Hairfoot - En bloggande Burträskare

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg så har det varit en tung vecka. Kroppen har känts matt och trött. Mentalt har jag känt mig hängig och håglös. Enligt devisen "man kan inte bromsa sig uppför en backe" så har jag istället för att slappa och ge upp eller fuska istället försökt fokusera än mer, och dessutom ökat på träningen lite.

Har därför börjat komplettera mina styrkepass på gymet med lite konditionsträning. Försöker helst springa en stund på löpbandet, då en av de stora drömmarna inför sommaren ju är att kunna vara ute och löpträna en del. Kommer nog att behövas några pass till på bandet innan benen slutar protestera.

Fick precis det positiva besked efter dagens träff som jag kände att jag behövde. -2.6 kilo sedan föregående vecka!

Då det inte precis är en vanlig badrumsvåg som används så passade jag på att fråga min hälsokonsulent om det gick se hur pass mycket av viktminskningen som är muskelmassa (Gud förbjude att det lilla som finns minskar alltför mycket!) och hur mycket som är fett. Enligt supervågen så har det försvunnit 3 kilo fett senaste veckan. Tyder ju i så fall på att det dessutom snarast tillkommit någon liten muskel! Mycket glädjande!

Hade en glädjande reflex igår kväll när jag skulle förbereda saltlagen för att salta in lite älgkött som jag ska testa att torka. Hade inte tillräckligt mycket socker hemma och använde därför även lite sirap. Denna lyckades ju som vanligt kladda ner halsen på flasken, så jag ströka av det med fingret och lyckades stoppa den gamla reflexen att slicka av fingret cirka 2 decimeter från munnen. Sköljde av fingret istället. Kanske ingen stor sak, men vilken mental seger!

Vi har nu börjat titta på vägen mot målet, och hur vi framöver ska göra för att planera och utvärdera våra resultat på ett flertal plan. Kan nog blir riktigt roligt faktiskt, speciellt att utvärdera veckoplaneringen inför den kommande veckan. Jag tror att det är här det kommer att komma en hel del nyttig lärdom.

En annan positiv händelse förresten. Fick hundpink på de lite finare byxor jag normalt brukar byta om till efter träningen, inför gruppträffen, så de hamnade i tvättmaskinen igår kväll och var inte torra i morse. Tog därför ett par nya jeans istället. Blev dock lite överraskad (i positiv bemärkelse) när mitt gamla "finbälte" inte hade tillräckligt många hål. Blir till att ta fram håltången ikväll!

Friskt satsat inför kommande vecka!!

Kring mitten/slutet av förra veckan kände jag krafterna återvända alltmer. Knäna slutade äntligen kännas som spagetti, och det började gå ta i lite på styrketräningen i gymet.

Knäna känns fortfarande rätt OK, men dock känns resten av kroppen helt kraftlös. Känner mig just nu duktigt matt och tämligen håglös.

I veckans hemuppgift ingick att börja med dagliga promenader, något som jag verkligen hatar, speciellt med tanke på det kalla vädret och det hala väglaget. Dessutom känns det så otroligt tråkigt att promenera när det inte känns att det "tar". Har därför istället valt att träna med min landsvägscykel (som jag monterat på en magnetbroms). Har kört ett flertal pass per vecka sedan ett par veckor tillbaka. Sedan förra vägningen så har jag dessutom kompletterat styrketräningen med ett kortare pass på löpbandet. Gissa om benen kändes som vedklabbar efter det första passet!

Försöker bita ihop och köra på enligt devisen - "Det går inte bromsa sig ur en uppförsbacke".

Hoppas verkligen på bra resultat i samband med morgondagens träning, möte och vägning. Skulle verkligen behövas för moralen.

Så har man då klarat av ytterligare en vecka med endast soppor. Börjar kännas allt bättre. Nu idag (efter exakt två veckor) så har stadgan i benen kommit tillbaka. Känner mig allt piggare och verkar ha mer och mer kraft.

Testade under helgen på Free Power Dance. Klart spännande upplevelse. Med en smidig och graciös instruktris så var det helt uppenbart att jag är ungefär lika smidig som ett järnspett och lika graciös som ett kassaskåp. Passet var kanske inte speciellt jobbigt rent styrke- och konditionsmässigt, men det litar ändå på att tex hålla armarna i olika lägen i sidled i 10 minuter. Hade en otrolig träningsvärk i underbenen i två dagar efteråt.

