Vackert julkort
Jag måste bara få visa ett av de vackraste julkorten jag fick denna jul. Dessutom en lite ovanlig brytning mot alla husdjur och småbarn som normalt kommer som foton. Det kommer från kolvmakaren P-O Stenmark, som byggt min toppfågelstudsare. Han har nu färdigställt en custombössa i kaliber 505 Gibbs, och hade en bild på denna som julkort.
Förbättringar av skoterkälken
Pappa (eller någon annan) hade en gång i tiden tillverkat en skoterkälke. Bordet har gått sönder, men jag insåg att när jag ändå skulle laga detta så kunde jag lika gärna se till att svetsa fast några extra läppar som stöd, så brister det förhoppningsvis inte lika lätt nästa gång. Jag har dessutom flyttat två öglor där det är tänkt att någon slags rörelsebegränsning av medarnas framkant ska kopplas in. Ytterligare 4 öglor har dessutom svetsats fast i bakkant av kälken för att kunna begränsa medarna rörelse i framkanten. Ska initialt bara sätta dit några korta stumpar kedja, men vi får se vad det blir senare.
Toppfågelsjakt
Det har blivit en hel del timmar i skogen nu under julhelgen. Har faktiskt lyckats ta mig en tur om dagen var je dag efter julafton.
Hade dock lite problem första dagen, då jag bröt en truga på Tegsnässtavarna efter 3 timmar (var ju en rejäl bit kvar hem efter det). Har svurit ganska mycket åt den bedrövliga kvaliteten hos dessa trugor. Nu är det den tredje trugan som gått sönder helt och dessutom lossnat från staven. Har dessutom redan tidigare brutit två stavar. Svagt Tegsnäs!
Under lördagen så tillverkades det dock egna trugor till båda stavarna utav resterna från två gamla trugor, samt lite bagageremmar , popnitar och brickor.
I söndags blev dessa så invigda, och jag kan meddela att de höll för premiärturen, vilket hittills alltså inte några av Tegästrugorna gjort.
Med lite ståltråd, ett par brickor och en tång i packningen så går de dessutom säkerligen att reparera ute i fält!
Blev förresten också en fågel lördags, men då jagade jag faktiskt till fots (trugorna var inte påtänkta ännu).
Hade dock lite problem första dagen, då jag bröt en truga på Tegsnässtavarna efter 3 timmar (var ju en rejäl bit kvar hem efter det). Har svurit ganska mycket åt den bedrövliga kvaliteten hos dessa trugor. Nu är det den tredje trugan som gått sönder helt och dessutom lossnat från staven. Har dessutom redan tidigare brutit två stavar. Svagt Tegsnäs!
Under lördagen så tillverkades det dock egna trugor till båda stavarna utav resterna från två gamla trugor, samt lite bagageremmar , popnitar och brickor.
I söndags blev dessa så invigda, och jag kan meddela att de höll för premiärturen, vilket hittills alltså inte några av Tegästrugorna gjort.
Med lite ståltråd, ett par brickor och en tång i packningen så går de dessutom säkerligen att reparera ute i fält!
Blev förresten också en fågel lördags, men då jagade jag faktiskt till fots (trugorna var inte påtänkta ännu).
Julfirande
Det blev ett mycket trevligt julfirande iår. Jag började hos syster inne i staan, och avslutade hos moster och morbror borta i Holmliden. God mat och trevligt sällskap hela tiden.
Lille Hjalmar var finklädd vid sin första jul!
Lille Hjalmar var finklädd vid sin första jul!
Styrketräning inför kommande apportering?
Jag har ju emellanåt funderat på om den apport som vi använder i träningen är för lätt eller för tung, eller om Milito helt enkelt inte tycker att apportträningen är kul (vilket ju faktiskt inte spelar så stor roll, den ska ju genomföras ändå). Idag bevisade han i alla fall att den inte är för lätt.
Jag har ett par 3.5-kilos hantlar liggande efter golvet på jobbet, bara utifall...
Helt plötsligt märker jag att den ena flyttat sig till hundmadrassen på "egen" hand, och kort därefter ser jag Milito bära omkring på den. Lyckades fånga honom på bild precis som han lade sig ner med den, men han har även gjort en riktigt perfekt avlämning med den i efterhand!
Det märks att det är mer kritiskt att få ett grepp på mitten, för annars orkar han inte riktigt med att hålla den kvar. Det kanske är så han kommer att lära sig söka ett bra grepp?!
Jag har ett par 3.5-kilos hantlar liggande efter golvet på jobbet, bara utifall...
Helt plötsligt märker jag att den ena flyttat sig till hundmadrassen på "egen" hand, och kort därefter ser jag Milito bära omkring på den. Lyckades fånga honom på bild precis som han lade sig ner med den, men han har även gjort en riktigt perfekt avlämning med den i efterhand!
Det märks att det är mer kritiskt att få ett grepp på mitten, för annars orkar han inte riktigt med att hålla den kvar. Det kanske är så han kommer att lära sig söka ett bra grepp?!
Lyckan är --- tända ljus till jul
Jag införskaffade i våras ett nytt tidur till elcentralen i garaget. Det gamla (som styr utebelysningen kring plattsättningen och bron) hade blixten sannolikt tagit redan ett par månader innan. Det visade sig dock vara MYCKET svårt att få någon elektriker att koppla in det nya uret.
Igår kväll, när Stefan svetsade på skorstenen så tiggde jag lite med hans pappa, som passade på att dels byta handske på Stefans egen MIG-svets så att han numera kan svetsa med en trefassvets istället för en enfasdito (vilket innebär att lyset inte blinkar inomhus och att säkeringarna inte går i garaget) och dels att även sätta in det nya tiduret.
Gissa om jag blev glad när jag för första gången på ett år till sist hade utebelysning!
Igår kväll, när Stefan svetsade på skorstenen så tiggde jag lite med hans pappa, som passade på att dels byta handske på Stefans egen MIG-svets så att han numera kan svetsa med en trefassvets istället för en enfasdito (vilket innebär att lyset inte blinkar inomhus och att säkeringarna inte går i garaget) och dels att även sätta in det nya tiduret.
Gissa om jag blev glad när jag för första gången på ett år till sist hade utebelysning!
Kul projekt i garaget
Stefan, som håller på att bygga panncentral, har fått låna mitt garage för att pula med skorstenen. Han ska skarva två rejäla längder rostfritt rör, sätta på ett gren och en sotlucka. Blir en rejäl pjäs, knappt 8 meter lång totalt. Jag hjälper till lite, dvs håller i saker så att han kan mäta lättare.
Modifierat skjutbänken
Sean länge har jag ledsnat på att skjutbänken uppe på Rislandets skjutbana varit konstruerad som en mjölkstol/grillbänk. Det kan säkert funka ganska bra för gubbarna som ska skjuta ett par tre smällar för att se att ölgbrakaren pekar åt ungefär rätt håll. Dock tillåter det inte att man skjuter med stöd under bakkolven, vilket krävs när man försöker få ihop grupperna ytterligare något. I och med att jag själv är ganska intresserad av handladdning och gärna skulle vilja kunna avgöra vilken av två laddningar som skjuter 12 mm istället för tex 14 så är det ju av vikt att kunna ha så bra stöd som möjligt under testskjutningarna. Jag klurade därför, vid mitt senaste besök på banan, ut en mycket enkel komplettering av den befintliga skjutstolen så att den skulle kunna användas även med bakstöd.
Igår skruvade jag ihop det, och drog upp till banan och monterade det. Jag provsatt bänken helt snabbt, och tror att det nog ska kunna vara användbart. I alla fall så är det klart bättre än den ursprungliga konstruktionen. Hoppas nu bara att det inte är någon idiot som vandaliserar bänken och bryter bort den nya delen.
Tanken med den utskjutande delen är alltså att man ska kunna sitta med bra stöd för BÅDA armarna och kunna ha stöd under bakkolven och ÄNDÅ kunna sitta med överkroppen vriden in mot bössan UTAN att få bänkens hörn i bröstet och att armarna ändå ska räcka till utan att man ska behöva ligga inne på bordet!
Igår skruvade jag ihop det, och drog upp till banan och monterade det. Jag provsatt bänken helt snabbt, och tror att det nog ska kunna vara användbart. I alla fall så är det klart bättre än den ursprungliga konstruktionen. Hoppas nu bara att det inte är någon idiot som vandaliserar bänken och bryter bort den nya delen.
Tanken med den utskjutande delen är alltså att man ska kunna sitta med bra stöd för BÅDA armarna och kunna ha stöd under bakkolven och ÄNDÅ kunna sitta med överkroppen vriden in mot bössan UTAN att få bänkens hörn i bröstet och att armarna ändå ska räcka till utan att man ska behöva ligga inne på bordet!
