Eftersök
Vattenarbetet, som känts som den största svårigheten i eftersöksarbetet, börjar nu kännas mycket bättre!
Det är inte fråga om att jag känner att han skulle kunna få något toppbetyg, men i alla fall så känns det nu så pass bra att det, om bara Milito gör som han brukar, med största sannolikhet bör kunna bli ett BETYG i alla fall.
Det är så mycket som kan strula och gå fel, jag märker tex att han emellanåt tappar markeringen, han är numera en smula ivrig att få hämta, vilket gör att stadgan inte alltid är exemplarisk då han rycker till och lyfter baken en smula. Någon enstaka gång så har han också lagt ner dummyn i strandlinjen för att skaka av sig. Med något lite stödkommando så har i alla fall alltid dummyn/fågeln bringats in, så förhoppningsvis så ska själva uppgiften kunna lösas, det blir bara en fråga om hur bra det lyckas.
Vi övar ju även delmomenten markering, apportering och stadga på land, och här har det även lagts till skott vid stadgeträningen. Jag har vi ett tillfälle även testat att lägga till skott vid kastet i vatten (blev en smula svårt med simultanförmågan när det skulle kastas, skjutas OCH hållas koll på hunden, det var nog det sämsta kastet på hela säsongen!). Intressant nog så visade det sig att ett SKOTT gör att igången blir ÄNNU mer bestämt, så det är möjligen bara en fördel att det ska vara skott på provet. Så länge stadgan fungerar förstås...
Spårarbetet lämnar dock för stunden oerhört mycket mer att önska. Det såg så lovande ut tidigare i våras/somras, men nu verkar det som att minsta lilla sväng i spåret gör att han tappar. Jag har backat tillbaka till korta spår på gräsmattan nu, för att fokusera just på svängarna. Igår spårade vi i alla fall upp 5 korvbitar (de springer ju inte så långt!) samt som avslutning en duva som jag dragit mer "ordinärt" ute i skogen.
Träna mera!
Det är inte fråga om att jag känner att han skulle kunna få något toppbetyg, men i alla fall så känns det nu så pass bra att det, om bara Milito gör som han brukar, med största sannolikhet bör kunna bli ett BETYG i alla fall.
Det är så mycket som kan strula och gå fel, jag märker tex att han emellanåt tappar markeringen, han är numera en smula ivrig att få hämta, vilket gör att stadgan inte alltid är exemplarisk då han rycker till och lyfter baken en smula. Någon enstaka gång så har han också lagt ner dummyn i strandlinjen för att skaka av sig. Med något lite stödkommando så har i alla fall alltid dummyn/fågeln bringats in, så förhoppningsvis så ska själva uppgiften kunna lösas, det blir bara en fråga om hur bra det lyckas.
Vi övar ju även delmomenten markering, apportering och stadga på land, och här har det även lagts till skott vid stadgeträningen. Jag har vi ett tillfälle även testat att lägga till skott vid kastet i vatten (blev en smula svårt med simultanförmågan när det skulle kastas, skjutas OCH hållas koll på hunden, det var nog det sämsta kastet på hela säsongen!). Intressant nog så visade det sig att ett SKOTT gör att igången blir ÄNNU mer bestämt, så det är möjligen bara en fördel att det ska vara skott på provet. Så länge stadgan fungerar förstås...
Spårarbetet lämnar dock för stunden oerhört mycket mer att önska. Det såg så lovande ut tidigare i våras/somras, men nu verkar det som att minsta lilla sväng i spåret gör att han tappar. Jag har backat tillbaka till korta spår på gräsmattan nu, för att fokusera just på svängarna. Igår spårade vi i alla fall upp 5 korvbitar (de springer ju inte så långt!) samt som avslutning en duva som jag dragit mer "ordinärt" ute i skogen.
Träna mera!
Drottningodlingen
För närvarande verkar drottningodlingen gå något bättre än inledningsvis. De första larvningsomgångarna har bara gett någon enstaka, men den omgång som larvades under midsommaraftonen gav i alla fall fem fina celler.
Hittills så har odlingssamhällena bara intresserat sig (dvs suttit i klasar på, eller "klusat sig" som vi säger) för någon enstaka cell när jag kollat läget efter 2--3 dagar. Den serie som jag larvade om för ett par dagar sedan har fått den mest lovande starten hittills. Bina klusar sig på 17 av 20 celler!
Men jag och Rickard sa igår när vi resonerade om det - man vet ju ändå inte hur bina gör, det kan ändå bli 1 eller 2 celler som täcks, lika gärna som 15 eller 17...
Alla sätt är olika
Det finns ju kulskydd och kulskydd. Skydd för dragkulan på bilen alltså. Detta var dock en ny variant.
Inte så att jag vet om det skyddar så mycket, ser snarast lite dragigt ut...
;-)
Inte så att jag vet om det skyddar så mycket, ser snarast lite dragigt ut...
;-)
Spårträningen
Tja inte så att jag själv tycker att det var några speciellt bra förutsättningar för att dra spår under slutet av helgen precis.
Strax före helgen så lyckades Milito göra ett par ganska skapliga spårarbeten på några halvkorta spår (kanske 100 meter max) med bukter (typ några 45 graders kurvor) i medvind. Jag lyckades släppa honom vid sista bukten och få fågeln inbringad.
Under söndagens stormande så hittade vi ändå ett par ställen där vinden kändes konstant och inte så kraftig inne i skogen. Det var nästan som att Milito lämnat nosen hemma och istället laddat upp med någon energi-gel. Han verkade hitta och följa spåret med lina/sele men så snart jag släppte honom så bar det av rakt fram i något obestämt sökande (inte spårande).
Jag som var mest oroligt för vattenmomentet under eftersöksprovet måste nog nu omvärdera min uppfattning. Efter de senaste dagarnas vattenarbete så börjar det faktiskt kännas som att vattenmomentet nog ska kunna gå klara av. Säkerligen inte med något toppbetyg, men om han inte tappar markeringen helt så bör det i alla fall kunna bli godkänt på vattenmomentet. Spårdelen känns just nu väldigt avlägsen. Det är bara att fortsätta med vårt dagliga spår och hoppas att det ska börja falla på plats också. Vattnet som kändes så omöjligt har ju börjat göra det!
Strax före helgen så lyckades Milito göra ett par ganska skapliga spårarbeten på några halvkorta spår (kanske 100 meter max) med bukter (typ några 45 graders kurvor) i medvind. Jag lyckades släppa honom vid sista bukten och få fågeln inbringad.
Under söndagens stormande så hittade vi ändå ett par ställen där vinden kändes konstant och inte så kraftig inne i skogen. Det var nästan som att Milito lämnat nosen hemma och istället laddat upp med någon energi-gel. Han verkade hitta och följa spåret med lina/sele men så snart jag släppte honom så bar det av rakt fram i något obestämt sökande (inte spårande).
Jag som var mest oroligt för vattenmomentet under eftersöksprovet måste nog nu omvärdera min uppfattning. Efter de senaste dagarnas vattenarbete så börjar det faktiskt kännas som att vattenmomentet nog ska kunna gå klara av. Säkerligen inte med något toppbetyg, men om han inte tappar markeringen helt så bör det i alla fall kunna bli godkänt på vattenmomentet. Spårdelen känns just nu väldigt avlägsen. Det är bara att fortsätta med vårt dagliga spår och hoppas att det ska börja falla på plats också. Vattnet som kändes så omöjligt har ju börjat göra det!
Vattenträningen
Fortskrider - så skulle man nog kunna sammanfatta det hela. Detta moment som jag varit mest oroligt för känns nu allt bättre. Igångarna har de senaste dagarna börjat se mycket bättre ut. För stunden så är velandet på stranden borta och istället så går Milito i princip rakt ut direkt. Riktigt roligt att se.
Under gårdagen så åkte jag en sväng förbi det vatten där jag om några veckor ska vara provledare för eftersöksprovet. Ville dels se hur vattnet såg ut nu (vassen börjar komma så sakteliga) och dels testa en igång med Milito.
Det var dock en ganska blåsig dag och jag kände INTE för att bada i den smet (med flytvass och sunkbotten) som hundarna ska simma i. Det blev därför ett ganska kort kast på bara 20 meter. Milito satt ganska stilla kvar under kastet och kikade efter dummyn. I det läget tror jag att jag åstadkom en förarmiss ännu en gång, jag gav kommandot - "Milito - Apport!", vilket ledde till att Milito tittade mot mig innan han gick i vattnet. Givetvis hann dummyn driva undan en liten smula och han förlorade markeringen. Det blev en del simmande (under tiden som dummyn drev längre och längre åt sidan) men istället för att komma in direkt så simmade han på där ute. Till sist, efter en kombination av lite dirigering åt sidan, lite misslyckad dirigering utåt men ett lyckat kast med en skiva formfranska i kombination med ytterligare ut-kommando, så bärgades dummyn.
I andra försöket så gick det mer planenligt. Kast-stadga-kommando-igång-bärgning-avlämning. Fortfarande kort kast, men ändå. Han gick i vattnet utan att vela!
På vägen hemöver stannade vi till hos några kompisar i en grannby. De bor oerhört vackert vid en sjö och vi har fått lov att använda deras strand om vi vill. Passade på att gå ner där, sätta Milito en bit ut på en liten jordpir, kasta ut dummyn ett 20-tal meter så att den hamnade utanför vassruggen i lite flytvass och skicka ut honom. Även denna gång gick han rakt i, utan att springa längre ut på piren och testa. Mycket skönt att se.
Även här så gick det riktigt bra på andra försöket också.
Under gårdagen så åkte jag en sväng förbi det vatten där jag om några veckor ska vara provledare för eftersöksprovet. Ville dels se hur vattnet såg ut nu (vassen börjar komma så sakteliga) och dels testa en igång med Milito.
Det var dock en ganska blåsig dag och jag kände INTE för att bada i den smet (med flytvass och sunkbotten) som hundarna ska simma i. Det blev därför ett ganska kort kast på bara 20 meter. Milito satt ganska stilla kvar under kastet och kikade efter dummyn. I det läget tror jag att jag åstadkom en förarmiss ännu en gång, jag gav kommandot - "Milito - Apport!", vilket ledde till att Milito tittade mot mig innan han gick i vattnet. Givetvis hann dummyn driva undan en liten smula och han förlorade markeringen. Det blev en del simmande (under tiden som dummyn drev längre och längre åt sidan) men istället för att komma in direkt så simmade han på där ute. Till sist, efter en kombination av lite dirigering åt sidan, lite misslyckad dirigering utåt men ett lyckat kast med en skiva formfranska i kombination med ytterligare ut-kommando, så bärgades dummyn.
I andra försöket så gick det mer planenligt. Kast-stadga-kommando-igång-bärgning-avlämning. Fortfarande kort kast, men ändå. Han gick i vattnet utan att vela!
På vägen hemöver stannade vi till hos några kompisar i en grannby. De bor oerhört vackert vid en sjö och vi har fått lov att använda deras strand om vi vill. Passade på att gå ner där, sätta Milito en bit ut på en liten jordpir, kasta ut dummyn ett 20-tal meter så att den hamnade utanför vassruggen i lite flytvass och skicka ut honom. Även denna gång gick han rakt i, utan att springa längre ut på piren och testa. Mycket skönt att se.
Även här så gick det riktigt bra på andra försöket också.
Fladderdummy
Vi jobbar ju vidare på markeringar, stadga och dirigering samtidigt med vattenapportering och spår. För att öka störningen vid kast/stadga men också för att öka fokus vid markeringar så tillverkade jag några "fladderdummies" enligt känd modell, tejpa fast plastremsor.
Det verkade i alla fall dra Militos uppmärksamhet till sig. Vid första försöket så var han oerhört fokuserad på de kastade dummisarna. Kul med omväxling om inte annat.
Det verkade i alla fall dra Militos uppmärksamhet till sig. Vid första försöket så var han oerhört fokuserad på de kastade dummisarna. Kul med omväxling om inte annat.
Nya cellkoppar
Det är ett litet pysselgöra men ganska trevligt att hålla på med någon stund då och då.
Jag har ju larvat på ett antal serier redan så alla cellkoppar som Rickard hade förberett började vara slut. För att inte behöva gjuta nya i panik så passade jag på att gjuta upp ett antal under lördagskvällen istället.
Räcker i alla fall till tre kompletta serier ytterligare.