Har även kört i gymet, dels igår, och även idag (innan gruppmötet). Passade dessutom på att köra lite träningscykel då jag fick lite tid över innan mötet. Kändes faktiskt helt OK, så kroppen börjar kanske vänja sig vid kosten.

Märker på måttbandet att det försvunnit ytterligare centimerar, främst runt midjan, men även runt höfterna. Känns klart skönt. Vågen visade idag på -2.8 kilo! Nu har det försvunnit 8.8 kilo på 14 dagar. Helt sanslöst. Det var verkligen något utöver vad jag hade hoppats, eller ens vågat tro.

Nu blir det påskhelg och lite lugn och ro. Siktar på ett par cykelpass hemmavid, samt ett gympass under lördag eller söndag (när det är öppet).

Var ju förresten på dop i lördags också. Nämnde nog tidigare att min syster bakat REJÄLT. Såg klart mumsigt ut. Vi gudföräldrar (tänk att jag fick mig en gudfru) hade tagit på oss att ställa i ordning och städa upp. Kändes som en rejäl utmaning att plocka i ordning fikabröd för 40 personer, och sedan sitta och titta på när de andra fikade. Kan dock meddela att jag inte ens slickade av smulorna från fingrarna. Kände inget behov! Hade dessutom en del att stöka med i köket, och det passade ju rätt bra då det minskade på frestelserna.

Igår blev jag dock så sanslöst sugen på att tugga på något att jag köpte ett sockerfritt tuggummi. Har dock träningsvärk i käkmusklerna idag...

Gruppmötet idag fortsatte på det mentala spåret. Efter att under föregående vecka inriktat oss på målbilden så har vi nu börjat titta på den mentala styrketräningen för att kunna ställa om det undermedvetna. Blir en klart spännande period framöver. Gäller bland annat att identifiera den inre dialogen som gör att jag förhandlar med mig själv och hitta vad som triggar igång den och hur den ska förändras för att inte stjälpa utan istället hjälpa till.

Noterade på morgonen att min ena tunnelfälla utlösts. Hämtade skidor och bössa varefter jag begav mig till fällan för att vittja. På vägen fram fick jag se ett spår som korsade mitt gamla skidspår. Har aldrig sett spår efter vare sig lo eller varg, men något av dessa två alternativ torde det röra sig om. Spåret kändes instinktivt som ett överstort hundspår (dock helt färskt eftersom det var tydligt trots att det snöat dagen innan). Meddelade Naturbruksgymnasiet, som skulle skicka dit en spårare för att kolla exakt vad det var. Har inte hört något ännu. Hade tyvärr bara mobilkameran med mig, så bilderna blev inte speciellt imponerande. Ska försöka hinna dit under kvällen för att göra ett nytt försök med den "riktiga" digitalkameran.



Jag har som sagt inte de största händerna i trakten, men det är i alla fall trugan på en riktig skogsstav som syns i bilden. Själva spårstämpeln i botten är uppskattningsvis cirka 9 centimeter bred (har mätt småhänderna med tumstock) och omkring 10--11 centimeter långa.

Kändes helt klart spännande att avancera mot fällan. Tanken på att sticka ner huvudet och kolla vad som satt i den  var inte speciellt tilltalande. Kunde dock när jag kom fram konstatera att de enda spåren som gick in i fällan tillhörde - en ekorre.

Så har jag då idag varit på träff #3 (#1 var första träffen med häsokonsulenten den 4/3 när jag gick med i programmet, och #2 var förra torsdagen när jag träffade resten av gruppen för första gången). Dagens diskussioner började beröra den mentala delen av programmet, vilket jag tror är det viktigaste, i alla fall för min egen del. Dessutom tror jag att det svåraste annars skulle ju knappast mitt viktproblemet ha uppstått, för vad som är nyttigt att äta vet jag ju, problemet har alltid legat i att verkligen göra det. Den stora utmaningen framöver blir helt klart att så att säga skriva om programmet som sköter ätfunktionen.

Hemläxan (jodå, vi har sådan också) denna gång består i att dels sätta upp mycket konkreta mål för framtiden (inom 6 månader är det sagt), och dels att analysera oss själva lite utifrån beteenden, hinder och resurser. Misstänker att det kan bli både intressant och avslöjande att brottas med detta.

