är det att jaga med mig...
Test med mobil loggning
Test med mobil loggning. Länge sedan det fungerade överhuvudtaget.
Mårdspår
Hittade en lite oväntad "bonus" under söndagens fågeljakt. Jag stötte då på ett spår som jag aldrig tidigare sett. Tänkte först inte så mycket på det, men när jag kommit hem så blev jag mer och mer fundersam. Insåg att det nog kunde vara fråga om mård, vilket jag som sagt aldrig tidigare stött på.
Kolla lite med en jaktkompis som bedrivit mårdfångst tidigare, och han bekräftade att det sannolikt rörde sig om mårdspår utifrån min beskrivning.
Insåg under gårdagen att det tack vara den stigande temperaturen nog snart skulle bli svårt att följa spåret tack vare all snö som börjat falla ner ur träden. Passade därför på att ta en långlunch idag och begav mig ut på en skidtur.
Efter en stund hade jag lyckats lokalisera spåret där det ringlade sig fram genom skogen. På vissa ställen var det tämligen tydligt.
Parvist något snedställda tassavtryck, cirka 40 cm mellan spårparen. Jag skidade på i cirka 2.5 timmar och fick stundvis ringa gång på gång där spåret försvunnit. Hade till sist lyckats följa spåret någon kilometer genom diverse grandungar, tallgallringar, runt ytterkanten på ett hygge, ner i en sursvacka invid en bäck och sedan in i ett stort område med tät granskog invid samma bäck. Hittade inte mindre än fem ställen där mården passerat en traktorväg mellan granskogen och bäcken, så där verkar det vara ett lovande ställa att placera någon fälla i framtiden. Ska ta och inventera fällförrådet lite...
Kolla lite med en jaktkompis som bedrivit mårdfångst tidigare, och han bekräftade att det sannolikt rörde sig om mårdspår utifrån min beskrivning.
Insåg under gårdagen att det tack vara den stigande temperaturen nog snart skulle bli svårt att följa spåret tack vare all snö som börjat falla ner ur träden. Passade därför på att ta en långlunch idag och begav mig ut på en skidtur.
Efter en stund hade jag lyckats lokalisera spåret där det ringlade sig fram genom skogen. På vissa ställen var det tämligen tydligt.
Parvist något snedställda tassavtryck, cirka 40 cm mellan spårparen. Jag skidade på i cirka 2.5 timmar och fick stundvis ringa gång på gång där spåret försvunnit. Hade till sist lyckats följa spåret någon kilometer genom diverse grandungar, tallgallringar, runt ytterkanten på ett hygge, ner i en sursvacka invid en bäck och sedan in i ett stort område med tät granskog invid samma bäck. Hittade inte mindre än fem ställen där mården passerat en traktorväg mellan granskogen och bäcken, så där verkar det vara ett lovande ställa att placera någon fälla i framtiden. Ska ta och inventera fällförrådet lite...
Inga bortförklaringar var det...
...som gällde efter den tidigare inskjutningen inför toppfågeljakten. Minsann om jag inte lyckades missa ändå. Jag har inga som helst tekniska förklaringar, utan får skylla på skit bakom kolven.
Har under lunchen idag varit ute på en liten skidtur för att försöka reda ut ett mårdspår (?) som jag stött på. Då passade jag först på att ställa ut en papptjäder (A4) och gav den ett par smällar från dryga 150 meter liggande på en odlingsväg med bössan tvärs över ryggsäcken.
Just över en centimeter mellan hålen, så hade det tagit där på en riktig tjäder eller orre hade den nog kommit ramlandes ner efter stammen.
Har under lunchen idag varit ute på en liten skidtur för att försöka reda ut ett mårdspår (?) som jag stött på. Då passade jag först på att ställa ut en papptjäder (A4) och gav den ett par smällar från dryga 150 meter liggande på en odlingsväg med bössan tvärs över ryggsäcken.
Just över en centimeter mellan hålen, så hade det tagit där på en riktig tjäder eller orre hade den nog kommit ramlandes ner efter stammen.