Jag har ju larvat på ett antal serier redan så alla cellkoppar som Rickard hade förberett började vara slut. För att inte behöva gjuta nya i panik så passade jag på att gjuta upp ett antal under lördagskvällen istället.
Räcker i alla fall till tre kompletta serier ytterligare.
Besök i bigården
På lördagen fick jag trevligt besök i bigården, då kom Johannes (10 år) och hans pappa över för att hälsa på. Johannes är mycket intresserad av biodling och ville oerhört gärna få komma och kika på lite bin och prata lite biodling.
Det blev ett antal timmar med biprat och bisamhällen. Vi tittade lite på olika varianter av bikupor, lådor, ramar, tak med mera och åkte sedan upp till bigården där vi gick igenom 5 olika samhällen (vilket gav mig möjlighet att inspektera larvningarna från dagarna innan).
Det blev ett antal timmar med biprat och bisamhällen. Vi tittade lite på olika varianter av bikupor, lådor, ramar, tak med mera och åkte sedan upp till bigården där vi gick igenom 5 olika samhällen (vilket gav mig möjlighet att inspektera larvningarna från dagarna innan).
Odling av bidrottningar
När man gör själva omlarvningen så är det följande man använder:
I bakgrunden en yngelram med både täckt och öppet yngel. Det finns dessutom ägg (stift) och nya larver (vilka är de man vill ha).
I förgrunden själva odlingsramen med två lister med 10 hål för cellkoppar vardera, en upp-och-ner-vänd cellkopp (en vaxcell som man själv stöpt mha en 9 mm grov träpinne) fastsmält på en "träkork" som hållare, samt en larvnål (nästan som en virknål).
Vad som sedan görs är att man letar reda på de allra minsta larverna och lyfter över dem med larvnålen i de förberedda cellkopparna och sedan sätter dessa koppar i odlingsramen.
Odlingsramen sätts sedan in i ett bisamhälle som saknar bidrottning och små larver och som därför inte kan göra någon egen drottning utan larverna i dessa cellkoppar.
I bakgrunden en yngelram med både täckt och öppet yngel. Det finns dessutom ägg (stift) och nya larver (vilka är de man vill ha).
I förgrunden själva odlingsramen med två lister med 10 hål för cellkoppar vardera, en upp-och-ner-vänd cellkopp (en vaxcell som man själv stöpt mha en 9 mm grov träpinne) fastsmält på en "träkork" som hållare, samt en larvnål (nästan som en virknål).
Vad som sedan görs är att man letar reda på de allra minsta larverna och lyfter över dem med larvnålen i de förberedda cellkopparna och sedan sätter dessa koppar i odlingsramen.
Odlingsramen sätts sedan in i ett bisamhälle som saknar bidrottning och små larver och som därför inte kan göra någon egen drottning utan larverna i dessa cellkoppar.
Första bidrottningarna har kläckts
Vid hemkomsten efter möhippan/svensexan (typ 02 på morgonen) skyndade jag mig att blanda ihop lite foderdeg och gick sedan ut till kläckskåpet för att lägga ner en liten kula i varje kläckbur. En drottning hade kläckts under eftermiddagen/kvällen och redan hunnit svälta ihjäl, men de andra två hade inte hunnit kläckas ännu.
Efter någon timmes sömn så var det återigen dags att gå ut för att kolla resultatet och då hade de två andra också kläckts. Jag hämtade upp två parningskassetter hos Rickard, åkte förbi bigården för att fylla dem och larvade sedan ytterligare några celler för att fylla på i odlingsramarna.
Efter någon timmes sömn så var det återigen dags att gå ut för att kolla resultatet och då hade de två andra också kläckts. Jag hämtade upp två parningskassetter hos Rickard, åkte förbi bigården för att fylla dem och larvade sedan ytterligare några celler för att fylla på i odlingsramarna.
Svensexa och möhippa
Det är några dagar sedan föregående uppdatering, men å andra sidan så har det ju varit midsommarhelg, så risken att någon ska ha suttit och häckat framför datorn är ju tämligen minimal...
Torsdagens eftermiddag, kväll och natt tillbringades på en kombinerad svensexa/möhippa. Vilken roligt tillställning!
Det blivande brudparet hämtades upp vid 14-tiden för diverse blandade aktiviteter som syftade till att få klart middagen senare under eftermiddagen. Det köptes bordsdukningar, dekorationer, blommor, gjordes upp eld, togs ut fåglar, lagades mat, fälldes träd, sattes upp hår, schaktades grus med mera.
Riktigt, riktigt roligt var det.
Torsdagens eftermiddag, kväll och natt tillbringades på en kombinerad svensexa/möhippa. Vilken roligt tillställning!
Det blivande brudparet hämtades upp vid 14-tiden för diverse blandade aktiviteter som syftade till att få klart middagen senare under eftermiddagen. Det köptes bordsdukningar, dekorationer, blommor, gjordes upp eld, togs ut fåglar, lagades mat, fälldes träd, sattes upp hår, schaktades grus med mera.
Riktigt, riktigt roligt var det.
Ny syssla
Nu kan man även titulera sig "lykstolpsupprätare"!
Vi har problem med några lyktstolpar hemma i byn. Stolparna lutar succesivt mer och mer bakåt, och vi bestämde gemensamt på bystämman i våras att samlas igår kväll och försöka räta upp dem (igen).
Till sist visade det sig vara rent ut sagt busenkelt. Det tog en knapp timme för mig och min farbror att räta upp båda stolparna. Den ena var det nära att jag skulle ha gjort själv innan han ens hann dit. Dock hade jag lagt allt uppgrävt material i traktorskopan och när jag testade att rucka på stolpen så nådde jag inte skopan samtidigt som jag höll stolpen. Nåväl, det var snabbt gjort väl vi var två man.
Nu ser det riktigt bra ut, så pass bra att jag tycker Skellefteå Kraft kan komma förbi och kika hur man gräver igen efter ett stolparbeta för att det inte ska synas så mycket. De verkar nämligen inte riktigt ha samma nivå av noggrannhet...
;-)
Vi har problem med några lyktstolpar hemma i byn. Stolparna lutar succesivt mer och mer bakåt, och vi bestämde gemensamt på bystämman i våras att samlas igår kväll och försöka räta upp dem (igen).
Till sist visade det sig vara rent ut sagt busenkelt. Det tog en knapp timme för mig och min farbror att räta upp båda stolparna. Den ena var det nära att jag skulle ha gjort själv innan han ens hann dit. Dock hade jag lagt allt uppgrävt material i traktorskopan och när jag testade att rucka på stolpen så nådde jag inte skopan samtidigt som jag höll stolpen. Nåväl, det var snabbt gjort väl vi var två man.
Nu ser det riktigt bra ut, så pass bra att jag tycker Skellefteå Kraft kan komma förbi och kika hur man gräver igen efter ett stolparbeta för att det inte ska synas så mycket. De verkar nämligen inte riktigt ha samma nivå av noggrannhet...
;-)
Spårträning
Det blev ett halvlångt spår igår, kanske 150 meter, med två "vinklar", dock inte tvära och i 90 grader. De sista 30 metrarna fick Milito hantera själv, och det gick ganska skapligt. Duvan lokaliserades, plockades upp och inbringades till mig.
Bara att träna vidare!
Bara att träna vidare!
Ökade krav vid vattenträningen?!
Efter gårdagens vattenträning, då Milito vid ett par tillfällen faktiskt helt enkelt HOPPADE från en låg brygga och dessutom vid flera tillfällen simmade ganska mycket, så har jag börjat fundera på om det inte är läge att börja öka kraven på utförandet av själva apporteringen. Han (MIlito) kan ju bevisligen simma hur bra som helst, och tror sig EGENTLIGEN om att gå i även på rejält knepiga ställen.
Milito har ju en tendens att vid dagens första apport inte gå rakt ut i vattnet på anvisad plats, utan istället vela åt och fram i strandlinjen, kanske testa på en 3--4 olika ställen innan han till sist simmar ut och hämtar apporten.
Idag blev det istället till att börja med husse tätt inpå, blockerandes sidan där det varit mest frestande att springa efter stranden och sedan med samma riktningsanvisning som vid apport på land hämta apporten. Han försökte även idag några gånger att gå åt sidan, men då blev han direkt korrigerad med ett bestämt NEJ! och återförd till den anvisade platsen. Väl han sedan gick rakt ut så blev berömmet å andra sidan klart översvallande.
Jag tror jag ska ta och slå en signal till mina instruktörer för att ventilera lite, men hoppas förstås att jag inte tänker helt fel i detta.
Milito har ju en tendens att vid dagens första apport inte gå rakt ut i vattnet på anvisad plats, utan istället vela åt och fram i strandlinjen, kanske testa på en 3--4 olika ställen innan han till sist simmar ut och hämtar apporten.
Idag blev det istället till att börja med husse tätt inpå, blockerandes sidan där det varit mest frestande att springa efter stranden och sedan med samma riktningsanvisning som vid apport på land hämta apporten. Han försökte även idag några gånger att gå åt sidan, men då blev han direkt korrigerad med ett bestämt NEJ! och återförd till den anvisade platsen. Väl han sedan gick rakt ut så blev berömmet å andra sidan klart översvallande.
Jag tror jag ska ta och slå en signal till mina instruktörer för att ventilera lite, men hoppas förstås att jag inte tänker helt fel i detta.
Spårträning
Det är bara att erkänna det - spårträningen har fått stå tillbaka något på grund av problemen med vattenapporteringen. Ett och annat spår har dragits, dock inte dagligen som vattenträningen. Nu är det dags att skärpa till sig!
Under gårdagskvällen drogs dock ett försiktigt spår igen. Dryga 100 meter (så lite kort med provstandard sett), inga tvära krökar (så enkelt med provstandard), men helt i medvind.
Milito börjar visa klar arbetsiver när spårselen och linan tas med, vilket är riktigt roligt att se.
Själva spårarbetet gick i mitt tycke ganska bra. Denna gång testade jag att släppa linan under de sista 20-talet meter så att han själv fick springa fram till fågeln och hämta den. Gick riktigt bra!
Ska köra vidare på det konceptet ett tag till, men succesivt öka på den distans som han springer själv i slutet (samt spårets distans/svårighet). Dock verkar det nu som att han börjat förstå att om man hittar något efter spåret så ska det plockas upp och inbringas till husse. Under några av de tidiga spåren så fortsatte han glatt förbi fågeln i mitt eget spår, så han spårade nog hellre mig än fågeln. Ska försöka få tag på någon alternativ spårdragare emellanåt också.
Pysselkväll igen
Egentligen är det otroligt vad man kan hinna med på en och samma kväll under förutsättning att man börjat rejält tidigt på jobbet så man kunnat komma hem i dräglig tid.
Under gårdagskvällen hann jag med att larva en serie bidrottningar (så nu är båda odlingssamhällena i bruk), köra bort en massa skräp, hjälpa till med sjösättning av en båt och köra lite spårträning med Milito. Allt enligt plan, men tack vare den tidiga starten på morgonen så fanns det på kvällen till och med tid över, så jag passade på att hjälpa grannen med lite vedkapning. Blev tämligen effektivt - jag körde vedmaskinen och han höll koll på den färdiga veden så att traktorsläpet fylldes bra.
Sjösättningen gick som vanligt bra, men då det uppförts en fritidsanläggning nere vid båtplatsen så var det mer ont om manöverutrymme än vanligt. Efter att ha flyttat en båt så jag kunde ta ut den sista svängen rejält så gick det dock bra.
Under gårdagskvällen hann jag med att larva en serie bidrottningar (så nu är båda odlingssamhällena i bruk), köra bort en massa skräp, hjälpa till med sjösättning av en båt och köra lite spårträning med Milito. Allt enligt plan, men tack vare den tidiga starten på morgonen så fanns det på kvällen till och med tid över, så jag passade på att hjälpa grannen med lite vedkapning. Blev tämligen effektivt - jag körde vedmaskinen och han höll koll på den färdiga veden så att traktorsläpet fylldes bra.
Sjösättningen gick som vanligt bra, men då det uppförts en fritidsanläggning nere vid båtplatsen så var det mer ont om manöverutrymme än vanligt. Efter att ha flyttat en båt så jag kunde ta ut den sista svängen rejält så gick det dock bra.
Funderingar kring vattenapportering
Jag och Milito har precis återkommit efter ett lunchpass i vattnet (Milito alltså, husse stod torrt till hela tiden).
