Hundvalpen
Att man kan vara så skräckslagen för något så litet. Så kändes det verkligen när jag (och min morbror) anlände till Altersundets Kennel den fjärde januari i år för att hämta min första hundvalp. Just att inte riktigt veta vad man skulle förvänta sig var nog helt klart den stora faktorn, det står klart nu efter ett par månader när vi vant oss vid varandra så att jag nu inte alls kan förstå vad jag oroade mig för.
Altersundets Milito heter nyförvärvet, och det är en i det närmaste helbrun Vorsteh-hane.
Alla frågar hur det går, och jag kan bara säga att då jag inte haft någon valp tidigare (eftersom gammelhunden Milos kom till mig som en omplacering vid 4 års ålder) så vet jag inte riktigt hur det faktiskt förväntas gå. Dock inbillar jag mig att det går riktigt hyfsat.
Var ledig den inledande veckan så att vi skulle kunna bekanta oss riktigt med varandra och det nya hemmet. Gammelhunden fick helpension hos Moster och Morbror under några dagar (inte så att han klagar precis, det bjuds konstant sällskap, skogspromenader/jakt samt en del godbitar från bordet och diskbänken).
Man blir klart imponerad av att något så litet är så otroligt läraktigt. Då jag är lite rädd om mina trägolv i två rum så får gammelhunden inte gå in där (egentligen, men han smyger in emellan åt ändå), och jag hade bestämt att Milito inte heller skulle få beträda golven. Hade därför införskaffat ett antal gröna kompostgaller, men de står fortfarand kvar i orginalförpackningen. Direkt vid hemkomsten så behövdes endast fyra försök att beträda tröskeln innan Milito hade förstått grundprincipen med att stanna kvar på rätt sida tröskeln. Visst har han smitit in några steg emellanåt, men i takt med att tiden gått så har han blivit allt bättre på det, och numera går det faktiskt sitta i lugn och ro inne i TV-rummet med båda hundarna kvar ute i hallen/köket!
Har inledningsvis bara kört med lite fostran så att Milito ska veta sin plats i hemmet/flocken samt lite grunddresyr. Han vet helt klart vad "Nej!" och "Varsågod!" innebär. Han är redan ganska duktig på att sitta/stanna (som jag kör som ett och samma kommando). Av rent praktiska skäl kändes detta som ett bra inledningskommando. Kör det vid matskålen, buren (han har fått sova i bur från dag #1, och även det går kanonbra nu), bilburen, ytterdörrar med mera. Vi jobbar mer och mer med stadgan när han ska stanna kvar.
Han vet att komma på "Kom!". Dock märks det att kommandot inte riktigt är befäst. Det verkar vara lätt för honom att bli distraherad. Inomhus funkar samtliga kommandon bra. Ute blir det genast lite sämre, det verkar finnas mycket att lukta/titta på. Speciellt svårt är det när Milos är med ute, då blir det genast bara bus. Håller succesivt på försöka utöka räckvidden/ovillkorligheten på både "Stanna!" och "Kom!", men då tränar vi utan att Milos är med.
Har också börjat träna "Stå!" (inför kommande utställningar) och "Ligg!". Dessa har hittills visat sig vara svårast, men vissa små framsteg börjar komma nu.
Fick tips av en bekant (som är otroligt hundkunnig, och vars råd/åsikter jag verkligen respekterar) att titta lite på Klickerträning. Har skaffat en Klickar nu (samt några böcker angående ämnet), och det verkar helt klart spännande. Har klickat in Milito och lekt lite "101 Saker Att Göra Med En Låda". Märks faktiskt ganska fort att grundprinciperna med Klickern redan verkar fungera, dvs att man dels kan berömma mycket precist (även om hunden är en liten bit bort) och dels att hunden själv ska försöka komma på nya sätt att få ett klick. Från att vid första passet med lådan endast ha tittat mot den så hoppar han nu efter tredje passet (totalt kanske 15--20 minuters träning) in i lådan med allt fler tassar. Senast satte han sig dessutom vid flera tillfällen i lådan. Klart jackpot-klick! Har därför börjat introducera klickern vid "Stanna!" och "Kom!" när Milito befinner sig lite längre bort för.
