Hairfoot - En bloggande Burträskare

Igår var jag ute på toppfågeljakt. Ingen som helst jaktlycka.

Det är i alla fall riktigt roligt att se hur mycket harspår det finns på många ställen. Det finns även en hel del rådjursspår.

Några av harspåren var ganska präktiga till storleken.

Hittills har jag skrapat alla rävskinn direkt på tanan med hjälp av en gammal sked. Det går väl an om det är något enstaka skinn någon gång då och då, men man blir fort trött i händerna, och jag tycker att det ofta tar ganska lång tid.

Jag har snokat en del på internet i ämnet och hittat många referenser till skrapstockar (eller Fleshing Beam som det kallas "over there"). Istället för att som jag gör nu, sitta med på en stol med tanan lutad mot väggen och skrapa neråt mot stolen, så trär man upp skinnet på en rundad stock/planka, klämmer fast skinnet mot magen och skrapar ifrån sig, neråt.

När jag nu dessutom hade en räv att flå/skrapa så passade jag på att tillverka en dylik skrapstock av en byasågad planka på 2"x6", dvs 55x150 mm ungefär. Den grovsågades och sedan rundades den till med en elhyvel och en enkel fot spikades ihop. I princip ser det hela ut som en grovhuggen strykbräda/rävtana som monterats på sniskan.



Inget mästerverk precis, men fullt dugligt för att kunna testa lite i alla fall. Det är nog ganska viktigt att man försöker få till ytan så slät som möjligt så att inte skrapverktyget har mölighet att hugga fast och göra onödiga hål i skinnet (det är lätt nog ändå). Det ska nog inte heller finnas några skarpa kanter som riskerar att skära igenom när man skrapar.

Hursom, sedan trär man alltså på själva rävskinnet, håller fast änden på skinnet mot magen/midjan och skrapar ifrån sig.



Då man har båda händerna fria, och dessutom kan lägga lite kraft bakom så går det utmärkt att skrapa med ett tvåhandsverktyg, till exempel en skrapkniv (ser ut som en bandkniv, men är slö på den konkava sidan av "eggen" som man använder). När man skrapar något så tunt som ett rävskinn (vi pratar ju i princip samma struktur/tjocklek som ett smörpapper när man skrapar buksidan) så gäller det att vara riktigt försiktig. Den konvexa eggen har dock en viss skärpa så man kan använda den till att skära bort kött/brosk.



Som vanligt är det inte helt fel att ha tillgång till sågspån för att suga upp lite fett.

Det gick riktigt bra att skrapa största delen av skinnet, men själva huvudet var en smula pyssligt, och kräver säkerligen lite mer övning. Slutresultatet blev dock riktigt bra, några hål i skinnet förstås, men annat var inte att vänta i och med att det var första försöket. I efterhand har skrapstocken rundats av ytterligare något. Vi får se om det går bättre nästa gång.

Däremot torde det gå tämligen bra att skrapa mer "rejäla" skinn, till exempel bäver eller grävling. Kan vara läge att leta lite i frysboxen...

Fastän det står en gatlykta inte långt från hundgården så känns det ändå väldigt mörkt där inne. För att lätta upp mörkret och göra det lite mer trivsamt för hundarna så inhandlades en 9 meter lång "ljusslang" som sedan fästes upp med skruvklammer i takreglarna.

Ett tidur senare och voilá, belysning i hundgården. Blev riktigt trivsamt faktiskt, men en smula svårt att få med på bild riktigt bra.

Det börjar vara så pass kallt på kvällarna/morgnarna nu att det skönaste alternativet rent temperaturmässigt oftast är att jogga på lunchen.

En fördel är att det emellanåt är ett hejdundrandes vackert vinterväder också!



Kallt, knarrigt men tämligen underbart!

Gårdagen blev en traktorpysslarkväll tillsammans med grannen.

Vi brukar hjälpas åt att montera snökedjor på våra traktorer. Så även i år. Min traktor hade fått stå inne senaste dygnet och kedjorna har funnits i garaget i nästan en vecka. Varma och trevliga grejor att jobba med alltså.

Efter att ha kopplat lös schaktbladet (som vi brukar använda under första snösvängen för att inte riva lös så mycket grus) och dragit ut det ur garaget så tog det ungefär 30 minuter att få på nästan 150 kilo broddkätting på min traktor. Blev en snabbservice av bränslefiltret också.

Under tiden som jag najade fast alla lösa kättingändar hämtade grannen sin egen traktor och kättingarna till denna. Vi passade sedan på att hämta hem snöslungan från dess sommarförvaring innan vi bytte traktor i garaget.

Efter att ha lagt på broddkedjor även på grannens traktor så passade han på att byta motorvärmare (under tiden som jag najade fast kedjeändarna) och montera ett kupévärmaruttag.

Sedan var det bara att koppla snöslungan och byta traktor i garaget.



Total tid för att lägga på kedjorna på båda traktorerna (samt att hämta hem slungan) - cirka 90 minuter. Otroligt så smidigt det kan gå om man hjälps åt.