Man har under gårdagskvällen lagt ut en brygga där vi tränat senaste tiden. Jag tänkte mig inte riktigt för utan hivade ut dummyn snett ut i vassen när Milito satt på stranden. Insåg efteråt att det var ett klart förarfel från min sida. Det gav honom för många alternativa ställen för igången, så han tassade lite åt och fram efter stranden och ut på bryggan. Klart tveksamt, men till sist simmade han ut från stranden. Dock hade dummyn då hunnit flyta undan något, så han förlorade markeringen och simmade istället mot en boj där en sugslag till en vattenpump sitter. Efter lite simmande så lyckades han simma åt rätt håll, och då påkallade jag lite uppmärksamhet genom att kasta ut en lite bit kuvertbröd invid dummyn, och då upptäckte han dummyn också!
Testade några gånger till, men med lite mer fokus på var vi startade och då blev igångarna också mindre veliga (dessutom var han ju redan blöt).
Vi hann dessutom testa ett par gånger att ha igången från den låga bryggan. Första gången gled han ner, men andra och tredje gången så formligen kastade han sig ut någon meter i vattnet, så det sitter inte i att han inte KAN få till igångarna. Kan han kasta sig från en brygga så BÖR han ju också kunna gå i lite bestämt utan att tveka och hålla på när det sker från land. Övning, övning!
Blir till att fortsätta öva markeringarna hemmavid också, det visade tydligt dagens pass.
Man har under gårdagskvällen lagt ut en brygga där vi tränat senaste tiden. Jag tänkte mig inte riktigt för utan hivade ut dummyn snett ut i vassen när Milito satt på stranden. Insåg efteråt att det var ett klart förarfel från min sida. Det gav honom för många alternativa ställen för igången, så han tassade lite åt och fram efter stranden och ut på bryggan. Klart tveksamt, men till sist simmade han ut från stranden. Dock hade dummyn då hunnit flyta undan något, så han förlorade markeringen och simmade istället mot en boj där en sugslag till en vattenpump sitter. Efter lite simmande så lyckades han simma åt rätt håll, och då påkallade jag lite uppmärksamhet genom att kasta ut en lite bit kuvertbröd invid dummyn, och då upptäckte han dummyn också!
Testade några gånger till, men med lite mer fokus på var vi startade och då blev igångarna också mindre veliga (dessutom var han ju redan blöt).
Vi hann dessutom testa ett par gånger att ha igången från den låga bryggan. Första gången gled han ner, men andra och tredje gången så formligen kastade han sig ut någon meter i vattnet, så det sitter inte i att han inte KAN få till igångarna. Kan han kasta sig från en brygga så BÖR han ju också kunna gå i lite bestämt utan att tveka och hålla på när det sker från land. Övning, övning!
Blir till att fortsätta öva markeringarna hemmavid också, det visade tydligt dagens pass.
Lite småpyssel
Blev inget riktigt speciellt gjort under gårdagskvällen. Istället blev det lite blandat småpyssel.
Har ställt iordning ett andra odlingssamhälle och planerar att idag larva en omgång drottningceller i det samhället. Gick även igenom spillrorna efter de samhällen som tidigare stod i bigården.
Klippartraktorn fick sig en slipning (alla tre knivarna), och sedan trimmades gräsmattan något.
Mer småpyssel
Under söndagens sista regnskurar spikade jag ihop några ytterligare odlingsramar. Har själv bara en hemma och behöver i alla fall en till för det andra odlingssamhället. Kan säkert vara bra att finna ytterligare någon senare.
Regn, regn och åter regn
En smula trist väder under helgen, minst sagt, men å andra sidan, inget ont som inte för något gott med sig. Så brukar det ju heta, och det kan nog stämma på denna helg.
Inte gick det vara ute i bigården som planerat och inte heller gick det trimma gräsmattan, men å andra sidan så gick det alldeles utmärkt att till sist städa inomhus. Mycket efterlängtat och välbehövligt!
Jag har också passat på att testa mina obefintliga elkunskaper lite. Pysslade på och lyckades i alla fall till sist få ihop en kabelhärva som ska gå använda när man vill testa ett släpvangsuttag.
När skruvmejseln och avbitartången ändå var framme så passade jag på att skruva ihop en liten kabeladapter för att kunna koppla in min elektriska lerduvekastare i släpvagnsuttaget. Bra att finna utifall att det lilla motorcykelbatteriet råkar vara dåligt laddat (eller att man skjuter ovanligt mycket).
Inte gick det vara ute i bigården som planerat och inte heller gick det trimma gräsmattan, men å andra sidan så gick det alldeles utmärkt att till sist städa inomhus. Mycket efterlängtat och välbehövligt!
Jag har också passat på att testa mina obefintliga elkunskaper lite. Pysslade på och lyckades i alla fall till sist få ihop en kabelhärva som ska gå använda när man vill testa ett släpvangsuttag.
När skruvmejseln och avbitartången ändå var framme så passade jag på att skruva ihop en liten kabeladapter för att kunna koppla in min elektriska lerduvekastare i släpvagnsuttaget. Bra att finna utifall att det lilla motorcykelbatteriet råkar vara dåligt laddat (eller att man skjuter ovanligt mycket).
Vattenapportering
Regn gör ju mindre när hunden ändå ska blötas ner. Det blev ett ganska OK pass på lördagen (fredagens blev som sagt lite "speciellt" tack vare lågvatten och långgrunt).
Vi var åter på den stora badstranden, där det nu tack och lov börjar sticka upp några stackars vasstrån till sist. Denna gång tänkte jag försöka testa lite längre distans, så istället för det lilla lätta pip-benet så blev det ett par rejäla orange dummys. De går kasta betydligt längre.
Första igången blev även nu lite tveksam (ser verkligen inte bra ut när han tvekar ute i vattnet, men i alla fall så tar han sig till sist ut efter lite uppmuntran).
Distansen, den glesa vassen, och några näckrosblad, vållade i alla fall inga som helst problem, så efterhand började jag dessutom dra mig längre och längre upp på stranden för att träna även detta moment.
Det kommer så sakerliga.
Vi var åter på den stora badstranden, där det nu tack och lov börjar sticka upp några stackars vasstrån till sist. Denna gång tänkte jag försöka testa lite längre distans, så istället för det lilla lätta pip-benet så blev det ett par rejäla orange dummys. De går kasta betydligt längre.
Första igången blev även nu lite tveksam (ser verkligen inte bra ut när han tvekar ute i vattnet, men i alla fall så tar han sig till sist ut efter lite uppmuntran).
Distansen, den glesa vassen, och några näckrosblad, vållade i alla fall inga som helst problem, så efterhand började jag dessutom dra mig längre och längre upp på stranden för att träna även detta moment.
Det kommer så sakerliga.
Första drottningcellerna i skåpet!
På fredagskvällen, precis innan det drog igång och började regna (hela helgen) så hann jag upp till bigården och hämta de första drottningcellerna.
Det blev bara tre i denna omgång, men i alla fall så står de nu i kläckskåpet.
Tänkte sedan ut på lördag förmiddag och ställa i ordning ett andra odlingssamhälle samt larva en ny serie i det första samhället. Tji fick jag, för det regnade minsann inte lite.
Till sist satt jag, iklädd bioverallen, och väntade på ett uppehåll i regnet. Väl det kom så drog jag upp till bigården och hämtade hem en yngelram så att jag kunde sitta inne i köket och larva om under nästa regnskur.
Inget nytt odlingssamhälle hanns med under helgen, men i alla fall så är det en ny serie på gång i det första.
Tänker försöka få till det nya samhället ikväll istället, för nu verkar regnet ha gett med sig.
Det blev bara tre i denna omgång, men i alla fall så står de nu i kläckskåpet.
Tänkte sedan ut på lördag förmiddag och ställa i ordning ett andra odlingssamhälle samt larva en ny serie i det första samhället. Tji fick jag, för det regnade minsann inte lite.
Till sist satt jag, iklädd bioverallen, och väntade på ett uppehåll i regnet. Väl det kom så drog jag upp till bigården och hämtade hem en yngelram så att jag kunde sitta inne i köket och larva om under nästa regnskur.
Inget nytt odlingssamhälle hanns med under helgen, men i alla fall så är det en ny serie på gång i det första.
Tänker försöka få till det nya samhället ikväll istället, för nu verkar regnet ha gett med sig.
Kläckskåpet startat igen!
Denna gång med en smula justerad eldragning (så att lamporna inte sitter där cellerna ska stå), och "på riktigt" inför de drottningceller som (förhoppningsvis) ska hämtas in i eftermiddag eller i morgon bitti. Hoppas bara att odlingssamhället nu verkligen bygger på några celler. Vädret har ju inte precis varit det bästa.
Dessa trastungar!
De verkar ha en förkärlek för att hoppa ur boet i förtid, så man får hålla lite extra koll på hundarna vid denna tid på året. Dock kan det blir lite spontan fågelträning.
Trastungen ligger riktigt nära och trycker, kanske tre "huvudlängder" framför nosen på Milito. Tämligen väl dold, även om den "bara" är grå i det gröna gräset...
Det blev faktiskt en "fågeltagning" av detta, dvs att jag själv tog upp trastungen med händerna och bar iväg den en bit från huset.
Trastungen ligger riktigt nära och trycker, kanske tre "huvudlängder" framför nosen på Milito. Tämligen väl dold, även om den "bara" är grå i det gröna gräset...
Det blev faktiskt en "fågeltagning" av detta, dvs att jag själv tog upp trastungen med händerna och bar iväg den en bit från huset.
Kanske mitt mest efterlängtade brev någonsin?!
Min egen träning ligger ju just nu nere totalt på grund av den trilskande knäsenan. Gör ju ont att gå, springa, cykla och jag vet inte vad. Har i och för sig inte testat rullskidorna ännu.
Den så kallade "expertisen" här i Burträsk verkar stå hjälplös. Det har testats kortison (huga!), sjukgymnastik i långa perioder och flera omgångar, styrketräning, excentrisk träning, vila (i flera perioder och långa omgångar), anti-inflamatorisk medicin. Utan direkt resultat, kan ibland bli lite bättre, men återkommer så snart jag börjat träna. Favoritrådet (?!) hittills var nog läkaren som tyckte - "Du behöver väl inte träna?!". Jo tjenare!
När jag kom hem efter jobbet igår så låg den så ÄNTLIGEN där - kallelsen ner till Idrottsmedicin (eller Sport Medicine Umeå AB som de nu heter) och en professor i idrottsmedicin. Visserligen om två månader, men å andra sidan så har de semester under juli månad, så det är inte så många arbetsveckor bort.
Vilken sjö man bor vid
Av naturliga skäl handlar det mesta i tillvaron just nu om hundträning i allmänhet och vattenträning i synnerhet.
Jag hittade ju under gårdagen ett ställe nära jobbet där det är möjligt att köra "lunchpass". Skapligt vattendjup, men "tyvärr" begränsat med vass.
Under kvällen så letade jag olika alternativ på "hemmasidan" av sjön. Det är tragiskt långgrunt! Det ena stället, som dock hade en lovande vassrugg visade sig vara så långgrunt att när jag (vid andra kastet) vadad ut så långt stövlarna räckte och kastat allt jag orkat (vilket räckte till ytterst i vassruggen) så kunde Milito FORTFARANDE plaskande springa ut och hämta.
Det andra var väl en smula bättre, men fortfarande inte riktigt simdjupt.
Lyckades däremot därefter komma sällsynt vältimad till en kompis som precis behövde lite hjälp att få en stor brunnsring samt lock på plats. Jag som bara skulle fråga om det var möjligt att få träna på deras ställe, där det finns VIDRIGT mycket vass och också är simdjupt...
I övrigt hanns vi med lite övrig träning, ett släpspår, lite markeringar (i högt gräs), lite stadga (kast och skott) samt lite ut-dirigeringar (oj så bra det skulle vara att ha i bakfickan att kunna skicka Milito längre bort under en apportering).
Jo just det, gräsmattan fick sig en putsning också. Denna gång bara en "normal", så det blev ingen höskörd, som det blev förra gången..
Jag hittade ju under gårdagen ett ställe nära jobbet där det är möjligt att köra "lunchpass". Skapligt vattendjup, men "tyvärr" begränsat med vass.
Under kvällen så letade jag olika alternativ på "hemmasidan" av sjön. Det är tragiskt långgrunt! Det ena stället, som dock hade en lovande vassrugg visade sig vara så långgrunt att när jag (vid andra kastet) vadad ut så långt stövlarna räckte och kastat allt jag orkat (vilket räckte till ytterst i vassruggen) så kunde Milito FORTFARANDE plaskande springa ut och hämta.
