Hairfoot - En bloggande Burträskare

Nu börjar äntligen semestern!

I fjol fanns knappt några fåglar alls på hemmamarkerna, och både hunden och föraren är klart orutinerade, men vi ska i alla fall göra ett rejält försöka att hitta några pippis i år. Det pratas om en tjäderkull, och själv har jag i alla fall sett till en stor järpkull.

Det blir mest att springa runt hemmavid, men någon fjälltur är också inbokad. Förhoppningsvis att vi kan få komma iväg till några fina skogsmarker och jaga "på riktigt". Gäller bara att hitta sådana. Hoppas någon snäll person hör av sig!!!

;-)

Det har varit ganska hektiskt den sista tiden, för att inte säga hela våren och sommaren. Förhoppningsvis ska det nu finnas lite mer tid till ännu roligare saker.

Förhoppningen är att hinna färdigställa kallförrådet (vi får se hur det går) så att det finns lite eldragning att utföra, invintra binsamhällen, färdigställa placeringen av två rävfällor samt se över placeringen av mårdfällorna från i vintras. Dessutom hoppas jag hinna få ladda upp lite nya skott till 6BR:en för att testa inför rådjursjakt respektive räv-/kråk-/bäverjakt.

Framförallt ska det dock jagas fågel med Milito (Milos får nog tyvärr mest stanna hemmavid, men någon riktigt kort tur ska det nog bli även med gammel-farbror).

Skitjakt på er alla!

Igår hanns det med en hel del roliga trevligheter. Det inleddes dock med lite kvarvarande städning - jag sopade i alla fall ihop allt hundhår som låg efter golven och plockade undan alla framdragna prylar, som på något mystiskt sätt har en tendens att hopas på alla bord och bänkar.

Sedan blev det lite bråttom att hinna beta två av rävfällorna (de två kvarvarande är inte helt färdigplacerade ännu, så de kommer senare) och gillra upp dem. Nästan lite skämmigt att inte har gjort det förrän efter nästan 3 veckor av jaktsäsongen på räv/grävling, men schemat har varit ganska fyllt med andra saker.

På vägen hem drog jag ett släpspår med mås (ska ju egentligen vara trut, men jag har inte hittat någon överst i frysen, ska leta längre ner senare) i skogsterräng. Det har ju fungerat ganska bra tidigare på gräsmatta/åker, men det tidigare försöket i skog gick mindre bra. Själva spårarbetet är inget som helst problem, det är själva upplockandet som brister emellanåt. Har förut i veckan liksom "börjat om" med skogsspåren, och backat till ganska korta och okomplicerade spår där jag haft full uppsikt över var fågeln legat och kunnat berömma rejält. Då har det gått riktigt bra, och succesivt har spårlängden ökats på. Gårdagens första spår blev med tre vinklar, och nästan fulla längder på varje ben, så cirka 15 meter totalt. Startenproceduren är givetvis "provmässig", dvs hunden följs max 5 meter. Igår blev även resten av spåret på samma nivå, så inga ytterligare kommandon gavs annat än spår/apport i starten. Först när han kom in på ungefär 50 meter med fågeln i ett finfint grepp fick han beröm. Även avlämningen gick mycket bra. Kanonarbete.

Kvällen hade ju dock bara börjat i detta läge. När vi kom hem så hade precis två goda vänner anlänt för att få träna lite fågelarbete med sin hund - Zeke. Först blev det dock middag för människofolket - det visade sig att de tagit med smörgåstårta - vilket sätt att börja träningen!

Första rapphönan togs sedan ut och placerades i ett drägligt hörn på ett fält. Lite missflyt med vinden, eller helt enkelt otur med var hunden slog i revieringen gjorde att fågeln sprangs upp. Dock slog den i kanten på ett angränsande fält, så Zeke fick söka vidare och lokaliserade fågeln utan problem. Efter en stunds stramt stånd kommenderades en avance (med sele/långlina för säkerhets skull). Fågeln restes utan problem och Zeke stannade på kommando utan att långlinan behövde sträckas.