Porslinet flyttat
Nu har jag äntligen kommit mig för att stoppa in porslinet i vitrinskåpen! Jag lyckades få in både min Gröna Anna (inte kopparna dock)...
...och mormors paradservis (samt en del av mina egna vin-/ölglas)...
...i de två små vitrinskåpen.
...och mormors paradservis (samt en del av mina egna vin-/ölglas)...
...i de två små vitrinskåpen.
En helg i läckornas tecken
I fredags styckade vi mitt rådjurskid, och senare på kvällen så malde och paketerade jag. Efter att köttkvarnen diskats så skulle jag i lördags morse olja in skärbladen och hålbrickan. Jag använde då min sprayflaska för matolja. Jag fyllde den och pumpade upp trycket lite innan jag ställde den åt sidan tillfälligt. Gick helt snabbt ut i hallen när jag hörde en smäll och ett krasch inifrån köket. Båda hunderna i bäddarna i hallen, så de var helt oskyldiga. När jag tittade in i köket så hittade jag en sprucken sprayflaska med matolja och en hel massa matolja överallt.
Alla arbetsbänkar till höger om spisen, ända bort till microvågsugnen, var nerkladdade med olja. Det fanns olja ända uppe på köksfläkten. Kan meddela att det tog en bra stund att skrubba bort, samt att allt som stått på arbetsbänkarna behövde diskas. Jag kan helt klart avråda till köp av OBH Nordicas oljesprayflaska!
Dock var det inte slut den dagen. På eftermiddagen, när jag skulle hämta en matbit ur kylen, så trampade jag en vattenpöl, och misstänkte förstås att kyl/frys sprungit läck. Dock var det inte så allvarligt, utan det var istället mammas och pappas gamla vattenkanna som beslutat sig för att springa läck. Det hade uppstått en spricka i överkant av själva infästningen av pipen.
På bilden nedan har sprickan vidgats ytterligare.
På kvällen blev jag bjuden över till nygrannarna på lite paj och vin. Mycket trevligt. Fick då höra att de haft problem med dels vatten som runnit ner efter skorstensröret in i köksskåpen och dels matfett som runnit ut ur spisen. Ingen bra dag för läckor med andra ord.
Alla arbetsbänkar till höger om spisen, ända bort till microvågsugnen, var nerkladdade med olja. Det fanns olja ända uppe på köksfläkten. Kan meddela att det tog en bra stund att skrubba bort, samt att allt som stått på arbetsbänkarna behövde diskas. Jag kan helt klart avråda till köp av OBH Nordicas oljesprayflaska!
Dock var det inte slut den dagen. På eftermiddagen, när jag skulle hämta en matbit ur kylen, så trampade jag en vattenpöl, och misstänkte förstås att kyl/frys sprungit läck. Dock var det inte så allvarligt, utan det var istället mammas och pappas gamla vattenkanna som beslutat sig för att springa läck. Det hade uppstått en spricka i överkant av själva infästningen av pipen.
På bilden nedan har sprickan vidgats ytterligare.
På kvällen blev jag bjuden över till nygrannarna på lite paj och vin. Mycket trevligt. Fick då höra att de haft problem med dels vatten som runnit ner efter skorstensröret in i köksskåpen och dels matfett som runnit ut ur spisen. Ingen bra dag för läckor med andra ord.
Reparation av slungan
Ha! Lyckades få till slungan helt på egen hand. Man kan ju se det som en lite enkel reparations-/svetsövning, vilket ju var klart passande för mig.
Började med kraftuttagsaxeln, som dels inte gick lossa från slungan och dels var otroligt trög i aktionen. Jag lyckades till sist övertala den att lossna från slungan. Problemet visade sig vara lite grader på splinsen på slungans axeltapp. Jag tog rondellen och en slipskiva med "flärpar" och putsade försiktigt bort dem. Fettade sedan in axeltappen.
Kraftuttagsaxeln delades därefter i mindre bitar, som samtliga rengjordes och fettades in rejält.
Sedan tog den riktigt roliga delen vid. Jag svetsade fast ett par dragöglor i slungans bakkant, så att det dels ska bli lättare att koppla lös slungan från en traktor som inte är igång, och dels förhoppningsvis vara möjligt att koppla en bogserlina om någon bli behöver dras upp ur diket.
Den andra öglan.
Dragöglorna är gjorda av ett par avkapade bergskilar för förtöjning av båtar. 24:- styck på Jula...
När jag ändå var nära med svetsen så passade jag på att svetsa ihop en spricka i själva slungan också.
Dags för en liten knorr, eller i alla fall krok. Den ska användas för att hänga upp kraftuttagsaxeln när man kopplar lös slungan tillfälligt (och inte tar bort axeln). Därigenom slipper vi riskera att axeln snöar över (i alla fall om vi som vanligt trär en plastkasse över änden på den).
Senare på kvällen blev det även läge för lite ytbehandling, så nu är hela slungan återigen orange!
Började med kraftuttagsaxeln, som dels inte gick lossa från slungan och dels var otroligt trög i aktionen. Jag lyckades till sist övertala den att lossna från slungan. Problemet visade sig vara lite grader på splinsen på slungans axeltapp. Jag tog rondellen och en slipskiva med "flärpar" och putsade försiktigt bort dem. Fettade sedan in axeltappen.
Kraftuttagsaxeln delades därefter i mindre bitar, som samtliga rengjordes och fettades in rejält.
Sedan tog den riktigt roliga delen vid. Jag svetsade fast ett par dragöglor i slungans bakkant, så att det dels ska bli lättare att koppla lös slungan från en traktor som inte är igång, och dels förhoppningsvis vara möjligt att koppla en bogserlina om någon bli behöver dras upp ur diket.
Den andra öglan.
Dragöglorna är gjorda av ett par avkapade bergskilar för förtöjning av båtar. 24:- styck på Jula...
När jag ändå var nära med svetsen så passade jag på att svetsa ihop en spricka i själva slungan också.
Dags för en liten knorr, eller i alla fall krok. Den ska användas för att hänga upp kraftuttagsaxeln när man kopplar lös slungan tillfälligt (och inte tar bort axeln). Därigenom slipper vi riskera att axeln snöar över (i alla fall om vi som vanligt trär en plastkasse över änden på den).
Senare på kvällen blev det även läge för lite ytbehandling, så nu är hela slungan återigen orange!
Mer sjukgymnastik
Tredje besöket. Känns allt bättre med balansen och kontrollen i övningarna. Det knäpper och knastrar fortfarande på insidan av höger knäskål, men när jag frågade vad det kunde vara så fick jag ett lugnande besked. Är en del stel vävnad som börjar mjukna av träningen. Inget att bekymra sig om.
Har bokat in nästa besök på måndag respektive tisdag till veckan!
Har bokat in nästa besök på måndag respektive tisdag till veckan!
Iläggssulorna hämtade!
I skrivande stund har jag precis återvänt från Umeå och Gå & Löpkliniken där jag fått hämta ut mina specialanpassade iläggssulor. Nu blir det till att gå in dem någon dag, och så snart sjukgymnasten ger klartecken ska jag inviga dem på löpbandet!
Kontroll av nerfall samt byte av bottenskivor
Under gårdagskvällen passade jag på att utnyttja det milda vädret för att inspektera mina bikupor. Jag ville dels kontrollera nängden nerfall i de stora samhällena, och dels byta från den lite tätare sommarskivan i kupans botten till ett spärrgaller. Detta skyddar dels mot möss och råttor och tillåter dels bättre ventilation.
Allt så riktigt bra ut. De flesta samhällena hade mycket begränsat nerfall. Ett av sammhällena bakom "Gustavs" hade något fler döda bin, men inte mycket.
Allt så riktigt bra ut. De flesta samhällena hade mycket begränsat nerfall. Ett av sammhällena bakom "Gustavs" hade något fler döda bin, men inte mycket.
Datorstrul
Förbaskade dator!
Igår kväll, precis när jag skulle bryta för dagen, så började holken krångla. Kunde inte starta program alls i Explorer. Testade även från Task Manager, men det gick lika dåligt.
Nu på morgonen så fortsätter strulet. Gick lika dåligt nu. Har under de senaste två timmarna startat om eländet 5--6 gånger. Emellanåt har jag bara fått upp bakgrundsbilden på desktop och inget mer. Inte lätt att kunna göra något på datorn då.
Till sist så lyckades jag i alla fall bryta igång någon app, så nu hoppas jag att eländet funkar tills i morgon kväll (då jag går på julledighet)!
Igår kväll, precis när jag skulle bryta för dagen, så började holken krångla. Kunde inte starta program alls i Explorer. Testade även från Task Manager, men det gick lika dåligt.
Nu på morgonen så fortsätter strulet. Gick lika dåligt nu. Har under de senaste två timmarna startat om eländet 5--6 gånger. Emellanåt har jag bara fått upp bakgrundsbilden på desktop och inget mer. Inte lätt att kunna göra något på datorn då.