Det andra var väl en smula bättre, men fortfarande inte riktigt simdjupt.
Lyckades däremot därefter komma sällsynt vältimad till en kompis som precis behövde lite hjälp att få en stor brunnsring samt lock på plats. Jag som bara skulle fråga om det var möjligt att få träna på deras ställe, där det finns VIDRIGT mycket vass och också är simdjupt...
I övrigt hanns vi med lite övrig träning, ett släpspår, lite markeringar (i högt gräs), lite stadga (kast och skott) samt lite ut-dirigeringar (oj så bra det skulle vara att ha i bakfickan att kunna skicka Milito längre bort under en apportering).
Jo just det, gräsmattan fick sig en putsning också. Denna gång bara en "normal", så det blev ingen höskörd, som det blev förra gången..
Vatten, vatten, mera vatten!
På grund av det vatten som föll som regn så beslöts att avvakta med båttransporten för att inte riskera att köra sönder den lilla skogsvägen där vi måste fram.
Istället blev det lite hundträning. Började med ett släpspår i sele, som gick lite sisådär. Tycker att spårningen gick ganska OK, men när jag testade att släppa honom de sista 10 -- 15 metrarna in mot truten så var det som att han inte riktigt kunde hitta den och komma på vad han skulle göra. Vi kör nya tag med en torr och fin duva nästa gång tror jag (istället för den slabbiga trut som tjänat som vattenapport ganska länge nu).
Sedan blev det lite mer vattenträning för Milito. Denna gång nere vid byns båtplats, där det i och för sig är rejält långgrunt, men istället en hel del sten och vass/gräs i strandkanten, och ganska geggig botten. Det blev till att öva igångar i de mest skilda varianter. Stundvis en del tvekan, speciellt när det gick från grunt till stenkant (i vattenlinjen) till simdjupt på bara 2 meter. Men minsann, han simmade och hämtade allt.
Det räckte med lite berömmande uppmuntran, jag slapp i alla fall ta mig utanför och locka med korv, utan kunde stå kvar på grundare vatten med korven.
Efteråt körde vi lite korta markeringar i tjockt gräs (med kast) samt några rejält långa markeringar in mot gårdsrönnen. Lite distraktion på sista rejält långa markeringen när grannens katt kom och lade sig strax bakom och kikade på. Milito blev en smula ofokuserad... UT-kommandot ledde honom på rätt väg, men sedan stannade han till efter 5--10 meter för att titta tillbaka på katten, men då räckte det med ett NEJ! följt av ett UT! för att han skulle komma ihåg vad han höll på med, så dummyn kom i alla fall in.
Istället blev det lite hundträning. Började med ett släpspår i sele, som gick lite sisådär. Tycker att spårningen gick ganska OK, men när jag testade att släppa honom de sista 10 -- 15 metrarna in mot truten så var det som att han inte riktigt kunde hitta den och komma på vad han skulle göra. Vi kör nya tag med en torr och fin duva nästa gång tror jag (istället för den slabbiga trut som tjänat som vattenapport ganska länge nu).
Sedan blev det lite mer vattenträning för Milito. Denna gång nere vid byns båtplats, där det i och för sig är rejält långgrunt, men istället en hel del sten och vass/gräs i strandkanten, och ganska geggig botten. Det blev till att öva igångar i de mest skilda varianter. Stundvis en del tvekan, speciellt när det gick från grunt till stenkant (i vattenlinjen) till simdjupt på bara 2 meter. Men minsann, han simmade och hämtade allt.
Det räckte med lite berömmande uppmuntran, jag slapp i alla fall ta mig utanför och locka med korv, utan kunde stå kvar på grundare vatten med korven.
Efteråt körde vi lite korta markeringar i tjockt gräs (med kast) samt några rejält långa markeringar in mot gårdsrönnen. Lite distraktion på sista rejält långa markeringen när grannens katt kom och lade sig strax bakom och kikade på. Milito blev en smula ofokuserad... UT-kommandot ledde honom på rätt väg, men sedan stannade han till efter 5--10 meter för att titta tillbaka på katten, men då räckte det med ett NEJ! följt av ett UT! för att han skulle komma ihåg vad han höll på med, så dummyn kom i alla fall in.
Vattenträningen
Under gårdagskvällen hann vi också genomföra ett litet vattenpass innan vägsladden drogs igång. Nu bytte vi från den fina sandstrand där vi hittills hållits till en annan (fortfarande sand dock) där det i alla fall bitvis finns en antydan till lite vass. Det finns också lite sunkigare botten.
Den första igången skedde även nu med lite tvekande i vattenbrynet, men ingen ytterligare uppmuntran behövdes innan truten var bärgad. Därefter testade vi lite igångar med sunkig botten, gräs, vass och annat. Det testades också att kasta ut truten UTANFÖR en liten gräs-/vassdunge. Inga som helst problem på kort håll i alla fall.
Vägsladdning
Under gårdagskvällen var det så till sist läge att skrapa/sladda byavägen. Ett lättare regn hade till sist fuktat grusvägen tillräckligt för att det inte skulle damma.
Efter en del trixande och testande så började det flyta på riktigt bra. Dock är det en smula svårt att manövrera sladden. Det är en avvägning mellan att sladda hela vägbredden och att inte fastna med spridningsplankan i gräsmattor och annat. Blev i alla fall riktigt bra om ni frågar mig eller Stefan!
Det blev en liten legosladdning borta hos Josefin och Daniel i Skarviken också innan vi parkerade sladden för denna gång.
Efter en del trixande och testande så började det flyta på riktigt bra. Dock är det en smula svårt att manövrera sladden. Det är en avvägning mellan att sladda hela vägbredden och att inte fastna med spridningsplankan i gräsmattor och annat. Blev i alla fall riktigt bra om ni frågar mig eller Stefan!
Det blev en liten legosladdning borta hos Josefin och Daniel i Skarviken också innan vi parkerade sladden för denna gång.
Eftersökskurs
Vi har ju simmat och tränat i vatten en hel del den senaste tiden. Förhoppningen var att det skulle märkas i söndags när vi hade vår andra träff med kursen för eftersök.
Vi samlades på ny mark, mellan Varuträsk och Boliden. Fanns både åkermark, diverse vatten och diverse spårmarker i närheten. Bra träningsmöjligheter alltså.
Först blev det lite stadge-/markeringsövning. Detta måste vi öva mycket mer på. Milito är för sigen på att busa, husse har lite för lång stubin, och det är bevisligen inte helt enkelt för en hund att avgöra var en dummy landar i högt gräs (det märktes på samtliga hundar).
Sedan blev det vattenövning. Militos träning har ju hittills bedrivits på i princip en och samma sandstrand, med behaglig igång, samma kastade objekt från gång till gång, ingen vass. Tämligen perfekta förhållanden med andra ord. I söndags blev det istället geggig strand, vass/gräs i strandlinjen, tvärdjupt och möjligen också några vasstrån i vattnet. En smula sämre än vad han tränat...
En trut (?) lobbades i från båten, bara ett tiotal meter ut och efter att ha trampat lite åt och fram efter stranden och tvekat en par tre gånger så simmade Milito faktiskt ut och hämtade den till husses jubel. Ett andra kast av med samma trut gick ännu bätte, då blev det ingen tvekan alls i strandlinjen, utan Milto tog sig i princip rakt ut och hämtade den! Momentet kändes tämligen väl genomfört!
När truten väl skulle hämtas av roddarna för nästa deltagare så passade Milito till och med på att ta en liten simtur bredvid båten!
Succe!
Efter lunch blev det så dags för ett släpspår med en trut. Detta klarades av utan större incidenter.
Som avslutning blev det ett par övningar med dels linjetagning och längre markeringar. Själva utdelen och linjen är ett mindre problem för Milito än att markera/hitta dummyn i gräset. Måste över mer på markeringar!
De längre markeringarna, mot samma ställe, men med ökande avstånd, blev en riktigt rolig övning. Efter lite problem och funderande under de två/tre första markeringarna så började det sedan gå riktigt bra. Husse tjattrade förstås alldeles för mycket som vanligt, men Milito verkade i alla fall tycka att det var riktigt roligt att sträcka ut.
Vi samlades på ny mark, mellan Varuträsk och Boliden. Fanns både åkermark, diverse vatten och diverse spårmarker i närheten. Bra träningsmöjligheter alltså.
Först blev det lite stadge-/markeringsövning. Detta måste vi öva mycket mer på. Milito är för sigen på att busa, husse har lite för lång stubin, och det är bevisligen inte helt enkelt för en hund att avgöra var en dummy landar i högt gräs (det märktes på samtliga hundar).
Sedan blev det vattenövning. Militos träning har ju hittills bedrivits på i princip en och samma sandstrand, med behaglig igång, samma kastade objekt från gång till gång, ingen vass. Tämligen perfekta förhållanden med andra ord. I söndags blev det istället geggig strand, vass/gräs i strandlinjen, tvärdjupt och möjligen också några vasstrån i vattnet. En smula sämre än vad han tränat...
En trut (?) lobbades i från båten, bara ett tiotal meter ut och efter att ha trampat lite åt och fram efter stranden och tvekat en par tre gånger så simmade Milito faktiskt ut och hämtade den till husses jubel. Ett andra kast av med samma trut gick ännu bätte, då blev det ingen tvekan alls i strandlinjen, utan Milto tog sig i princip rakt ut och hämtade den! Momentet kändes tämligen väl genomfört!
När truten väl skulle hämtas av roddarna för nästa deltagare så passade Milito till och med på att ta en liten simtur bredvid båten!
Succe!
Efter lunch blev det så dags för ett släpspår med en trut. Detta klarades av utan större incidenter.
Som avslutning blev det ett par övningar med dels linjetagning och längre markeringar. Själva utdelen och linjen är ett mindre problem för Milito än att markera/hitta dummyn i gräset. Måste över mer på markeringar!
De längre markeringarna, mot samma ställe, men med ökande avstånd, blev en riktigt rolig övning. Efter lite problem och funderande under de två/tre första markeringarna så började det sedan gå riktigt bra. Husse tjattrade förstås alldeles för mycket som vanligt, men Milito verkade i alla fall tycka att det var riktigt roligt att sträcka ut.
Fyllt schema
Som vanligt antagligen...
Ligger lite efter med statusuppdateringarna från helgen. Lördagen tillbringades först med att iordningställa lite bimaterial, dels en del material för att fylla ut tomrum i de två små bisamhällen som överlevde den maskingallring som genomfördes runt kuporna och dels ett antal "larvningslister", dvs korta trälister med hål för att hålla de träpluggar som håller drottningcellerna när vi odlar bidrottningar.
Därefter en rejäl sväng upp till bigården för att trycka ihop småsamhällena på 6 ramar så att de ska få lite lättare att hålla värmen. Ställde sedan i ordning ett odlingssamhälle med hjälp av Rickards samhällen.
Eftermiddagen tillbringades med att sätta ut banmarkeringarna till Åbynloppet.
Kvällen blev lite intressant. Lastade av en 540 kg tung bakugn, och hjälpte till att få in den i det blivande bageriet. Vad som gjorde det hela intressant var att ugnen var tämligen "baktung" och tyngden hamnade strax utanför mina små pallgafflar. Allt löste sig dock när vi lyckades få låna ett par rejäla gaffelförlängare av en bonde i närheten.
Ligger lite efter med statusuppdateringarna från helgen. Lördagen tillbringades först med att iordningställa lite bimaterial, dels en del material för att fylla ut tomrum i de två små bisamhällen som överlevde den maskingallring som genomfördes runt kuporna och dels ett antal "larvningslister", dvs korta trälister med hål för att hålla de träpluggar som håller drottningcellerna när vi odlar bidrottningar.
Därefter en rejäl sväng upp till bigården för att trycka ihop småsamhällena på 6 ramar så att de ska få lite lättare att hålla värmen. Ställde sedan i ordning ett odlingssamhälle med hjälp av Rickards samhällen.
Eftermiddagen tillbringades med att sätta ut banmarkeringarna till Åbynloppet.
Kvällen blev lite intressant. Lastade av en 540 kg tung bakugn, och hjälpte till att få in den i det blivande bageriet. Vad som gjorde det hela intressant var att ugnen var tämligen "baktung" och tyngden hamnade strax utanför mina små pallgafflar. Allt löste sig dock när vi lyckades få låna ett par rejäla gaffelförlängare av en bonde i närheten.