Jag hittade ju en ganska skaplig laddning med en mycket lätt hålspetskula vid mitt senaste besök på skjutbanan. Det går vrida ut mer fart vid behov, och säkerligen även mer precision, men för stunden så nöjer jag mig.

Under helgen har några skott laddats utifall det blir läge att jaga lite räv.

Just denna laddning ger väldigt hög "fyllnadsgrad" i hylsorna. Om jag skulle behöva sätta kulorna lite djupare i hylsorna så skulle krutet nå ända upp till kulorna. I nuläget finns det möjligen plats för några stackars korn till.

Det blev en smula utdraget detta generatorbyte. Jag lyckades hitta en avsliten kabel i motorutrymmet, men när fästpunken för denna lokaliserats så lyste fortfarande ett antal indikatorlampor i instrumentpanelen.

Visserligen laddade den nya generatorn 14.4 volt över batteripolerna, så laddningen fungerade direkt, men det känns inte bra att laddlampan, bränslelampan och varningen för vatten i bränslefiltret lyser hela tiden.

Fick tipset från bilfirman där bilen ursprungligen köptes att koppla isär B+-kabeln till generatorn och jorda denna för att se om det skulle få lamporna att slockna. Icke så, men däremot så gick istället bilens 80A-huvudsäkring...

En smula pyssligt att lokalisera en utbytessäkring under helgen, men tack vare verkstadschefen på Forslunds i Skellefteå så gick det lösa med en annan säkring, som egentligen inte passade.

Senare under helgen, efter ytterligare snokande och funderande så lyckades jag till sist hitta ett relä som tydligen styr laddindikeringslampan. När detta relä plockades ut så slockande alla de instrumentlampor som krånglat. Efter en ytterligare tur in till Skellefteå och inköp av ett nytt relä så var det bara att stoppa in det nya reläet och starta bilen. Allt funkar!

Jag har verkligen längtat efter att få dra till banan och "skjuta undan" lite. Hade en hel hög med olika laddningar som jag var sugen på att testa. Igår blev det så till sist läge. Nollgradigt och en lätt bris bara. Timingen kunde inte ha varit bättre visade det sig, för på kvällen började det ånyo att snöa, och nu under helgen (och så långt prognoserna sträcker sig) så har det lovats dels kyla och dels kraftigare vind.

Dels ville jag testa lite lite olika krutsorter (för att se ungefär vad för hastigheter de åstadkommer) i syfte att leta en lämplig toppfågelladdning till en kompis som inte har tid att labba så mycket själv (men som har en bössa byggd av samma smed som byggde min, och i samma kaliber, så förhoppningsvis ska ett fungerande recept i min bössa kunna tjäna som utgångspunkt även i hans bössa) och dels ville jag testskjuta två nya kulor.

För krutsorterna hade jag utifrån laddtabellerna försökt gissa ungefär vilken krutmängd som skulle ge 915--930 m/s i utgångshastighet. Den helmantelkula som ska användas har några gånger gett tämligen god precision i precis detta spann. Det visade sig dock inte helt överraskande vara ganska svårt att komma med några bra uppskattningar. Överlag så gav laddningarna lägre hastighet än tänkt. Å andra sidan så var det nollgradig, och fabrikanternas testskjutningar torde äga rum i betydligt högre temperaturer. Hälften av kruten landade kring (eller under) 900 m/s. En moderat laddning Norma 203-B (som landade på 904 m/s i snitt) visade sig vara lovande (översta gruppen på nedanstående bild), då den snittade ungefär 11.5 mm centrum-centrum (c/c) mellan skotten.



Två av laddningarna låg visserligen spot-on i hastighetsspannet, men gav ändå inte någon precision att tala om. Däremot verkade Vihtauvori N540 (mellersta gruppen på nedanstående bild) lovande, även om hastigheten där blev 943 m/s, vilket nog är lite VÄL högt, kan säkert börja riva lite i fåglarna då.



Jag testsköt också min egen toppfågelladdning, och trots stelfrusna fingrar (efter dryga 2.5 timmar på banan) och snabbt skytte så visade sig denna laddning fortfarande fungera tillfredsställande. Jag hade också passat på att testskjuta några laddningar med Swift Scirocco II, en bondad blyspets, som jag lurar på att använda till rådjursjakt. Då den hade samma vikt som min toppfågelkula och i det närmaste exakt samma ballistiska koefficient så hade jag en viss förhoppning om att den skulle kunna skjuta åtminstone skapligt med en ungefär likadan laddning, men framförallt att den skulle träffa på ungefär samma ställe (så att man inte behöver ställa om kikaren). Glädjande nog så visade sig i alla fall träffpunkten sammanfalla mycket väl med toppfågelkulan. Exakt lika i höjd, och bara 6 millimeter som skiljer i sidled (och då kändes det ändå som att jag slarvade bort ett skott).