Nice recovery av Tegsnäs
Jag har ju varit grymt besviken på mina stavar från Tegsnäs. Har köpt sammanlagt två par stavar de senaste två säsongerna, och sedermera lyckats bryta av tre av stavarna och samtliga fyra trugor.
Jag konverterade under fjolårssäsongen trugorna till en mer hållbar konstruktion och har hittills inte haft något mer problem med dem. Dock bröt jag under mellandagarna den tredje staven. Jag lyckades då hitta igen ett par gamla bambustavar av lagom längd, och kunde flytta över trugorna till dem istället.
Blev dock så pass irriterad på Tegsnässtavarna att jag kontaktade Tegsnäs via e-mail, och fick oväntat bra respons. Efter endast någon timme så kom svar där de beklagade vad som inträffat. De ifrågasatte visserligen hur jag använt stavarna, men medgav att det förekommit ett stort problem med trugorna. Efter ett par dagar så kom följande med Bussgods:
Detta är vad jag kallar ett MYCKET bra kundbemötande. Jag är fortfarande lite skeptisk till glasfiberstavar i skogen (Tegsnäs har tydligen ett par metallstavar under utveckling, men de är TIDIGAST klara till nästa säsong), men nu har jag ju dels ett par i reserv, och som sista reserv mina hemmapulade bambukäppar.
Jag konverterade under fjolårssäsongen trugorna till en mer hållbar konstruktion och har hittills inte haft något mer problem med dem. Dock bröt jag under mellandagarna den tredje staven. Jag lyckades då hitta igen ett par gamla bambustavar av lagom längd, och kunde flytta över trugorna till dem istället.
Blev dock så pass irriterad på Tegsnässtavarna att jag kontaktade Tegsnäs via e-mail, och fick oväntat bra respons. Efter endast någon timme så kom svar där de beklagade vad som inträffat. De ifrågasatte visserligen hur jag använt stavarna, men medgav att det förekommit ett stort problem med trugorna. Efter ett par dagar så kom följande med Bussgods:
Detta är vad jag kallar ett MYCKET bra kundbemötande. Jag är fortfarande lite skeptisk till glasfiberstavar i skogen (Tegsnäs har tydligen ett par metallstavar under utveckling, men de är TIDIGAST klara till nästa säsong), men nu har jag ju dels ett par i reserv, och som sista reserv mina hemmapulade bambukäppar.
Extremt svårt var ordet
Efter ytterligare nötande ute i skogarna, kors och tvärs genom markerna på både längden och bredden så fortsätter toppfågeljakten att visa sig från sin besvärligaste sida. Har haft en enda kontakt till med fågel, och även denna gång tjäder i samma område som förra gången. Även nu mycket överraskande, tuppen låg (kunde jag sedan konstatera) i snön under en liten granbusken, och lyfte när jag kom inom ungefär 30 meter. Lyckades efter en dryg timmes skidande nog hitta igen den ytterligare en gång, för jag hörde en stor fågel lyfta ur veden vid ett tillfälle, men såg aldrig till den igen, trots ytterligare någon timmes skidande i flygriktningen.
Inskjutning - "på riktigt"
Jag har ju givetvis skjutit in toppfågelbössan redan tidigare under hösten, men blev erbjuden att följa med en släkting på en eventuell toppfågeljakt nu i dagarna. Passade under gårdagskvällen på att ladda upp några nya skott med en laddning som jag testat fram under hösten.
För att vara HELT säker på att bössan verkligen skjuter dit jag vill så har jag nu under dagen passat på att sätta upp ett par tavlor och sedan skjuta riktigt jägarmässigt, dvs liggande i snön, över ryggsäcken, hyggligt snabbt siktat och MED PULS (rask prommenad fram och åter till tavlan mellan skotten)!
