Hairfoot - En bloggande Burträskare

Efter flera dagar som skytt på hundprov där jag fått se hund efter hund hantera fågelsituationerna riktigt bra så ledsnade jag igår på att inte ha fått till någon fågelsituation "på riktigt" med Milito och beslöt mig för att offra en rapphöna.

Lite konstlat är det förstås dels med rapphöns istället för skogshöns, och dels på hemmamarkerna där vi tränat tidigare med rapphöns, dock inte den senaste månaden.

Sagt och gjort, jag hämtade en fågel, och gick runt med den på åkern, lade ner och tog upp det från säkert sex eller sju olika ställen innan jag till sist placerade den mitt på fältet. Hämtade därefter bössan och hunden och började ytterst i det ena av motvindshörnen.

På kommando började han söka, först ut ett tjugotal meter efter dikeskanten men sedan vinkelrätt in över åkern, tvärs över vinden. Redan på första slaget uppfattade han fågeln! Han stannade först till, men stod inte riktigt fast för svanstippen vippade en liten aning. Mycket riktigt så tog han sedan ett par tre steg ytterligare framåt, men sedan stod han bergfast, ett 10-tal meter från det ställe där jag placerat fågeln.

Jag lät honom stå där en stund och gick samtidigt försiktigt runt honom upp på andra sidan, men kanske 10 meter ifrån honom. När han stått ett par minuter så gav jag honom kommandot Japp! och då rann han iväg ungefär 10 meter till mot fågeln, som dock inte lyfte (vilket jag faktiskt hade trott). Då jag misstänkte att fågeln låg riktigt nära hunden beslöt jag mig för att inte låta honom resa den, utan enbart trampa upp den och bara lägga till själva fällningen till vad vi tidigare tränat.

Sagt och gjort, jag tog mig in ända till hunden, och fågeln låg mycket riktigt bara en meter framför nosen på honom. Jag stampade till ett par gånger och då kom fågeln upp på vingarna.

Skottet gick tämligen omedelbart, följt av en blick ner på Milito som dock stod kvar. Tittade då upp för att se var fågeln skulle ramla ner, men upptäckte till min förvåning att den fortfarande flög. Klippte då till med ett mer omsorgsfullt skott som fick ner den i backen direkt, knappt 20 meter ut. Kanske tur att det första skottet inte tog...

Jag hämtade sedan in fågeln med Milito kvar på skottplatsen (lite svårt med stadgan efter en stund denna gång) istället för att låta honom apportera den. Istället vände jag på honom och gick några meter tillbaka åt det håll vi kommit ifrån innan jag lade ner fågeln och sedan lät honom apportera den där istället för där den ursprungligen fallit.

Utifrån vad jag under tre provdagar sett så skulle prestationen (i det fall den gjorts i skogen med riktiga skogshöns) ha kunnat beskrivas ungefär som - lugn i flog, skott och fall, godtagbar apport.

MÅSTE verkligen hitta "riktiga" fåglar snart!

Nästa steg med rapphöns blir att någon gång framöver låta Milito även resa fågeln så att han befinner sig i rörelse när fågeln går upp och skottet (förhoppningsvis) skjuts.

...efter en efterlängtad (och fruktad) höstsemester.

Det har inte oväntat tillbringats en hel del tid ute i skogen, framförallt med Milito, men även med älgjaktkamrater och nu senast några trevliga hundar (och förare) som gick prov.

Efter den sista veckans aktiviteter ska det faktiskt bli lite skönt att få sitta och vila knäna och fötterna lite. Lördag -- måndag jagades älg. Tisdag förmiddag fågeljakt med Milito, på eftermiddagen avverkning för att förbereda en blivande dikesgrävning. Onsdag styckning från 06:30 till 21 ungefär. Torsdag särskilt prov för stående fågelhund från 9 till drygt 19. Fredag mer jakt med Milito hela dagen. Lördag och söndag ordinarie prov för stående fågelhund.

Det var GANSKA skönt att få byta kläder igår kväll och sjunka ner framför TV:n en timme.

I alla fall börjar det se minst sagt lovande ut. Den bästa serien är klart imponerande (i alla fall för mig).



Kulhålen är 6 mm, och överlappar varandra...

Den där rackarns Lapua Scenar 90 grain slår till igen. Denna gång i trakterna av 900 m/s, vilket är ungefär där jag maximalt vill ligga. Ovanstående laddning ligger kring 910 m/s, men jag har också en annan laddning som ligger strax under 900 m/s. Den andra sköt nu på morgonen en aning sämre än den ovanstående, kulhålen sitter inte riktigt ihop. Klart godkänt för jakt hursomhelst. Blir kul att se hur hastigheterna förändras när tempen börjar falla. Ska ta och labba lite med helmantel härnäst.

Det har börjat uppstå ett visst behov av röjning på ett av mina skiften. Har därför tillbringat förmiddagen med att efter bästa förmåga försöka identifiera sträckningen på rågången som går mitt genom plantbeståndet. Bitvis lite pyssligt, men nu tror jag att snitslingen sitter ganska rätt till.

