Hairfoot - En bloggande Burträskare

De förbaskade senfästena kring knäna (speciellt det högra) vägrar ge med sig. Känner, trots ett par månaders löpvila under sensommaren/hösten, av dem även vid mycket lugn löpning.

Hade ett uppföljningsbesök bokat hos sjukgymnasten i går morse. Teorin just nu är att köra med kyla varje kväll direkt före sänggående (för att inte behöva belasta dem när de är kylda) och vila från löpning/träning i en vecka.

Känns ganska bajsigt, minst sagt, men om det hjälper så är det ju klart värt det.

Blir mao en ganska stympad styrke-/sjukgymnastikträning under resten av veckan, utan cykelvärmning, trappklivande, löpning, och benträning. Blir bara lite balansövning och överkroppsträning, så det kommer att bli korta besök på 360TC i veckan.

Men kanske det turas så jag får dricka kaffe samtidigt som Kicki i alla fall.

Då det ju bedrivs älgjakt (efter kalv) fortfarande så blir det ju inte mycket tid över till andra aktiviteter eller annan jakt just nu.

Jag har dock passat på att i söndags skjuta in rådjurs-/toppfågelbössan med några kvarvarande skott från ifjol. Har bara tre blyspetsar färdigladdade (och är lite "snål" om dem då de skjuter ruskigt bra) så jag ville inte "slösa" bort dem på en inskjutning. Inte heller ville jag jaga utan att vara helt säker på var bössan slår hålen.

Kom dock på att jag ju dels har ett antal toppfågelskott kvar och dels gjorde noggranna jämförelser mellan laddningarna med helmantel, blyspets och hålspets i fjol. Hade ett minne av att helmanteln låg 2--3 cm lägre än de båda andra som däremot träffade på ungefär samma ställe. Lyckades hitta igen inskjutningstavlorna från i fjol och mycket riktigt så kom jag faktiskt ihåg rätt.

Därigenom lyckades jag, precis i skumningen i lördags afton/kväll, hinna iväg och kontrollskjuta ett par helmantelskott. Behövde bara justera upp nya kikaren 2 cm för att få dem att slå exakt i mitten, så nu vet jag att blyspetsarna träffar just över 2 cm ovanför där jag siktar. Skönt.

Har varit ute och vakat lite, både på söndag morgon och senast nu i morse. Dock inget resultat. Det finns ju två getter och två kid som regelbundet betar nere på åkrarna framför husen, men det känns lite väl mycket som en straffspark i öppet mål, så jag tänker härda på ett tag framöver för att försöka få tag på en bock någon annanstans. Sedan får vi se vad som händer.

Igår kväll tog jag mig i kragen och gjorde klart älgtrofén. Hade under senaste dygnet bättrat på blekningen på några ställen.



Båda de sköldar som jag fått av en jaktkamrat har fått en omgång med bandputsen och sedan betslackats bruna.



Slutresultatet blev i mitt tycke tämligen OK, speciellt med tanke på att det är jag själv som racklat på med den.



Däremot skapades ju istället ett annat, men mer angenämt problem, var tusan ska den hängas upp på väggen? De tar ganska rejält med plats dessa två troféer, och jag skulle gärna vilja ha dem bredvid varandra. Fjolårshornet är fortfarande, i mitt tycke, det mer estetiskt tilltalande hornet av de två.



En aning för spretigt för att vara riktigt vackert...

Nu är hornet kokt och rensat. Dessutom har det fått sig en första omgång med väteperoxiden. Igår kväll gjordes en första inpassning så att den ska ligga bra mot underlaget.



Ska ordna fram en sköld härnäst nu, och sedan blir det till att putsa lite på inpassningen och sedan bleka på en del områden, främst i nacken, på skallbenet.

Älgjakt idag igen, men bara kalvar numera, då vi ju fyllde vår licenstilldelning av vuxna djur förra helgen. I skumrasket strax före det började ljusna så lyckades jag i alla fall se tre älgar nere på åkrarna. Till sist kunde det fastställas att det var en ko med TVÅ kalvar. Perfekt då vi ju skulle försöka få tag på just kalv idag.

Det blev en skyndsam utpostering runt såten. Efter bara 20 minuter så fick passgrannen in en bra träff på den ena kalven. Väl såten var avklarad och kalven omhändertagen så gjorde vi ett försök att med den andra hunden försöka ta an spåret efter kon och den kvarvarande kalven.

