Första lockräven!
Jag har länge varit fascinerad av lockjakt, och har vid olika tillfällen testat att locka kråka och järpe med bulvaner och pipor. Har även testat att jaga duva med bulvan. För något år sedan noterade jag (i Svensk Jakt tror jag det var) en artikel angående lockjakt på räv. Gjorde aldrig slag i saken då, men snubblade över artikeln igen för drygt ett år sedan och läste den igen. Jag tyckte det lät otroligt fascinerande, speciellt som räven normalt ju inte är speciellt lättlurad. I artikeln fanns ett antal lockpipor beskrivna, och jag lyckades hitta igen en av tillverkarna i USA, och beställde hem en pipa. Blev dock aldrig tillfälle att testa något den våren.
I somras träffade jag i samband med en svensexa en karl vid namn Ulf Lindroth. Otroligt trevlig människa, och fantastiskt intresserad av jakt. Visade sig att han är frilansjournalist, och dessutom författare till just den artikel jag läst i Svensk Jakt. Han beskrev tekniken närmare, och nämnde också att han och P-A Åhlén gjort en DVD just om lockjakt på räv. Vi pratade lite om sommaraktiviteter och kom fram till att vi båda skulle närvara på Fäviken Game Fair, jag som besökare, och Ulf som utställare, bland annat för att demonstrera rävlock.
Väl nere i Fäviken gick det inte undgå att märka när Ulf drog igång serenaden med pipan den första mässdagen. Han lyckades givetvis inte locka in någon räv inom skotthåll mitt inne på mässområdet (vilket inte heller var meningen), men väl en rejäl åskådarskara.
Efter förevisningen så passade jag på att köpa ett set med pipor samt den tidigare nämnda DVD:n. Kan varmt rekommendera både pipor och DVD. DVD:n är mycket bra, går igenom både utrustning, teknik och taktik. Finns dessutom givetvis ett antal jaktsituationer med också. Vissa går bättre än andra. Ulf lyckades till och med skjuta en räv som först upptäckte honom, varefter han med ytterligare lock får den att stanna till. Under tiden upptäcker han att bössan inte är laddad utan att magasinet ligger i fickan. Tala om ärlig skildring av hur det kan vara!
Så hur var den egna jakten då? Har under vårvintern kört sammanlagt 6 pass. Tisdagsmorgonens första pass skulle sammanlagt bli det femte passet totalt. Smög iväg neröver åkern i utkanten av byn i dagningen, strax efter 04:30, och letade mig fram till en position i en dikeskant som jag använt mig av två gånger tidigare med samma vind (dock utan resultat). Hade uppsikt över en stor åker helt täckt av stenhård skare, så lättföre var det för Mickel om han ville hälsa på.
Gjorde mig redo och osäkrade min .22 Hornet (underbar bössa/kaliber förresten). Drog igång serenaden omkring 04:45 och upptäckte direkt att jag glömt dra ner hörselkåporna över öronen. Precis som Ulf säger i filmen så är det ett j-a liv i pipan och man kan utan tvekan bli lomhörd bara av det ljudet om man lockar regelbundet under säsongen. Körde enligt Ulfs och P-A:s standardschema; locka 20 --30 sekunder och håll tyst i 2 -- 3 minuter för att sedan upprepa samma om och om igen tills passet känns färdigt (typ 20 -- 30 minuter).
Vet inte hur pass bra det egentligen låter, men försöker som det sägs i filmen "tycka synd om haren" och variera ljudet efter förmåga. Blir säkert bättre och bättre med tiden.
Efter cirka 8 -- 9 minuter (kollade i efterhand på klockan och då var den 04:55) så upptäckte jag, något till vänster om bössan, vid bortre skogskanten, något som inte riktigt kändes bekant från förra gången jag betraktade samma kant. Såg dock inte vad det var med min "mullvadssyn" (som Rickard K med rätta kallar min synförmåga). Flyttade försiktigt, men bestämt, bössan längre till vänster och sänkte blicken till kikarsiktet. Baske mig om det inte satt en räv och tittade på mig, kanske 15--20 meter in på åkern.
Första tanken var - "hur jämrans långt är det över till andra sidan?". Min .22 Hornet är inskjuten med cirka 2 centimeters överslag på 100 meter, och med de cirka 950 meter/sekund som laddningen gör i kronograf så bör den ligga maximalt någon centimeter lågt ut till dryga 150 meter, men skulle det räcka, eller skulle jag försöka vara iskall och avvakta/locka för att få in Mickel närmare?
Bedömde snabbt att den svaga vinden (dessutom medvind tack vara standardtaktiken vid lockjakt att jaga med vinden och inte mot densamma) inte skulle medföra någon sidavdrift.. Enda bekymret var därför hur mycket kulan skulle falla under siktlinjen på det håll som räven satt. I och med att räven satt prydligt (som en hund som sitter riktigt fint) och exponerade hela bröstet så hade jag dock ett rejält högt (om inte speciellt brett) träffområde som skulle tillåta en viss feluppskattning av avståndet. Bestämde mig snabbt för att skjuta, siktade i övre delen av bröstkorgen och kramade av skottet. Visade sig att gravitationen fungerade även i morse. Skottet tog perfekt i bröstet och Mickel gjorde inte en enda egen rörelse utan bara sjönk ihop på stället. Det visade sig vara en hane på just över 6.7 kilo!
Kan bara säga - tack Ulf och P-A för en instruktiv DVD, och en inblick i en fascinerande jaktform!