Första igången i vatten för Milito
Hittills har det varit en konstant fråga om tvekande, lockande och pockande för att få ut Milito i simdjupt vatten. En bit upp efter benen har gått bra, men sedan har han återvänt till stranden. Detta har sedan upprepats någon gång, tills han blivit lite blöt, sedan verkar simmandet just nu fungera ganska OK.
Tänkte ju igår försöka få det än mer lockande att gå i på direkten, så jag kryddade objekten med tre fåglar också. Igår gick det ganska bra, men idag, när jag skulle hiva ut den andra eller tredje fågeln (kommer inte riktigt ihåg nu) så märkte jag att han liksom "var på väg", dvs egentligen dålig stadga i kast. Jag passade på att dra i med ett "JAPP!" och minsann, fick jag inte ut honom på en gång. Han stannade till en 4--5 meter ut, precis innan det blir simdjupt, men ett litet "Ja, kom igen Milito!", eller något liknande, fick honom då att sikta in sig på en av fåglarna som flöt ett 20-tal meter ut.
Det blev ganska bra med utdelning på korv- och berömfronten när han kom in till stranden med fågeln.
Resterande fåglar och pip-ben var sedan en smal sak att hämta, väl han var blöt. Farten i själva igången blev möjligen ytterligare något mer bestämd efter hand.
Det var förstås ingen perfekt uppvisning, men med mina husse-ögon så skulle det nog ha räckt till godkänt i unghundsklass i alla fall. Synd bara att han går i Öppen Klass, då det ska ingå vass och stadga i skott också. Skottet tror jag nog går, men vassen...
;-)
Nåja, nu har andra steget så smått börjat uppnås, så nu siktar jag på att försöka upprepa och befästa detta innan jag ökar svårighetsgraden med saker som sämre igång, och vass. Lyckligtvis är det andra träffen på eftersökskursen på söndag, så det blir perfekt timing att få höra vad Jaana och Peter har för råd.
Vi börjar dock ha klarat av den hemläxa som vi fick efter förra träffen - "Tills nästa gång SKA han kunna simma!". Den biten VET jag nu att han kan, det är själva igången och passionen som vi behöver jobba vidare på.
Nu blir det lite fredagsmys i soffan med en glass. Det är ju bra för halsen - husse är nämligen rejält förkyld, men om jag så ska bli liggande pall i sängen så ska jag ändå så långt möjligt genomföra vattenträningen!
Tänkte ju igår försöka få det än mer lockande att gå i på direkten, så jag kryddade objekten med tre fåglar också. Igår gick det ganska bra, men idag, när jag skulle hiva ut den andra eller tredje fågeln (kommer inte riktigt ihåg nu) så märkte jag att han liksom "var på väg", dvs egentligen dålig stadga i kast. Jag passade på att dra i med ett "JAPP!" och minsann, fick jag inte ut honom på en gång. Han stannade till en 4--5 meter ut, precis innan det blir simdjupt, men ett litet "Ja, kom igen Milito!", eller något liknande, fick honom då att sikta in sig på en av fåglarna som flöt ett 20-tal meter ut.
Det blev ganska bra med utdelning på korv- och berömfronten när han kom in till stranden med fågeln.
Resterande fåglar och pip-ben var sedan en smal sak att hämta, väl han var blöt. Farten i själva igången blev möjligen ytterligare något mer bestämd efter hand.
Det var förstås ingen perfekt uppvisning, men med mina husse-ögon så skulle det nog ha räckt till godkänt i unghundsklass i alla fall. Synd bara att han går i Öppen Klass, då det ska ingå vass och stadga i skott också. Skottet tror jag nog går, men vassen...
;-)
Nåja, nu har andra steget så smått börjat uppnås, så nu siktar jag på att försöka upprepa och befästa detta innan jag ökar svårighetsgraden med saker som sämre igång, och vass. Lyckligtvis är det andra träffen på eftersökskursen på söndag, så det blir perfekt timing att få höra vad Jaana och Peter har för råd.
Vi börjar dock ha klarat av den hemläxa som vi fick efter förra träffen - "Tills nästa gång SKA han kunna simma!". Den biten VET jag nu att han kan, det är själva igången och passionen som vi behöver jobba vidare på.
Nu blir det lite fredagsmys i soffan med en glass. Det är ju bra för halsen - husse är nämligen rejält förkyld, men om jag så ska bli liggande pall i sängen så ska jag ändå så långt möjligt genomföra vattenträningen!
Mer vattenträning
Förkyld eller inte, vattenträningen SKA genomföras ändå, så länge jag inte är helt sängliggande. Det blev ett lite kortare pass (undrar varför?!) igår kväll också.
Nu kan han ju bevisligen i alla fall simma, så den stora saken att få till just nu är ju igång/simning på första försöket när han är torr/varm.
Jag har funderat en hel del på hur att åstadkomma detta, och ännu så länge inte kommit fram till något bättre än att vänta med kraven, och leka/busa och försöka göra det som ska hämtas in så attraktivt som möjligt.
Igår tinades därför en trut och två måsar. Väl nere på stranden (vi kör dessutom med samma jättefina sandstrand gång på gång för att öka tryggheten), efter en del busande och lekande, så kastades först pip-benet och sedan alla tre fåglarna ut omkring 15--20 meter.
Med ett glatt "Japp!" skickades Milito ut, men verkade tveka en smula ett par meter ut, precis innan det blir riktigt bröstdjupt för honom. Jag kastade mig ut bredvid, och försökte locka samt truga med ett par korvbitar. Denna gång lyckades jag tilll sist få honom vidare ut (istället för att han återvänder till stranden som tidigare). Efter att ha skuttat runt i en liten cirkel ute i vattnet så siktade han in sig på en av fåglarna och paddlade ut och hämtade den! Skyndade mig själv in till stranden under tiden som jag berömde honom. Blev till och med en ganska skaplig avlämning, även om det inte precis är något fokus för övningarna i vatten just nu (det fokuserar vi på vid övningarna på land).
Därefter var det inga problem förstås, för nu var han ju blöt. Resterande fåglar och pip-benet hämtades glatt och levererades under beröm med ganska acceptabel avlämning.
Som avslutning kastade jag ut bara två fåglar. Den första hämtades raskt och avlämnades mycket bra, och denna gång ett par meter upp på stranden till och med. Därmed kände jag mig ganska nöjd, och vadade själv ut för att hämta den sista fågeln. Trodde jag i alla fall. Blev omsimmad av Milito som tydligen tyckte den skulle hämtas själv. Jag hann i alla fall in till stranden för att ta emot den!
Nu kan han ju bevisligen i alla fall simma, så den stora saken att få till just nu är ju igång/simning på första försöket när han är torr/varm.
Jag har funderat en hel del på hur att åstadkomma detta, och ännu så länge inte kommit fram till något bättre än att vänta med kraven, och leka/busa och försöka göra det som ska hämtas in så attraktivt som möjligt.
Igår tinades därför en trut och två måsar. Väl nere på stranden (vi kör dessutom med samma jättefina sandstrand gång på gång för att öka tryggheten), efter en del busande och lekande, så kastades först pip-benet och sedan alla tre fåglarna ut omkring 15--20 meter.
Med ett glatt "Japp!" skickades Milito ut, men verkade tveka en smula ett par meter ut, precis innan det blir riktigt bröstdjupt för honom. Jag kastade mig ut bredvid, och försökte locka samt truga med ett par korvbitar. Denna gång lyckades jag tilll sist få honom vidare ut (istället för att han återvänder till stranden som tidigare). Efter att ha skuttat runt i en liten cirkel ute i vattnet så siktade han in sig på en av fåglarna och paddlade ut och hämtade den! Skyndade mig själv in till stranden under tiden som jag berömde honom. Blev till och med en ganska skaplig avlämning, även om det inte precis är något fokus för övningarna i vatten just nu (det fokuserar vi på vid övningarna på land).
Därefter var det inga problem förstås, för nu var han ju blöt. Resterande fåglar och pip-benet hämtades glatt och levererades under beröm med ganska acceptabel avlämning.
Som avslutning kastade jag ut bara två fåglar. Den första hämtades raskt och avlämnades mycket bra, och denna gång ett par meter upp på stranden till och med. Därmed kände jag mig ganska nöjd, och vadade själv ut för att hämta den sista fågeln. Trodde jag i alla fall. Blev omsimmad av Milito som tydligen tyckte den skulle hämtas själv. Jag hann i alla fall in till stranden för att ta emot den!
Hundgårdens tak klart!
Nu vete tusan om det är något kvar att göra på hundgårdstaket (förutom stupröret förstås, men det får som sagt vänta tills det blir dags att sätta hängränna på ladugården).
Hängrännan, med förstärkningsband, fotplåt och vindskiveplåt är nu på plats till sista skruven. Det har varit så mycket annat stök att det vissa kvällar bara hunnits med en eller ett par skruvar, så det har tagit tid!
Hängrännan, med förstärkningsband, fotplåt och vindskiveplåt är nu på plats till sista skruven. Det har varit så mycket annat stök att det vissa kvällar bara hunnits med en eller ett par skruvar, så det har tagit tid!
Förstaskörden tagen!
Schemat är ju tämligen välfyllt vid denna tid på året. Jag fokuserar just nu främst på hundträning och att ordna det rent praktiska med hundgården. Saker såsom gräsklippning har fått anstå, men häromkvällen var det så dags för säsongspremiär, så nu är förstaskörden tagen.
Någon kobonde som är intresserad av att komma och rulla ett "traktorägg"? Annars får det ligga och torka till någon dag ytterligare innan jag kör en vända till och samlar upp det (och justeringsklipper tofsarna).
Någon kobonde som är intresserad av att komma och rulla ett "traktorägg"? Annars får det ligga och torka till någon dag ytterligare innan jag kör en vända till och samlar upp det (och justeringsklipper tofsarna).
Sladdprojektet klart för driftsättning
Nu har Stefan och jag pillrat en del med vägsladden. Mycket fett, många justeringar av kättingar och hydraulik och en REJÄL betongvikt längst bak har det resulterat i.
Nu känns det faktiskt som att den är möjlig att använda utan att det nödvändigtvis behöver gå någon bakom för att flytta om hydraulslangar och lyfta/sänka sladdplankan hela tiden.
Det behövs säkert ytterligare någon justering för att den ska ge ett bra resultat, men nu är det nära. Vi avvaktar lite fuktig väderlek innan vi sätter igång bara. Det dammade ganska rejält under de korta provturerna på min gårdsplan, och vissa av grannarna håller på att måla om huset...
Nu känns det faktiskt som att den är möjlig att använda utan att det nödvändigtvis behöver gå någon bakom för att flytta om hydraulslangar och lyfta/sänka sladdplankan hela tiden.
Det behövs säkert ytterligare någon justering för att den ska ge ett bra resultat, men nu är det nära. Vi avvaktar lite fuktig väderlek innan vi sätter igång bara. Det dammade ganska rejält under de korta provturerna på min gårdsplan, och vissa av grannarna håller på att måla om huset...
Förkylningen börjar ta fart rejält
Nu så, vaknade svettig under natten flera gånger och snyter mig konstant. Nu börjar det likna något! Kom i alla fall ihåg att ta med telefonen idag. Alltid något.
Förkyld!
Visst är det försmädligt att vakna till på efternatten och inse att man fått ont i halsen?!
Glömde dessutom mobilen hemma på köksbordet så de tänkta blogg-inläggen får vänta.
Glömde dessutom mobilen hemma på köksbordet så de tänkta blogg-inläggen får vänta.
Premiärskytte
En lumparkompis hörde av sig härförleden. Han skulle upp och fira sin mors 70-årsdag (tror jag det var), och undrade om vi skulle träffas och eventuellt även skjuta lite lerduvor.
I går kväll blev det av. Det blev ett antal mycket trevliga timmar på banan. Det sköts en del skott och krossades ett en del duvor.
Det märks att det var första skyttet för säsongen, det kändes ganska rostigt, men det blir bättre bara man kommer igång med träningen!
I går kväll blev det av. Det blev ett antal mycket trevliga timmar på banan. Det sköts en del skott och krossades ett en del duvor.
Det märks att det var första skyttet för säsongen, det kändes ganska rostigt, men det blir bättre bara man kommer igång med träningen!