Vid lunch idag så hamnade min nya rävfälla på sin avsedda plats i grannbyn. Hoppas på god fångst på sikt. Till hjälp att bära in den i skogskanten hade jag en harjägare som uppskattar att rävarna hålls efter. Stort tack för hjälpen Olle!



Jag har nu också passat på att ordna en musåtel under samtliga fyra rävfällor, och dessutom i den rishög som syns invid L95:an. Förhoppningsvis ska det kunna bidra till fångst också.

Blev lite väl mycket fallfrukt häromdagen när det stormade.



Jag tog till sist även ner den andra delen av trädet efter som stubben visade sig var helt genomrutten. Blev flera hundra liter "fallfrukt" som jag vart tvungen att rädda undan mina matvrak till hundar. Risk att de förätit sig annars.



Rådjuren blev nog glatt överraskade när det landade en halv snöskopa med prima äpplen mitt i deras prommenadstråk över åkrarna.

Vilken början på veckan, fick leka lite med nya kikarsiktet. Numera pekar det i alla fall dit jag förväntar mig.

Aningen mycket enklare att skjuta in ett bra sikte med bra stöd än vanligt. Började på 30--40 meter för att grovrikta. Sköt ett skott, som tog lite lågt vänster. Riktade ånyo hårkorset där jag ursprungligen siktat och höll bössan stilla. Rattade sedan efter hårkorset tills det låg där det verkligen träffat och sköt ett nytt skott, som då tog ganska exakt där jag siktat. Flyttade sedan fram tavlan till 100 meter. Dagens tredje skott tog tämligen väl i sidled men lite högt (kanske inte hade behövt ratta all höjdjustering redan på 30--40 meter). Gjorde då om proceduren att åter sikta i mitten och sedan ratta om hårkorset tills det låg där jag träffat. Ett fjärde skott tog då där jag avsåg. Klart!

Sköt sedan för kul skull en 3-skottsgrupp med "jaktmatch", och mycket riktigt så låg den ungefär där det var tänkt. Ett tämligen smidigt sätt att skjuta in på, det måste sägas.

Vore man säker på att träffa papperet på inskjutningsavståndet, och dessutom säker på hur väl bössan skjuter så kan det ju faktiskt räcka med att avlossa ett enda skott och sedan rikta hårkorset enligt ovan en gång...

Tredje dagen blev snabbt spännande. Samma hund som första dagen, och upptag utanför själva såten, men bakom ryggen på mig. Mitt i hetluften efter knappt 5 minuter. Ko med två kalvar. Hon ställde dock bort den ena efter någon timme, så vi fokuserade enbart på den kvarvarande kalven. Blev en utdragen historia med ett flertal förflyttningar (man fick upp värmen rejält) som dock slutligen framgångsrikt avslutades på en åkerkant på mitt eget utskifte.

Som bästa alternativ ville jag givetvis få skottchansen själv, som andra alternativ stod det mellan min granne (som enbart kan jaga i begränsad omfattning på grund av hälsoskäl) och vår nye jägare, som ännu inte fått möjlighet att fälla någon älg. Blev till sist grannen som fick chansen och förvaltade den väl.

Men till SIST så verkar BLOGG.SE ÄNTLIGEN ha lyckats få till problemen med mobilbloggningen. Nu kanske det kan bli fråga om några mer aktuella uppdateringar, även under semstern. Hoppas allt håller i sig!

Intensiteten och upplevelsen med älgjakten kan verklign variera. Under gårdagen (första dagen vi jagade) så hamnade jag efter en förflyttning mitt i vägen för ett ekipage bestående av ko och kalv. De passerade först framför mig en bra bit in i såten i i riktning från höger till vänster. Därefter vek de av rakt in mot mig, genom ett stort granbuskage, men bedömde tydligen sista biten (över ett hygge) som alltför exponerat, vek av tillbaka åt höger parallellt med landsvägen, men bara 5 meter in i granbuskaget. Till sist vek de av ut på vägen och stannade till, med kalven precis mitt framför kon. Gissa om pulsen var hög, när jag med osäkrat vapen siktade på kalven och försökte hitta ett läge. Förgäves, för strax kastade hela ekipaget (och hunden som följt med) över vägen, och upp på berget.

Efter ytterligare en förflyttning (ganska svettig var man nu) stod jag ånyo och lyssnade på ett klingande ståndskall. När en passgranne skjutit kalven så kom kon förbi mitt nya pass. Knästående kom jag så långt som till att osäkra och lägga fingret på avtryckaren innan kon blev misstänksam och kastade sig bort från den lilla lucka i riset där jag haft en skottchans någon sekund senare.

Under dagen idag så har vi hela dagen suttit på olika pass och väntat på att hundföraren och hunden ska beta av såte efter såte. Möjligen en älg som passerat utanför området, bakom en av passkyttarna, men annars helt lugnt (och tråkigt) hela dagen. Tänk så det kan svänga. Hade dock kanonläge på en orrtupp som "älghunden" fick för sig att stöta upp ur bärriset. Knappa 30 meter och dessutom lite förvarning, hade nog varit fullt möjligt med hagelbössan.