Efter en introduktion till gymet och ett grundläggande träningsprogram av konsulenten i tisdags så passade jag på att köra programmet innan dagens träff. Fick öka på vikterna något för att få ungefär den belastning som föreskrivits. Har förhoppningsvis hittat en inledningsnivå nu. Kändes lite vingligt att gå nerför trappan till gruppmötet efteråt dock.

Har planerat att köra gymprogrammet på torsdagar (innan mötet), samt minst en gång till varje vecka, möjligen söndag och/eller tisdag. Försöker dessutom komma igång med lite cykelträning för flåset, men ännu så länge så är benen alltför geléartade för att erbjuda någon större insats på det området. Kör några kortare pass emellanåt dock. Skidföret börjar tina bort alltmer, så just nu avvaktar den satsningen antingen barmark (och rullskidor) eller ett återvändande vinterväder.

Resultatet efter hittills då?

Tja, anmälde mig till programmet den 4/3, började käka sopporna på morgonen den 5/3 (och har inte stoppat i mig något annat hittills, förutom en rackarns massa vatten förstås). Idag (13/3) efter 8.5 dygn med programmet så pekade vågen på -6.0 kilo! Precis vad psyket, motivationen och fokuset behövde! Speciellt som det är dop på lördag och min köra syster bakat i dagar (om inte veckor).

Kan dessutom meddela att även måttbandet ger utslag; -7 centimeter i midjan redan!

Vägde mig även i samband med mötet förra torsdagen, och redan då pekade vågen neråt (-2.4 kilo). Har med andra ord blivit av med 3.6 kilo på en enda vecka.

Inledningsvis så ska ju en del glykogen (cirka 0.5 kilo har det sagts) som lagrats i musklerna förbrännas, och detta avvecklar också det vatten som bundits av detsamma (cirka 3 gånger glykogenvikten). Detta torde alltså motsvara större delen av de 2.4 kilo som försvann första dagarna. Med tanke på att det pimplas cirka 2--3 liter rent vatten förutom sopporna som motsvarar ytterligare knappt 2 liter och förutom den vätska som dricks i samband med träning så existerar inte möjligheten att nedgången bestått av vätska. Skulle nog faktiskt kunna ställa mig och pinka i en snödriva utan att lämna synliga spår just nu.

Körde ett kort klicker-pass med Milito tidigt i morse, egentligen mest bara för att bli av med lite kvarbliven hundmat i byxfickan. Minsann om inte Milito kom på vad handsignalen för ligg skulle innebära. Nu lyckades han lägga sig på min handsignal när jag stod upp! Tidigare har det alltid krävts att jag stått på knä invid honom, och helst med lite hundmat i den hand som gör signalen. Klar framgång!!

Vilken upplevelse! Inte så att jag är någon gå-på-hockey-fanatiker precis. Nu var det ju dock första kvartsfinalen, och första gången Skellefteå AIK var i slutspel på 27 år! Hade bokat biljetter tillsammans med svågerämnet, och lyckats få riktigt hyggliga platser nära mitten, med riktigt bra sikt. Känns som att Skellefteå AIK har allt att vinna i detta kvartsfinal och HV71 allt att förlora.

Första 5 minuterna av första perioden stod det och vägde, inget av lagen fick något övertag, och båda hade en del chanser. Resten av perioden kändes det som att Skellefteå AIK inte vågade/kunde spela. HV71 hade ett rättvis övertag, och gjorde 0-1 tämligen rättvist, även om det kändes som att det inte var på grund av eget spel, utan snarare på grund av schabbel av Skellefteå AIK.

Andra och tredje perioderna var helt klart mycket bättre. Skellefteå AIK började komma in i matchen och bjöd bra motstånd till HV71. Kvittering i andra perioden, och i slutet av tredje 2-1 till AIK, vilket blev slutresultatet.

Rättvist resultat? Förhoppningsvis. Båda lagen hade lägen på några mål till. Hadelöv gjorde några helt underbara räddningar, och Skellefteå brände några riktiga frilägen. Känns dock som att AIK låg bakom samtliga tre mål i matchen. HV71 lyckas oftast med sitt passningsspel från egen zon till anfallszon, medan AIK oftast trasslar till det med någon lång diagonalpassning genom hela mittzonen (som oftast fastnar på en eller annan motståndarklubba). HV71 verkar också betydligt bättre på att ta mot passningar utan att tappa pucken, och att passa den vidare direkt.