Detta visade sig vara ett par väldigt snabba älgar. Innan vi hunnit notera något så hade älgarna sprungit ifrån hunden, och lämnat såten. Hunden försökte efter förmåga hålla efter och det drog snabbt iväg tvärs igenom våra marker bort mot grannmarkerna i nordlig riktning. Efter en chansartad ompostering, utifall det skulle väja något i östlig riktning innan det hunnit alltför långt norrut så befann jag mig allra längst norrut i våra marker. Snart visade dock hundpejlen att älgarna ställt rakt norrut mot Skellefteå (av den fart de höll att döma).

Under tiden som hundföraren och jaktledaren försökte lokalisera hunden så stod vi i alla fall kvar på pass i skogen, utifall...

Efter någon stund så meddelar den dåvarande passgrannen över radion att han precis sett en riktig kapitaltjur passera mellan mig och honom, bara på 60--70 meters håll från honom. Den hade stannat och nosat lite i mitt spår, men sedan tämligen lugnt fortsatt i östlig riktning.

Då vi ju mest stod och fördrev tiden i skogen i väntan på att få höra att hunden lyckligt lokaliserats så beslöt jag mig för att roa mig lite och testa några lockläten. Jag gick tillbaka ett 50-tal meter mot passgrannen för att komma upp över en liten kant och få bättre uppsikt in över den gallringsskog där tjuren traskat iväg.

Började locka lite trevande, och efter kanske 4--5 minuters försiktiga 'ÅH!-anden så hör jag plötsligt hur det knakar till upprepade gånger snett inåt gallringsskogen.

Efter bara några sekunder ytterligare så blir jag varse en REJÄL kapitaltjur som kommer lufsande rakt ner mot mig där jag stod i kanten på gallringsskogen. Han kommer så pass fort lunkande att jag bara hinner formulera tanken - "Visst hänger det rena kalsonger på tvättlinan i källaren?!" - innan tjuren är inne på uppskattningsvis 20 meters håll, där han till sist stannar av och blänger på mig samtidigt som den utstöter ett antal grova OUFF!-aden.

Gissa om jag lyckades stå blick stilla?! Under ett 30-tal sekunder, då jag febrilt försöker räkna taggarna på den skovel som är närmast mig, står tjuren stilla och svänger med huvudet och försöker hitta källan till lätena. När han börjar titta alltmer åt sidan så chansar jag på ytterligare ett 'ÅH!!, och återigen står han och stirrar rakt på mig en stund, men denna gång beslutar han sig för att han inte gillar läget och gör helt om och rusar iväg ett 10-tal meter, där han återigen stannar till när jag 'ÅH!-ar till. Denna gång bredsida på just över 30 meter, fritt skottfält på bogen, men kronan skymd av några granar. Till sist lunkar han dock iväg tillbaka in i gallringen.

Hur kapital den egentligen var är jag inte säker på, men dock hann jag räkna till 7 rejält långa taggar på ena skoveln, från dess bakkant fram ungefär till rosenstocken. Torde sitta ytterligare minst ett par taggar framför rosenstocken, och möjligen någon liten tagg i bak-/framkant som inte syntes i riset. En riktigt grann herre med andra ord! Gissar att vilken älgjägare som helst skulle vara nöjd att få ha ett så fint horn på väggen, men det var en otroligt trevlig upplevelse att få se en sådan kapitaltjur på nära håll, dessutom på lock, en verklig prydnad för markerna! Det enda som skulle ha gjort det häftigare vore om jag haft en kamera (eller videokamera) med och lyckats föreviga honom, men jag kommer ändå inte att glömma den ståtliga anblicken i brådrasket!

Första steget i troféberedningen - flåningen - är nu gjort. Direkt därefter utfördes steg 2 - grovsågning - med en motorsåg. Kvällen avslutades med att det tredje steget - kokningen - inleddes.



Kokningen verkar ta en rejäl stund. Höll på ett par timmar igår och har fått bort ganska mycket. Över natten har den fått ligga i blöt i en back med kallt vatten, och ikväll ska jag se hur mycket ytterligare som lossnar. Eventuellt läge för lite kompletterande kokning väl det värsta har lossnat.

