Små marginaler!
Har ju som tidigare nämnts ute några rävsnaror. Efter måndagens lustiga väder med kraftiga temperaturväxlingar, snöfall och blåst så fanns det små förhoppningar att de spår som snarorna låg i fortfarande skulle synas tillräckligt för att det skulle vara värt att låta snarorna ligga ytterligare.
Visade sig dock glädjande nog att det såg skapligt ut inne i själva skogen. Den första snaran som lades för en dryg vecka sedan såg förstås sämst ut. Utan hjälp av pannlampan gick det inte alls urskilja de gamla spåren, men i skarpt ljus kunde de precis urskiljas. Då övriga snaror såg bättre ut fick även denna snara ligga, utifall.
I morse visade det sig ha varit både klokt och oklokt. En räv hade korsat skidspåret utan att tveka, och följt det gamla spåret nästan exakt. Inget vingel i sidled, ingen ändrad steglängt, utan rakt och bestämt.
I andra spårstämpeln ovanför skuggan av telefonen syns själva snarwiren!
Räven har inte ens väjt för den grop som skapats av nedfallande snö ur träden. Normalt när man lägger ut snarorna så försöker man ju sopa igen spåren efter sig själv så att det absolut ska se helt orört ut de närmaste metrarna, men denna räv har alltså inte brytt sig det minsta utan klivit i kanten på gropen efter snöfallet.
Tyvärr (för mig i alla fall) så har den klivit ungefär en tassbredd på sidan av de gamla översnöade spårstämplarna, men med exakt samma steglängd. Små marginaler, men i och med att det rasat snö precis ovanpå själva snaran så spelade knappast någon roll var räven klev, snön torde ha burit räven ändå.
Så nära kan det vara, men det visar ju ännu en gång på att det inte behövs mycket till synliga spår för att en räv ska använda dem igen.
Visade sig dock glädjande nog att det såg skapligt ut inne i själva skogen. Den första snaran som lades för en dryg vecka sedan såg förstås sämst ut. Utan hjälp av pannlampan gick det inte alls urskilja de gamla spåren, men i skarpt ljus kunde de precis urskiljas. Då övriga snaror såg bättre ut fick även denna snara ligga, utifall.
I morse visade det sig ha varit både klokt och oklokt. En räv hade korsat skidspåret utan att tveka, och följt det gamla spåret nästan exakt. Inget vingel i sidled, ingen ändrad steglängt, utan rakt och bestämt.
I andra spårstämpeln ovanför skuggan av telefonen syns själva snarwiren!
Räven har inte ens väjt för den grop som skapats av nedfallande snö ur träden. Normalt när man lägger ut snarorna så försöker man ju sopa igen spåren efter sig själv så att det absolut ska se helt orört ut de närmaste metrarna, men denna räv har alltså inte brytt sig det minsta utan klivit i kanten på gropen efter snöfallet.
Tyvärr (för mig i alla fall) så har den klivit ungefär en tassbredd på sidan av de gamla översnöade spårstämplarna, men med exakt samma steglängd. Små marginaler, men i och med att det rasat snö precis ovanpå själva snaran så spelade knappast någon roll var räven klev, snön torde ha burit räven ändå.
Så nära kan det vara, men det visar ju ännu en gång på att det inte behövs mycket till synliga spår för att en räv ska använda dem igen.
Kommentarer
Trackback
