Hairfoot - En bloggande Burträskare

I söndags fick jag vara me dom något klart häftigt. Hade fått förmånen att få vara skytt för en provgrupp i samband med ett skogsprov för vorsteh i trakterna utanför Burträsk. I den grupp som jag fick följa med ingick fem hundar. 1 unghund, 2 i öppen klass och 2 i elitklass. Föraren av den hund som för tillfället fick jaga gick i täten tillsammans med domaren och mig. Övriga fick följa efter på behörigt avstånd tills det var dags att byta hund. Snacka om att man var på första parkett.

Vi hade dock lite missflyt med vädret. Storm och lövfällning är knappast en idealisk kombination för fågeljakt. Dock hittades en del fågel. De flesta fåglarna var dock tämligen skygga och lyfte långt framför hundarna, men en av hundarna i ÖKL ställde en orrtupp helt perfekt, vilket gav ett bra skottläge för mig och till sist ett andrapris för hunden.

Var ute på en liten runda på endast 3 km idag på lunchen. Kändes inte alls bra i knäsenan, trots närmare tre veckors vila. Gjorde så pass ont att jag var redo att vända efter bara 200 meter, men efterhand så försvann värken. Känns dock av nu i efterhand. Illa!

Jag har nyttjat de tidiga morgnarnas brist på vind till att besöka skjutbanan och testa olika laddningar med helmantel inför vinterna fågeljakt. Jag har testat mest med Hornady 80 gr FMJ och Lapua 90 gr FMJ. Jag har också hemma Sako 90 gr FMJ och Sierra 90 gr FMJ, men ej hunnit testa dem ännu. De krut som testats är Norma 202 (Hornady), Norma 203-B (båda) samt Vihtavuori N135 (båda) och N540 (Lapua).

Hornady-kulan skjuter ganska hyggligt med både N135 och 202, men inget exceptionellt, vilket ju är vad man helst skulle vilja se när det gäller just toppfågeljakten.

Lapua skjuter på ungefär motsvarande sätt med N135 och 203-B. Jag hamnar då (med de laddningar jag testat och som ligger inom laddtabellernas rekommendationer) på under 860 m/s i V0. En bekant har berättat att de testat samma kula i en 6PPC och där hittat bra precision i trakten just över 900 m/s. Då laddtabellerna inte medger denna hastighet för dessa krut i 6BR och jag inte inledningsvis vill börja experimentera med att gå alltför långt över rekommenderat max beslöt jag mig för att även testa N540, som ska kunna ge uppemot 960 m/s för samma kula.

I trakten av 890 m/s (31.5) började det se riktigt lovande ut.



Testade att skjuta om laddstegen i detta intervall med tätare steg, och det gick att upprepa. Till och med att det gick ännu bättre andra gången. Både laddningarna vid 31.5 och 32.1 grain sköt vanvettigt tätt (895 respektive 915 m/s), och de däremellan sköt ganska OK. Om det turas lite så skjuter bössan mycket tätt med just denna kombination, så det blir till att avvakta lite kyligare väder och sedan testa ytterligare för att se var laddningen behöver ligga för att generera samma fart under de förutsättningarna.



Körde ovanstående grupp genom mätprogrammet. Den verkar hålla cirka 0.137" på 100 meter, dvs 3.48 mm spridning c/c ungefär. Gruppen för 32.1 grain håller cirka 5.5 mm. 31.7 samt 31.9 ligger kring 0.4"--0.7" (10--17 mm) i olika upprepningar. Önskar bara att man kunde klara av att skjuta såhär varje gång... ;-)

Efter lång väntan så fick jag till sist hjälp med glidgjutningen av rökkanalen ner till TV-rummet (där jag avser att montera in en kamin). Jag hade redan i vintras förberett genom att bila upp ett rejält hål där kanalen skulle muras om. Blev dessutom till att ta upp ett ytterligare hål på övervåningen för att kunna byta verktyg mellan våningarna.

Första dagen så revs toppen på skorstenan, kanalen rensades på sot och löst skräp, ett par onödiga ventiler murades igen och kanalen glidgöts. Var klart spännande att försöka få in glidgjutningspluggen i kanalen redan på nedervåningen där hålet var enormt.



