Hairfoot - En bloggande Burträskare

Som en jaktkompis sade vid en toppfågeltur ovanför Jörn tidigare i vintras:

- "De där skidorna ser ut att ha varit med om en del..."

Gammelskidorna är cirka 7 fot numera (mer eller mindre), och bakänden på båda skidorna har blivit ganska rådbråkade genom åren. Skidorna har dessutom används av minst en generation tidigare, så de har några år på nacken. Längden gör att man är ganska beroende av antingen uppkörda spår, eller skapligt före. Det bär inte speciellt bra när det blir alltför mjukt.

Jag har därför letat på blocket efter något fräschare alternativ, gärna något längre för ökad bärighet.

I förrgår snubblade jag över ett par 9 fot långa Tegnsnässkidor, och det turade sig så att jag var först på dem.

Hämtade upp dem igår morse. Äntligen ett par skidor som faktiskt ser proportionerligt bra ut på biltaket. Hoppas att de bär bättre i mjuksnön. De torde dock vara lite mer pyssliga att åka med om det är snårigt, men man får väl alternera mellan de olika paren.



När jag kom till säljaren så kändes det nästan som att komma hem till mig själv. Ett hus på landet, några mil från närmaste stad/samhälle. Fyrhjulsdriven bil på gården. Ett par rävar hängandes på uthusväggen, ett par harar på hundhusväggen, några mårdar på en tredje vägg (här har jag inte lyckats). 4 stövare (egen kennel) och en tax i hundgården (frun hade dessutom en Foxterrier). När han kommer ut så visar det sig att vi båda går i avklippta LeChameu-stövlar...

Riktigt länge sedan förra gången var det minsann. Närmare bestämt 9--10 månader sedan. Efter att Vårdcentralen i Burträsk i maj ännu en gång tyckte att jag började vara för gammal för att träna och borde sluta så har det känts ganska tungt och deppigt.

Det har inte precis lockat att åka in till schtaaan tre gånger i veckan bara för att köra lite styrketräning för överkroppen. Knäna gjorde ju att det varken gick prommenera, springa, cykla eller något annat som lade vikt på benen.

Efter att behandlingarna på Sport Medicine i Umeå börjat ge resultat och jag så försiktigt kunnat börja vara ute och småjogga några gånger i veckan så har jag till sist även tagit mig i kragen och återigen börjat träna på 360TC.

Nu i början handlar det ju trots allt mest om att bara bekanta sig med utrustningen och belastningarna igen. Överkroppen har tappat en hel del styrka sedan senast, men glädjande nog så verkar benstyrkan fortarande finnas kvar. Såpass mycket att maskinen för benpress verkar ha för lite vikter...

Har nu fått instruktioner hur jag ska utföra knäböj (får dock inte gå för djupt för läkaren i Umeå). Där torde det inte behövas så mycket vikter alls. Man måste ju dessutom lyfta sin egen kropp...

Efter tre pass i veckan har nu samtliga större muskelgrupper fått en genomkörning var. Det värker och är stelt både lite här och där, men det känns samtidigt väldigt skönt. Blir ju bättre med tiden.

Löpningen under veckan brukar jag ju göra i ganska makligt tempo tillsammans med Milito. Det kan bli en och annan paus under rundorna på grund av "naturens behov". Jag har dock passat på att köra lite mer "kvalitet" i samband med besöken på 360 när jag har tillgång till löpband. Blev ett pass med jämnt och lite högre tempo, och nu senast ett intervallpass med rejält mycket högre tempo i kombination med gåvila. Farten är ju förstås fortfarande tämligen mjäkig, men dels är det ju ett tag sedan jag kunde springa "på riktigt" och dels har jag lite för mycket vikt att släpa på ännu. Det går framåt!!!

Planen är ju att yttertaket samt 4 fönster på övervåningen ska bytas i vår. Därefter är det tänkt att renoveringen av övervåningen ska dra igång.

Som en första fas (nu när kallförrådet är användbart till sist) så har jag börjat grovröja lite där uppe. Tog mig i princip igenom hela det gamla sommarköket/arbetsrummet igår kväll. Jisses så mycket bråte det fanns, men även ett och annat guldkorn. Rummet har (som fler andra där uppe) fått tjäna som lagringsplats. I detta rum låg det framförallt papper, tidskrifter och BÖCKER!

Lyckades hitta igen min första egna receptbok. Jag säger bara - Tigerkaka! Minns faktiskt att jag brukade baka den lite då och då redan i unga år, flera gånger tillsammans med ett av mammas dagbarn (en kompis till mig).

Mums, man kanske skulle göra en återupplivning av det gamla receptet?!

Kvällen avslutades mycket "vuxet" och ordningssamt genom att tillreda fredagsmiddagen (alternativt lite kvällsmat under hela helgen istället).



En hel trave, bara till mig! Visst ser de ut som "riktiga" plättar?!

Det är väl kanske inte helt okänt att jag gillar att läsa både det ena och andra. Böcker som tidningar/tidskrifter.

Dock har jag varit lite av en "hoarder", dvs jag har knappt slängt bort en enda tidning någonsin. Häromdagen tog jag så beslutet att rensa ut i princip allt. När det samlats ihop blev det brutalt mycket.