Visade sig att jag låg skapligt i höjd, men med ett litet vänsterläge, vilket var snabbt korrigerat. Hade sedan kvar ett par skott i asken, så jag bytte till fågelfigur och testade att skjuta på något som inte har en riktpunkt i mitten. Tjäderfiguren skulle helt klart ha trillat ur den hypotetiska talltoppen, så nu är bössan inskjuten på cirka 150--160 meter i alla fall.
Då har man tyvärr en ursäkt mindre när man missar, men det skulle onekligen vara försmädligt att missa för att först SEDAN upptäcka att bössan inte var rätt riktad. Har hänt förr, och kommer säkert att hända igen!
För att vara HELT säker på att bössan verkligen skjuter dit jag vill så har jag nu under dagen passat på att sätta upp ett par tavlor och sedan skjuta riktigt jägarmässigt, dvs liggande i snön, över ryggsäcken, hyggligt snabbt siktat och MED PULS (rask prommenad fram och åter till tavlan mellan skotten)!
Visade sig att jag låg skapligt i höjd, men med ett litet vänsterläge, vilket var snabbt korrigerat. Hade sedan kvar ett par skott i asken, så jag bytte till fågelfigur och testade att skjuta på något som inte har en riktpunkt i mitten. Tjäderfiguren skulle helt klart ha trillat ur den hypotetiska talltoppen, så nu är bössan inskjuten på cirka 150--160 meter i alla fall.
Då har man tyvärr en ursäkt mindre när man missar, men det skulle onekligen vara försmädligt att missa för att först SEDAN upptäcka att bössan inte var rätt riktad. Har hänt förr, och kommer säkert att hända igen!
Närkontakt med rådjur
Frågan är nog vem som blev mest överraskad, jag eller rådjuret?
Var ute på en toppfågelrunda och stod som bäst längst nere i ett dike mellan ett skogsparti och en åker, precis bakom några "traktorägg". Precis som jag lyckats fösa ner en del snö i dikets botten för att inte riskera att blöta ner skidorna och få is under så blir jag varse att det kliver fram ett rådjur vid traktoräggen, kanske 6--8 meter ifrån mig.
För en kort stund stod vi och betraktade varandra fundersamt, men sedan beslutade sig rådjuret för att vad det än var som stod nere i diket så var det "obra". Ett par snabba språng senare så var det försvunnet i skogen.
Häftigt!
Var ute på en toppfågelrunda och stod som bäst längst nere i ett dike mellan ett skogsparti och en åker, precis bakom några "traktorägg". Precis som jag lyckats fösa ner en del snö i dikets botten för att inte riskera att blöta ner skidorna och få is under så blir jag varse att det kliver fram ett rådjur vid traktoräggen, kanske 6--8 meter ifrån mig.
För en kort stund stod vi och betraktade varandra fundersamt, men sedan beslutade sig rådjuret för att vad det än var som stod nere i diket så var det "obra". Ett par snabba språng senare så var det försvunnet i skogen.
Häftigt!
Värdelösa Tegnässtavar, men bra gjort ändå Tegsnäs!
Tegsnäs säljer ett par stavar som kallas Tegsnäs Hunter. De anges vara "Hållbar lössnöstav i förstärkt glasfiber-
laminat."
Pyttsan! Ren skit säger jag. Under två säsonger så har jag nu brutit av tre av fyra stavar och fyra av fyra trugor!
Stavarna går hela tiden av på ungefär samma ställe, strax ovanför trugan.
Gissningsvis så händer det antingen om det döljer sig någon gren/sten/stubbe/knöl eller liknande i snön (händer ju emellanåt att det finns sådant i skogen) eller om man halkar till och sätter ner staven för att rädda balansen.
Trugorna är ett eget kapitel, de är gjorda av någon slags plast som inte riktigt verkar tåla kyla och belastning. Själva ringen på trugorna verkar minsann hålla, men förbindelsen mellan ringen och själva staven går mycket lätt av. Jag att det antingen händer när man sätter ner staven i snön (dvs att skiten är för klen för att tåla belastningen), eller att det händer när man skjuter ifrån med staven så att den lutar framåt.