Litet sladdprojekt
I byn har vi en ganska rejäl vägsladd. Den brukar luftas ungefär en gång per år, vid denna tid. I år tänkte vi dessutom äntligen försöka åtgärda ett trasigt däck, samt försöka förenkla hydraulkopplingarna och spridarplankan, så att den förhoppningsvis ska vara möjlig att användas av en enda person (med traktor förstås).
Grannen kom över på söndagskvällen och då hjälptes vi åt att få ut den från dess uppställningsplats. Sedan blev det en fråga om att betvinga ett antal rostiga hjulbultar och motsträviga hydraulslangar. En del fett pumpades in på diverse ställen (knappast gjort på ett bra tag).
Efter en del pyssel så verkar det i alla fall lovande. Det söndriga hjulet har lämnats in för byte, och vad som förhoppningsvis återstår när vi väl fått tillbaka det är att komma på något enkelt sätt att få sladdplankan att lyftas när man lyfter bakänden på själva sladden.
Grannen kom över på söndagskvällen och då hjälptes vi åt att få ut den från dess uppställningsplats. Sedan blev det en fråga om att betvinga ett antal rostiga hjulbultar och motsträviga hydraulslangar. En del fett pumpades in på diverse ställen (knappast gjort på ett bra tag).
Efter en del pyssel så verkar det i alla fall lovande. Det söndriga hjulet har lämnats in för byte, och vad som förhoppningsvis återstår när vi väl fått tillbaka det är att komma på något enkelt sätt att få sladdplankan att lyftas när man lyfter bakänden på själva sladden.
Lite mer småpyssel hemmavid
Fick hjälp av svågern att ställa upp takstolarna och lägga nockregeln och voljärnätet på plats. Nu börjar rapphönsvoljären se rejält seriös ut!
Under veckan blir det att skaffa lite mer regelvirke och montera de sista skruvreglarna och sedan ska takplåten också dit!
Lite extra roligt blev det förstås när vi skulle dra ut några 4-tumsspikar som jag nästat fast för att hålla den presenning som användes som tak förra sommaren.
Det visade sig då att kvaliteten på svågerns hammare lämnade lite övrigt att önska...
Inget är omöjligt för en händig karl, men det är nog läge att hoppa över morgongröten (eller köpa en kraftigare hammare)!
Hundgården börjar också närma sig slutförande. Den har nu fått hängrännor och fot-/vindskiveplåt. Återstår att spika fast vindskiveplåtarna i själva vindskivan, samt att sätta "bindslen" på hängrännan.
Att sätta själva stupröret får nog anstå tills hängrännan ska monteras på ladugården, då de ska samsas om samma avlopp.
Under veckan blir det att skaffa lite mer regelvirke och montera de sista skruvreglarna och sedan ska takplåten också dit!
Lite extra roligt blev det förstås när vi skulle dra ut några 4-tumsspikar som jag nästat fast för att hålla den presenning som användes som tak förra sommaren.
Det visade sig då att kvaliteten på svågerns hammare lämnade lite övrigt att önska...
Inget är omöjligt för en händig karl, men det är nog läge att hoppa över morgongröten (eller köpa en kraftigare hammare)!
Hundgården börjar också närma sig slutförande. Den har nu fått hängrännor och fot-/vindskiveplåt. Återstår att spika fast vindskiveplåtarna i själva vindskivan, samt att sätta "bindslen" på hängrännan.
Att sätta själva stupröret får nog anstå tills hängrännan ska monteras på ladugården, då de ska samsas om samma avlopp.
Bröllop!
Vilken tillställning, helt underbart trevligt!
Vigsel i Vännäs Kyrka (i Vännäsby) och sedan middag på Vännäs Hotell. Hotellet tillät hundar på rummet så grabbarna fick också följa med. Det gick riktigt bra att rasta dem lite då och då. Mycket folk som ville hälsa på dem också.
Det blev en riktigt kul och trevlig kväll, med en hel del spexande och dans. Givetvis höll det på långt in i natten, så det var skönt att bara behöva gå upp på rummet och lägga sig sedan.
I och för sig blev det ju inte så många timmars sömn innan det var dags att stiga upp och rasta/mata hundarna, men vad gör väl det.
Vigsel i Vännäs Kyrka (i Vännäsby) och sedan middag på Vännäs Hotell. Hotellet tillät hundar på rummet så grabbarna fick också följa med. Det gick riktigt bra att rasta dem lite då och då. Mycket folk som ville hälsa på dem också.
Det blev en riktigt kul och trevlig kväll, med en hel del spexande och dans. Givetvis höll det på långt in i natten, så det var skönt att bara behöva gå upp på rummet och lägga sig sedan.
I och för sig blev det ju inte så många timmars sömn innan det var dags att stiga upp och rasta/mata hundarna, men vad gör väl det.
Snabbpyssel
Helgens stora begivenhet var ju förstås min kusins bröllop nere i Vännäs på lördagsaftonen. Jag ville dock försöka få något gjort på hemmafronten också, så det blev en snabb insats på lördag morgon med att byta ut "rampen" i hundgården mot en trapp.
Nu kommer sig till och med gammel-Milos upp på plattformen helt själv!
Jag började också på jobbet att sätta nät på sidorna på de takstolar som jag förberett till rapphönsvoljären.
Nu kommer sig till och med gammel-Milos upp på plattformen helt själv!
Jag började också på jobbet att sätta nät på sidorna på de takstolar som jag förberett till rapphönsvoljären.
Skir skönhet
Skir skönhet
Kallt nattdopp. Både husse och hund tvekad...
Kallt nattdopp. Både husse och hund tvekade vid igången. Blev bara ett kort dopp.
Kläckskåpet under provkörning
Jag har ju under vintern tillverkat ett andra kläckskåp till odligen av bidrottningar. Nu ska jag och biodlarkompisen ha varsitt så vi inte behöver åka till varandra hela tiden.
Monterade igår kväll in termometern (en vanlig digital inne-/utetermometer) och sparkade igång skåpet med en grov inställning av temperaturen (som ska ligga kring 35 grader). Väl skåpet kommit upp emot 35 grader så resettade jag max/min för utegivaren (som trätts in i skåpet). Nu får vi se dels om inställningen verkligen är rätt (knappast!) och hur stabil temperatur skåpet kan hålla.
Väl allt börjar fungera som tänkt så ska jag dock se till att dra om några av kablarna lite så skåpet blir lite smidigare att använda (just nu går inte hyllan dra ut, och lamporna kanske sitter något för nära utrymmet där drottningcellerna ska stå).
Monterade igår kväll in termometern (en vanlig digital inne-/utetermometer) och sparkade igång skåpet med en grov inställning av temperaturen (som ska ligga kring 35 grader). Väl skåpet kommit upp emot 35 grader så resettade jag max/min för utegivaren (som trätts in i skåpet). Nu får vi se dels om inställningen verkligen är rätt (knappast!) och hur stabil temperatur skåpet kan hålla.
Väl allt börjar fungera som tänkt så ska jag dock se till att dra om några av kablarna lite så skåpet blir lite smidigare att använda (just nu går inte hyllan dra ut, och lamporna kanske sitter något för nära utrymmet där drottningcellerna ska stå).
Man KAN inte styra vädret
Stormandet under eftermiddag/kväll igår ledde till att jag drog ett nytt blodspår istället för att åka iväg och simträna med Milito.
Trodde jag i alla fall.
Visade sig ju börja komma upprepade regnskurar hela tiden. Blev till att försöka nyttja DET vädret till det bästa i alla fall, så jag passade på att stödfodra mina stackars bisamhällen (de blev illa åtgångna i samband med maskingallring av det skogsområde som de står i).
Väl hemma efter detta så insåg jag att förutsättningarna att spåra nog var bortregnade. Dock låg ju spåret ändå, så lika bra att nyttja resterna. Tog med Milito och gjorde ett försök. Inledningsvis gick det ganska bra, men lite längre fram blev han mer fundersam. Hade denna gång lagt in en sväng i mitten på spåret, men till sist hittade han fortsättningen och avslutningsvis även vår hare-dummy. Det blev faktiskt så spännande att han ställde dummyn. Klar skottchans!
Frågan är bara om jag styrde honom. Sade förstås ingenting när han började tappa spåret utan stod bara kvar och lät honom snoka runt, berömde när han satte ner nosen i marken igen i linje med snitslarna. Tokmycket beröm i slutet när han hittade dummyn, och sedan språngmarch (kanonskönt för mina knän!) tillbaka genom skogen till bilen, med dummyn i ett riktigt bra grepp.
Väl tillbaka, lite varm och svettig, så kom jag att tänka på att när det regnar så brukar det ju kännas ganska skönt och varmt att bada, så vi åkte direkt iväg till en näraliggande strand för att busa och simma lite.
Initialt var han lite fundersam mot att bege sig ut på djupare vatten, men efter något ytterligare försöka så var simningen igång, precis som gången innan.
Undrar hur mycket som är rädsla för vatten, ovana att simma eller ovilja att blöta ner sig?! Vi ska i alla fall bada undan så ofta vi kan.
Mer simträning
Igår lyckades jag hitta igen en gammal hundleksak, ett rött pipande plastben. Med hjälp av det, massor med korv och bus så blev det ytterligare ett träningstillfälle med en del simning.
Mot slutet testade jag att lobba ut plastbenet knappt 20 meter och tro det eller ej, men Milito skuttade ner i vattnet, simmade ut och hämtade det. Husse kunde stå kvar i vattenbrynet!
Kändes läge att bryta där, men det kändes otroligt skönt att se.
Mot slutet testade jag att lobba ut plastbenet knappt 20 meter och tro det eller ej, men Milito skuttade ner i vattnet, simmade ut och hämtade det. Husse kunde stå kvar i vattenbrynet!
Kändes läge att bryta där, men det kändes otroligt skönt att se.
Simmande hund!
Två rejäla träningstillfällen med massor av bus, glada tillrop, äppelbitar och framförallt KORV tog det, men igår så kom Milito på att han faktiskt kan simma!
Vi testade en annan badstrand, lite närmare hem denna gång. Han var rejält tveksam mot att blöta ner sig inledningsvis även denna gång, men allt eftersom tiden gick och buset byttes mot äpplen/korv så började han våga sig allt längre ut i vattnet.
Mot slutet så gick det så pass bra att jag själv fick offra den tröja som jag fegat att ta av mig. Den blev nerblött ända upp till bröstet under en flera minuter lång gemensam simtur.
Jag vet inte riktigt vad kursledarna skulle föreslå som fortsättning/nästa steg, men jag tror jag ska ägna några tillfällen ytterligare på att bara busa och äta korv för att försöka bygga upp mer vattenpassion och helt enkelt få Milito att associera vatten med något roligt. Det kommer inte att ställas några krav under tiden.
Sedan gissar jag på att nästa steg blir att successivt försöka bli av med den inledningsvis avvaktande attityden så att han slutligen simmar redan på första försöket, när han är torr och varm, utan allt inledande bus/trugande.
När väl det är på plats kanske det kan vara läge att börja med lite mer apportliknande övningar även i vatten.
Vi ska dessutom förstås fortsätta med våra vanliga apportövningar på land under tiden.
Vi testade en annan badstrand, lite närmare hem denna gång. Han var rejält tveksam mot att blöta ner sig inledningsvis även denna gång, men allt eftersom tiden gick och buset byttes mot äpplen/korv så började han våga sig allt längre ut i vattnet.
Mot slutet så gick det så pass bra att jag själv fick offra den tröja som jag fegat att ta av mig. Den blev nerblött ända upp till bröstet under en flera minuter lång gemensam simtur.
Jag vet inte riktigt vad kursledarna skulle föreslå som fortsättning/nästa steg, men jag tror jag ska ägna några tillfällen ytterligare på att bara busa och äta korv för att försöka bygga upp mer vattenpassion och helt enkelt få Milito att associera vatten med något roligt. Det kommer inte att ställas några krav under tiden.
Sedan gissar jag på att nästa steg blir att successivt försöka bli av med den inledningsvis avvaktande attityden så att han slutligen simmar redan på första försöket, när han är torr och varm, utan allt inledande bus/trugande.
När väl det är på plats kanske det kan vara läge att börja med lite mer apportliknande övningar även i vatten.
Vi ska dessutom förstås fortsätta med våra vanliga apportövningar på land under tiden.
Blodspår
Då Milito är ganska "het" i spårandet och gärna måste bromsas lite nu i början så fick vi tipset att pröva att lägga ett blodspår istället för ett rent släpspår.