Inför morgondagens älgjakt känns det ju lite extra spännande att ha hittat detta mitt inne i jaktområdet. Månne en bärplockare som förätit sig på lingon, eller någon med brun päls som försöker göda upp sig inför vintern???



Sista budet är just nu att det visserligen hör till en pälsklädd varelse, men en betydligt mindre och mer rödfärgad...

En liten pulshöjare för "gubbarna" misstänker jag att det kan bli i alla fall...

Häromkvällen fick vi högflygande besök i byn.

En liten hanräv på cirka 3 kilo hade smugit sig in i en av fällorna nu under natten.

Jag håller för närvarande på att testa Lapua Scenar 90 grain inför toppfågeljakten. Hittills verkar det ganska lovande.

En kompis har hittat sig lite pyssel...

Det har nötts en hel del på kängorna och stövlarna hittills. Under första tillåtna veckan så jagades det sex av sju dagar. Trots att i stort sett hela VVO sökts av så kan jag bara summera tre fåglar som jag HÖRT. Har sett baken på en tjädertupp på dryga 100 meter, det är det närmaste vi kommit en fågelsituation på hemmamarkerna. Har snokat högt, lågt, torrt, fuktigt, öppet, risigt, sumpigt och så vidare. Kanter och tätskog. Allt utan resultat.

Bytte till vecka #2 därför mark, och började gnaga lite uppe i trakterna av Åsträsk, där jag visste av lite kortmark. Här har vi dagligen i alla fall haft närkontakt med ett antal fåglar.

Första dagen hade vi riktigt stolpe ut. Lillen sprang (antagaligen) upp en orre när jag skickade ut honom på en rastningsrunda direkt ur bilen. Mot mig kom en orre flygande, men ingen hund i anslutning. Sköt ner den för att i alla fall få med en fågel hem. Senare samma dag så gick det upp singelorrar vid två tillfällen. Den ena råkade jag trampa upp själv när lillen slog åt sidan. Den andra gick upp 10 meter bakom lillen när han passerat. Avstod från att skjuta då inte Milito uppfattat dem. Han ställde senare samma dag dock dels en hare (fick stopp på honom efter 5 meter när den gick iväg, men avstod från att skjuta då jag vill jaga in honom på fågel först) och dels en tjäderlöpa. Han ställde löpan mitt inne i ett gallringsbestånd, och jag lyckades ta mig in ungefär 30 meter från honom när tjädern gick upp lika långt framför honom.

En annan dag reflekterade jag i efterhand på hur starkt detta med hundträning verkar ha satt sig. Vi befann oss på en kanontrevlig myr, Milito ställde något, jag avancerade fram och kom in bara någon meter från honom, funderade på om jag skulle trampa upp fågeln själv, eller skicka honom på en avancé. Beslutade mig för att trampa själv (och bara lägga in själva skottet/viltet i situationen). Upp kom en järpe, men istället för att skjuta den så blev min reaktion --- att titta ner mot hunden för att eventuellt blåsa en stoppsignal. Behövdes dock inte då han stod kvar och tittade efter fågeln. Först då kom jag på att jag ju faktiskt tänkt skjuta fågeln, men faktiskt inte ens kommit mig för att lyfta bössan...

;-)

Till efterföljande jaktdag hade vi riktigt lämplig vind, men dock en hel del regn. Testade samma myr igen, och denna gång blev det spännande direkt från start. Milito slog mot vinden, tvärs över myren och upp på en skarpbacke där han stannade. Jag tog mig dit, fram till hunden och tänkte även denna gång trampa upp fågeln "för hand". Upp kom även denna gång en järpe, men denna gång fick den ett skott efter sig. Titta sedan ner på Milito --- som satt sig och tittade efter fågeln, som jag tyvärr missade.

I nästa släpp kom vi ett hundratal meter längre fram efter myren innan lillen ånyo slog upp mot hårdbacken. Kom mig in vid honom utan problem även denna gång. Dock kom det inte upp någon fågel när jag trampade runt, så jag testade en liten avancé istället. Den blev ganska trög, men med lite uppmuntran så tassade han fram en 5--6 meter innan han stannade igen. Jag smög mig fram, och denna gång gick det upp en orrtupp bakom en stor gran. Jag tyckte den drog till höger och tog några snabba steg åt det hållet, men den svängde istället åt vänster, så jag fick aldrig någon skottchans. Lillen??? Han stod kvar och tittade efter fågeln. Känns som att det kan blir en trevlig liten skogshund med tiden. Jag har pratat med uppfödaren och tingat en till valp om 3--4 år ungefär. Samma koncept dock!

I morgon, direkt efter lunch, ska Milito bli HD-röntgad. Jag passar på att få honom örontatuerad samtidigt.

Blev idag inkallad för att hantera ett supportärende, men måste inleda med att försöka bryta igång den nya datorn. Allra först blev jag tvungen att bryta igång själva bredbandet, som tydligen uppgraderats under min hittillsvarande semester. Blir nog till att hoppas att allt löst sig i till i morgon bitti (med diverse Gb filer som ska kopieras in på nydatorn) så att jag kan stöka undan supportärendet på förmiddagen.