Tja, vad mera? Rumsrenhet, nattsömn och kloklippning verkar vara populära ämnen när man pratar valp.
Pinkandet har gått tämligen bra tycker jag. Tog ett par veckor innan i princip allt pinkande skedde utomhus. Dock utan fri tillgång på vatten, så det handlade mest om att springa ut med honom när man trodde det kunde vara läge. För en dryg månad sedan beslutade jag mig för att "häja insatsen" lite, och införde fri tillgång på vatten för att verkligen kunna se om teorin om att göra ifrån sig utomhus hade gått in. Det hade den helt klart inte! Under första dagen med fritt vatten på jobbet så dracks det nog vid närmare 20 tillfällen (och pinkades minst lika många gånger). Kändes som att han drack för att det fanns plats i magen (och tillgängligt vatten) snarare än av ren törst.
Den första veckan med fritt vatten var helt klart kämpig, men efter 6 dagar med mer eller mindre mycket skurande av golv (insåg rätt snabbt att ett inköp av en Vileda Quickmop skulle tjänas in snabbt i form av besparade inköp av hushållspapper) så verkade det hela trilla på plats. Därefter har det varit mellan en och två veckor av en del stänkande inomhus när Jag-Vill-Ut-Nu!-signalen inte varit tillräckligt tydlig (eller husse suttit fokuserad på jobbdatorn), men den senaste tiden har varit i det närmaste klockren (för att inte tala om golven).
Bajsandet? Inga problem, det funkade fran dag #1. Endast två olyckor (får man nog kalla det). Båda gångerna på jobbet. Ena gången var det riktigt ruskigt väder ute och antingen så glömde han bort det när vi var ute (5 minuter innan), eller så ville han helt enkelt inte huka sig i snöstormen. Andra gången stod husse i duschen och hörde antagligen inte signalen ändå.
Nattsömnen har också löst sig. Han har som sagt fått sova i bur från första natten. De första dagarna sov jag själv med huvudet mot (eller till och med inne i) buren. Efterhand smög jag iväg madrassen allt längre från buren, tills jag efter en tid låg helt utom synhåll. I takt med att pinkandet fungerat bättre så har också nattsömnen blivit allt bättre för husse. Det tog helt klart emot att stå ute i -20 och snöstorm i bara birkenstock-tofflor och kortkalsonger i väntan på en pinkande valp (för tredje gången samma natt), men numera gör hundarna kväll någon gång mellan 21 och 21:30. Sedan är det lugnt till efter 5 på morgonen då jag börjar höra att framförallt Milito ligger och gäspar i buren. Dock inte åtgärder förrän väckarklockan ringer vid 6-tiden. Då blir det mat till Milos och sedan rastning av båda hundarna. Har börjat försöka ge Milito mat mer oregelbundet så att han inte ska vara alltför orolig på morgnarna, och det börjar ge resultat så smått. De senaste dagarna har han fått sin frukost på jobbet, mellan 7 och 8 istället.
Kloklippningen är nog det som vållar mest bekymmer hittills. Pillar och petar med tassar, klor, öron, ögon och tänder ett flertal gånger per vecka. Klorna filar jag oftast istället för att klippa. Går tämligt bra, även om han den senaste tiden återgått till att vara orolig när jag håller honom i knäet. Klotången är helt klart något som ger honom närmast panik, men jag har inte tänkt ge mig. Det blir någon klo som klipps istället för filas varje gång. Dock verkar det inte finnas mycket att klippa (i och med att jag filar så ofta), så många gånger sitter jag och låtsasklipper ett antal klor bara för att försöka vänja honom vid det. Vi besökte för cirka en månad sedan en av kullbröderna, som också finns i närheten, och de har tydligen också likartade erfarenheter av just kloklippningen. Nåväl, det ska nog lösa sig framöver.