Värmekällan? En liten kokplatta med två plattor. Som kokkärl används en gammal långpanna. Går inte så mycket vatten på det viset, och man slipper vänta på att få upp temperaturen. Dock kokar vattnet bort på en halvtimme så det gäller att passa så det inte kokar torrt.

Årets älgjakt har överlag varit lyckad. Vi har sett tämligen bra med älg. Dessutom en riktigt blandad population med både kor & kalvar, pinntjurar, kvigor, mellantjurar och några rejäla oxar. Vi har hittills även klarat oss helt utan eftersök, vilket alltid är skönt. Dock är ju skillnaden mellan framgång och fiasko ibland hårfin, och tur har många gånger givetvis en stor betydelse.

Exempelvis i lördags morse, när vi inledde med en liten såte nere vid sjön. 5 djur var observerade (bla ko med kalv) när vi postade ut. Precis som hundföraren skulle börja traska in i området så kom en pinntjur springandes mot honom. Eftersom han fortfarande höll fast i hundkopplet så vågade han inte skjuta då hunden kunde rycka till och förstöra skottet. Mycket mer än så hann han inte tänka innan han i princip var översprungen av älgen som lämnade såten. Då vi hade fler djur i såten beslutades att fortsätta med den ursprungliga såten. Efter ytterligare någon tid så kom en ensam älgko upp mot en passkytt som dock visligen avstod från att skjuta då vi ju sett ko OCH kalv tidigare.

Under mitten på dagen rev vi av en annan såte med den andra älghunden, som fick till ett upptag som dock drog iväg REJÄLT ut ur markerna. Efter att såten var manuellt genomtraskad så avvek hundföraren och jaktledaren för att försöka få fatt i hunden igen. Visade sig blir lättare sagt än gjort, för inte förrän efter klockan 8 på kvällen (dvs 9 -- 10 timmar senare) lyckades det projektet.

Resten av jaktlaget beslutade sig för att fördriva tiden med att jaga igenom ytterligare en såte med den första älghunden. När vi postade ut detta område så observerades en pinntjur som försökte smyga ut över en skogsväg men ändrade sig och backade tillbaka in i såten. När hundföraren efter en stund var redo att inleda så försökte samtidigt pinntjuren smyga ut ur såten igen, men i och med att den följde med vinden så kom den rakt på en passkytt som då fick lägga ner sin första älg någonsin. Grattis Thomas!

När hundföraren omsider traskat runt/genom området och nästan var framme skulle han bara vänta in hunden. Jag satt samtidigt mitt i solgasset och hann precis tänka tanken - Nu kan man snart passa på att blunda ett ögonblick och njuta av solen. Då hördes ett kort men kraftigt knakande. Jag vred försiktigt över huvudet åt det hållet och blev varse en stor mörk skugga ett hundratal meter bort i riset på de gamla igenvuxna inägorna.

Jag insåg att jag hade bra hjälp av vinden om älgen bara fortsatte framåt (dvs mot mig), och så länge den inte blev skrämd av något ljud, eller någon oförsiktig rörelse från mig så kanske jag skulle kunna få en chans i någon av öppningarna i riset lite närmare älgstolen. Efter en stund började älgen smyga vidare snett förbi mig, och när den doldes helt av ett tätt risbuskage passade jag på att försiktigt smyga upp bössan på kanten av stolen. Jag hittade en smal öppning i snåren och höll tummarna att älgen skulle fortsätta i samma riktning, för då skulle den passera där. Otroligt nog så blev det precis så, och när älgen försiktigt gick ut i öppningenn så skickade jag ett skott mot bogen. Reaktionen blev fullt språng framåt 20-30 meter, in i nästa helt täta buskage, där jag förlorade älgen ut sikte. Dock kom den inte ut igen, och det började knaka betänkligt i riset som vajade ganska mycket. Efter bara några 10-tal sekunder så var det ånyo helt stilla, och det kändes som att allt gått vägen, vilket jag då rapporterade på radion till jaktledaren.

Efter ytterligare ett par minuters lugn så bad jag jaktledaren om att få gå fram och kontrollera så att allt gått bra. När jag lämnade passet sprang det iväg en kgiva/ko tillbaka in i såten. Jag hade aldrig observerat den under hela situationen. Jag smög mig runt snåren utan att hitta älgen, men insåg då snabbt att jag faktiskt kunde se själva älgstolen som jag suttit i. Med andra ord var jag inne i fel snår och letade. Bytte raskt snår och hittade då älgen direkt.