Tillfället nyttjades också för att testa en ganska lätt hålspetskula som jag tänkt använda till räv- och kråkjakt. Jag testade två olika krut (och tämligen hårda laddningar), och båda visade åtminstone godtagbar precision. Att de dessutom båda skjuter lika i sidled, dels med varandra och dels med toppfågelladdningen är ju ingen nackdel (att rådjursladdningen möjligen ligger 5 -- 10 millimeter till vänster är bara av akademisk betydelse). Hastigheten på rävladdningarna är redan nu 1000 respektive 1032 m/s, så fart finns så att det räcker och blir över. Dessutom går laddningen (i alla fall enligt tabellerna) höja ytterligare något snäpp utifall...



Nu är bössan i alla fall injusterad (efter att laddningarna testskjutits) för toppfågel-/rådjursjakt, så alla träffbilder har justerats uppåt ungefär 1". För toppfågel/rådjur är det med andra ord "mitt i" som gäller som riktpunkt. Inför rävjakten blir det nog dock till att komma ihåg att justera ner kikaren så att jag inte skjuter över i och med att rävladdningen slår ungefär 1.5" högre på 100 meter än de andra laddningarna.

Nästan ironiskt att jag var orolig för betet i rävfällorna bara för någon dag sedan. Nu är i alla fall betet i en av fällorna utbytt, för i morse hade den slagit igen, och det fanns en fin liten rävtik på ganska exakt 4.5 kilo där inne.



Det blir nog till att ta en sväng förbi de övriga fällorna och kontrollera betet i dem framåt helgen, det verkade inte var så mycket kvar i denna fällan.

Ett sista besök uppe i bigården (eller snarast resterna av den efter Holmens härjningar). Denna gång var det en sista statuskontroll, isolering av kuptaket (nu när bisamhällena dragit ner sockerlösningen går det fylla tomrummet i foderlådan med hopskrynklat tidningspapper som isolering) samt byte av kupbotten (eller snarast själva skivan i botten, från helt tät till ett spärrgaller som tillåter ventilation men hindrar möss).

Blev lite extra peppad av övningsskjutningen dagen innan så jag har letat fram några laddningar som ännu inte testskjutits. Dels en som är tänkt för min egen rådjursjakt, och dels en som är tänkt som ett lite speciellt test.

Jag har en kompis som handladdar själv och som dessutom har en bössa vars patronläge brotschats med exakt samma patronlägesbrotsch som min egen bössa (finns alltså en chans att samma laddningar som fungerar i min bössa kan fungera ganska OK även i denna puffra). Dock har han lite väl fullt upp för att hinna med att testskjuta och experimentera. Blev tillfrågad om jag hade någon lämplig laddning med en lite trubbig helmantelkula för toppfågeljakt. Tyvärr inte, men det går ju alltid att leta fram något lämpligt. Vid tidigare tillfälle har jag därför laddat upp en kort stege som förhoppningsvis ligger i ungefär det område där min egen bössa vid några tillfällen skjutig riktigt bra med denna kula (som jag använt i mina "foulerskott"). Vi får se hur det går när banan besökts. Det vore coolt att hitta något som skjuter OK med helmantel också. Sedan är det ju förstås en chansning att kompisens bössa skjuter OK med något liknande när han laddar, men det kan ju vara en utgångspunkt i alla fall.

Som ett eget experiment (förutom den nya rådjursladdningen då) så har jag också laddat upp några skott med en ännu lättare hålspetskula (till räv, kråka och bäver). Jag har testat två olika krut för att se ungefär vilken hastighetspotential som finns.



Förhoppningen är att hålspetsen ska gå "så fort som möjligt", FMJ-kulan 900--930 m/s (än snabbare så kan det börja "riva" i fåglarna även om det är en FMJ-kula) och Scirocco-kulan (bondad blyspets med plasttip) cirka 900 m/s (kanske samskjuter med min toppfågelladdning då).

Dessutom passade jag på att ta itu med den eftersatta vapenvården. Älgstudsaren fick sig en rejäl och av lapparna att döma välbehövlig skrubbning och sedan blev loppet inoljat lite försiktigt. Nu ska den nog klara sig tills nästa gång.

Då testskjutningarna av de nya laddningarna kommer att kräva lite bättre vindförhållanden än vad som är nu så passade jag även på att i alla fall förbereda den bössan också så att jag i alla fall inte behöver stå och rengöra den det första jag gör på banan. Den bössan är för det mesta oerhört tacksam att rengöra. Pipan är väl inskjuten enligt konstens alla regler (även om det förstås finns ett flertal "skolor" angående just inskjutning) och det verkar inte fastna mycket kopparrester i alla fall. För det mesta räcker det långt med en försiktig skrubbning för att få bort krutresterna, den efterföljande kopparrengöringen brukar sällan visa på några avlagraingar. Klart att dra till banan i alla fall.

Blir emellanåt sådär på hösten, jag kommer på en massa småsaker som behöver göras innan snön kommer. Lustigt att det alltid verkar finnas fler.

Denna gång blev det i och för sig ett trevligt av brott på lördagen då jag och min skylthållare gjorde sällskap med en kompis som ville testskjuta några laddningar. Ett par trevliga timmar, och laddningarna verkade fungera som tänkt.

Till hösten hör ju också att det blir mer frekvent mellan eldningarna ute i pannrummet. Något som Milito verkar uppskatta...