Ser i nuläget med viss skräckblandad förväntan fram emot våren och sommaren med skotträning och de första övningarna i jaktmomenten. Det skulle ju vara otroligt häftigt om mognaden och dressyren tillät några inledande försök ute i skogen under hösten.
Altersundets Milito heter nyförvärvet, och det är en i det närmaste helbrun Vorsteh-hane.
Alla frågar hur det går, och jag kan bara säga att då jag inte haft någon valp tidigare (eftersom gammelhunden Milos kom till mig som en omplacering vid 4 års ålder) så vet jag inte riktigt hur det faktiskt förväntas gå. Dock inbillar jag mig att det går riktigt hyfsat.
Var ledig den inledande veckan så att vi skulle kunna bekanta oss riktigt med varandra och det nya hemmet. Gammelhunden fick helpension hos Moster och Morbror under några dagar (inte så att han klagar precis, det bjuds konstant sällskap, skogspromenader/jakt samt en del godbitar från bordet och diskbänken).
Man blir klart imponerad av att något så litet är så otroligt läraktigt. Då jag är lite rädd om mina trägolv i två rum så får gammelhunden inte gå in där (egentligen, men han smyger in emellan åt ändå), och jag hade bestämt att Milito inte heller skulle få beträda golven. Hade därför införskaffat ett antal gröna kompostgaller, men de står fortfarand kvar i orginalförpackningen. Direkt vid hemkomsten så behövdes endast fyra försök att beträda tröskeln innan Milito hade förstått grundprincipen med att stanna kvar på rätt sida tröskeln. Visst har han smitit in några steg emellanåt, men i takt med att tiden gått så har han blivit allt bättre på det, och numera går det faktiskt sitta i lugn och ro inne i TV-rummet med båda hundarna kvar ute i hallen/köket!
Har inledningsvis bara kört med lite fostran så att Milito ska veta sin plats i hemmet/flocken samt lite grunddresyr. Han vet helt klart vad "Nej!" och "Varsågod!" innebär. Han är redan ganska duktig på att sitta/stanna (som jag kör som ett och samma kommando). Av rent praktiska skäl kändes detta som ett bra inledningskommando. Kör det vid matskålen, buren (han har fått sova i bur från dag #1, och även det går kanonbra nu), bilburen, ytterdörrar med mera. Vi jobbar mer och mer med stadgan när han ska stanna kvar.
Han vet att komma på "Kom!". Dock märks det att kommandot inte riktigt är befäst. Det verkar vara lätt för honom att bli distraherad. Inomhus funkar samtliga kommandon bra. Ute blir det genast lite sämre, det verkar finnas mycket att lukta/titta på. Speciellt svårt är det när Milos är med ute, då blir det genast bara bus. Håller succesivt på försöka utöka räckvidden/ovillkorligheten på både "Stanna!" och "Kom!", men då tränar vi utan att Milos är med.
Har också börjat träna "Stå!" (inför kommande utställningar) och "Ligg!". Dessa har hittills visat sig vara svårast, men vissa små framsteg börjar komma nu.
Fick tips av en bekant (som är otroligt hundkunnig, och vars råd/åsikter jag verkligen respekterar) att titta lite på Klickerträning. Har skaffat en Klickar nu (samt några böcker angående ämnet), och det verkar helt klart spännande. Har klickat in Milito och lekt lite "101 Saker Att Göra Med En Låda". Märks faktiskt ganska fort att grundprinciperna med Klickern redan verkar fungera, dvs att man dels kan berömma mycket precist (även om hunden är en liten bit bort) och dels att hunden själv ska försöka komma på nya sätt att få ett klick. Från att vid första passet med lådan endast ha tittat mot den så hoppar han nu efter tredje passet (totalt kanske 15--20 minuters träning) in i lådan med allt fler tassar. Senast satte han sig dessutom vid flera tillfällen i lådan. Klart jackpot-klick! Har därför börjat introducera klickern vid "Stanna!" och "Kom!" när Milito befinner sig lite längre bort för.
Tja, vad mera? Rumsrenhet, nattsömn och kloklippning verkar vara populära ämnen när man pratar valp.