Inhandlade en förpackning med nötblod och tillverkade ett antal snitlar med klädnypor. Spåret (ett 100-tal meter max) lades i medvind med vår hare-dummy i slutet, och fick sedan ligga i nästan två timmar (medan vi åkte iväg och badade och gjorde lite andra ärenden).
Milito blev lite fundersam inledningsvis, men fann snabbt spåret och började söka sig iväg i tämligen lugnt tempo. Han ringade vid två tillfällen, men hittade igen "haren" till min stora glädje!
Inhandlade en förpackning med nötblod och tillverkade ett antal snitlar med klädnypor. Spåret (ett 100-tal meter max) lades i medvind med vår hare-dummy i slutet, och fick sedan ligga i nästan två timmar (medan vi åkte iväg och badade och gjorde lite andra ärenden).
Milito blev lite fundersam inledningsvis, men fann snabbt spåret och började söka sig iväg i tämligen lugnt tempo. Han ringade vid två tillfällen, men hittade igen "haren" till min stora glädje!
Första badet för sommaren
Tja, ska man träna hunden att simma så måste man ju själv våga sig i vattnet också. Jag och hundarna tog under kvällen igår en rejäl tur bort till den fina badstranden för att busa, äta korv (hundarna alltså) i vattnet och bara plaska på. Milito trodde sig allt eftersom om att gå längre och längre ut, och mot slutet så simmade han några korta stunder.
Korvbitarna (som vi fick tipset att sätta på bitar av vass så att de flyter) tog emellertid slut men tack och lov så flyter ju även äppelbitar.
Ska handla upp oss på mer korv till kommande dagar!
Korvbitarna (som vi fick tipset att sätta på bitar av vass så att de flyter) tog emellertid slut men tack och lov så flyter ju även äppelbitar.
Ska handla upp oss på mer korv till kommande dagar!
Hundträning - eftersökskurs
Planen är ju att Milito ska klara eftersöksgrenarna i sommar så att han kan starta i jaktprov under hösten. Jag tror nog att spårmomentet kan gå att få till, men vattnet fasar jag för. Problemet ligger i att han inte verkar ha någon vattenpassion ännu, och närmast drar sig för att simma.
Fick dock en pling från ett par hundkompisars blogg i fredags angående en eftersökskurs som de skulle start under helgen. En av punkterna i programmet var "Tips på hur man skapar vattenpassion". Vilken perfekt punkt för oss. Jag frågade om det möjligen fanns plats kvar och hade så tur att vi fick komma.
Söndagen tillbringades uppe på deras marker norr om Skellefteå. Först lite småprat/teori kring eftersök i stort och spårmomentet i synnerhet.
Sedan lite praktisk övning med ett spår, som nog gick ganska skapligt.
Efter lunch blev det så dags för vattenmomentet. Jag och Milito fick fokusera på att bara vara ute i vattnet och busa och ha kul. Lite avvaktande var han, och han ville gärna åter till land, men dock gick han truga ut med lite korv och bus med dummyn.
Hemläxan tills nästa träff om två veckor är att Milito då ska kunna simma. Puuh, det kan bli drygt, men vi SKA klara det!
Fick dock en pling från ett par hundkompisars blogg i fredags angående en eftersökskurs som de skulle start under helgen. En av punkterna i programmet var "Tips på hur man skapar vattenpassion". Vilken perfekt punkt för oss. Jag frågade om det möjligen fanns plats kvar och hade så tur att vi fick komma.
Söndagen tillbringades uppe på deras marker norr om Skellefteå. Först lite småprat/teori kring eftersök i stort och spårmomentet i synnerhet.
Sedan lite praktisk övning med ett spår, som nog gick ganska skapligt.
Efter lunch blev det så dags för vattenmomentet. Jag och Milito fick fokusera på att bara vara ute i vattnet och busa och ha kul. Lite avvaktande var han, och han ville gärna åter till land, men dock gick han truga ut med lite korv och bus med dummyn.
Hemläxan tills nästa träff om två veckor är att Milito då ska kunna simma. Puuh, det kan bli drygt, men vi SKA klara det!
Skuggigt i hundgården till sist
Var tvungen att åka hem på lunchen igår och hämta en sak som skulle postas. Fick då för första gången möjlighet att se hur takplåten skuggar när det är som soligast på dagen.
Helt som jag hoppats!
Helt som jag hoppats!
Hundgården - plåt på G
När vi ändå snackar takplåt så kom plåtarna till hundgården nu i fredags. Fick under lördagens regnande upp dem på reglarna lite provisoriskt (skruvade fast dem permanent igår kväll).
Blir inte dumt alls!
Blir inte dumt alls!
Huset - takplåt
Efter mycket körande hit och dit så har jag till sist bestämt vilken plåt jag vill ha lagd. Det blir Kami TerraPlegel i nyansen 740 (tegelröd). Kanske inte den allra häftigaste/ballaste plåten/färgen, men dock tror jag den kan bli riktigt bra på min gamla mansard-tak.
Tur bara att men inte behöver beställa 10000 sådana här småbitar och en pall pappnubb.
Förhoppningsvis ska det kunna se ut ganska likt ett riktigt tegeltak, och dessutom blir det automatiskt halkfritt, vilket kan vara bra om man måste upp på det av någon anledning.
Jag har som sagt åkt runt och kikat på olika hus där det ligger likadan plåt. Bland annat detta i en grannby (tyvärr motljus och brant tomt!).
Tur bara att men inte behöver beställa 10000 sådana här småbitar och en pall pappnubb.
Förhoppningsvis ska det kunna se ut ganska likt ett riktigt tegeltak, och dessutom blir det automatiskt halkfritt, vilket kan vara bra om man måste upp på det av någon anledning.
Jag har som sagt åkt runt och kikat på olika hus där det ligger likadan plåt. Bland annat detta i en grannby (tyvärr motljus och brant tomt!).
Bilsläpen - besiktning
Gissa om det kändes nervöst att åka till besiktningen efter att själv ha ordnat med eldragningarna i bilsläpen. Jag gjorde dessutom ett "vibrationstest", dvs körde en mil på grusvägarna hemmavid utan att väja speciellt för hålen.
När allt fortfarande fungerade vid hemkomsten, även efter att släpkontaktet kopplats ur och tillbaka, kändes det lite mer tillförlitligt.
Besiktningen gick dock riktigt bra. Enda anmärkningen var att den 27 år gamla draghandsken var något sliten, så jag körde direkt via en bildelsfirma, köpte ut en nu, och åkte hem och bytte ut den, så nu är släpskrället baske mig i skick som ny!
När allt fortfarande fungerade vid hemkomsten, även efter att släpkontaktet kopplats ur och tillbaka, kändes det lite mer tillförlitligt.
Besiktningen gick dock riktigt bra. Enda anmärkningen var att den 27 år gamla draghandsken var något sliten, så jag körde direkt via en bildelsfirma, köpte ut en nu, och åkte hem och bytte ut den, så nu är släpskrället baske mig i skick som ny!
Bilen servad
Lite besvärligt med konstiga elfel i bilen, så jag skeppade till sist in den till Perssons Maskin uppe i Sandfors, där man snabbt kunde konstatera att den käkade upp säkringar. Visade sig vara fel på en lamphållare för höger bakljus, samt en felkoppling i släpvagnskontaktet (som ju tvärt slutat fungera någon vecka innan).
En snabb åtgärd som dock var mycket efterlängtad och uppskattad. Bilsläpen fungerar nu dessutom perfekt även kopplad till min bil!
En snabb åtgärd som dock var mycket efterlängtad och uppskattad. Bilsläpen fungerar nu dessutom perfekt även kopplad till min bil!
Större projekt - takbyte på huset
Ett av sommarens största projekt är att förhoppningsvis få bytt takplåt på huset och samtidigt få bättre isolering och ventilering av snedtaken.
En hantverkare har kontaktats och mätt ytorna. Han har även levererat lite olika färg-/materialprover. Jag har också åkt runt rätt mycket och kikat på olika fabrikat, färger och strukturer.
Bland annat Kami Plegel/TerraPlegel:
Även en kupig (och lite djupare kupor dessutom) av typ Plannja:
Det är ganska intressant att se hur pass mycket rakare själva "tegel"-randen ser ut på Kami-plåten jämfört med den andra. Ger ett ganska mycket mer realistiskt intryck, vilket inte är helt oväsentligt eftersom mitt hus ju har så kallat mansard-tak, vilket gör att delar av taket dels har mycket brant lutning och dels kommer ganska nära betraktaren.
En hantverkare har kontaktats och mätt ytorna. Han har även levererat lite olika färg-/materialprover. Jag har också åkt runt rätt mycket och kikat på olika fabrikat, färger och strukturer.
Bland annat Kami Plegel/TerraPlegel:
Även en kupig (och lite djupare kupor dessutom) av typ Plannja:
Det är ganska intressant att se hur pass mycket rakare själva "tegel"-randen ser ut på Kami-plåten jämfört med den andra. Ger ett ganska mycket mer realistiskt intryck, vilket inte är helt oväsentligt eftersom mitt hus ju har så kallat mansard-tak, vilket gör att delar av taket dels har mycket brant lutning och dels kommer ganska nära betraktaren.
Småpyssel
Tillbringade samma helgdag (efter att ha kommit hem sent från Umeå och varit ganska seg resten av helgen) med att göra lite småpyssel kring tomten.
Förutom de små takstolarna till voljären så har trädgårdslådorna rensats.
Stolparna till parningskasetterna har gjorts klara, en hel skog med stolpar blev det till sist.
Förutom de små takstolarna till voljären så har trädgårdslådorna rensats.
Stolparna till parningskasetterna har gjorts klara, en hel skog med stolpar blev det till sist.
Förbättringar av voljären
Jag har ju bokat en låda med rapphöns även i sommar. Dock kände jag att det största problemet med min voljär under fjolåret var att jag var tvungen att gå dit och skrapa av regnvatten varje gång det regnat för att inte riskera att presenningen skulle gå sönder.
Inför sommaren beslutade jag därför att istället tillverka några enkla takstolar, koppla ihop dem med en nockås och sedan lägga ett (nyinköpt, kom igår) voljärnät över det hela innan skruvreglarna monteras och en billig takplåt läggs på. Då torde det stoppa för det mesta.
Takstolarna har i alla fall tillverkats redan (och nocken köpts in).
Jag ska givetvis också passa på att sätta lite nät på själva takstolarna så att hönsen inte rymmer den vägen.
Inför sommaren beslutade jag därför att istället tillverka några enkla takstolar, koppla ihop dem med en nockås och sedan lägga ett (nyinköpt, kom igår) voljärnät över det hela innan skruvreglarna monteras och en billig takplåt läggs på. Då torde det stoppa för det mesta.
Takstolarna har i alla fall tillverkats redan (och nocken köpts in).
Jag ska givetvis också passa på att sätta lite nät på själva takstolarna så att hönsen inte rymmer den vägen.
Gammal bil!
Under nattkörningen hem från Umeå efter återträffen så passerades en milstolpen (bokstavligt).
Återträff för Systemvetarna 87-90
Min gamla universistetsklass hade härförleden återträff. 20 år sedan examen, vart tusan har tiden tagit vägen någonstans?
Några eldskälar hade lyckats gräva fram kontaktuppgifter till de flesta gamla klasskamraterna och ordnat ett kanonschema.
Jag kommer inte riktigt ihåg hur många som tog examen där vid nyåret 89/90, men gissningsvis kanske kring 25 stycken.
Av dessa träffades ungefär 15 stycken i Umeå vid lunchtid den 21/5. Det kändes ganska spännande att se om man skulle kunna känna igen någon, men rätt som det var så började det dyka upp bekanta ansikten. Lite mattare i hårfärgen, lite mjukare i ansiktet, någon rynka här och där, lite gråa strån, men i stort sett samma ansikten som för 20 år sedan.
En lång och trevlig lunch följdes av 4 timmar uppe på MIT-institutionen där såväl prefekt, som vice-prefekt som ytterligare 2 personer från Alumni-/infoverksamheten ställde upp och informerade om vad som hänt sedan senast för att sedan avsluta med någon timmes småprat.
Kvällen avslutades med lång middag nere på stan.
Dunderkul!
Några eldskälar hade lyckats gräva fram kontaktuppgifter till de flesta gamla klasskamraterna och ordnat ett kanonschema.