Hursomhelst, riktigt värdelösa är dessa stavar i allafall enligt mitt tycke.
Jag har räddat själva trugringarna och gjort nya stroppar enligt gammal klassisk modell, men med nylonremmar istället för läder då det inte fanns någon annat hemma. Stropparna har antingen nitats eller najats fast. Fördelen med najningen är ju att man klarar sig med en längd ståltråd, vilket ju innebär att det faktiskt GÅR reparera ute i fält.
De räddade/modifierade trugorna har nu istället monterats på ett par urgamla bambuskaft i avvaktan på eventuell uppgradering till aluminium i framtiden.
Liten uppföljning, och en STOR eloge till Tegsnäs. Jag blev så irriterad på deras skitstavar att jag skickade ett hyggligt irriterat e-mail i förmiddags. Har nu redan hunnit få ett svar att:
- Det kommer att komma två nya par stavar med Bussgods, kostnadsfritt.
- Trugorna var för några år sedan feltillverkade, och hann gå ut i stora volymer innan problemet upptäcktes och åtgärdades.
- Man håller på att ta fram en stav med metallrör och man hoppas att denna ska vara klar till kommande säsong. Det kommer att bli spännande att se hur DE fungerar.
Toppfågeljakt
Mellan snöovädren så har jag också försökt ta mig ut på skidor (i brutalt djup pudersnö!) för att försöka hitta mig någon toppfågel. Det har blivit dagliga turer, men tyvärr MYCKET dåligt med fågelobservationer. Under en av de första turerna för ungfär en vecka sedan hade jag ett uppflog och såg sedan en orrtupp runda mig på cirka 80 meter. Hittade aldrig igen den sedan.
Efterföljande turer i samma och andra områden har gett nollresultat. Inte ens en observation. Började kännas minst sagt tröstlöst.
Under gårdagens sväng testade jag en ruskigt svårforcerad skogsterräng och bröt tidigt den tredje Tegsnässtaven på två år och lyckades även blöta ner ena skidan i ett dike (inte så lyckat i 15 minus för isen bildas fort och då blir det riktigt tungt att åka). När jag lyckats kravla mig ut ur det värsta terrängavsnittet, skrapat bort isen från skidan, torkat glasögonen för 500:e gången och som bäst stod och rabblade fula ramsor över blöta skogsdiken så lättade det en stor fågel bara ett 20-tal meter från mig, inne i skogen. Som jag avancerade dit för att se om det fanns mer, och för att förhoppningsvis se tecken på vilken fågel det varit så lyfte en andra fågel som suttit på ett 30-tal meter, invid stammen bakom en av tallarna. När den rundade åt vänster så visade det sig vara en riktigt grann tjädertupp!
Beslöt mig för att följa efter genom tätskogen, trots den brutna staven. Efter drygt 1 timmes sicksackande i flygriktningen utan lycka så bestämde jag mig för att stappla av hemöver. Tog då vägen via en av bäckarna i området, där jag vet att det finns en gammal traktorväg, vilket jag kände skulle bli lättare att åka än den rena skogsterrängen där snön inte packats ihop alls. När jag precis kom ner på traktorvägen och gled under några grangrenar så lättade en tjädertupp som suttit på baksidan av den gran jag passerade. Den fortsatte i vägens riktning, vilket ju passade mig utmärkt. Sakta smygande och noga spanande tog jag mig försiktigt fram längst den mycket smala vägen. Såg ingenting, men helt plötsligt lättade (samma?) en tjädertupp några meter på sidan av vägen inne i en grantätning och drog sedan iväg norrut. Jag fortsatte framåt mot den inäga dit jag beslutat åka för att sedan kunna ansluta till mitt eget spår från morgonen. Precis i åkerkanten, i de sista stackars granarna så lättade dagens femte fågel.
Sammantaget så känns det som två tjädertuppar som jag först stötte och sedan hittade igen ytterligare en gång (och då jag stötte den ena två gånger tätt efter varandra).