Vi kunde dock inte hitta igen fågeln fler gånger då den flugit över till ett väldigt risigt hygge som gränsar till fältet. Efter en stunds paus och utvärdering så plockades en andra rapphöna ut och skulle sättas på ett annat fält. Dock flög den direkt iväg ett 15-tal meter över ett dike. Zeke lyckades dock hitta den och även denna gång fungerade stoppkommandot vid avancen. Det turade sig så att fågeln sedan slog precis INNAN kanten på rishygget så Zeke kunde lokalisera den ytterligare en gång och fick till kvällens tredje fina fågelarbete.

När gästerna skulle återvända till Skellefteå så följde jag och Rally dem en bit på väg och fick hjälp att dra ett spår. Inte speciellt långt eller krångligt, men med någon helt främmande som spårdragare (som stannade kvar en bit bortom spårslutet/fågeln, precis som på ett prov). Rally gjorde även denna gång ett kanonjobb.

Till sist, precis när det började skummas ute så hann jag och Milito med vår cykeltur. Efter de första vingliga turerna så börjar det nu gå en smula bättre, men det känns fruktansvärt nervöst att damma på i 20--30 km/h (stundvis ännu snabbare) på en grusväg med en yster Vorsteh strax utanför tramporna/hjulen. Nåväl, vi kom i alla fall hem lyckliga och oskadda efter en 8-kilometers runda.

Det var tre ganska lyckliga och lugna grabbar som intog biabädden när husse skulle kika på TV en stund.



Dock tyckte smågrabbarna att de skulle bre ut sig lite mer efter en stund, och då flyttade gammel-Milos över till hundburen för att få vara ifred.

Häromdagen skar vi till plåtarna från takvinkeln till skorstensschaktet.



Ser inte alls illa ut. Nu väntar vi på att stosen till skorstenen ska tillverkas, sedan är det bara att montera denna, lägga en sista takplåt, skruva några sektioner nock samt montera nockplåtar så är hela den delen av taket klart.

Igår kväll passade vi på att vingla in de allra sista sektionerna plåt på resterande del av taket. Det blev till att gillra en stegkonstruktion över nocken för att komma åt.



Sedan var det inga som helst problem att komma åt att få sista bitarna på plats och skruva fast dem. Vi satte dessutom förstås nockplåt och vindskiveplåtar.



Även här ser det riktigt bra ut, speciellt efter att vi fått vindskiveplåtarna på plats. På framsidan återstår att renskära plåten så att den ska passa exakt, men jag hade inte med min snörslå, så det får anstå tills skorstensstosen är klar, då gör vi sannolikt allt på en gång.

Janne har kämpat på och skruvat trall på kvällarna under förra veckan.



Jag tror han haft ganska trevligt med denna syssla. I söndags var det så dags för den mest nervpirrande insatsen hittills i projektet, att såga till kanterna och sätta den "ram" som ska göra att det inte syns något ändvirke någonstans på däcket.

Jag kan meddela att mätningar, linjer och riktningar kontrollerades både en och tre gånger innan snitten lades. Till sist så hade vi i alla fall tillverkat en ansenlig mängd med spill och kunde inrikta oss på att kapa/gera in själva ramen. Även här blev det till att testa sig fram lite för att få till passningen, men slutresultatet blev riktigt bra. Den har visserligen bara fästs lite provisoriskt innan oljning, men det ser kanonbra ut!



Janne skulle sedan färdigskruva trallen under kvällen. Nu under veckan kommer själva "kjolen"/sargen, dvs de brädor som ska täcka de lodräta sidorna att kapas till, och sedan kontursågas för att passa mot den sluttande gräsmattan. Därefter ska kantramen lossas, allt ändträ oljas och kantramen skruvas fast slutgiltigt.

Lite plattläggning och övriga förberedelser bara, så blir det dags att tillverka en trapp också!

Snart två år har gått sedan mina knän började krångla första gången. Upprepade besök på vårdcentralen här i Burträsk har bara gett upprepade besked att "sluta träna", "du börjar bli för gammal, kroppen pallar inte" och så vidare. Inte speciellt upplyftande, tvärtom. Det senaste sådana beskedet kom i våras, och det har känts rejält deppigt hela sommaren. Dock lyckades jag denna gång undvika ytterligare en omgång sjukgymnastik och tjatade mig istället till en remiss på Sports Medicine (tidigare Idrottsmedicin) nere i Umeå.