Till sist så lyckades jag i alla fall bryta igång någon app, så nu hoppas jag att eländet funkar tills i morgon kväll (då jag går på julledighet)!
Förbättringar på snöslungan
DÅ snöslungan ändå var losskopplad beslöt jag mig för att ge den en allmän översyn/service och samtidigt försöka hinna genomföra några mindre förbättringar när den ändå är inne i garaget. Fick hjälp av Stefan med "bubbubben" och dess lastpik att lyfta in slungan i garaget och upp på några låga träbockar så att arbetshäjden blir dräglig.
Jag ska göra en rundsmörjning, svetsa en spricka på ena sidan och dessutom försöka hinna svetsa fast två dragöglor i bakkant (så att det blir lättare att dra den bakåt när man måste koppla lös den från en traktor som inte går flytta). Dessutom kom Stefan med det eminenta förslaget att försöka tillverka någon slags fast anordning att hänga upp kraftuttagsaxeln i när man kopplat lös slunga. Vi resonerade lite om möjliga varianter på detta och det ska nog kunna bli något bara tiden räcker till.
Jag ska göra en rundsmörjning, svetsa en spricka på ena sidan och dessutom försöka hinna svetsa fast två dragöglor i bakkant (så att det blir lättare att dra den bakåt när man måste koppla lös den från en traktor som inte går flytta). Dessutom kom Stefan med det eminenta förslaget att försöka tillverka någon slags fast anordning att hänga upp kraftuttagsaxeln i när man kopplat lös slunga. Vi resonerade lite om möjliga varianter på detta och det ska nog kunna bli något bara tiden räcker till.
Mer sjukgymnastik
Igår körde jag mitt andra sjukgymnastikpass (tredje blir i morgon). Kändes bättre under detta pass. Balansen är något bättre under de två övningarna som kräver sådan, så det ser helt klart lite mindre "vilt" ut när jag tränar nu.
Kändes dock ganska skumt på vänstersidan äv högerknäets knäskål efter uppvärmningscyklingen. Kändes liksom svullet och knastrigt, men det gick över efter bara någon minut. Ska försöka komma ihåg att fråga sjukgymnasten i morgon...
Kändes dock ganska skumt på vänstersidan äv högerknäets knäskål efter uppvärmningscyklingen. Kändes liksom svullet och knastrigt, men det gick över efter bara någon minut. Ska försöka komma ihåg att fråga sjukgymnasten i morgon...
Slaskskottning
Viserligen är det ju trevligt när det inte är så förbaskat kallt hela tiden, men nackdelen med töväder är att det rasar en del blötsnö från taken och att vägarna blir slaskiga (vilket innebär att de blir spåriga när det väl blir kallt igen). Tillbringade därför större delen av gårdagskvällen med att skotta slask runt om i byn. Blev några gårdsplaner samt två vägsträckor och tre vägkorsningar, men nu tror jag att det ska vara någotsånär farbart även när det fryser till igen.
Nu är det hjul igen!
Häromkvällen fick jag en begäran om hjälp av en granne. Han hade haft lite oflyt ute i skogen och kört emot ett träd i en sådan vinkel att själva däcket på ena framhjulet tryckts till så mycket att dess tryck mot fälgen släppt och all luft pyst ut. Punka på en traktor 3 km ut i skogen. Ingen höjdare.
Vi skottade fram bilsläpet och drog till skogs med diverse utrustning. På tämligen kort tid hade vi lyckats palla upp traktorn med en domkraft och lossa hjulet, som därefter lastades på släpet.
Under gårdagen fick han hjulet lagat (behövde bara rensas på skräp och sättas rätt på fälgen igen. Därefter fylldes luft på igen och hjulet var som nytt. Monteringen hade tydligen gått bra också, för när jag kom hem på eftermiddagen så var traktorn parkerad på sin vanliga plats igen. Skönt att det löste sig!
Vi skottade fram bilsläpet och drog till skogs med diverse utrustning. På tämligen kort tid hade vi lyckats palla upp traktorn med en domkraft och lossa hjulet, som därefter lastades på släpet.
Under gårdagen fick han hjulet lagat (behövde bara rensas på skräp och sättas rätt på fälgen igen. Därefter fylldes luft på igen och hjulet var som nytt. Monteringen hade tydligen gått bra också, för när jag kom hem på eftermiddagen så var traktorn parkerad på sin vanliga plats igen. Skönt att det löste sig!
Laddat upp inför toppfågeljakten
Häromkvällen passade jag på att ladda upp lite inför den kommande toppfågeljakten. Har laddat en stege med Varget och en med Vihtavouri N540 (som skjutit bra tidigare). Samma kula (Lapua 90 grain FMJ) och kulisättningsdjup i båda fallen. Ska blir klart spännande att se hur de skjuter i kyla.
Första sjukgymnastikpasset!
Jag kan bara säga - ÄNTLIGEN!
Idag fick jag så köra första passet hos sjukgymnasten (RE-KO). Då knäsenan bedömts vara intakt (och ej inflammerad) och det istället rör sig antingen om ett fäste eller en slemsäck som krånglar så har nu träningen inletts för att stärka muskulaturen kring knäet/senan så att jag om någon vecka förhoppningsvis ska kunna komma igång och springa/cykla på allvar igen.
Det kan tyckas vara tämligen enkla övningar, tåhävningar och knälyft med mera. Belastningen är tämligen låg, men då övningarna utformats till att verkligen isolera specifika muskler, och då det dessutom är fråga om 6 övningar där samtliga ska utföras koncentrerat och långsamt, och dessutom i tre omgångar vardera, så infinner sig mjölksyran faktiskt i flera av övningarna, trots den ringa belastningen.
Kändes riktigt bra efteråt. Det är ju inte fråga om någon konditionsträning eller muskelbyggnad precis, utan har som sagt ett mycket specifik syfte - att stärka musklerna kring höger knä. Hela knäområdet kändes varmt efter genomfört pass, så det blev helt klart en bra genomblödning.
Nästa pass blir på onsdag förmiddag!
Idag fick jag så köra första passet hos sjukgymnasten (RE-KO). Då knäsenan bedömts vara intakt (och ej inflammerad) och det istället rör sig antingen om ett fäste eller en slemsäck som krånglar så har nu träningen inletts för att stärka muskulaturen kring knäet/senan så att jag om någon vecka förhoppningsvis ska kunna komma igång och springa/cykla på allvar igen.
Det kan tyckas vara tämligen enkla övningar, tåhävningar och knälyft med mera. Belastningen är tämligen låg, men då övningarna utformats till att verkligen isolera specifika muskler, och då det dessutom är fråga om 6 övningar där samtliga ska utföras koncentrerat och långsamt, och dessutom i tre omgångar vardera, så infinner sig mjölksyran faktiskt i flera av övningarna, trots den ringa belastningen.
Kändes riktigt bra efteråt. Det är ju inte fråga om någon konditionsträning eller muskelbyggnad precis, utan har som sagt ett mycket specifik syfte - att stärka musklerna kring höger knä. Hela knäområdet kändes varmt efter genomfört pass, så det blev helt klart en bra genomblödning.
Nästa pass blir på onsdag förmiddag!
Videokväll
Till sist så fick jag och grannen (Sven-Olov) ihop vår planering och kunde avnjuta en jaktfilm angående rävlockning. Vi har försökt få till detta under ett antal veckor, men har det inte varit jakt eller snöröjning så har det varit jobb, middagar och annat som kommit i vägen.
Det blev inte oväntat en mycket trevlig stund framför TV:n, och jag hoppas vi får möjlighet att upprepa det vid något tillfälle snart, det finns ju ytterligare en lockfilm att se och dessutom en björnfilm om andan faller på.
Det blev inte oväntat en mycket trevlig stund framför TV:n, och jag hoppas vi får möjlighet att upprepa det vid något tillfälle snart, det finns ju ytterligare en lockfilm att se och dessutom en björnfilm om andan faller på.
Rådjursjakt MED marginalerna!
Jag hade ju tidigare en rådjursjakt där marginalerna inte riktigt var med. Tyckte dock att taktiken var tämligen bra och beslöt att göra ytterligare ett försök i går morse. Tog denna gång ett pass ytterligare några meter längre in bland träden bakom en jordvall. Det var tämligen knastrigt att ta sig dit i den åtfrusna blötsnön, men till sist satt jag på plats och var beredd.
Efter bara kanske 10--15 minuter fick jag se ett rådjur längst bort i en åkerkant. Kunde inte se om det var en bock, get eller ett kid, så jag beslöt att avvakta. Det fanns ett par gamla traktorspår i snön över åkern, och dessa gick ut mot den bro på odlingsvägen där jag bedömt att de passerade oftast tidigare. I djupsnön var min förhoppning att de skulle följa traktorspåren och odlingsvägen då dessa antagligen erbjöd den lättast framkomliga vägen.