Hur långt det var? Skidade ut med min GPS när jag ändå skulle rasta hundarna och enligt den så låg skotthållet kring 135 meter. Kan meddela att det kändes längre än så när jag såg räven sitta där. Dock väl inom det teoretiska maxhållet (cirka 150 -- 160 meter) med min .22 Hornet med siktet mitt i målet.
I somras träffade jag i samband med en svensexa en karl vid namn Ulf Lindroth. Otroligt trevlig människa, och fantastiskt intresserad av jakt. Visade sig att han är frilansjournalist, och dessutom författare till just den artikel jag läst i Svensk Jakt. Han beskrev tekniken närmare, och nämnde också att han och P-A Åhlén gjort en DVD just om lockjakt på räv. Vi pratade lite om sommaraktiviteter och kom fram till att vi båda skulle närvara på Fäviken Game Fair, jag som besökare, och Ulf som utställare, bland annat för att demonstrera rävlock.
Väl nere i Fäviken gick det inte undgå att märka när Ulf drog igång serenaden med pipan den första mässdagen. Han lyckades givetvis inte locka in någon räv inom skotthåll mitt inne på mässområdet (vilket inte heller var meningen), men väl en rejäl åskådarskara.
Efter förevisningen så passade jag på att köpa ett set med pipor samt den tidigare nämnda DVD:n. Kan varmt rekommendera både pipor och DVD. DVD:n är mycket bra, går igenom både utrustning, teknik och taktik. Finns dessutom givetvis ett antal jaktsituationer med också. Vissa går bättre än andra. Ulf lyckades till och med skjuta en räv som först upptäckte honom, varefter han med ytterligare lock får den att stanna till. Under tiden upptäcker han att bössan inte är laddad utan att magasinet ligger i fickan. Tala om ärlig skildring av hur det kan vara!
Så hur var den egna jakten då? Har under vårvintern kört sammanlagt 6 pass. Tisdagsmorgonens första pass skulle sammanlagt bli det femte passet totalt. Smög iväg neröver åkern i utkanten av byn i dagningen, strax efter 04:30, och letade mig fram till en position i en dikeskant som jag använt mig av två gånger tidigare med samma vind (dock utan resultat). Hade uppsikt över en stor åker helt täckt av stenhård skare, så lättföre var det för Mickel om han ville hälsa på.
Gjorde mig redo och osäkrade min .22 Hornet (underbar bössa/kaliber förresten). Drog igång serenaden omkring 04:45 och upptäckte direkt att jag glömt dra ner hörselkåporna över öronen. Precis som Ulf säger i filmen så är det ett j-a liv i pipan och man kan utan tvekan bli lomhörd bara av det ljudet om man lockar regelbundet under säsongen. Körde enligt Ulfs och P-A:s standardschema; locka 20 --30 sekunder och håll tyst i 2 -- 3 minuter för att sedan upprepa samma om och om igen tills passet känns färdigt (typ 20 -- 30 minuter).
Vet inte hur pass bra det egentligen låter, men försöker som det sägs i filmen "tycka synd om haren" och variera ljudet efter förmåga. Blir säkert bättre och bättre med tiden.
Efter cirka 8 -- 9 minuter (kollade i efterhand på klockan och då var den 04:55) så upptäckte jag, något till vänster om bössan, vid bortre skogskanten, något som inte riktigt kändes bekant från förra gången jag betraktade samma kant. Såg dock inte vad det var med min "mullvadssyn" (som Rickard K med rätta kallar min synförmåga). Flyttade försiktigt, men bestämt, bössan längre till vänster och sänkte blicken till kikarsiktet. Baske mig om det inte satt en räv och tittade på mig, kanske 15--20 meter in på åkern.
Första tanken var - "hur jämrans långt är det över till andra sidan?". Min .22 Hornet är inskjuten med cirka 2 centimeters överslag på 100 meter, och med de cirka 950 meter/sekund som laddningen gör i kronograf så bör den ligga maximalt någon centimeter lågt ut till dryga 150 meter, men skulle det räcka, eller skulle jag försöka vara iskall och avvakta/locka för att få in Mickel närmare?
Bedömde snabbt att den svaga vinden (dessutom medvind tack vara standardtaktiken vid lockjakt att jaga med vinden och inte mot densamma) inte skulle medföra någon sidavdrift.. Enda bekymret var därför hur mycket kulan skulle falla under siktlinjen på det håll som räven satt. I och med att räven satt prydligt (som en hund som sitter riktigt fint) och exponerade hela bröstet så hade jag dock ett rejält högt (om inte speciellt brett) träffområde som skulle tillåta en viss feluppskattning av avståndet. Bestämde mig snabbt för att skjuta, siktade i övre delen av bröstkorgen och kramade av skottet. Visade sig att gravitationen fungerade även i morse. Skottet tog perfekt i bröstet och Mickel gjorde inte en enda egen rörelse utan bara sjönk ihop på stället. Det visade sig vara en hane på just över 6.7 kilo!
Kan bara säga - tack Ulf och P-A för en instruktiv DVD, och en inblick i en fascinerande jaktform!
Hur långt det var? Skidade ut med min GPS när jag ändå skulle rasta hundarna och enligt den så låg skotthållet kring 135 meter. Kan meddela att det kändes längre än så när jag såg räven sitta där. Dock väl inom det teoretiska maxhållet (cirka 150 -- 160 meter) med min .22 Hornet med siktet mitt i målet.
Kommentarer
Trackback