Har precis återkommit därifrån, och vilket skillnad i attityd. "Att be någon sluta träna, det gör vi nog nästan aldrig, möjligen att vi ber dem byta träningsform" var första kommentaren till min besvärshistoria. Sedan blev det av med byxorna och en inledande undersökning för att utröna var smärtorna satt.

Sedan kördes en rejäl ultraljudsundersökning på BÅDA knäna. Bara det, dels att göra mer än att bara fråga och klämma lite, och dessutom på båda knäna.

Fick med mig ett par bilder hem, som nu ska upp på kylskåpet så att alla kan undra VEM det är som väntar barnet...

;-)



Om jag uppfattade det korrekt så kallas mitt problem "tendonit". Knäskålssenan, dvs senan från knäskålen ner till smalbenet är dels tjockare än normalt och har dessutom fått inväxt av blodkärl/nerver. Vid senfästet i höger skenben så finns dessutom en bentagg (syns inringad i översta högra ultraljudet).

Det är de dåliga nyheterna!

De bra är att det finns en behandlingsprognos (även om utdragen), att jag sannolikt kan fortsätta springa, att problemen sitter i knäsenan (och inte i leden) och att det faktiskt FANNS något som förklarade smärtan.

Behandlingsmässigt finns tydligen två vägar att gå. Dels med hjälp av injektioner (3 stycken med 8 veckors mellanrum) och dels med kirurgi.

Jag har blivit rekommenderad att först testa med injektionerna. På grund av jakten ;-) så kommer den första att utföras på tisdagsmorgonen den 5:e oktober. Det tar tydligen ungefär en timme och utförs med hjälp av ultraljud för att vara säker på att träffa rätt. Första veckan efteråt ska jag tydligen i alla fall få prommenera lite, andra veckan cykla (om jag kom ihåg rätt) och tredje veckan vill man att jag ska testa att springa. Efter 8 veckor blir det ytterligare en omgång på samma sätt och sedan ytterligare en efter ytterligare 8 veckor.

Skulle det visa sig vara otillräckligt så finns alltså också ett kirurgiskt alternativ då man tydligen helt enkelt lossar knäskålssenan från underlaget och skrapar undersidan. Skulle detta behöva utföras på höger knä så kommer även bentaggen förstås att avlägsnas. Efter ingreppet är det 8 veckors träningsförbud.

Jag har nu mentalt börjat ladda för en process som omfattar injektioner i början av oktober, december och februari, med träning enligt anvisning. Dessutom riktar jag in mig på att efter det sannolikt behöva få ett ingrepp utfört i alla fall på höger knä. Om så skulle ske drygt 8 veckor efter den tredje injektionen så är jag inne i någon gång i april, och kan förhoppningsvis börja träna försiktigt någon gång under nästa sommar.

Så vid denna tid nästa år har jag förhoppningsvis två knän som fungerar bättre och en betydligt bättre kondition än nu!

...människor som håller vad de lovar. Min farbrors sambo lovade för ett par år sedan att om jag bara äntligen spikade upp ribborna på "nya" garaget så skulle hon måla dem. Sagt och gjort. Ribborna spikades upp för länge sedan, men nu minsann får de också en omgång med rödfärg! Heder!



Framsidan med portarna målades först, och nu är det faktiskt bara bakgaveln kvar!

Nu är underredet till trädäcket klart.



Dessutom så har det mesta av trallvirket som ska användas till sidorna och ovanpå köpts hem och ligger nu och väntar på tisdagskvällens insats. Då ska vi börja pyssla med sidobeklädnaden och sedan är det ÄNTLIGEN dags för ovansidan. Trappen spar vi till allra sist.

Nu börjar Rally nog känna sig lite mer hemtam. Inte så att hans aptit riktigt kommit igång ännu, men i alla fall så har han börjat visa att han faktiskt kan apportera, vilket jag ju vetat hela tiden.