Denna gång stämde mitt antagende exakt. Rådjuret kom sakta efter traktorspåren över åkern, mot bron till odlingsvägen. När det hunnit ut ett 70-tal meter och var klart inom skotthåll fick jag så se ett till rådjur i skogskanten. Detta var mindre, helt klart ett kid.
Jag hoppades nu så klart att även kidet skulle ta samma väg som geten (vilket det första djuret då givetvis var). Efter någon minut så skuttade det mycket riktigt iväg åt samma håll. Turligt nog så väntade geten in kidet mitt på åkern, och därefter gjorde de sig ingen brådska. Jag valde en lämplig skjutriktning och avvaktade. Till sist så stod de stilla, med exponerade bredsidor och på bra håll. Dock i vanvettigt djup snö. Kidet hade snö en bit upp efter bogen.
När jag kramade av skottet så rasade kidet ihop och försvann i snön. Geten tog några steg och stannade sedan till, fortfarande med bredsidan exponerad. Jag ville dock inte skjuta henne, så jag ställde mig upp direkt för att kunna se hur det gick med kidet. Ändå stod hon kvar. Beslöt mig då för att gå kortaste vägen fram för att kunna förvissa mig om att kidet verkligen var dött. Geten stod kvar ända tills jag klättrat över jordvallen och hoppade över diket in på åkern.
Kidet låg kvar på platsen men fick för säkerhets skull ett skott i bakhuvudet, även om jag inte tror det var helt nödvändigt.
Sedan vidtog jobbet med att bärga ut det ur skogen i djupsnö och sedan slakta upp det. Testade att flå framifrån. De älgar vi skjuter brukar vi normalt flå bakifrån dvs vi hänger dem i bakbenen och sliter av skinnet i riktning mot huvudet. Då hänger kroppen redan i bakbenen, vilket gör att man inte behöver hänga om kroppen när den är flådd. Nackdelen är att det kan vara lite pyssligt i övergången mellan bakben/slaksida. Där är det lätt att det börjar trasas sönder. När man flår framifrån hänger man djuret i huvudet, skär upp skinnet runt halsen och gör i övrigt samma öppningssnitt som "vanligt" på benen. När jag flått ner några centimeter på halsen så gick resten faktiskt att slita av med handkraft. Fick flå något på frambenen och i en liten flik på bröstet, men i övrigt slet jag av skinnet i sin helhet. Mycket enkelt.
Efter bara kanske 10--15 minuter fick jag se ett rådjur längst bort i en åkerkant. Kunde inte se om det var en bock, get eller ett kid, så jag beslöt att avvakta. Det fanns ett par gamla traktorspår i snön över åkern, och dessa gick ut mot den bro på odlingsvägen där jag bedömt att de passerade oftast tidigare. I djupsnön var min förhoppning att de skulle följa traktorspåren och odlingsvägen då dessa antagligen erbjöd den lättast framkomliga vägen.
Denna gång stämde mitt antagende exakt. Rådjuret kom sakta efter traktorspåren över åkern, mot bron till odlingsvägen. När det hunnit ut ett 70-tal meter och var klart inom skotthåll fick jag så se ett till rådjur i skogskanten. Detta var mindre, helt klart ett kid.
Jag hoppades nu så klart att även kidet skulle ta samma väg som geten (vilket det första djuret då givetvis var). Efter någon minut så skuttade det mycket riktigt iväg åt samma håll. Turligt nog så väntade geten in kidet mitt på åkern, och därefter gjorde de sig ingen brådska. Jag valde en lämplig skjutriktning och avvaktade. Till sist så stod de stilla, med exponerade bredsidor och på bra håll. Dock i vanvettigt djup snö. Kidet hade snö en bit upp efter bogen.
När jag kramade av skottet så rasade kidet ihop och försvann i snön. Geten tog några steg och stannade sedan till, fortfarande med bredsidan exponerad. Jag ville dock inte skjuta henne, så jag ställde mig upp direkt för att kunna se hur det gick med kidet. Ändå stod hon kvar. Beslöt mig då för att gå kortaste vägen fram för att kunna förvissa mig om att kidet verkligen var dött. Geten stod kvar ända tills jag klättrat över jordvallen och hoppade över diket in på åkern.
Kidet låg kvar på platsen men fick för säkerhets skull ett skott i bakhuvudet, även om jag inte tror det var helt nödvändigt.
Sedan vidtog jobbet med att bärga ut det ur skogen i djupsnö och sedan slakta upp det. Testade att flå framifrån. De älgar vi skjuter brukar vi normalt flå bakifrån dvs vi hänger dem i bakbenen och sliter av skinnet i riktning mot huvudet. Då hänger kroppen redan i bakbenen, vilket gör att man inte behöver hänga om kroppen när den är flådd. Nackdelen är att det kan vara lite pyssligt i övergången mellan bakben/slaksida. Där är det lätt att det börjar trasas sönder. När man flår framifrån hänger man djuret i huvudet, skär upp skinnet runt halsen och gör i övrigt samma öppningssnitt som "vanligt" på benen. När jag flått ner några centimeter på halsen så gick resten faktiskt att slita av med handkraft. Fick flå något på frambenen och i en liten flik på bröstet, men i övrigt slet jag av skinnet i sin helhet. Mycket enkelt.
Nackdelen med snöstormar...
...är ju att när det stormat klart så finns det en massa snö att skotta! Denna gång dessutom tämligen kram snö, vilket alltid är dåliga nyheter när man kör med vår traktorslunga. Denna gång påbörjades svängen en stund före 9 på morgonen och var klar strax efter 13. Tur det var lördag! Dessutom hade jag denna gång turen att det faktiskt fanns en lämplig fart som gjorde att snön kunde pressa sig in i slungan, men utan att klabba ihop sig. Lite för låg fart så tog sig inte snön in i slungan och lite för hög fart så klabbade den ihop sig och kom inte ända in i slungan.
Därför gick det denna gång faktiskt ändå riktigt bra att slunga de flesta partierna. Dock gick det inte att dra med sig någon snö med slungan och sedan få igång själva slungningen igen. Då var det bara att skotta undan den snöhögen och försöka igen med "färsk" snö.
Därför gick det denna gång faktiskt ändå riktigt bra att slunga de flesta partierna. Dock gick det inte att dra med sig någon snö med slungan och sedan få igång själva slungningen igen. Då var det bara att skotta undan den snöhögen och försöka igen med "färsk" snö.
Misslyckad jakt i snöstorm
Tja nog var det mest en fråga om princip, och en längtan av att få testa det nya vinterkamoflaget som gjorde att jag över huvudtaget gav mig ut i lördags morse. Snön vräkte ner, men dock med en i det närmaste perfekt vind. Mycket nysnö dock, så det var tämligen lätt (även om det gick väldigt tungt) att smyga in i markerna. Satt ett par timmar inne bland träden i snöraset och väntade, men inga djur dökt upp, så till sist fick jag vika ner mig och återvända hem. Dock funkade bössöverdraget riktigt bra, för trots att det rasat en hel del snö på mig så hade inget kommit in i mekanismen på bössan.
Bössöverdraget klart!
Nu är ekipaget äntligen helt redo för vinterjakt. Mycket mer kamoflage än så här kan jag inte åstadkomma just nu, speciellt i kombination med snödräkt och ansiktsmask...
Liten väggdekoration
Svårfotograferat med mobilen. Väggen är trots allt ljusgrön, inte kritvit som på bilden, men hursomhelst, jag har satt upp en liten väggdekoration i form av några svarta siluettbilder i plywood. Köpte dem i Pajala för några år sedan, men hade lyckats "gömma" dem i en låda ända tills nu.
Mysfaktor på jobbet
Det är ju inte utan att man börjat ledsna lite på att det är så förbaskat mörkt hela tiden. Jag har inte så många lampor på jobbet, och kopplade därför in tre fönsterlampor för att få lite ljus och mys. Blev inte helt tokigt.
Tror nog dessutom att det ser ännu mysigare ut från utsidan än från insidan!
Tror nog dessutom att det ser ännu mysigare ut från utsidan än från insidan!
Mjukare rygg
Ahhh! Igår var det äntligen dags för det efterlängtade besöket hos Gerd, som faktiskt var överraskad över hur oerhört mycket bättre min rygg/höft var denna gång. Fanns i princip inget att justera, så det blev mest en fråga om att mjuka upp muskulaturen. Skönt var det i allafall både under och efter behandlingen.
Tog en riktig myskväll för att låta ryggen vila lite. Hade ju faktiskt planerat det tämligen väl tycker jag. Ved inburen till kaminen, eldat och klart ute i pannrummet, snön skottad och dessutom färdiglagad mat. Behövde mao inte lyfta ett finger på hela kvällen utan kunde verkligen sitta och koppla av.