Otrolig upplevelse dock att vara på plats. Kan ju inte på något vis jämföras med TV:n hemma, oavsett vilken typ av bildstorlek och ljudanläggning man sätter in.

Märkligt dock för någon som är så oinitierad som jag hur domarna kan släppa så många regelbrott och sedan ta en utvisning på något som visserligen var ett regelbrott, men till synes så mycket mindre våldsamt än mycket av det som släppts. Speciellt när det sker mindre än 5 meter från huvuddomaren som dessutom tittar åt rätt håll.

Kvällens knorr var nog dock att det knappt höll på att bli någon match överhuvudtaget för undertecknad. Stod inne på ICA Moröhöjden och skulle köpa schampo när det sa "knäpp!" från glasögonbågarna och vänstra glaset sprättade iväg. Slog ut med handen i ren reflex, och kände glaset snudda fingrarna innan det slog i stengolvet och gick i tre bitar. Söndrig glasögonbåge, och spräckt glas knappt 90 minuter före nedsläpp i första matchen under hela säsongen. Jippie! Lyckades lokalisera lite Locktite superlim innan jag anlände till syster/svåger knappt 20 minuter före avfärd till arenan. Lyckades limma ihop glaset och limmade därefter fast det och bågen i varandra. Slutresultatet?! Lite luddigt längst uppe till vänster i vänster synfält, men i övrigt helt OK funktion!

En fundering angående utfarterna från parkeringarna; varför tillåter man bara en fil att svänga höger (söderut) på E4 vid Shell-macken? Vore det inte smartare (då man ändå inte tillåter sväng vänster (norrut)) att höger fil vid Shell används till folkparksparkeringen (och dirigeras till högerfilen på E4), samtidigt som vänster fil används till parkeringarna som kommer uppifrån Skellefteå Kraft Arena och dirigeras ut till vänster fil (södergående) på E4? Då skulle det ju i praktiken bli två utfarter på samma stället istället för den oerhörda gröt som nu verkar vara standard!

Att man kan vara så skräckslagen för något så litet. Så kändes det verkligen när jag (och min morbror) anlände till Altersundets Kennel den fjärde januari i år för att hämta min första hundvalp. Just att inte riktigt veta vad man skulle förvänta sig var nog helt klart den stora faktorn, det står klart nu efter ett par månader när vi vant oss vid varandra så att jag nu inte alls kan förstå vad jag oroade mig för.

Altersundets Milito heter nyförvärvet, och det är en i det närmaste helbrun Vorsteh-hane.

Alla frågar hur det går, och jag kan bara säga att då jag inte haft någon valp tidigare (eftersom gammelhunden Milos kom till mig som en omplacering vid 4 års ålder) så vet jag inte riktigt hur det faktiskt förväntas gå. Dock inbillar jag mig att det går riktigt hyfsat.

Var ledig den inledande veckan så att vi skulle kunna bekanta oss riktigt med varandra och det nya hemmet. Gammelhunden fick helpension hos Moster och Morbror under några dagar (inte så att han klagar precis, det bjuds konstant sällskap, skogspromenader/jakt samt en del godbitar från bordet och diskbänken).

Man blir klart imponerad av att något så litet är så otroligt läraktigt. Då jag är lite rädd om mina trägolv i två rum så får gammelhunden inte gå in där (egentligen, men han smyger in emellan åt ändå), och jag hade bestämt att Milito inte heller skulle få beträda golven. Hade därför införskaffat ett antal gröna kompostgaller, men de står fortfarand kvar i orginalförpackningen. Direkt vid hemkomsten så behövdes endast fyra försök att beträda tröskeln innan Milito hade förstått grundprincipen med att stanna kvar på rätt sida tröskeln. Visst har han smitit in några steg emellanåt, men i takt med att tiden gått så har han blivit allt bättre på det, och numera går det faktiskt sitta i lugn och ro inne i TV-rummet med båda hundarna kvar ute i hallen/köket!

Har inledningsvis bara kört med lite fostran så att Milito ska veta sin plats i hemmet/flocken samt lite grunddresyr. Han vet helt klart vad "Nej!" och "Varsågod!" innebär. Han är redan ganska duktig på att sitta/stanna (som jag kör som ett och samma kommando). Av rent praktiska skäl kändes detta som ett bra inledningskommando. Kör det vid matskålen, buren (han har fått sova i bur från dag #1, och även det går kanonbra nu), bilburen, ytterdörrar med mera. Vi jobbar mer och mer med stadgan när han ska stanna kvar.