Det tog ett antal dagar och mycket tragglande, testande och busande innan polletten föll på plats. Antagligen en kombination av att vi bekantat oss med varandra lugnt och försiktigt några dagar (som gjort att han börjat känna sig lite mer hemtam och trygg i mitt sällskap) och att jag till sist kom på att testa med tennisbollar/-racket. DÅ blev det VÄLDIGT kul att springa och hämta saker. Så kul så att han blev en smula "lätt i baken".

Morgonen efteråt var det inga som helst problem att hämta kastapporter alls, och på kvällen fungerade "skopningen" även med fågel (mås). Underbart skönt, för därmed börjar det ju gå träna "på riktigt", dvs med inriktning på momenten i eftersöksprovet.

Det blir just nu en blandning av apportering (mest med fågel) med fokus på stadga (det verkar vara så kul att apportera just nu att han emellanåt är en smula lätt i baken, både på land och i närheten av vatten) och avlämning samt spårdragning med fokus på att han verkligen ska plocka upp fågeln i spårslutet.

Igår testades några korta "terrängbyten" vid apportering (både med dummy och fågel) dels från sandplan in i risig gallringsskog och dels från oklippt gräsmatta in i meterhögt ogräs. Inga problem alls. Vi ska testa några längre dito också. Mycket av apporteringsträningen fokuserar jag just nu på att han verkligen ska sitta still i kastet och att han inte får springa förbi mig i inlämningen samt att han inte alltid (just nu nästan aldrig) får gå framåt utan först måste antingen komma bakåt till mig, eller får ta en annan apport åt ett helt annat håll.

Dessutom drogs ett par spår, ett på morgonen och ett på kvällen. Morgonspåret var inte speciellt långt, men fågeln bringades självständigt från 50 meters håll. Lite detaljer i själva avlämningen strulade men fågeln bringades ända in! Kvällens spår blev just över 100 meter, med "provmässig" start, dvs han fick bara sällskap i 5 meter. Inga problem alls, så jag ska testa att smyga upp distansen ytterligare nu. Han får ganska mycket beröm precis när han plockar upp fågeln (drar med synliga spårslut) men när distansen börjar ligga uppemot 200 meter så blir det nog naturligt att minska på berömmet ändå. Sedan får vi testa med annan spårdragare och till sist med spårdragaren kvar en bit bortom spårslutet.

Just nu känns det som att vad som blir den riktiga utmaningen är att få honom att inte bli så "PÅ!" i samband med skott. Han är helt oberörd i bil, även om man är ganska nära, men utanför bilen verkar skott vara väl förknippade med att något väldigt kul ska hända (och något ska hämtas). Jag skjuter därför just nu inte alls i samband med våra apport-/spårövningar för att kunna fokusera på själva träningen med fågel.

...går så det ryker (fjädrar)!



Vi håller på att försöka få hålla/bära/gripa att bli roligt som bara tusan...

...att komma hem och hitta på dörren.



Det mesta börjar vara uppätet nu. Kanongott var det!

Under en period så kommer jag att vara hundvakt/fordervärd åt Militos kullbror Rally. Vi ska också passa på att köra lite eftersöksträning med betoning på fågel (som han inte fått träna med så mycket). Det kommer att blir riktigt kul.



Smågrabbarna lystrar bättre än gammel-Milos (som börjat höra mycket dåligt). Stunden innan så satt alla tre och kikade på något spännande...

Syster och Janne håller ju på med ett trädäck ute i trädgården. Jag tog en sväng förbi igår och hjälpte Janne igång med reglarna för trallen.



Nu finns massor för Janne att göra under veckan, justera plintar/stödpunkter, kapa till och fästa nästan alla korta regelstumpar för trallen, planera räcke samt spaljé/vindskydd. Sedan får vi se framåt helgen, men då är det nog läge att kika på den eventuella snedskärningen av det närmaste hörnet (därför det inte ligger en regel ytterst) samt trappen i högerkanten samt...

Jag har i några år haft en oansenlig suckulent (hur rackarns det nu stavas då) i kammarfönstret. Har aldrig tidigare lagt märke till att den haft någon som helst tendens till att blomma, men nu har det till sist hänt!