När det sedan var dags att byta verktyg på övervåningen var hålet bara bråkdelan så stort som verktyget, så det tog en stund att mixtra in det. Till sist var det dock gjort!



Andra dagen murades toppen på skorstenen upp igen, och en ny krona göts. Dessutom murades de två kvarvarande hålen (i TV-rummet och på övervåningen) igen efter att den nya kanalen murats upp nere i TV-rummet.

I nuläget väntar jag bara på att om några dagar få riva formen för kronan (varvid en plåthuv ska beställas). Samtidigt torde även putset på den nymurade delen nere i TV-rummet ha brunnit klart och borde då vara redo att börja ytbehandlas.



Andreas passade även på att mura in en stos där kaminen ska installeras så om allt stämmer så ska det bara vara att (när muren är målad och klar) lägga ut ett gnistskydd, skjuta in kaminen på plats och dreva fast rökröret. Därefter en provtryckning och klart att elda!

Har tränat alltmer att lämna båda hundarna stundvis i hundgården. Går allt bättre. Numera kan de emellanåt faktiskt slappna av riktigt bra.



Har till och med noterat att de även kan ligga inne i själva hundkojan ibland (kanske inte så imponerande med en bild på en tom hundgård, men går man närmare så hörs det, och då kommer de utrusande).

Fick lägga tillbaka fiberduksställningen över min odlingslåda med morötter och lök efter att Milito kommit på att framförallt morötterna (men även de gula lökarna) var ganska goda att äta.

Har äntligen (under min pysselperiod) kommit mig för att rensa ur vägdiket mellan mig och närmaste granne, lägga ner en dräneringsslang och fylla igen diket. Väl jag till sommaren åtgärdar gräsmattan så kommer det att bli möjligt att klippa med gräsklippare ända fram till vägkanten. Otroligt mycket mer praktiskt än att ha ett osnyggt dike som det knappt rinner vatten i ändå.

Den som klagar över att man inte får något för pengarna numera kan ju testa att köpa fuktigt kutterspån, då kan man emellanåt få en hel del för pengarna. Jag behövde 2--3 kubikmeter material för att lägga närmast slangen. Fick tipset att använda fuktigt kutterspån. Vågar inte säga hur lite jag betalat för nedanstående lass, men släpet rymmer 6.7 kubikmeter struket mått, och detta är så rågat som det bara går att få det. För att fylla diket så använde jag större delen av det som låg ovanför balkarna, samt en smal gång längst ena långsidan.



Passade på att trimma björkarna samtidigt (så att traktorn skulle gå pressa in under grenarna).

Ibland kan det vara otroligt njutbart att jaga älg i september. Under lördageftermiddagen (20/9) hamnade jag under den sista såten i en myrkant där det var rent otroligt soligt och varmt. Hade ju på mig dels en fiberjacka och dels en ytterjacka över denna. Båda stängda, vilket var ett misstag då det blev ofantligt varmt efterhand. Ville dock inte sitta och slita i dragkedjorna (och föra oväsen) så jag fick härda värmen istället.



Ganska skönt på passen ibland:

Jag har ju under sommaren av och till tränat hundarna att befinna sig i hundgården. Otroligt praktiskt när man ska hålla på med något som kanske inte är helt lämpligt för hundarna, eller helt enkelt behöver kunna koncentrera sig till fullo utan att behöva bekymra sig över var hundarna är och vad de håller på med. Har gått riktigt bra, även om ingen av hundarna tagit tillfället i akt att ligga inne i hundkojan. Dock vet båda två var den ligger och går mer än gärna in och ut ur den om jag ber dem gå in. Jag har känt till tre svaga punkter i hundgården, där en hund rent teoretiskt skulle kunna ta sig ut. Ingen av dem har dock testat så jag har avvaktat att säkra upp.