Väl hemma, efter avtvättning, så ser kronan ut såhär.



9 (eller möjligen 10 med en del god vilja) + 10 taggar. I kväll börjar så pysslet med att ta hand om trofén.

Inse dock ånyo så liten marginal det kan vara mellan framgång och fiasko. Om hundföraren inte hållit i hunden så hade han säkerligen fällt pinntjuren, och om den ko som visade upp sig för en passkytt varit en kviga så hade sannolikt den fällts. Hade något av detta hänt (alternativt om den älgko som kastade innan jag hann skjuta under jakten i september hade stått kvar ett ögonblick längre) så hade jag inte kunnat skjuta denna oxe, för det blev det sjätte och sista vuxna djuret på vår tilldelning för året. Alternativt om oxen kommit springande istället för att gå, då hade det aldrig gått skjuta i den smala gluggen. Små marginaler...

I lördags morse sett det ånyo en räv i fällan nere vid sjön. Denna gång en fin liten rävtik på cirka 3 kilo.

Satt och passade bakom en gammal ladugård när det kom en vildsvinsgylta traskande. Började fundera på vad som sagt angående skjutbara vildsvin när det helt plötsligt också kommer en ruskigt grann råbock smygande. Bocken kom sakta allt närmare och var till sist på väg över den gamla gödselstacken när jag tryckte iväg ett skott som tog bra.

Hann tyvärr aldrig fram för att se hur trofén såg ut på nära håll, för just då ringde väckarklockan...

Delar av förmiddagen har tillbringats med att hjälpa en hundägare från en by utanför Burträsk. För några dagar sedan sprang hans 6 månaders stövarvalp bort. Trots en stor sökinsats har hunden inte kunnat hittas. Tyvärr så slog vädret om under första natten så marken täcktes av snö. Sannolikt kan detta ha bidragt till att förvirra och avskräcka hunden. Dock har man tack vara snön sett spår efter den (samt var den sovit en natt) inom ett någotsånär begränsat område (dock fortfarande väldigt stort).

Hundägaren hade på olika omvägar fått tag på mitt namn och ringde igår kväll och undrade om det som en desperat åtgärd skulle vara möjligt att få låna en tunnelfälla. Sagt och gjort, nu har vi för en stund sedan med hjälp av traktorn burit ut en av mina fällor från sin plats i skogen, och fraktat den med bil till det område där valpens spår observerats. Fällan står nu uppgillrad, och har laddats med hundens invanda mat.

Jag håller verkligen tummarna för att valpen snart ska vara återbördad till ägaren.

Igår låg utlåtandet från den tidigare utförda HD-röntgen. Skönt att se att allt är som det ska.



Bara att nöta vidare med jaktträningen, blir han en duktig jakthund så hindrar inte hans HD-status honom från att godkännas för avel!

Av en massa anledningar så har löpträningen och träningen på 360TC legat nere i ett par månader.

I morse var det så dags att ta tag i projektet igen. Hugaligen så segt det kändes att springa igen. Tyvärr smärtar knäet fortfarande, och nu dessutom på ytterligare ett ställe, tillsammans med motsatta sidans höft. Tror jag ska försöka köra på ett par veckor och se hur det utvecklar sig inledningsvis.

Inför hösten så har jag i alla fall beslutat att modifiera styrketräningen något. Istället för att köra igenom mest hela kroppen med ett 15-tal övningar varje gång så ska jag testa att dela upp det på tre dagar och istället köra tre set av varje övning när jag väl kör den. I morse var det benen som fick en omgång, vilket (förutom smärtan i knä/höft) kändes riktigt bra.

Glädjande nog så kom i alla fall pulsen ner till acceptabla nivåer ganska direkt efter att jag slutat springa (jämfört med under inledningen på sommaren då den dröjde sig kvar i 5--10 minuter). Visserligen gick pulsen upp ganska högt med tanke på att det var ett tämligen kort och lugnt pass, men annat är ju inte att vänta sig nu när dels vikten är högre än för några månader sedan och dels konditionen tagit rejält stryk av att löpträningen inte kunnat utföras. Förhoppningsvis ska det bli bättring med tiden!