Passade på att justera sladdlängden på tre fönsterlampor som jag skulle ta med till jobbet dock, men det gick ju göra sittande framför kaminen!
Tog en riktig myskväll för att låta ryggen vila lite. Hade ju faktiskt planerat det tämligen väl tycker jag. Ved inburen till kaminen, eldat och klart ute i pannrummet, snön skottad och dessutom färdiglagad mat. Behövde mao inte lyfta ett finger på hela kvällen utan kunde verkligen sitta och koppla av.
Passade på att justera sladdlängden på tre fönsterlampor som jag skulle ta med till jobbet dock, men det gick ju göra sittande framför kaminen!
Strulmorgon
Vilken morgon! Snöade lite så där lagom igår kväll, så jag avstod från att köra snösvängen tidigt (dvs att börja mellan 04 och 05 någon gång). Istället drog jag igång den vid 6:30 istället, för att "bara köra den snabbt och sedan dra till jobbet vid 8-tiden". Jaja, det hade kanske fungerat om inte en liten 6-centimeters slangstump spruckit under traktorn.
Visade sig vara returslangen från styrningen in mot oljefiltret. Inget speciellt högt tryck tydligen, men det är tämligen hypotetiskt, för tryck finns ju helt klart. Märkte först bara att det liksom ryckte till lite i ratten, men när jag sedan skulle vända uppe vid landsvägen så märktes att något var "obra" med styrningen. Kunde snabbt konstatera att traktorn läckte hydraulolja i hög hastighet, vilket på en John Deere innebär att i princip allt utom motorn slutar fungera inom kort.
Lyckades rulla utför backen och hem. Insåg därefter att det var läge att försöka byta slangstumpen så snart som möjligt då traktorn ju var varmkörd, och både slang och olja därför var något trevligare att jobba med. Pep iväg och skaffade en ny slangstump, samt en del (40 liter) hydraulolja! Slangens placering kunde väl vara sämre, men inte just mycket. Mitt innanför höger bakdäck, och med monterade bukplåtar under traktorn så kommer man inte åt annat än från framsidan av bakdäcket.
Det är den lilla slangstumpen precis till vänster om remmen som spruckit. Notera hydrauloljan i bukplåten! Eländet sitter ungefär en armlängd in med mina armar, så det var på gränsen att det skulle gå, men till sist hade jag fått lös båda slangklämmorna (tack och lov att det inte var något koppel som skulle dras/skruvas isär) och lyckats lossa slangstumpen. Kapade till en ny och trädde på den på rörändarna. Den ena sidan gick mycket bra, men däremot var det problematiskt med den andra dels på grund av att slangen stelnat i kylan, och dels på grund av att det var så svårt att nå.
Tog en snabbkonsultation med grannen (och fick en kopp nykokt kaffe med hembakt pepparkaka) för att höra hur mycket man vågar värma en dylik slang i en så oljig miljö. Därefter var det bara att dra fram varmluftspistolen och inom kort satt den nya slangen på plats! Passade också på att bocka till det ena röret så att skarven skulle bli så rak som möjligt.
Gick dit en del olja. Tydligen tar min traktor ungefär 40 liter hydraulolja vid ett fullständigt byte (inklusive filter). Jag fick in en hel 20-liters dunk, samt resterna från en dunk som jag redan hade hemma. Uppskattningsvis en 25--30 liter ungefär... Den som konstruerat dessa traktorer verkar aldrig ha tänkt tanken att man ska behöva fylla i några större mängder hydraulolja på en gång. Påfyllningshålet sitter verkligen trassligt till. Måste använda kanna (och det går en och annan kanna på 30 liter kan jag meddela). Tror det kan vara läge att försöka hitta någon slags pump som går att köra direkt från fatet istället.
Inget ont som inte har något gott med sig i alla fall. Dels fick jag ju mig en kopp kaffe med hembakt pepparkaka, dels hann jag byta några ord i lugn och ro med Maria från grannhuset (i normala fall hinner vi bara hälsa kort på varandra på grund av arbetstider) och dels lyckades jag ligga på huk bredvid traktorn precis när fläkthjulet i vedpannan började skava (första gången på två år tror jag) vilket gjorde att jag direkt kunde montera lös den och skaka ut de ask/kolbitar som fastnat.
Visade sig vara returslangen från styrningen in mot oljefiltret. Inget speciellt högt tryck tydligen, men det är tämligen hypotetiskt, för tryck finns ju helt klart. Märkte först bara att det liksom ryckte till lite i ratten, men när jag sedan skulle vända uppe vid landsvägen så märktes att något var "obra" med styrningen. Kunde snabbt konstatera att traktorn läckte hydraulolja i hög hastighet, vilket på en John Deere innebär att i princip allt utom motorn slutar fungera inom kort.
Lyckades rulla utför backen och hem. Insåg därefter att det var läge att försöka byta slangstumpen så snart som möjligt då traktorn ju var varmkörd, och både slang och olja därför var något trevligare att jobba med. Pep iväg och skaffade en ny slangstump, samt en del (40 liter) hydraulolja! Slangens placering kunde väl vara sämre, men inte just mycket. Mitt innanför höger bakdäck, och med monterade bukplåtar under traktorn så kommer man inte åt annat än från framsidan av bakdäcket.
Det är den lilla slangstumpen precis till vänster om remmen som spruckit. Notera hydrauloljan i bukplåten! Eländet sitter ungefär en armlängd in med mina armar, så det var på gränsen att det skulle gå, men till sist hade jag fått lös båda slangklämmorna (tack och lov att det inte var något koppel som skulle dras/skruvas isär) och lyckats lossa slangstumpen. Kapade till en ny och trädde på den på rörändarna. Den ena sidan gick mycket bra, men däremot var det problematiskt med den andra dels på grund av att slangen stelnat i kylan, och dels på grund av att det var så svårt att nå.
Tog en snabbkonsultation med grannen (och fick en kopp nykokt kaffe med hembakt pepparkaka) för att höra hur mycket man vågar värma en dylik slang i en så oljig miljö. Därefter var det bara att dra fram varmluftspistolen och inom kort satt den nya slangen på plats! Passade också på att bocka till det ena röret så att skarven skulle bli så rak som möjligt.
Gick dit en del olja. Tydligen tar min traktor ungefär 40 liter hydraulolja vid ett fullständigt byte (inklusive filter). Jag fick in en hel 20-liters dunk, samt resterna från en dunk som jag redan hade hemma. Uppskattningsvis en 25--30 liter ungefär... Den som konstruerat dessa traktorer verkar aldrig ha tänkt tanken att man ska behöva fylla i några större mängder hydraulolja på en gång. Påfyllningshålet sitter verkligen trassligt till. Måste använda kanna (och det går en och annan kanna på 30 liter kan jag meddela). Tror det kan vara läge att försöka hitta någon slags pump som går att köra direkt från fatet istället.
Inget ont som inte har något gott med sig i alla fall. Dels fick jag ju mig en kopp kaffe med hembakt pepparkaka, dels hann jag byta några ord i lugn och ro med Maria från grannhuset (i normala fall hinner vi bara hälsa kort på varandra på grund av arbetstider) och dels lyckades jag ligga på huk bredvid traktorn precis när fläkthjulet i vedpannan började skava (första gången på två år tror jag) vilket gjorde att jag direkt kunde montera lös den och skaka ut de ask/kolbitar som fastnat.
Körd genom scannern
Ja då vet jag hur ett papper känner sig när det hamnar i scannern! Jag har precis återkommit från ett besök hos Gå- och Löpkliniken i Umeå för att pröva ut anpassade iläggssulor till mina löparskor. Förhoppningsvis ska det leda till att mina knäbesvär försvinner.
Vi satt och surrade en stund kring var smärtan satt, hur den visar sig, i vilka situtationer den uppstår och så vidare. Därefter fick jag ta en sväng på löpbandet. Pronerar på höger fot och supinerar på vänster. Tack och lov att skorna är utprövade av samma kille (ortopedtekniker).
Han rekommenderade helt klart att jag skulle ta fram ett par anpassade iläggsulor till mina löparskor. Då styrs/stadgas fötterna upp så att eventuella besvär som kommer "nerifrån" försvinner. Dock kan det fortfarande vara en fråga om obaland mellan inner-/yttersidan av benet som orsakar att knäet dras snett, så han rekommenderade en konsultation av en sjukgymnast också. Ska boka tid direkt...
Slutligen så scannade han mina fötter. Lite lustigt, jag hade trott att man skulle göra någon slags avgjutning, men istället fick jag lägga upp ett underben i taget på en liten pall, och så använde han en fotscanner (som faktiskt ser ut som en vanlig scanner utan lock, men scannar med någon slags rött ljus) för att läsa av undersidan av fötterna.
Den 18:e är det dags att åka ner igen, då ska sulorna vara färdiga!! Längtar!!