Under älgjaktshelgen visade detta sig vara ett misstag. När jag kom åkandes med traktorn och hade oxen på släpen så var Milito utanför hundgården. Visade sig att han brutit sig ut två gånger. Första gången stoppades han tillbaka av jaktkompisarna, men han bröt sig ut igen direkt. Visade sig att han pressade sig ut under nätet på ett stället där jag ännu inte satt någon regel. Bad jaktledaren om lov att få komplettera hundgården lite medan övriga flådde älgen. Satte in Milito i bilburen (så att han inte skulle springa ner till slakteriet hela tiden) medan jag fäste en ytterligare regel och därefter fäste nätet i denna. Uppmärksammade då att han bäddade väldigt intensivt i bilen. När jag gick dit för att flytta honom till hundgården igen så visade det sig att han pressat sig ut ur hundburen. Svetsfogen för ett antal spjälor hade släppt när vi sladdade nere i diket någon vecka innan och nu hade han testat att pressa sig ut där på samma sätt som han precis pressat sig ut ur hundgården (svetsade ihop buren också när jag ändå lagade skotern och skoterstöttingen).

När jag därefter var på väg ner till slakteriet så kom Milito springande (visst sa jag att jag precis stoppat in honom i hundgården?). Visade sig att han denna gång helt enkelt pressat sig ut ovanpå ett stuprör som var tänkt att blockera ett annat hål i hundgården. Blev till att spärra detta tillfälligt med några spjälor.



Stoppade in honom ytterligare en gång och hann denna gång precis ner till slakteriet innan han kom springande. Nu fanns bara en möjlighet kvar, nämligen att han tagit sig ut ovanpå själva bryggan där nätet slutar (ska sätta panel när jag bygger taket). Drog dit ett antal brädor för att spärra av, och sedan dess har det varit lugnt i hundgården!

Under min pysselperiod så har jag också passat på att justera hundgården något. Jag har bytt ut (och flyttat) stolparna i bakkant så att det ska vara möjligt att lägga på ett plåttak utan att det ska se alltför konstigt ut.

Dagen efter (minst sagt) inleddes även den i spänningens tecken. Lyckades även denna gång bli lottad längst ut på ena kanten. Efter någon timme blev det ett upptag en bit in i såten och efter några minuter så passerade en älgko med kalv inne i riset ett 50-tal meter framför mig. Blev så nära skott att jag faktiskt osäkrade, men det var tyvärr alltför risigt denna gång, så de fick springa. Kunde dock konstatera att pulsen hunnit bli rejält hög denna gång. Otroligt spännande.

Till sist fick vi oss dock ett par kalvar även denna dag, så jakten måste sägas vara lyckad.

Den tredje dagen hade vi ett par observationer, men inga skott.

Inom Bergviken VVO inleddes älgjakten fredagen den 19:e. Vi träffades på morgonen, språkade ihop oss lite angående vilken såt vi skulle börja med, lottade passen och drog sedan till skogs. Jag hamnade som tredje sista passkytt längst bak på markerna. Hundföraren skulle börja allra längst bak, bortom mig. Kom ut på passet strax efter sju på morgonen och tänkte att om det händer något så händer det nog direkt eftersom hundföraren går in bara 200 meter bort. När denne passerade hände dock inte mer än att det knäppte till i en kvist, därefter blev det tyst.

Efter cirka 30 minuter blev det dock upptag en bit in i såten, därefter fast stånd. Satt och väntade på skott alternativt rapport om läget när det helt plötsligt gick lös och kom i riktning mot mig. Efter några minuter hörde jag hur det började braka och bryta i den motsatta hyggeskanten till där jag satt. Ut kom en riktig oxe (inte bara en "vanlig" älgtjur alltså utan en OXE). Han vinklade av och sprang (en snabb löpälg på banan är en sölkorv i jämförelse) inne i riset på efter motsatta hyggeskanten. Efter några tiotal meter började han vinkla över hygget i riktning mellan mig och nästa passkytt. Min tanke var bara att han springer så fort att det inte går skjuta, och då kommer han att springa ut ur såten mellan oss. Nästa tanke blev att försöka få honom att sakta in/stanna alternativt vända om in i såten, så jag testade att vissla till lite skarpt och kort (kom först senare att tänka på att det kanske skulle ha varit ännu bättre att först testa att ge ett kort lockrop istället). Dock saktade han in så pass att han blev som en "normal" löpälg. Svingade och sköt, men såg ingen reaktion, och det kändes klart vingligt (aningen upphetsad, eller???) så jag repeterade in ett nytt skott och svingade igen, fick en lucka mellan småbuskarna och tryckte av. Direkt stannade oxen till, så jag förstod att jag fått en träff. Visade sig vara ett skott genom båda lungorna ett par decimeter bakom bogarna.