Jag kommer inte riktigt ihåg hur många som tog examen där vid nyåret 89/90, men gissningsvis kanske kring 25 stycken.
Av dessa träffades ungefär 15 stycken i Umeå vid lunchtid den 21/5. Det kändes ganska spännande att se om man skulle kunna känna igen någon, men rätt som det var så började det dyka upp bekanta ansikten. Lite mattare i hårfärgen, lite mjukare i ansiktet, någon rynka här och där, lite gråa strån, men i stort sett samma ansikten som för 20 år sedan.
En lång och trevlig lunch följdes av 4 timmar uppe på MIT-institutionen där såväl prefekt, som vice-prefekt som ytterligare 2 personer från Alumni-/infoverksamheten ställde upp och informerade om vad som hänt sedan senast för att sedan avsluta med någon timmes småprat.
Kvällen avslutades med lång middag nere på stan.
Dunderkul!
Hundgården - utsiktsplattformen
Lite lyx för hundarna också - en plattform att ligga/sitta och spana från. Dessutom kanske det svalkar lite mer en bit upp om det fläktar lite.
Milito verkar i alla fall nöjd. Jag gjorde inledningsvis en enkel ramp upp (plattformen sitter ungefär en meter över mark). Milito nyttjar den bara emellanåt utan hoppar oftast både upp och ner.
Dock blir det nog till att på sikt byta ut den mot en enkel trapp istället. Gammel-Milos verkar inte riktigt övertygad om att den håller, så han tar sig inte upp på plattformen.
Milito verkar i alla fall nöjd. Jag gjorde inledningsvis en enkel ramp upp (plattformen sitter ungefär en meter över mark). Milito nyttjar den bara emellanåt utan hoppar oftast både upp och ner.
Dock blir det nog till att på sikt byta ut den mot en enkel trapp istället. Gammel-Milos verkar inte riktigt övertygad om att den håller, så han tar sig inte upp på plattformen.
Hundgården - äntligen färdig med rödfärgen
Pust!
Många sidor är det...
Många sidor är det...
Om man letar så kan man hitta...
..både ett och annat. Har hjälpt en kompis att flytta lite möbler, och när TV-/barskåpet skulle bäras undan så dök följande jaktsnaps upp:
Hundgården - redo för nytt snörekord!
Min entrédörr till hundgården slutar ju ganska nära mark, och öppnas dessutom inåt (så att hundarna kan få hoppa mot den bäst de vill innan jag släpper ut dem). Dock gör detta att dörren är ganska känslig för snödjup, och som den öppnas inåt är det ju inte alltid så enkelt att komma in och skotta bort snön.
Fick därför idén att faktiskt redan från början bygga in en extra lucka just för detta nödfall. I och med att jag ändå tänkt bygga en liten utsiktsplattform i ena kortänden av hundgården så var jag ju ändå tvungen att spärra av området mellan nätets överkant och taket på något vis. Bankade dit en enkel "spaljé" och gjorde luckan i ena änden av densamma.
Hyggligt diskret lösning...
Fick därför idén att faktiskt redan från början bygga in en extra lucka just för detta nödfall. I och med att jag ändå tänkt bygga en liten utsiktsplattform i ena kortänden av hundgården så var jag ju ändå tvungen att spärra av området mellan nätets överkant och taket på något vis. Bankade dit en enkel "spaljé" och gjorde luckan i ena änden av densamma.
Hyggligt diskret lösning...
Hundgården - nytt nät
Min lille "Houdini", i vardagslag kallad Milito har ju redan vid unga år visat sig kunna hitta uppenbara svagheter i en inhägnad. Bakkanten på hundgården hade därför "tillfälligt" säkrats upp med diverse brädor för att spärra de värsta hålen.
Jag hade dock ett stycke hundgårdsnät kvar och med hjälp av svågerämnet Janne så kom även detta på plats (en smula besvärligt att få ett nästan 7 fot högt och kraftigt nät på plats 6 decimeter över mark utan handräckning). Efter lite rejäl fastspikning och tillklippning så ser det ganska prydligt ut.
Jag hade dock ett stycke hundgårdsnät kvar och med hjälp av svågerämnet Janne så kom även detta på plats (en smula besvärligt att få ett nästan 7 fot högt och kraftigt nät på plats 6 decimeter över mark utan handräckning). Efter lite rejäl fastspikning och tillklippning så ser det ganska prydligt ut.
Hundgården - målning
Tja, vet inte om det är hybris eller inte, men jag beslutade mig faktiskt för att även måla eländet så att det förhoppningsvis skulle se något mer prydligt ut i slutänden.
Ett riktigt elände är det att måla stolpar, reglar och åsar i massor. Dessutom med ett hundgårdsnät i vägen.
Tur man inte behöver ha bråttom i alla fall, nu tog det ett antal kvällar att få gjort.
Ett riktigt elände är det att måla stolpar, reglar och åsar i massor. Dessutom med ett hundgårdsnät i vägen.
Tur man inte behöver ha bråttom i alla fall, nu tog det ett antal kvällar att få gjort.
Bäverjakt
Med några få dagar kvar på bäversäsongen fick jag återigen följa med min jaktkompis till de marker där han har tillgång till bäverjakt.
Även denna gång fick vi se bäver flera gånger. Jag hade den första bävern inom knappt 10--15 meter bakom en björkstam i en stund innan den slutligen dök, simmade förbi oss på kanske 3 meters håll och kom upp ett 20-tal meter bakom oss, inne i ett björksnår. Kändes lite surt att återigen ha blivit lurade.
Skam den som ger sig. Vi satt kvar en stund och fick då höra ett antal bävrar dyka innifrån hyddan. Såg dock aldrig till dem.
Efter någon stund ytterligare beslöt vi oss för att byta plats något. Hade suttit bara en kort stund där när en bäver visar huvudet precis invid vår första plats för att då givetvis ana oråd och börja simma därifrån och upp efter den bäckfåra vi nu satt vid. Hade bara nosen att hålla på innan den dök, återigen bakom en björkstam (elände att jag inte övervägde att ställa mig upp, då hade jag kanske kunnat skjuta över björken). Den dök sedan upp ett stycke längre upp efter bäckfåran, så vi smög iväg efter den. Till sist var vi inte lång ifrån, men då dök den och simmade nedströms igen.
En snabb förflyttning resulterade i att jag till sist fick en skottchans när den stannade till i vattenbrynet precis invid hyddan.
Visade sig vara en liten 9-kilos bäver, som sjönk ihop på stället när skottet gick.
Mer snickrat i hundgården
Efter ytterligare någon kvälls småpyssel i hundgården så var alla takåsar på plats.
Sedan var det ju en smal sak att få upp lite skruvreglar också.
Sedan var det ju en smal sak att få upp lite skruvreglar också.
Beskärning av äppelträdet
Som jag står och spikar i hundgården så kommer en granne över fullt utrustad med sekatör, grensax och grensåg. Jag hade under hösten råkat nämna att jag gärna skulle vilja få hjälp att föryngringsbeskära mitt kvarvarande äppelträd (Transparant Blanche tror jag det kan vara) rejält.
Fick då veta att hon var duktigt kunnig i detta och hon lovade att hjälpa mig mot slutet av sommaren. Dock hade hon tid över redan på våren (de pysslar om huset rejält just nu!) och tyckte det var lika bra att göra direkt.
Mitt vildvuxna äppelträd blev till sist rejält trimmat.
Knappast någon större risk att det blir någon äppelskörd i år, men nu finns i alla fall förutsättningar att kunna få ett trivsamt träd att hantera framöver. Det blir nog ett och annat nytt skott att beskära till hösten/nästa år.
Fick då veta att hon var duktigt kunnig i detta och hon lovade att hjälpa mig mot slutet av sommaren. Dock hade hon tid över redan på våren (de pysslar om huset rejält just nu!) och tyckte det var lika bra att göra direkt.
Mitt vildvuxna äppelträd blev till sist rejält trimmat.
Knappast någon större risk att det blir någon äppelskörd i år, men nu finns i alla fall förutsättningar att kunna få ett trivsamt träd att hantera framöver. Det blir nog ett och annat nytt skott att beskära till hösten/nästa år.
Hundgården - takläggning
Detta har varit ett efterlängtat litet pysselprojekt att få sätta igång med. Ett tak över hela hundgården så att det blir lite torrare när det regnar och förhoppningsvid en smula mer skugga när det är rejält soligt.
Det var inte mycket att utgå ifrån, men jag beslöt mig för att nyttja de stolpar som redan fanns och sedan lägga upp ett hammarband i bakkant.
Sedan ett även fram:
Som synes gick det få till en takås med dräglig lutning och ändå få plats med en skruvregel samt plåt under hörnet på ladugårdstaket.
Det var inte mycket att utgå ifrån, men jag beslöt mig för att nyttja de stolpar som redan fanns och sedan lägga upp ett hammarband i bakkant.
Sedan ett även fram:
Som synes gick det få till en takås med dräglig lutning och ändå få plats med en skruvregel samt plåt under hörnet på ladugårdstaket.
Bilsläpen - elstrul
Nästa "hjärtebarn" blev faktiskt att försöka ordna till eldragningen i vår gemensamma bilsläp, som det i år var min tur att besikta.
Visade sig vara ett visst behov av omvårdnad. Krossade positionsljus fram, söndrig lamphållare på ena positionsljuset dessutom. Kabelbrott bak till ena skyltlampan. Jordfel för båda skyltlamporna. Söndriga reflexer bak. En del glappa kabelstift. Med mera med mera.
Tur man har en traktor så det var enkelt att få upp eländet på kant. Slapp ligga i geggan i alla fall. Synd man inte är elektriker i alla fall, men till sist så lyste i alla fall allt. När jag sedan skruvat ihop allt, släppt ner släpen och bara skulle kontrollera en sista gång att allt verkligen fungerade så var alla lampor på hela släpen slockande.
Visade sig helt plötsligt saknas en ström i flera stift bak i bilens uttag, trots att jag använt den i flera timmar för att kontrollera. Med hjälp av grannens bil så kunde dock konstateras att felet låg i min bil och inte i släpet.
Visade sig vara ett visst behov av omvårdnad. Krossade positionsljus fram, söndrig lamphållare på ena positionsljuset dessutom. Kabelbrott bak till ena skyltlampan. Jordfel för båda skyltlamporna. Söndriga reflexer bak. En del glappa kabelstift. Med mera med mera.
Tur man har en traktor så det var enkelt att få upp eländet på kant. Slapp ligga i geggan i alla fall. Synd man inte är elektriker i alla fall, men till sist så lyste i alla fall allt. När jag sedan skruvat ihop allt, släppt ner släpen och bara skulle kontrollera en sista gång att allt verkligen fungerade så var alla lampor på hela släpen slockande.
Visade sig helt plötsligt saknas en ström i flera stift bak i bilens uttag, trots att jag använt den i flera timmar för att kontrollera. Med hjälp av grannens bil så kunde dock konstateras att felet låg i min bil och inte i släpet.
Stolpar till parningskasetterna
Det brukar varje år bli ett bestyr med att få till bra stolpar till alla parningskassetter. Oftast har man tagit vad slags virke/stolpe som funnits nära till hands. Många gånger rent rat. Konsekvensen har ofta blivit att de inte hållit speciellt länge.
Dessutom har vi tidigare satt två kassetter på varje stolpe, med flustren pekande åt olika håll. En del problem med felflygningar har blivit resultatet.
I år bestämde jag och biodlarkompisen oss för att istället tillverka en hop REJÄLA stolpar, och bara sätta en kassett på varje.
Jag har tillbringat en del tid med att kapa fram virket till de 60 första stolparna.
Dessutom har jag kapat fram "hyllorna" som kassetterna sedan ska stå på.
Dessutom har vi tidigare satt två kassetter på varje stolpe, med flustren pekande åt olika håll. En del problem med felflygningar har blivit resultatet.
I år bestämde jag och biodlarkompisen oss för att istället tillverka en hop REJÄLA stolpar, och bara sätta en kassett på varje.
Jag har tillbringat en del tid med att kapa fram virket till de 60 första stolparna.
Dessutom har jag kapat fram "hyllorna" som kassetterna sedan ska stå på.
Lite uppdateringar
Det känns fortfarande ganska tröstlöst och trist i största allmänhet. Jag har verkligen inte känt för att göra något speciellt och har istället försökt hitta några små och lite roligare saker att sysselsätta mig med. Tur man har möjligheten att styra sina arbetstider ganska fritt i alla fall.