Det finns mattidningar (Allt Om Mat, Matmagasinet samt Råd och Rön):




Serietidningar finns sedan lång tillbaka (Knasen, Kalle Anka, Fantomen, 91:an med flera):




Jakttidningar finns ganska bra av (Allt om Jakt & Vapen, Vapentidningen, Jaktjournalen, Jakt & Jägare, Jaktmarker & Fiskevatten samt Svensk Jakt (massor)):




Det finns nog faktiskt mest dyktidningar (Dyk, UVM, Skin Diver samt Diver) . Jag har bland annat Skin Diver från 1977 till en bit in på 90-talet ungefär. 77--83 finns dessutom i samlingspärmar:



Skulle någon vara intresserad så är det bara att höra av sig. Hela klabbet ska bort!

Jag har tre såtar som jag jagar oftare än andra. Vid en finns en utmärkt möjlighet att parkera, oavsett snödjup, men vid två är det mer besvärligt. Nu när snön ligger rejält djup så börjar vägarna bli smalare mellan plogkanterna. Dessutom har vi nog fått någon ny och orutinerad plogförare, för det verkar vara mer regel än undantag att plogkanten antingen ligger 0.5 --1 meter utanför vägen eller så lika långt in på vägen.

Känns då inte riktigt så bra att parkera "nära" snökanten på någon av de korta rakstäckorna mellan de otaliga kurvorna. Jag har därför vid några tillfällen under vintern sett till att skotta fram ett par "parkeringsfickor" i infarterna till några skogsvägar som inte hålls öppna i vinter.



Första gången jag skottade den ena så hade en bil smaskat rakt ut i plogkanten bara ett 10-tal meter bortanför där jag skulle skotta upp fickan. Det var bara ytterligare ett 10-tal meter till där jag parkerat under förmiddagen samma dag. Snacka om tillfälligheter.

Med stor möda har det dragits skid- och skoterspår för att göra det möjlighet att vittja fällor, snara räv och jaga toppfågel.

Jippie så trevligt när dessa kommer på besök igen.



Av det fina spåret i denna såte blev nu bara kvar ett hoptrampat dike. Knappt farbart med skidor. Någon fågel ligger det förstås inte heller kvar i närheten.

Har vid flera tillfällen med omsorg dragit upp skidspår under många veckors tid för att kunna snara räv, men kommer det 200 renar traskande så blir det helt spolierat. Går inte få ner snarorna, och räven kan hursomhelst traska var som helst.

I kallförrådet finns ett lite knepigt utrymme bakom ett par stolpar som hamnat ganska nära bakväggen till pannrummet. Antingen passar det till att lagra skivor/tavlor eller liknande, alternativt så var det läge att bygga några enkla hyllor där.

Igår var hyllorna klara.



Inget märkvärdigt, men förhoppningsvis ganska bra att ha. Återstår bara att dubblera en smal remsa närmast dörren, sedan är alla väggar helt klara, och då är det läge att städa ut allt byggskrot och börja fylla upp förrådet med "riktig" bråte.

Så brukar man ju säga, eller hur? Min gammel-hund Milos börjar närma sig de 15 med stormsteg, och har taggat ner rejält på senare tid.

Dock finns leklusten fortfarande kvar, speciellt när det finns snöklimpar.



Han tar sig förstås inte så långt ut i djupsnön längre, men han försöker fortfarande!

Igår kväll fick jag äntligen prova något kul. Rejält efterlängtat! Burträsks jaktkrets äger en andel i en skjutsimulator för hagel och kula. Det så vitt jag förstår lite planer och funderingar kring denna och inledningsvis var vi två grabbar som fick en genomgång av hur den fungerar.

Otroligt kul "pryl". En bild (skjutbana eller ute i "markerna") visas på väggen. Övningsbössan grovjusteras i längd/höjd och skjuts in mot en speciell tavla som visas. Då känner utrustningen av träffläget. I höjdled kan man få justera något, men i sidled (själva skränkningen på bössan alltså) hanterar simulatorn själv. Resultatet ska motsvara en väl passande bössa.

För att illustrera olika funktioner så bytte instruktören först till en bild som motsvarar en slamplåt. Då kan man kolla spridning/träffläge i mer detalj. Går också att simulera olika choker på hagelbössan och olika hageltyp/-storlek.

Vidare till lerduvorna. Det går i alla fall simulera två olika kastare och deras positioner, spridning i höjdled/sidled och hastighet. Finns möjlighet att göra det svårt för de flesta tror jag.

Sedan blev det nästan leksamt kul. Instruktören bytte till en bild på en liten insjö. Helt plötsligt jagade vi gräsänder. Ombedd att "nästan" missa en and fick jag dock problem. Går bra att missa helt eller träffa, men mitt emellan var svårt. Hursom, simulatorn kan alltså beräkna när det blir alltför få hagel i målet, och då blir resultatet en "skadeskjutning".

Man får förstås också full informtion angående hur man träffade/missade, hur pipan rört sig i förhållande till målet, var målet befann sig när man tryckte av, och var man "borde" ha haft pipan när man tryckte av.

Vi fick också en snabb genomgång av kulskyttet, där inskjutningen går till på ungefär samma sätt, men man står på lite längre håll och använder dessutom ett rödpunktssikte.

Banälgen fungerar på känt sätt, men litet träffområde är det allt på en björn, och lite lurigt till sitter det också. Frihandsskjutning på en björn på 80 meter är inte helt enkelt, och en plötsligt uppdykande, springande, björn kräver en god skytt. Speciellt om den springer mot skytten.

Variationsmöjligheterna verkar vara i det närmaste oändliga, gäller dock att lära sig hantera simulatorn.