Började resa mig upp för att eventuellt ge en tredje smäll vid behov, men då kastade han sig iväg över krönet ner mot nästa passkytt (cirka 50 -- 70 meter) där han stannade av och fick ett skott genom mulen rätt in i bringan. Kastade igen och fick tydligen ytterligare ett skott, men stöp därefter mellan en gran och en bärtuva.

Var ett tämligen präktigt exemplar. Kanske inte så otroligt stor i kroppen när man väl kom nära (ser lite konstig ut på bilden, men han ligger bakom en stor tuva), men kronan visade sig vara riktigt fin.



Två nöjda passkyttar



Kronan var som sagt riktigt fin:

Så har man då gjort sin premiär inom metallarbete. Har sedan länge retat mig på elkabeln till traktorsläpen. Kabeln lindas upp runt bommen på släpen, och så snart man svänger så skaver däcken givetvis sönder kabeln. Passade under min pysselperiod på att leta fram ett lämpligt rör, svetsade fast det på bommen, drog kabeln genom detta och svetsade sedan fast ett fäste för en till elkontakt. För det första så funkar numera elen på släpet, vilket ju är trevligt de gånger man befinner sig efter en väg och för det andra så är installationen numera betydligt mer skavsäker. Funkar numera precis som en hyrsläp på macken!



Då släpen dessutom efterfrågades av en bekant som var osäker på om de hade tillräcklig släpkapacitet för att klara tröskningen så passade jag på att lappa igen ett par hål som pappa gjorde i släpbordet för att kunna sätta in extra hord när man skulle köra timmer med släpen.

Dessutom passade jag några dagar senare (i nyfunnen pysselanda och svetslystnad) på att laga skoterstöttingen, samt att svetsa fast hållaren för skoterns startsnöre. Dessutom fick ljuddämparen på densamma sig en efterlängtad ihopsvetsning!

Hittills har fällfångsten gått över förväntan. I skrivande stund har det fångats en grävling, tre rävar och dessutom en igelkott (som fick krypa ut).

Första räven var en ungräv på cirka 3.5 kilo. Andra räven var även den en ungräv, cirka 4.5 kilo:


Tredje räven (vuxen räv, 5.6 kilo):


Den tredje räven blev dessutom spontant en hundleksak:

Hade ju tänkt springa Nydalaloppet (10K) på söndagen, men Militos krampanfall samt en ömmande knäsena gjorde att jag ställde in planerna.

INledde veckan med diverse jaktturer hemmavid, både efter rådjur/räv men även efter fågel. Ingen lycka dock. Fick problem med en ömmande knäsena och misstänker en inflammation, som fortfarande (30/9) inte gett med sig helt trots vila). Började därför stöka med diverse småprojekt hemmavid.

På torsdag förmiddag städade jag garaget, men fick avbryta vid 10:30-tiden då jag (i samband med en fikarast) märkte att Milito börjat krampa. Kastade mig in i bilen med hundarna och styrde iväg mot Skellefteå (veterinären i Burträsk hade semester). Höll på att bli en permanent lösning på problemet dock när jag efter cirka 1.5 kilometer mötte en timmerbil som körde mitt på den smala grusvägen. Jag kom upp mot ett backkrön, och han kom ner över detsamma. Jag insåg att en frontalkrock nog inte skulle vara någ bra idé och försökte ta mig utanför fronten på timmerbilen. Dock fanns inte tillräckligt mycket plats kvar på vägen, och jag hann bara tänka att "nu går det åt h-vete!". I nästa ögonblick står vi på vägen igen efter att ha varit med samtliga 4 hjul nere i diket (och uppe på den yttre dikeskanten).