Han vet att komma på "Kom!". Dock märks det att kommandot inte riktigt är befäst. Det verkar vara lätt för honom att bli distraherad. Inomhus funkar samtliga kommandon bra. Ute blir det genast lite sämre, det verkar finnas mycket att lukta/titta på. Speciellt svårt är det när Milos är med ute, då blir det genast bara bus. Håller succesivt på försöka utöka räckvidden/ovillkorligheten på både "Stanna!" och "Kom!", men då tränar vi utan att Milos är med.

Har också börjat träna "Stå!" (inför kommande utställningar) och "Ligg!". Dessa har hittills visat sig vara svårast, men vissa små framsteg börjar komma nu.

Fick tips av en bekant (som är otroligt hundkunnig, och vars råd/åsikter jag verkligen respekterar) att titta lite på Klickerträning. Har skaffat en Klickar nu (samt några böcker angående ämnet), och det verkar helt klart spännande. Har klickat in Milito och lekt lite "101 Saker Att Göra Med En Låda". Märks faktiskt ganska fort att grundprinciperna med Klickern redan verkar fungera, dvs att man dels kan berömma mycket precist (även om hunden är en liten bit bort) och dels att hunden själv ska försöka komma på nya sätt att få ett klick. Från att vid första passet med lådan endast ha tittat mot den så hoppar han nu efter tredje passet (totalt kanske 15--20 minuters träning) in i lådan med allt fler tassar. Senast satte han sig dessutom vid flera tillfällen i lådan. Klart jackpot-klick! Har därför börjat introducera klickern vid "Stanna!" och "Kom!" när Milito befinner sig lite längre bort för.

Tja, vad mera? Rumsrenhet, nattsömn och kloklippning verkar vara populära ämnen när man pratar valp.

Pinkandet har gått tämligen bra tycker jag. Tog ett par veckor innan i princip allt pinkande skedde utomhus. Dock utan fri tillgång på vatten, så det handlade mest om att springa ut med honom när man trodde det kunde vara läge. För en dryg månad sedan beslutade jag mig för att "häja insatsen" lite, och införde fri tillgång på vatten för att verkligen kunna se om teorin om att göra ifrån sig utomhus hade gått in. Det hade den helt klart inte! Under första dagen med fritt vatten på jobbet så dracks det nog vid närmare 20 tillfällen (och pinkades minst lika många gånger). Kändes som att han drack för att det fanns plats i magen (och tillgängligt vatten) snarare än av ren törst.

Den första veckan med fritt vatten var helt klart kämpig, men efter 6 dagar med mer eller mindre mycket skurande av golv (insåg rätt snabbt att ett inköp av en Vileda Quickmop skulle tjänas in snabbt i form av besparade inköp av hushållspapper) så verkade det hela trilla på plats. Därefter har det varit mellan en och två veckor av en del stänkande inomhus när Jag-Vill-Ut-Nu!-signalen inte varit tillräckligt tydlig (eller husse suttit fokuserad på jobbdatorn), men den senaste tiden har varit i det närmaste klockren (för att inte tala om golven).

Bajsandet? Inga problem, det funkade fran dag #1. Endast två olyckor (får man nog kalla det). Båda gångerna på jobbet. Ena gången var det riktigt ruskigt väder ute och antingen så glömde han bort det när vi var ute (5 minuter innan), eller så ville han helt enkelt inte huka sig i snöstormen. Andra gången stod husse i duschen och hörde antagligen inte signalen ändå.

Nattsömnen har också löst sig. Han har som sagt fått sova i bur från första natten. De första dagarna sov jag själv med huvudet mot (eller till och med inne i) buren. Efterhand smög jag iväg madrassen allt längre från buren, tills jag efter en tid låg helt utom synhåll. I takt med att pinkandet fungerat bättre så har också nattsömnen blivit allt bättre för husse. Det tog helt klart emot att stå ute i -20 och snöstorm i bara birkenstock-tofflor och kortkalsonger i väntan på en pinkande valp (för tredje gången samma natt), men numera gör hundarna kväll någon gång mellan 21 och 21:30. Sedan är det lugnt till efter 5 på morgonen då jag börjar höra att framförallt Milito ligger och gäspar i buren. Dock inte åtgärder förrän väckarklockan ringer vid 6-tiden. Då blir det mat till Milos och sedan rastning av båda hundarna. Har börjat försöka ge Milito mat mer oregelbundet så att han inte ska vara alltför orolig på morgnarna, och det börjar ge resultat så smått. De senaste dagarna har han fått sin frukost på jobbet, mellan 7 och 8 istället.