Toppfågeljakten har nu gjädjande nog tagit ett kvalitativt skutt från "Totalt Omöjligt" till "Extremt Svårt". Hårfin skillnad, för den terräng där fåglarna verkar uppehålla sig är ruskigt svår att forcera och erbjuder i princip inga rena skottfält. Fåglarna verkar dessutom sitta tämligen lågt i veden, väl gömda, så det blir nog en fråga om utnötning.
Dock så stiger moralen kraftigt, och finns det bara fågel så ska det förhoppningsvis dyka upp ett tillfälle förr eller senare!
Efterföljande turer i samma och andra områden har gett nollresultat. Inte ens en observation. Började kännas minst sagt tröstlöst.
Under gårdagens sväng testade jag en ruskigt svårforcerad skogsterräng och bröt tidigt den tredje Tegsnässtaven på två år och lyckades även blöta ner ena skidan i ett dike (inte så lyckat i 15 minus för isen bildas fort och då blir det riktigt tungt att åka). När jag lyckats kravla mig ut ur det värsta terrängavsnittet, skrapat bort isen från skidan, torkat glasögonen för 500:e gången och som bäst stod och rabblade fula ramsor över blöta skogsdiken så lättade det en stor fågel bara ett 20-tal meter från mig, inne i skogen. Som jag avancerade dit för att se om det fanns mer, och för att förhoppningsvis se tecken på vilken fågel det varit så lyfte en andra fågel som suttit på ett 30-tal meter, invid stammen bakom en av tallarna. När den rundade åt vänster så visade det sig vara en riktigt grann tjädertupp!
Beslöt mig för att följa efter genom tätskogen, trots den brutna staven. Efter drygt 1 timmes sicksackande i flygriktningen utan lycka så bestämde jag mig för att stappla av hemöver. Tog då vägen via en av bäckarna i området, där jag vet att det finns en gammal traktorväg, vilket jag kände skulle bli lättare att åka än den rena skogsterrängen där snön inte packats ihop alls. När jag precis kom ner på traktorvägen och gled under några grangrenar så lättade en tjädertupp som suttit på baksidan av den gran jag passerade. Den fortsatte i vägens riktning, vilket ju passade mig utmärkt. Sakta smygande och noga spanande tog jag mig försiktigt fram längst den mycket smala vägen. Såg ingenting, men helt plötsligt lättade (samma?) en tjädertupp några meter på sidan av vägen inne i en grantätning och drog sedan iväg norrut. Jag fortsatte framåt mot den inäga dit jag beslutat åka för att sedan kunna ansluta till mitt eget spår från morgonen. Precis i åkerkanten, i de sista stackars granarna så lättade dagens femte fågel.
Sammantaget så känns det som två tjädertuppar som jag först stötte och sedan hittade igen ytterligare en gång (och då jag stötte den ena två gånger tätt efter varandra).
Toppfågeljakten har nu gjädjande nog tagit ett kvalitativt skutt från "Totalt Omöjligt" till "Extremt Svårt". Hårfin skillnad, för den terräng där fåglarna verkar uppehålla sig är ruskigt svår att forcera och erbjuder i princip inga rena skottfält. Fåglarna verkar dessutom sitta tämligen lågt i veden, väl gömda, så det blir nog en fråga om utnötning.
Dock så stiger moralen kraftigt, och finns det bara fågel så ska det förhoppningsvis dyka upp ett tillfälle förr eller senare!
Rapphönsen
Tråkiga nyheter angående de sista rapphönsen. Jag började tycka synd om dem då de fortfarande vistades i utevoljären. Snödjupet och de stora flockarna med ren har gjort att jag inte tränat med Milito på ett tag. Beslöt mig därför för att övervintra de sista inne i ladugården. Förhörde mig angående vad som behövdes för deras komfort och fick veta att det inte skulle behövas någon värmekälla bara det fanns bra med strö.
Sagt och gjort, på annandagen hjälpte svågern mig att bygga en tvådelad voljär inne i det gamla stallet.