Vi satt och surrade en stund kring var smärtan satt, hur den visar sig, i vilka situtationer den uppstår och så vidare. Därefter fick jag ta en sväng på löpbandet. Pronerar på höger fot och supinerar på vänster. Tack och lov att skorna är utprövade av samma kille (ortopedtekniker).
Han rekommenderade helt klart att jag skulle ta fram ett par anpassade iläggsulor till mina löparskor. Då styrs/stadgas fötterna upp så att eventuella besvär som kommer "nerifrån" försvinner. Dock kan det fortfarande vara en fråga om obaland mellan inner-/yttersidan av benet som orsakar att knäet dras snett, så han rekommenderade en konsultation av en sjukgymnast också. Ska boka tid direkt...
Slutligen så scannade han mina fötter. Lite lustigt, jag hade trott att man skulle göra någon slags avgjutning, men istället fick jag lägga upp ett underben i taget på en liten pall, och så använde han en fotscanner (som faktiskt ser ut som en vanlig scanner utan lock, men scannar med någon slags rött ljus) för att läsa av undersidan av fötterna.
Den 18:e är det dags att åka ner igen, då ska sulorna vara färdiga!! Längtar!!
Provledareximination
SVK vill försöka värva fler provledare till jaktproven och vi var därför ett litet gäng som igår kväll samlades för exminiation. Blev en trevlig kväll uppe i klubbstugan på Vitberget. Vi satt och resonerade oss genom provbestämmelser, PM, checklistor med mera.
Tror vi lyckades ganska bra allihopa.
Tror vi lyckades ganska bra allihopa.
Mer brasmys
Då yttertemperaturen sakta föll och jag själv var svettig efter förmiddagens jakt passade jag på att elda lite i kaminen för att mysa lite. Satt och pluggade lite inför kvällens provledareximination och gluttade samtidigt lite på längdåkningen och skidskyttet.
Det fanns dock fler som njöt av kaminen. Bevisligen så KAN han inte komma tillräckligt nära kaminen.
Jag flyttade in Biabädden innanför tröskeln, men då ålade han bara ÄNNU närmare!
Gammel-Milos har inte samma längtan efter värme, han håller sig hellre ute i hallens "normala" golvvärme-temperatur.
Det fanns dock fler som njöt av kaminen. Bevisligen så KAN han inte komma tillräckligt nära kaminen.
Jag flyttade in Biabädden innanför tröskeln, men då ålade han bara ÄNNU närmare!
Gammel-Milos har inte samma längtan efter värme, han håller sig hellre ute i hallens "normala" golvvärme-temperatur.
Studiebesök i ladugård
Igår fick jag göra ett studiebesök i en modern mjölkladugård. Klart häftigt att se mjölkroboten och hur ladugården planerats för att fungera bra med möjligheter att automatisera mjölkning, utfodring och utgödsling.
Gullighetsfaktorn är ju förstås lite större hos småkalvarna än hos mjölkkorna själva.
Gullighetsfaktorn är ju förstås lite större hos småkalvarna än hos mjölkkorna själva.
Glömde marginalerna hemma!
Tala om en jaktdag som innehöll en hel del spänning.
Inledde med rådjursjakt. Skaren gjorde det ju helt omöjligt att bedriva smygjakt, så istället körde jag med taktiken att sätta mig och vaka på ett lämpligt ställe någon timme. Hade sedan tidigare sett ut ett lämpligt ställe och "smög" mig dit en stund efter 7 på morgonen. Valde en lämplig skjutvinkel åt det håll där jag förväntade mig att rådjuren skulle passera på väg ut från den inäga som jag bevakade.
Taktiken fungerade faktiskt riktigt bra. Vid 8:20-tiden så kom en get med ett kid i följe in på åkern från ett annat håll. Ungefär 150 meter ut, långt bort på min högersida (bössan riktad lätt åt vänster). Min tanke var att detta skulle bli klockrent, för de siktade helt klart in sig på den utpassage som jag bevakade. Beslöt mig för att inte flytta bössan alls då detta säkerligen skulle medföra att benstöden åstadkom något ljud i skaren, vilket skulle avslöja mig. Satt bara stilla och väntade.
Geten blev dock av någon anledning misstänksam och stannade till, kanske 75 meter ifrån mig, och lite för långt till höger för att jag skulle kunna komma åt att skjuta. Kidet stannade bortom geten, något skymd. Jag fortsatta att sitta som en snöhög i skogen och hoppades att de skulle fortsätta framåt bara en 30--40 meter till så att jag skulle få en skottchans. Efter 5--10 minuters tittande och lyssnande åt olika håll så beslöt dock geten sig för att ta det säkra före det osäkra och skuttade iväg snett bortåt, åtföljd av kidet. Ingen skottchans, men som sagt mycket, mycket nära.
Då jag suttit välkomoflerad, och helt orörlig så torde det vara bristen på vind som orsakade getens tveksamhet. Det är ju i princip aldrig helt vindstilla, så antagligen hade min vittring letat sig ut på fältet ändå.
Jag tog mig därefter en sväng i toppfågelskogarna och lyckades hitta mig fyra orrar som satt lite knepigt till. Var tvungen att göra en stor kringgående rörelse för att inte behöva gå rakt in över åkrarna från byn. Fick göra ansmygningen genom en tallungskog som övergick i en gallring invid en landsväg. Efter en del bökande och smygande hade jag till sist hittat en vinkel där fåglarna dels inte hamnade bakom några andra björkar ute på det hygge där de satt, och där dels skjutriktningen var säker i förhållande till bebyggelse.
Jag tog, stående inne i gallringen ett avstånd med mätaren - 123 meter. Klart inom skotthåll alltså. Hade en bit kvar fram till riskanten vid vägdiket, dit jag var tvungen att ta mig för att kunna skjuta. När jag till sist lyckats åla mig ända fram dit och smög ut bösspipan mellan kvistarna så lättade orrarna tyvärr, så det blev inget skott här heller. Jag följde efter dem en knapp kilometer efter landsvägen, men lyckades aldrig få syn på dem igen.
Dock kan man ju konstatera att det i alla fall finns vilt i markerna, och då blir det ju genast mer intressant att vara ute och harva.
Middag med ny-grannarna!
Passade på att skotta garageinfarten åt ny-grannarna (som ju ändå har fullt upp med att renovera), och blev då inbjuden på lax-middag. Efter avslutad skottning gick jag över. Fantastiskt så fint de fått i köket och kammaren! Dessa rum är så vitt jag förstår och själv kan avgöra i det närmste klara nu. Kanske saknas någon liten täcklist någonstans, men mer är det inte. Just nu verkar insatserna fokuseras på övervåningen, där nytt golv redan lagts och taken målats. För närvarande verkar man hålla på med underarbetet inför den kommande tapetseringen. Trapphuset blir nog spännande, det är ganska högt...
Tusen tack för en smarrig middag!
Snösväng
Äntligen har den förbaskade blötsnön som kom tidigare i veckan (och som åtföljdes av regn!) frusit ihop så mycket att den var möjlig att slunga. Har varit ute på eftermiddagen och skottat gårdsplaner, samt de övre vägarna/infarterna till byn. Mycket skönt att få gjort, bland annat så kommer ju sopbilen den vägen!
Pang-pang!
Det fina vädret inbjöd till att skjuta de laddningar jag gjort iordning tidigare i veckan. Det rör sig om hålspetsammo till både min 6.5x55SE och min 6 Norma BR. Tanken är räv, kråka och bäver.
Tänkte dessutom samtidigt passa på att se var den tidigare utvalda ammon för matvilt, dvs med blyspets respektive FMJ för respektive bössa slår i jämförelse med hålspetsammon.
Utrustad med båda bössorna, tavelställ, diverse tavlor, vindflaggor, skjutstöd, varma kläder, hörselskydd, och en herrans massa olika patroner drog jag först till Ljusvattnets skjutbana, men där var vägen inte skottad, så jag drog vidare till Rislandets skjutbana, där det tack och lov var skottat.
Riggade upp allt och började med att se efter så att bössorna var skottställda (tre skott vardera med lite blandade krutmängder mellan min-laddning och den lägsta laddning som skulle testas). 6 Norma BR behövde inte justeras det minsta. Den sköt i princip på samma ställe som med blyspets (rådjur) som jag ändå jagar med just nu. 6.5:an fick justeras ner något, då hålspetsammon verkar gå något högre än mina Mega (som jag jagar rådjur och älg med).
Riggade därefter två tavlor med flera riktpunkter på och började skjuta med 6.5:an.
Jag använde mig denna gång av OCW-metodens skjutning. Normalt skjuter man ju ofta samtliga skott med en och samma krutmängd efter varandra för att sedan sedan ta nästa krutmängd tills man skjutit alla skott (eller fått tecken på högt tryck).