Kloklippningen är nog det som vållar mest bekymmer hittills. Pillar och petar med tassar, klor, öron, ögon och tänder ett flertal gånger per vecka. Klorna filar jag oftast istället för att klippa. Går tämligt bra, även om han den senaste tiden återgått till att vara orolig när jag håller honom i knäet. Klotången är helt klart något som ger honom närmast panik, men jag har inte tänkt ge mig. Det blir någon klo som klipps istället för filas varje gång. Dock verkar det inte finnas mycket att klippa (i och med att jag filar så ofta), så många gånger sitter jag och låtsasklipper ett antal klor bara för att försöka vänja honom vid det. Vi besökte för cirka en månad sedan en av kullbröderna, som också finns i närheten, och de har tydligen också likartade erfarenheter av just kloklippningen. Nåväl, det ska nog lösa sig framöver.

Ser i nuläget med viss skräckblandad förväntan fram emot våren och sommaren med skotträning och de första övningarna i jaktmomenten. Det skulle ju vara otroligt häftigt om mognaden och dressyren tillät några inledande försök ute i skogen under hösten.

Så var man då äntligen igång med en rejäl satsning på vikt och fysik! Började under onsdagen i föregående vecka följa Xtravaganzas program.

Kör inledningen i vad som kallas Helfart, och efter snart en vecka så kan jag säga att det faktiskt verkar funka förvånandsvärt bra. Helfarten innebär att man under en inledande period enbart äter diverse soppor som tillhandahålls av Xtravaganza. Man ska tydligen få i sig all näring som behövs för kroppen, men ytterst begränsat antal kcal.

Stundvis ha ett otroligt sug infunnit sig, men hittills har jag lyckats stå emot! Det är en vanvettigt härlig känsla att lyckas gå in i en matvaruaffär eller kiosk och bara handla en tidning eller en flaska vatten!!

De första dagarna gick nog av bara farten, men sedan kändes det att det började hända saker i kroppen. De senaste 3--4 dagarna har kroppen känts som gelé, speciellt benen. Inte så praktiskt när man dessutom ska träna. Att köra skating på blötföre (otränad, utan teknik och styrka/kondition) tog på rejält. Ska ju tydligen finnas 5 grundväxlar i skating, men jag är helt klart övertygad om att jag lyckats uppfinna två nya som ligger någonstans under 1:ans växel. Jag kallar dem nog "lågettan" och "friläget". Hör av er från landslaget om ni behöver mer information!!

Lika vingligt kändes det efter passen på cykeln också. Nu säger hälsokonsulten (och den lilla boken också) att det är den första perioden som är värst, och att det ska börja kännas bättre efter några dagar. Hoppas verkligen det, för inledningen är helt klart inget för den klenmodige. Krävs helt klart att man verkligen bestämt sig, och ser till att hålla fokus ett antal dagar.

Under gårdagen fick jag en introduktion i gymmet av min hälsokonsult, som satte ihop ett litet grundläggande program för att stärka upp främst överkroppen. Blir nog kanon, speciellt med tanke på att jag jobbar framför en dator hela tiden. Körde det två varv, och idag känns det vad som tränades. Speciellt magmusklerna hör av sig! Ska försöka hinna med ett pass till i samband med gruppträffen på torsdag.

Gruppträfferna är förresten hittills en otroligt bra upplevelse. Har ju för många herrans år sedan även testat Viktväktarna, men där kändes helt klart gruppträffarna otroligt kommersiella; betala, väg och sedan iväg. Var alltid så många deltagare att man aldrig hann prata med VV-konsulten. Xtravaganza-gruppen (där vi alla startat samtidigt) hade i torsdags (första träffen) 8 deltagare, så vi kunde sitta i lugn och ro runt ett bord och prata/lyssna i nästan en timme.

En klar för del med den nuvarande "matlagningen" är att den ju är blixtsnabb. Värm lite vatten och blanda i soppulvret. Går inte mycket tid till det (eller att äta upp det heller för den delen). Blir lite mer tid till annat istället, typ just träning, eller en av mina andra favoriter; städning.