Efteråt fylldes det på tjockt med kutterspån, och inredningen samt rapphönsen flyttades från utevoljären. Två dagar senare hittade jag samtliga rapphöns döda. Misstänker att det av någon anledning blivit för kallt för dem, även om de klarat av -24 grader i utevoljären. Inne i ladugården är det ju betydligt varmare än så, men jag ser just nu ingen annan anledning. Trist värre.
Sagt och gjort, på annandagen hjälpte svågern mig att bygga en tvådelad voljär inne i det gamla stallet.
Efteråt fylldes det på tjockt med kutterspån, och inredningen samt rapphönsen flyttades från utevoljären. Två dagar senare hittade jag samtliga rapphöns döda. Misstänker att det av någon anledning blivit för kallt för dem, även om de klarat av -24 grader i utevoljären. Inne i ladugården är det ju betydligt varmare än så, men jag ser just nu ingen annan anledning. Trist värre.
Lite löpning
Det kändes som en sån där sak som bara måste prövas på. Mellan snösvängarna, när temperaturen stigit till drägliga nivåer, så snörde jag på mig vinterlöparskorna och tog en lugn (går ju inte göra så mycket annat när det är mycket snö) löptur runs Åbyn/Risnäs.
Faktiskt en riktigt häftig känsla att lugnt lufsa fram på snötäckta vägar, helt ensam ute i stillheten, precis i skymningen när de få gatljusen som finns på vissa ställen tänds.
Faktiskt en riktigt häftig känsla att lugnt lufsa fram på snötäckta vägar, helt ensam ute i stillheten, precis i skymningen när de få gatljusen som finns på vissa ställen tänds.
Titta det snöar!
Är det NÅGON som missat att det snöat här uppe under mellandagarna?
Jag kör ju snösvängen hemma i byn för tillfället, och en och annan sväng blev det under mellandagarna. Det hade fram till annandagen varit ganska begränsat med snö, en och annan skrapning med schaktbladet och en eller ett par vändor med traktorslungan bara.
Sedan brakade det lös! Tack och lov att det var pudersnö, som traktorslungan är bra på att hantera. Det formligen VRÄKTE ner på första söndagen efter julafton. När jag kom ut på bron var det redan drygt stöveldjupt. Hoppade in i traktorn efter 9 på morgonen och körde den första repan. Var knappt klar med denna då det blev dags att rädda en bil som havererat i snöyran strax utanför byn. Lyckades slunga mig dit och med hjälp av grannen bogsera den in i byn och in i ett varmgarage där den blev satt på laddning. Måste ha blivit någon slags kortslutning pga snöyran.
Under tiden hade det fortsatt snöa, bara att köra ytterligare ett varv, redan ett par decimeter till på marken. Efter dagens andra runda blev det avbrott för lite sen lunch/tidig middag och sedan en rusning in till Burträsk för att shoppa mer diesel till traktorn. Väl hemma igen var det ännu en gång stöveldjupt på gården. Bara att tanka traktorn och hoppa in i den igen. Färdig med dagens tredje och största sväng vid 22-tiden på kvällen.
Traktorn står i ett område där snö från slungan pressat ner snötäcket. Bortom traktorn är det ännu djupare...
Dagen efter var tämligen lugn, bara några decimeter nysnö till. Tur att den i alla fall sjunker ihop lite. Milito hade verkligen roligt i nysnön, speciellt när jag frågade "var är pippisarna?!" Då lade han iväg ner mot voljären, men det var så pass djupt i början att han försvann helt. På vägen tillbaka stannade jag honom för att få en uppfattning om hur djupt det var.
Tämligen djupt för honom. När han stod i det upptrampade spåret så går som synes snökanterna jäms med överkanten på öronen på honom.
Ganska stämningsfullt blev det dock med alla lampor som snöat över.
Blev tyvärr tvungen att bryta loss snön från lyktorna då själva hållaren börjat luta av tyngden.