OCW-metoden rekommenderar istället att man skjuter ett skott med den minsta krutmängden, väntar i några minuter innan man skjuter ett skott mer krut i (förutsatt att man inte sett några tecken på övertryck i skottet innan). Så håller man på tills man skjutit sig genom alla krutmängderna, därefter börjar man om med den minsta krutmängden och upprepar tills man skjutit samtliga skott. Varje krutmängd skjuts på en egen riktpunkt.
Tanken med detta är att utjämna påverkan av faktorer som uttröttad skytt, varm pipa, smutsigt lopp med mera mellan de olika grupperna. Därefter fokuserar OCW-metoden mer på VAR grupperna tagit än på hur små de är. Tanken är att om flera grupper med efterföljande krutmängder träffar på ungefär samma ställe, så får man, förutsatt att man väljer en laddning i mitten, en patron som blir mindre känslig för krutmängd och temperatur. När man valt krutmängden får man köra vidare och testa andra faktorer som tex kulisättningsdjup, hylsfabrikat, tändhatt med mera, detta i syfte att krympa grupperna.
Nedan följer OCW-grupperna för tre laddningar med Sierra 85 gr HP och Norma 203-B till min 6.5x55SE.
Som synes så ligger både 46.0 gr och 46.5 gr med centrum på ungefär samma ställe. Dock ger möjligen 46.5 en mindre grupp just nu, så jag ska testa vidare med den laddningen framöver. 47.0 verkar dock flytta träffläget, så jag håller mig nog under den krutmängden.
Med 6 Norma BR verkar det dock spela mindre roll hur mycket krut (Varget) som hälls i bakom HOrnady 75 gr V-MAX. Det träffar på ungefär samma ställe oavsett!
Inte något exceptionellt vad gäller träffbilder, men jag började dock känna mig trött halvägs in i skjutandet, och fick mot slutet svårt att fokusera riktpunkten helt. Glädjande nog så träffar samtliga 5 laddningar tämligen exakt i sidled med min rådjursladdning, och bara 5--10 mm högre, så det går ju alldeles utmärkt att ha med båda typerna av skott utifall att det till exempel visar sig ett skjutbart rådjur när man lockar räv. Toppfågelammon går också lika i sidled, men några centimeter lägre, så inför toppfågelsjakten blir det till att skruva upp kikaren några centimeter, men mer handlar det inte om!
De tre kraftigaste laddningarna (32.2, 32.5 och 32.8) verkar dock vara mer samstämmiga i träffläget än de två klenare laddningarna.
Tänkte dessutom samtidigt passa på att se var den tidigare utvalda ammon för matvilt, dvs med blyspets respektive FMJ för respektive bössa slår i jämförelse med hålspetsammon.
Utrustad med båda bössorna, tavelställ, diverse tavlor, vindflaggor, skjutstöd, varma kläder, hörselskydd, och en herrans massa olika patroner drog jag först till Ljusvattnets skjutbana, men där var vägen inte skottad, så jag drog vidare till Rislandets skjutbana, där det tack och lov var skottat.
Riggade upp allt och började med att se efter så att bössorna var skottställda (tre skott vardera med lite blandade krutmängder mellan min-laddning och den lägsta laddning som skulle testas). 6 Norma BR behövde inte justeras det minsta. Den sköt i princip på samma ställe som med blyspets (rådjur) som jag ändå jagar med just nu. 6.5:an fick justeras ner något, då hålspetsammon verkar gå något högre än mina Mega (som jag jagar rådjur och älg med).
Riggade därefter två tavlor med flera riktpunkter på och började skjuta med 6.5:an.
Jag använde mig denna gång av OCW-metodens skjutning. Normalt skjuter man ju ofta samtliga skott med en och samma krutmängd efter varandra för att sedan sedan ta nästa krutmängd tills man skjutit alla skott (eller fått tecken på högt tryck).
OCW-metoden rekommenderar istället att man skjuter ett skott med den minsta krutmängden, väntar i några minuter innan man skjuter ett skott mer krut i (förutsatt att man inte sett några tecken på övertryck i skottet innan). Så håller man på tills man skjutit sig genom alla krutmängderna, därefter börjar man om med den minsta krutmängden och upprepar tills man skjutit samtliga skott. Varje krutmängd skjuts på en egen riktpunkt.
Tanken med detta är att utjämna påverkan av faktorer som uttröttad skytt, varm pipa, smutsigt lopp med mera mellan de olika grupperna. Därefter fokuserar OCW-metoden mer på VAR grupperna tagit än på hur små de är. Tanken är att om flera grupper med efterföljande krutmängder träffar på ungefär samma ställe, så får man, förutsatt att man väljer en laddning i mitten, en patron som blir mindre känslig för krutmängd och temperatur. När man valt krutmängden får man köra vidare och testa andra faktorer som tex kulisättningsdjup, hylsfabrikat, tändhatt med mera, detta i syfte att krympa grupperna.
Nedan följer OCW-grupperna för tre laddningar med Sierra 85 gr HP och Norma 203-B till min 6.5x55SE.
Som synes så ligger både 46.0 gr och 46.5 gr med centrum på ungefär samma ställe. Dock ger möjligen 46.5 en mindre grupp just nu, så jag ska testa vidare med den laddningen framöver. 47.0 verkar dock flytta träffläget, så jag håller mig nog under den krutmängden.
Med 6 Norma BR verkar det dock spela mindre roll hur mycket krut (Varget) som hälls i bakom HOrnady 75 gr V-MAX. Det träffar på ungefär samma ställe oavsett!
Inte något exceptionellt vad gäller träffbilder, men jag började dock känna mig trött halvägs in i skjutandet, och fick mot slutet svårt att fokusera riktpunkten helt. Glädjande nog så träffar samtliga 5 laddningar tämligen exakt i sidled med min rådjursladdning, och bara 5--10 mm högre, så det går ju alldeles utmärkt att ha med båda typerna av skott utifall att det till exempel visar sig ett skjutbart rådjur när man lockar räv. Toppfågelammon går också lika i sidled, men några centimeter lägre, så inför toppfågelsjakten blir det till att skruva upp kikaren några centimeter, men mer handlar det inte om!
De tre kraftigaste laddningarna (32.2, 32.5 och 32.8) verkar dock vara mer samstämmiga i träffläget än de två klenare laddningarna.
Lite rådjursjakt
I morse när det var lugnt och stilla försökte jag mig på lite rådjursjakt. Smög mig iväg i gryningen för att passa av en dikeslinje och en åker där jag sett gott om rådjusspår tidigare.
En stund efter att jag satt mig på plats började jag höra (liksom förra gången) att något gick i skogen och betade, bara en liten bit ifrån mig. På grund av skaren så vågade jag inte flytta mig, utan satt och höll tummarna för att djuret i fråga skulle komma in på åkerkanten och erbjuda en skottchans. Så blev det dock inte, så jag fick gå därifrån tomhänt.
Kan dock meddela att snökamoflaget verkar fungera rätt bra. Jag hade 8 korpar som sakta flög förbi utan att oroas det minsta. De passerade så nära att jag utan problem hörde vingslagen!
En stund efter att jag satt mig på plats började jag höra (liksom förra gången) att något gick i skogen och betade, bara en liten bit ifrån mig. På grund av skaren så vågade jag inte flytta mig, utan satt och höll tummarna för att djuret i fråga skulle komma in på åkerkanten och erbjuda en skottchans. Så blev det dock inte, så jag fick gå därifrån tomhänt.
Kan dock meddela att snökamoflaget verkar fungera rätt bra. Jag hade 8 korpar som sakta flög förbi utan att oroas det minsta. De passerade så nära att jag utan problem hörde vingslagen!
Blivande vindsdörren vitmålad
Jajamensan, nu är den blivande vindsdörren vit. Visserligen ganska flammig ännu så länge, men dock vit! Det kommer att behövas ytterligare några strykningar för att få den att bli mer enhetlig i kulören, men nu går det åt rätt håll!
Blandade laddningar
Gårdagskvällen tillbringades i viss mån nere vid laddbänken.
Jag passade på att ladda lite blandade patroner. Först blev det några 75 grains V-MAX framför en gnutta Varget till min 6 Norma BR. Dessa ska användas för grovriktning när de egentliga laddningarna ska testskjutas enligt OCW-metoden.
När jag ändå ska skjuta den bössan så ska jag även passa på att testskjuta de tänkta toppfågelladdningarna, så jag laddade upp tre skott av vardera FMJ-laddningen. Ännu har jag inte valt ut vilken av laddningarna som ska användas i vinter, jag skulle vilja skicka dem båda genom kronografen i lite lägre temperaturer först. Lapua 90 grain FMJ framför Vihtavouri N540, laddat till cirka 900 m/s V0 är tanken.
Den riktigt spännande laddningen är de nyinskaffade Sierra 85 grain HP till 6.5:an. Dessa laddades framför Norma 203-B. Ska testa 3 laddningar enligt OCW, och laddade dessutom tre skott till grovriktning.