Pinkandet har gått tämligen bra tycker jag. Tog ett par veckor innan i princip allt pinkande skedde utomhus. Dock utan fri tillgång på vatten, så det handlade mest om att springa ut med honom när man trodde det kunde vara läge. För en dryg månad sedan beslutade jag mig för att "häja insatsen" lite, och införde fri tillgång på vatten för att verkligen kunna se om teorin om att göra ifrån sig utomhus hade gått in. Det hade den helt klart inte! Under första dagen med fritt vatten på jobbet så dracks det nog vid närmare 20 tillfällen (och pinkades minst lika många gånger). Kändes som att han drack för att det fanns plats i magen (och tillgängligt vatten) snarare än av ren törst.
Den första veckan med fritt vatten var helt klart kämpig, men efter 6 dagar med mer eller mindre mycket skurande av golv (insåg rätt snabbt att ett inköp av en Vileda Quickmop skulle tjänas in snabbt i form av besparade inköp av hushållspapper) så verkade det hela trilla på plats. Därefter har det varit mellan en och två veckor av en del stänkande inomhus när Jag-Vill-Ut-Nu!-signalen inte varit tillräckligt tydlig (eller husse suttit fokuserad på jobbdatorn), men den senaste tiden har varit i det närmaste klockren (för att inte tala om golven).
Bajsandet? Inga problem, det funkade fran dag #1. Endast två olyckor (får man nog kalla det). Båda gångerna på jobbet. Ena gången var det riktigt ruskigt väder ute och antingen så glömde han bort det när vi var ute (5 minuter innan), eller så ville han helt enkelt inte huka sig i snöstormen. Andra gången stod husse i duschen och hörde antagligen inte signalen ändå.
Nattsömnen har också löst sig. Han har som sagt fått sova i bur från första natten. De första dagarna sov jag själv med huvudet mot (eller till och med inne i) buren. Efterhand smög jag iväg madrassen allt längre från buren, tills jag efter en tid låg helt utom synhåll. I takt med att pinkandet fungerat bättre så har också nattsömnen blivit allt bättre för husse. Det tog helt klart emot att stå ute i -20 och snöstorm i bara birkenstock-tofflor och kortkalsonger i väntan på en pinkande valp (för tredje gången samma natt), men numera gör hundarna kväll någon gång mellan 21 och 21:30. Sedan är det lugnt till efter 5 på morgonen då jag börjar höra att framförallt Milito ligger och gäspar i buren. Dock inte åtgärder förrän väckarklockan ringer vid 6-tiden. Då blir det mat till Milos och sedan rastning av båda hundarna. Har börjat försöka ge Milito mat mer oregelbundet så att han inte ska vara alltför orolig på morgnarna, och det börjar ge resultat så smått. De senaste dagarna har han fått sin frukost på jobbet, mellan 7 och 8 istället.
Kloklippningen är nog det som vållar mest bekymmer hittills. Pillar och petar med tassar, klor, öron, ögon och tänder ett flertal gånger per vecka. Klorna filar jag oftast istället för att klippa. Går tämligt bra, även om han den senaste tiden återgått till att vara orolig när jag håller honom i knäet. Klotången är helt klart något som ger honom närmast panik, men jag har inte tänkt ge mig. Det blir någon klo som klipps istället för filas varje gång. Dock verkar det inte finnas mycket att klippa (i och med att jag filar så ofta), så många gånger sitter jag och låtsasklipper ett antal klor bara för att försöka vänja honom vid det. Vi besökte för cirka en månad sedan en av kullbröderna, som också finns i närheten, och de har tydligen också likartade erfarenheter av just kloklippningen. Nåväl, det ska nog lösa sig framöver.
Ser i nuläget med viss skräckblandad förväntan fram emot våren och sommaren med skotträning och de första övningarna i jaktmomenten. Det skulle ju vara otroligt häftigt om mognaden och dressyren tillät några inledande försök ute i skogen under hösten.
Kommentarer
Postat av: Syster
Ja din bebis har ju lite snabbare utveckling :-)
Trackback