Jag kör ju snösvängen hemma i byn för tillfället, och en och annan sväng blev det under mellandagarna. Det hade fram till annandagen varit ganska begränsat med snö, en och annan skrapning med schaktbladet och en eller ett par vändor med traktorslungan bara.
Sedan brakade det lös! Tack och lov att det var pudersnö, som traktorslungan är bra på att hantera. Det formligen VRÄKTE ner på första söndagen efter julafton. När jag kom ut på bron var det redan drygt stöveldjupt. Hoppade in i traktorn efter 9 på morgonen och körde den första repan. Var knappt klar med denna då det blev dags att rädda en bil som havererat i snöyran strax utanför byn. Lyckades slunga mig dit och med hjälp av grannen bogsera den in i byn och in i ett varmgarage där den blev satt på laddning. Måste ha blivit någon slags kortslutning pga snöyran.
Under tiden hade det fortsatt snöa, bara att köra ytterligare ett varv, redan ett par decimeter till på marken. Efter dagens andra runda blev det avbrott för lite sen lunch/tidig middag och sedan en rusning in till Burträsk för att shoppa mer diesel till traktorn. Väl hemma igen var det ännu en gång stöveldjupt på gården. Bara att tanka traktorn och hoppa in i den igen. Färdig med dagens tredje och största sväng vid 22-tiden på kvällen.
Traktorn står i ett område där snö från slungan pressat ner snötäcket. Bortom traktorn är det ännu djupare...
Dagen efter var tämligen lugn, bara några decimeter nysnö till. Tur att den i alla fall sjunker ihop lite. Milito hade verkligen roligt i nysnön, speciellt när jag frågade "var är pippisarna?!" Då lade han iväg ner mot voljären, men det var så pass djupt i början att han försvann helt. På vägen tillbaka stannade jag honom för att få en uppfattning om hur djupt det var.
Tämligen djupt för honom. När han stod i det upptrampade spåret så går som synes snökanterna jäms med överkanten på öronen på honom.
Ganska stämningsfullt blev det dock med alla lampor som snöat över.
Blev tyvärr tvungen att bryta loss snön från lyktorna då själva hållaren börjat luta av tyngden.
Jul-/nyårsfirande
I år blev det ett barmhärtigt lugnt jul- och även nyårsfirande. Hälsade under julaftonskvällen på i Lövånger och juldagseftermiddagen och kvällen spenderades med släkten i Holmliden. Sent blev det men kul var det.
Nyåret "firades" mycket lugnt inne i Skellefteå hos goda vänner med god mat och en stund i TV-soffan. Var lite orolig för hundarna, men de fick en kanonplats nere i ett varmgarage. Var ner och kollade till dem flera gånger under kvällen, men de sov hela tiden. Ville knappt ut och pinka ens...
Nyåret "firades" mycket lugnt inne i Skellefteå hos goda vänner med god mat och en stund i TV-soffan. Var lite orolig för hundarna, men de fick en kanonplats nere i ett varmgarage. Var ner och kollade till dem flera gånger under kvällen, men de sov hela tiden. Ville knappt ut och pinka ens...
Klar med rävskinnen!
Nu hänger de till sist på rad, skrapade, tanade och klara. Hittade till sist igen 12 skinn i frysen (samt ett antal hela kroppar som sparats som apportvilt).
Tog en stund, men det närmaste skinnet kommer från en nyskjuten räv, och den flåddes, skrapades och monterades på tanan samma kväll som den sköts. Ganska skönt att slippa ha skinnet liggande i boxen som ett dåligt samvete. Får se om det dyker upp fler skinn när jag gräver vidare i boxen efter grävlingsskinn...
Tog en stund, men det närmaste skinnet kommer från en nyskjuten räv, och den flåddes, skrapades och monterades på tanan samma kväll som den sköts. Ganska skönt att slippa ha skinnet liggande i boxen som ett dåligt samvete. Får se om det dyker upp fler skinn när jag gräver vidare i boxen efter grävlingsskinn...