Timmerbilen fick till sist också stopp på ekipaget. Jag sprang ner och meddelade att allt gått bra för mig, men att jag var tvungen att ila vidare med sjuk hund. Kom in till Djurkliniken (hade ringt distriktsveterinärerna också och lämnat akut meddelande, men de har fortfarande efter 2.5 veckor inte ringt tillbaka...). Milito fick kramphämmande och lugnande samt något dropp. Efter en stund fick han mer kramphämmande men slutade ändå inte krampa (blev dock något bättre). Man beslutade då att söva honom någon timme, så strax före 12 fick jag lämna honom med instruktioner att ringa igen vid 15:30. Blev dock uppringd vid 14:30 och fick då veta att han fortfarande krampade något även efter att man väckt honom igen. Rekommmendationen blev att någon skulle hålla koll på honom under natten, så jag drog upp till djursjukhuset i Gammelstad med honom. Kom dit strax före 17, och då krampade han fortfarande något. Fick mer kramplösande och blev inskriven för natten.

Morgonen efter ringde jag på anvisad tid och fick då veta att han inte krampat något mer sedan han skrevs in, så jag kunde hämta upp honom när jag ville. Pep upp direkt och mycket riktigt så var han i stort sett som vanligt. Lite tagen kanske. Veterinären rekommenderade att han skulle sättas på kramphämmande medel under 4--6 månader framöver, varefter medicinen sedan skulle fasas ut succesivt.

Tyvärr gick det inte säga vad kramperna berodde på. Ett epilepsianfall är normalt kraftigare och mycket kort (5--15 minuter kanske). Dessutom tydligen oerhört ovanligt inom rasen, och visar sig tydligen normalt först vid 2--3 års ålder. Detta anfall höll på i dryga 6 timmar, men han var kontaktbar hela tiden. En förgiftning torde ha medfört att han skulle ha spytt, vilket han inte observerats göra (säger kanske inte så mycket). En hjärntumör är så osannolik vid endast 10 månaders ålder att veterinären inte ville rekommendera att vi åkte ner till Uppsala för en skiktröntgen i nuläget. Blir till att avvakta vidare i ovisshet. 2-3 veckors jaktuppehåll rekommenderades medan han vänjer sig vid sin medicin. Nu är det bara några dagar kvar av dessa veckor, så till helgen kanske vi ska testa lite...

Skulle egentligen ha jagat älg med en kompis under helgen, men det kändes inte helt bra att lämna Milito efter en dylik pärs. Tack och lov fick kompisen förhinder, så älgjakten sköts på en obestämd framtid. Pysslade på lite hemmavid istället

Vecka 36 tillbringades i stor utsträckning ute i bärbuskarna eller i skogen. Antingen i jakt på älg/fågel/rådjur/räv eller bär/grönsaker. Det plockades en hel del lingon och blåbär, både till mig själv och till andra. Passade även på att plundra mina bärbuskar. De svarta vinbären gav riktigt bra skörd, men detta överträffades helt klart av den enda busken röda krusbär! Kokade en del gelé och saft, men frös in det mesta.

På tisdagskvällen satt jag och passade efter älg åt en kompis. Såg ingen dock.

På fredagen blev jag bjuden på en utsökt middag (kantarellfylld filé) hos goda vänner.

Lördagen tillbringades uppe i Holmliden med skogsjakt i sällskap med kusin Anders. Mycket trevliga marker, men ingen fågelkontakt tyvärr. På kvällen plockade jag lite mer lingon.

Söndagen inriktades på mer jakt. Satt ett pass både på morgon och kväll för att försöka se något rådjur. Ingen lycka. Hade suttit ett antal pass även tidigare under veckan, men lika resultatlöst även då. Dock kunde jag njuta av att under 40 minuter (precis kring solnedgången) ha en älgko med två kalvar betande på en åker inom 60 meter från mig. Som närmast befann sig kon på just över 30 meter i över 5 minuter. Vilken naturupplevelse!

Hejsan igen, nu är jag tillbaka i de vanliga blåveckorna, och har tillgång till dator/internet igen. Jag har under semestern medvetet undvikit att åka in till jobbet med ursäkten "ska bara blogga och kolla lite e-mail". Istället har jag försökt undvika allt vad datorer heter (har inte riktigt gått vägen, blev lite datorsupport ändå, men det gör man ju gärna hursomhelst). Därför ligger jag klart efter med bloggningen, men ska nu försöka "blogga ikapp" lite av vad som hänt under den resterande semestern.