Jag ska även passa på (i samband med skjutningen av HP-kulan till 6.5:an) att skjuta några 8 gram Lapua Scenar och ett par 10.1 grams Mega. Detta för att se hur de olika träfflägena ligger i förhållande till varandra. Detsamma gäller givetvis för den andra bössan (6 Norma BR). Tanken är ju att om man till exempel sitter och lockar räv (med en V-MAX eller HP i loppet), och det uppstår ett tillfälle på en toppfågel eller ett rådjur så kan det ju vara möjligt att agera om man vet hur träfflägena skiljer sig åt (om man bara har med sig lämplig ammunition).
Jag passade på att ladda lite blandade patroner. Först blev det några 75 grains V-MAX framför en gnutta Varget till min 6 Norma BR. Dessa ska användas för grovriktning när de egentliga laddningarna ska testskjutas enligt OCW-metoden.
När jag ändå ska skjuta den bössan så ska jag även passa på att testskjuta de tänkta toppfågelladdningarna, så jag laddade upp tre skott av vardera FMJ-laddningen. Ännu har jag inte valt ut vilken av laddningarna som ska användas i vinter, jag skulle vilja skicka dem båda genom kronografen i lite lägre temperaturer först. Lapua 90 grain FMJ framför Vihtavouri N540, laddat till cirka 900 m/s V0 är tanken.
Den riktigt spännande laddningen är de nyinskaffade Sierra 85 grain HP till 6.5:an. Dessa laddades framför Norma 203-B. Ska testa 3 laddningar enligt OCW, och laddade dessutom tre skott till grovriktning.
Jag ska även passa på (i samband med skjutningen av HP-kulan till 6.5:an) att skjuta några 8 gram Lapua Scenar och ett par 10.1 grams Mega. Detta för att se hur de olika träfflägena ligger i förhållande till varandra. Detsamma gäller givetvis för den andra bössan (6 Norma BR). Tanken är ju att om man till exempel sitter och lockar räv (med en V-MAX eller HP i loppet), och det uppstår ett tillfälle på en toppfågel eller ett rådjur så kan det ju vara möjligt att agera om man vet hur träfflägena skiljer sig åt (om man bara har med sig lämplig ammunition).
Snökedjor på "the green machine"
Sådärja! Igår kväll vinterrustades även min traktor. Nu är snökedjorna monterade. Det är helt klart ett jobb för två personer. Kedjorna väger i trakten av 70--70 kilo per hjul, så redan där är det trevligt att vara mer än en person. Jag tror att om man monterar dem själv så får man hålla på en bra stund, även om det är möjligt. När man är två så går det ganska smidigt. Vi lyckades tämligen bra med sträckningen, men som vanligt får vi väl se hur sträckningen håller när man kört en liten bit. Ibland räcker det med att bara rulla fram och tillbaka över gårdsplanen för att kedjorna ska skifta plats tillräckligt för att man ska kunna sträcka ytterligare en länk, men inte igår.
Blivande vindsdörren grundmålad
Lyckades inte hitta någon vit vattenbaserad färg, men väl en ljusgul rackare. I alla fall snyggare än att ha dörren röd/orange. Börje har dock lokaliserat en gammal burk med vit Bindoplast, som jag ska få snylta lite färg ur, så dörren blir sannolikt vit på den synliga sidan trots allt!
Köttfärsbiffar
Passade på att steka upp en REJÄL laddning med improviserade Wallenbergare igår kväll. 1.5 kg fläskfärs och 0.5 kilo nötfärs, 0.5 liter grädde och 5 äggulor, lite salt och peppar == MUMS!
Snökedjor på bubb-bubb:en
Igår kväll, mitt i snögloppet, och efter en helvetes-snöröjning (körde med diffspärren inkopplad hela vägen från landsvägen ända längst in i byn, snacka om smetigt) så passade vi på att montera snökedjorna på Stefans 218. Så nu är i alla fall den ena traktorn rustad för kommande extrem-snöskottning.
Vi tar den gröna faran vid tillfälle. Kedjorna behövs allra mest när det blir lika kletigt och smetigt som igår. Dock aningen frustrerande med denna förbaskade blötsnö i kombination med byns snöslunga. Det funkar inte alls. Snön bara klumpar sig och slungas inte alls. Speciellt som man allt som oftast tvingas slå av slungan och dra med sig snö för att undvika diverse byggnader. En snöfräs eller möjligen ett rejält plogblad (och lite fart) skulle säkerligen fungera bättre. Till sist blev det en fråga om att skotta vissa delar av byavägen för att få bort snön.
Vi tar den gröna faran vid tillfälle. Kedjorna behövs allra mest när det blir lika kletigt och smetigt som igår. Dock aningen frustrerande med denna förbaskade blötsnö i kombination med byns snöslunga. Det funkar inte alls. Snön bara klumpar sig och slungas inte alls. Speciellt som man allt som oftast tvingas slå av slungan och dra med sig snö för att undvika diverse byggnader. En snöfräs eller möjligen ett rejält plogblad (och lite fart) skulle säkerligen fungera bättre. Till sist blev det en fråga om att skotta vissa delar av byavägen för att få bort snön.
Brasmys
Inget är som brasvärme från en öppen eld, det verkar gälla både för folk och fä.
Nu tusan!
Igår fick jag hem några nya kulor till 6.5:an. Dessa är tänkta att användas i de fall ett meddelande behöver överföras till räv/kråka/bäver och man verkligen vill vara säker på att meddelandet uppfattas.
Hålspets, 85 grain (~5.5 gram), och en förväntad hastighet på cirka 1000 m/s (beroende på piplängd och temperatur). Hoppas bara att godtagbar precision finns i de trakterna, då skulle det vara en tämligen fulländad kombination som varmintammunition.
Hålspets, 85 grain (~5.5 gram), och en förväntad hastighet på cirka 1000 m/s (beroende på piplängd och temperatur). Hoppas bara att godtagbar precision finns i de trakterna, då skulle det vara en tämligen fulländad kombination som varmintammunition.
Födelsedagsfika
Igår kväll var det födelsedagsfika för min älskade lillasyster. Hon fyllde egentligen år i förrgår, men fikat blev igår istället. Som alltid var det hennes 29-årsdag...
;-)
;-)
Kul måndagsöverrraskning
Kom till jobbet och upptäckte att det var något som inte fungerade med vårt interna kommunikationsprogram. Efter några timmar (när det blev "normal" kontorstid) så kom till sist ett e-mail från en av våra avdelningschefer att det berodde på namnbytet.
Tydligen så har TietoEnator under helgen bytt namn till bara Tieto. Detta har man genomfört utan att informera de anställda, så alla har tydligen suttit och svurit nu på morgonen (tja, kanske inte de som börjar senare på förmiddagen).
På intranätet (som man för övrigt just nu inte kommer åt) så finns på en ny förstasida ett brev från CEO angående detta. Brevet gick dock inte komma åt. Rubriken på intranätet var något i stil med att starta veckan med en positiv överraskning...
Mycket positivt att 16000 anställda riskerat att sitta och undra vad som hänt när intern-communicatorn inte funkade och att man inte kom åt intranätet. Skulle vara kul att höra hur supporten i Ostrava upplevt morgonens e-mailskörd.
Tydligen så har TietoEnator under helgen bytt namn till bara Tieto. Detta har man genomfört utan att informera de anställda, så alla har tydligen suttit och svurit nu på morgonen (tja, kanske inte de som börjar senare på förmiddagen).
På intranätet (som man för övrigt just nu inte kommer åt) så finns på en ny förstasida ett brev från CEO angående detta. Brevet gick dock inte komma åt. Rubriken på intranätet var något i stil med att starta veckan med en positiv överraskning...
Mycket positivt att 16000 anställda riskerat att sitta och undra vad som hänt när intern-communicatorn inte funkade och att man inte kom åt intranätet. Skulle vara kul att höra hur supporten i Ostrava upplevt morgonens e-mailskörd.
Adventsmarknad
Igår var det dags för den traditionsenliga adventsmarknaden på Burträsk Naturbruksgymnasium i Åbyn. Jag sålde honung som vanligt (dock mest smaksatt denna gång) samt en del rökt fläsk (från Rickard i Lappvattnet).
Fläsket tog slut tämligen fort, men honungen fick jag som vanligt kämpa på med lite mer, men till sist hade jag fått slut även på den!
Fläsket tog slut tämligen fort, men honungen fick jag som vanligt kämpa på med lite mer, men till sist hade jag fått slut även på den!
Adventsvesper
I lördags, efter en trevlig middag med Anders och Agneta, bar det iväg till Lövångers Kyrka för Adventsvesper, något som jag aldrig tidigare besökt.
Det var en mycket trevlig tillställning med tre körer och oerhört mycket sång.
Det var en mycket trevlig tillställning med tre körer och oerhört mycket sång.
